Charlotte Perrellis "hemliga olycka" backstage
Under genrepet till Melodifestivalens fjärde deltävling.så ska Charlotte ha övat på nåt gångband innan hon skulle upp på scen och detta gångband ska ha fått kortslutning och börjat snurra jättesupermegasnabbt, varav Charlotte ska ha förolyckats och drattat av bandet med en jävla fart...
"jag stod där i mina jättehöga klackar och jag flög som en vante, mina ben var lika högt upp i luften som mitt huvud"
Jag är ledsen Charlotte men här hemma skrattade vi så vi kiknade åt den "hemliga olyckan", tanken på en vinglig gasell på ett gångband som snurrar lite för snabbt var minst sagt underhållande...
vad är en hemlig olycka egentligen, vad tänkte redigeraren? hur kan en olycka vara hemlig?
bla bla bla...
ikväll slavar jag på Mosebacke och imorgon på KGB...känns faktiskt jävligt bra att jag inte ska ut i helgen... för att sköta min hälsa på bästa sätt tjänar jag nog faktiskt på att knega istället för att drabbas av rastlöshet och springa ut och slå klackarna i taket nånstans i sista minuten...
men jag sörjer den uteblivna afterworken i Slå dig fri Emelies sällskap ikväll på Sacre Couere...det hade varit fint...om jag hade varit frisk alltså...
"jag stod där i mina jättehöga klackar och jag flög som en vante, mina ben var lika högt upp i luften som mitt huvud"
Jag är ledsen Charlotte men här hemma skrattade vi så vi kiknade åt den "hemliga olyckan", tanken på en vinglig gasell på ett gångband som snurrar lite för snabbt var minst sagt underhållande...
vad är en hemlig olycka egentligen, vad tänkte redigeraren? hur kan en olycka vara hemlig?
bla bla bla...
ikväll slavar jag på Mosebacke och imorgon på KGB...känns faktiskt jävligt bra att jag inte ska ut i helgen... för att sköta min hälsa på bästa sätt tjänar jag nog faktiskt på att knega istället för att drabbas av rastlöshet och springa ut och slå klackarna i taket nånstans i sista minuten...
men jag sörjer den uteblivna afterworken i Slå dig fri Emelies sällskap ikväll på Sacre Couere...det hade varit fint...om jag hade varit frisk alltså...
Exorcism...
Äntligen fredag va...
jag är typ kanske tio procent friskare än i början på den här veckan men nu tror jag faktiskt att det börjar ge med sig... jag är i slutstadiet. färdig med
äckelhosta och andningssvårigheter = angreppet
feber / frossa / svettningar/ = viruset har landat och intagit moderskeppet och försöker mörda sin nya host
nysningar/ snorig näsa / galna professorn röda ögon / ont i öronen = kroppen har återtagit kontrollen och rensar ut
vad tror ni?
är jag safe snart?
(bilden från suicidegirls manko)
Bauer öppnar på Götgatspuckeln!
Gå dit och säg att ni var först med att va där jävla apor...
Nu ska jag lägga mig i hängmattesängen och ha feber (aldrig har magnecylbrus smakat så gott, som vårens första iskalla körsbärsöl på Islands Brygge i köpenhamn....så gott var det)
Har flanerat på stan och vänt upp och ner och ut och in på bokrean...transportsträckan hem var lite marathonmarschen >>Hård! apropå böcker så är det nog den enda bra bok King skrivit, Marathonmarchen alltså.
Nu ska jag läsa en riktigt dammig och gammal utgåva av Dr Jekyll och Mr Hyde som jag hittade i Linnsans bokhylla...den är så dammig att jag nös av att ta fram den.
Nu ska jag lägga mig i hängmattesängen och ha feber (aldrig har magnecylbrus smakat så gott, som vårens första iskalla körsbärsöl på Islands Brygge i köpenhamn....så gott var det)
Har flanerat på stan och vänt upp och ner och ut och in på bokrean...transportsträckan hem var lite marathonmarschen >>Hård! apropå böcker så är det nog den enda bra bok King skrivit, Marathonmarchen alltså.
Nu ska jag läsa en riktigt dammig och gammal utgåva av Dr Jekyll och Mr Hyde som jag hittade i Linnsans bokhylla...den är så dammig att jag nös av att ta fram den.
Man kan få mardrömmar för mindre...
Synd att det inte är fler barn som läser min blogg...
Putte Patrik Elgh och Sideshow Kal begår helgerån och är ute och simmar på lite för djup vatten...får man verkligen göra så här?
Fråga mig inte när var och hur...jag har inte hunnit ta reda på det ännu...men sweet jesus vad jag ska gräva nu!
Jag lovar att det är massa hor, prostitution och varma skinkhalvor som lyckats ge dem access till Björnestudion, jag lovar. Eller så är det bara den där jävla Kal, efter att ha läst den där jävla boken Spelet har han lärt sig att charma till sig precis allt! Jag lovar och svär dyrt och heligt. Clownen till höger har förfört hela mina kvinnliga bekantskapskrets (säkert en del av den manliga också) och jag kan inte sluta älska honom för det.
Vad tycker ni? Har han gått för långt nu?
Putte Patrik Elgh och Sideshow Kal begår helgerån och är ute och simmar på lite för djup vatten...får man verkligen göra så här?
Fråga mig inte när var och hur...jag har inte hunnit ta reda på det ännu...men sweet jesus vad jag ska gräva nu!
Jag lovar att det är massa hor, prostitution och varma skinkhalvor som lyckats ge dem access till Björnestudion, jag lovar. Eller så är det bara den där jävla Kal, efter att ha läst den där jävla boken Spelet har han lärt sig att charma till sig precis allt! Jag lovar och svär dyrt och heligt. Clownen till höger har förfört hela mina kvinnliga bekantskapskrets (säkert en del av den manliga också) och jag kan inte sluta älska honom för det.
Vad tycker ni? Har han gått för långt nu?
Lunchtips runt Stureplan...
ahhh alltid samma dilemma!
men kan någon hosta ur sig ett bra luncställe att träffa sin arma moder på typ nu!!! Nära Nybrogatan helst...jag är trött på Mocco och Sushi!
men kan någon hosta ur sig ett bra luncställe att träffa sin arma moder på typ nu!!! Nära Nybrogatan helst...jag är trött på Mocco och Sushi!
Nu får det vara nog snart...
man kan frysa så att det gör fysiskt ont....känner ni känslan...som om man svalt ett isberg som vägrar smälta
nu dricker jag varm pulverblåbärssoppa med riktiga blåbär i, det liknar små harlortar. och plötsligt går jag från att vara titanic på grund till nån jävla tuk tuk i sahara. jag håller på att förvandlas till en reptil...helt säkert...en växelvarm orm, fattas bara att jag börjar ömsa skinn också.
jag tror faktiskt att jag ska va hemma från jobbet på riktigt idag. men jag kommer bli galen av rastlöshet, klättra på väggarna, längta ut i friheten....måste ändå till apoteket för eller senare, har snart knaprat i mig Linnsans hela meducinskåp.
Moder föreslog Lunch på stan. Det kanske vore bra. men jag vet inte om jag pallar. Hon gör mig sä jävla knäckt och ledsen varje gång jag träffar henne nu. Det kanske är jag som beter mig barnsligt, jag önskar att det vore så. Men jag har en känsla av att så inte är fallet. Enligt mamma så ligger räddningen för min del i psykvården...hajjar ni, vilket skämt...har någon läst Hannah Greens "Ingen dans på Rosor"? I så fall gör det! Där står ganska kort och koncist välformulerat vad som händer med folk som man spärrar in på mentalsjukhus.
För ett år sen ansåg jag mig fortfarande ha läget någorlunda under kontroll, jag minns att jag var pigg glad och hade massa energi och tyckte att jag käkade som häst trots att vågen bara fortsatte peka neråt. Clownvågen, kallade jag den för. Den där jävla clownvågen. För inte kunde väl jag fullt påklädd i dubbla alger ylletröjor och skor väga 39 kilo...nehe...inte en chans...den visade minst tio kilo fel, haha den lilla clownvågen som försökte lura mig, men nejrå jag lät mig inte luras. Jag hade kontroll!!!!
Någonstans visste jag ju ändå att det var på väg åt helvete. Jag fick ju inte träna alla mer, varnenda vänjävel drog sig skickligt undan. jag drog mig undan. Allt socialt umgänge innebar ju att man var tvungen att konsumera mat för att orka, och jag kunde ju inte äta. Och åt jag inte så orkade jag inte vara social, så då satt jag hellre hemma och svalt istället. Tills jag fick jobbet!
Från att vara cirkusartist i topform till att göra inget alls, var ingen lätt omställning, så när jag fick det där sketna caféjobbet så la jag in full växel på det istället. som mest jobbade jag väl 280 timmar på en månad. SJÄLV. sprang med diskbackar och släpade tunga ölfat, kånkade in och ut på den jävla uteserveringen...jag tränade som en maskin fortfarande fast på jobbet. Frågan är om det inte hade varit skonsammare mot mig och min kropp att fortsätta låta mig träna...där kunde de ju tvinga mig att sluta iallfall, på jobbet fanns det ingen som visste att jag tvångsmässigt släpade läsk och ölbackar upp för trapporna om nätterna bara för att lindra ångesten...
Men ändå. Jag hade hopp. Jag visste att allt var på väg åt fanders men jag minns att jag tänkte hela tiden att när jag inte orkar själv längre, då kan jag ju alltid kasta in handduken och lägga in mig. Jag förlitade mig på att det fanns en räddning i psykvården helt enkelt.
När den dagen kom var det ju inte riktige som jag hade tänkt mig. Jag blev inskriven på ett kockobenghem eller en Gaga-anstalt som de så fint kallar det för i Danmark. Jag skulle dela rum med en krigsskadad kvinna som dunkade huvudet i väggen oavbrutet dagarna i ända och två arabbrudar som snackade i mobiltelefon högljutt på arabiska 24/7 med sina respektive. Skrek och grät mest faktiskt.
När det vankades lunch och middag fick jag själv lägga upp maten på tallriken. Tog ett berg med broccoli eller grönsallad och åt glupskt, bad tillochmed om mer. Personalen som aldrig haft en anorexipatient förut fattade ingenting och tyckte jag var duktig som käkade så bra. De hade inte en chans mot mig, jag behövde inte ens anstränga mig för att lura dem. Efter en vecka hade jag trots att jag åt så "duktigt" varje dag loosat tre kilo till. Det var faktiskt första gången jag blev skraj på riktigt för då kom domen.
"300 gram ner till och du blir tvångsinlagd med restriktioner"
det betydde på svenska och för de som inte är insatta att om jag nu gick ner 300 gram till så skulle de placera mig i rullstol och sängläge tills jag ätit upp mig de där tio kilona som krävdes för att häva lagen om tvångsvård igen.
då skrev jag ut mig.
fattade att om jag inte skärpte mig nu så skulle jag ruttna bort därinne. ruttna på Gaga-anstalten. Så jag rymde drog stack, tog mitt pick och pack och gick åt en skitstor glass till att börja med. och sen dess har det väl gått uppåt i sakta men ganska säkert mak...
några vändor upp och ner har jag väl hunnit med visserligen men skräcken för att någon ska tvinga mig att stå näck och huttra på en jävla våg på ett psykhem igen är så stark att jag hellre croissanter och leverpastejsmackor än låter ångesten styra när jag känner att jag ligger för lågt. det är säkert inte rätt väg det heller men jag är livrädd för psykvården.
bortser man från mig dessutom så har jag ju en ganska fin drös med vänner som låtit sjukskriva sig, läggas in, få mediciner gått i terapi och bla bla bla...ingen inte en endaste en av dem har blivit ett skvatt bättre. de flesta rasar djupare ner i skiten när de får sina diagnoser och sen har den svårt att ta sig ur hela helvetesspiralen av kösystem, psykologer och behandlingshem.
jag lät mig aldrig sjukskrivas. jag vägrade. jag kanske är naiv men någonstans så tror jag fortfarande på att alla ansvarar för itt eget välmående och sin egen hälsa och att det någonstans handlar om inställning. man kan inte sura och klaga på att livet suger varje gång det regnar. det är som att spela på lotto och vägra leva och vara glad för att man aldrig vinner. det hänger fan på en själv. sen att vi alla har olika förutsättningar att hitta lycka och må bra det är en helt annan sak. livet är grymt orättvist. men om man inte börjar med att ändra på sin egen inställning kommer man fan ingenstans ändå...oavsett hur mycket läkar eller psykologhjälp och piller du får.
nu är min blåbärsharlortsoppa kall...måste mikra den nu och kanske ta den där lunchen med mamma iallfall. ibuprofenen har kickat in och jag börjar få en någorlunda stabil kroppstemperatur, inte valrossvarm inte kinesisknakenhundskall...
nu är klockan snart nio, det här är den bästa tidspunkten på hela dygnet...för nu lyser solen in i ögonen på mig genom köksfönstret.
ha en underbar dag allihopa
Detox på hög nivå...
ännu en natt med frossa, paniksvettningar och sjögång
jag vaknar som på botten av ett klibbit hav med ett ryck och flyger upp och tänker SÄLJ SÄLJ SÄLJ...
så dedikerad är jag faktiskt inte till mitt jobb att jag uppskattar att det hemsöker mig på nätterna, men det som skrämmer mig är att jag kan gå från komplett djupsömn till klarvaken stridspilot på fyra nanosekunder. jag vill helt enklet inte ligga ner. fast kroppen som är sjuk och jävlig vill ju hemskt gärna.
jag tror jag medvetet eller halvt omedvetet har satt mig själv i nån form av kroppslig utrensning...det gör lite ont men tanken på att förgifta sig själv mer nu är lika avlägsen som en söndagspromenad till månen.
apropå en promenad...jag vill gå, gå gå gå men mina skor e fula och slitna och jag skäms lite för att ta de på mig nästan...sen är jag för svag för att stövla runt i stålklackarna, en ljummen vårdag med mer energi i ryggen visst. i dagsläget, otänkbart, jag hade behövt syrgas och pitstopp för ofta. den här hostan tar kol på mig och det är saccharin i all hostmedicin så snart törs jag inte ta den heller...livrädd för ballongmageeffekten och alla allergikramper, då hostar jag hellre ihjäl mig själv...
ikväll är det icitypopparty
behöver jag förklara mig närmare...neh just det...jag fortsätter att konsekvent missa allt jag planerat att göra den här veckan och fortsätter ägna mig åt full time recovery...
ha en bra onsdag!
Om sparks på facebook...
När jag har sjukt tråkigt så brukar jag göra en review of my friends på fejjan...
just nu behöver jag tänka på nåt annat och då är det kul att ha nåt att störa sig på. Som det här med profilbilder tillexempel.
Vad är en bra och vad är en dålig profilbild? Jag tycker de flesta brudar lyckas rätt bra men i sånna här fall som när man randome checking out people på sparks så underar man hur männen från Mars tänker:
Här är mina snabbaste nejklick!
killar grabbar män:
- i sombrero och heartshaped sunglasses
-med svettig överläpp
- i bar överkropp och bodybuildarposé
- med ölburkar, hembräntdunkar eller vapen (värst i kombination)
- med labradorhundvalpar eller kattungar
- felvända bilder (iq yxskaft)
- med sänkammarblick och håriga bringor
- truckerkepsar, hockyklubbor eller fotbollar med på samma bild
- som fotat sig själva men inte lyckats få med mer än en tredjedel av fejjan (hallå det heter ansiktsbook)
- med segelbåtar och skärgårdsmiljö eller limousinbilar i bakgrunden
- med cirkusrekvisita i form av käglor enhjulingar och jongeleringsbollar (vem vill dejta en clown?)
- med bästa polaren intryckt i sin svettiga kind på samma bild (hallå vem e vem eller måste man ta båda?)
- munkjackor, huvtröjor och dunkappor
däremot har jag klickat ja på ett par stycken män med:
-cowboyhatt och uppkavlade skjortärmar
-mjölkartonger, kaffe, cigg, svamp eller vällagad mat på samma bild ( wasabilicious!!!)
-bilder på åsnor istället för sig själva (dubbelmoral jag vet men jag gillar åsnor)
- cought in action bilder med självdistans
- hysteriska karismatiska asgarv eller stora leenden
vad säger ni? har ni några classy does and donts?
så nu har jag slagit ihjäl treåringen i mig med lite värdelöst blajj-surfande...strax ska jag bege mig och göra lite nytta och bära grejjor!
tjng tjong så länge hörrni
just nu behöver jag tänka på nåt annat och då är det kul att ha nåt att störa sig på. Som det här med profilbilder tillexempel.
Vad är en bra och vad är en dålig profilbild? Jag tycker de flesta brudar lyckas rätt bra men i sånna här fall som när man randome checking out people på sparks så underar man hur männen från Mars tänker:
Här är mina snabbaste nejklick!
killar grabbar män:
- i sombrero och heartshaped sunglasses
-med svettig överläpp
- i bar överkropp och bodybuildarposé
- med ölburkar, hembräntdunkar eller vapen (värst i kombination)
- med labradorhundvalpar eller kattungar
- felvända bilder (iq yxskaft)
- med sänkammarblick och håriga bringor
- truckerkepsar, hockyklubbor eller fotbollar med på samma bild
- som fotat sig själva men inte lyckats få med mer än en tredjedel av fejjan (hallå det heter ansiktsbook)
- med segelbåtar och skärgårdsmiljö eller limousinbilar i bakgrunden
- med cirkusrekvisita i form av käglor enhjulingar och jongeleringsbollar (vem vill dejta en clown?)
- med bästa polaren intryckt i sin svettiga kind på samma bild (hallå vem e vem eller måste man ta båda?)
- munkjackor, huvtröjor och dunkappor
däremot har jag klickat ja på ett par stycken män med:
-cowboyhatt och uppkavlade skjortärmar
-mjölkartonger, kaffe, cigg, svamp eller vällagad mat på samma bild ( wasabilicious!!!)
-bilder på åsnor istället för sig själva (dubbelmoral jag vet men jag gillar åsnor)
- cought in action bilder med självdistans
- hysteriska karismatiska asgarv eller stora leenden
vad säger ni? har ni några classy does and donts?
så nu har jag slagit ihjäl treåringen i mig med lite värdelöst blajj-surfande...strax ska jag bege mig och göra lite nytta och bära grejjor!
tjng tjong så länge hörrni
Grinolla =P
jag skyller på regnet, vädret, lågtrycket, virusangreppet i don´t know
men idag är jag verkligen tre år gammal och det är jävligt synd om mig...
(bilden snodd från snubbens blogg)
men idag är jag verkligen tre år gammal och det är jävligt synd om mig...
(bilden snodd från snubbens blogg)
Snabbfika /Snabbsammanbrott
Jag hann med båda på en timma!
Effektivt va?
först träffade jag en riktig feel-goodfriend för en snabbfika i Gröndal, det var mycket trevligt
sen träffade jag ett styck moder för snabbt överlämnande av hostmedicin, det var mycket otrevligt
alla som passerade Liljeholmens Gröna Konsum idag vid halv två snåret, ja det var jag som stod och grät som en femåring så tårarna sprutade med två konsumkassar i handen fulla av typ ...soyamjölk...
jag funderar starkt på att säga upp kontakten med min mor på riktigt, eller skicka henne i behandling, för det är fan inte jag som är mongo i den här microfamiljen det är hon. Hon beter sig som en barnrumpa och jag härmar henne och då blir hon sur för att jag är omogen och inte kan hantera mitt liv på ett vuxet sätt...look shos bloody fucking talking liksom...
jag är så arg så arg så jag vill hugga ved så träflisorna sprutar som gnistrande eld FÖR HON FATTAR INGENTING
jag vet jag vet jag låter som en pubertal tonåring och det är jag kanske på vissa plan sure, men det ger fan inte min mamma rätt att bete sig som ett dagisbarn för det. Hon är som en treåring i trotsåldern, fullkomligt pissomöjlig att kommunicera med och många gånger förstår jag min far som bara i rent provokativt syfte retade gallfeber på henne bara för att få en reaktion...men det får man inte...hon är kallare än isdrottningen
nånstans så fattar jag varför jag blev så sjuk, för det enda som fått henne att mjukna i mitt hittills ganska långa liv är fan när jag var så vidrigt nersvulten att jag liknade en grottmännsika som övervintrat ensam under gran och inte ätit annat än gul snö på hela vintern. då lyssnade hon tamejfan.
not anymore
och jag pallar inte köra samma kommunikationsstrategi en gång till, vem fan vill se ut som ne benget i sommar liksom så då får hon fan hållas bäst hon vill på egen hand bara jag slipper tanten.
DUMMA DUMMA DUMMA DIG MAMMA! FATTAR DU INTE ATT JAG BARA VILL BLI ÄLSKAD MEN DU SEEEEEEER MIG JU INTE
*mera femåringsgråt nu*
jaja, jag gjorde inte fel iallfall som jag skulle gjort förut, istället för att gå hem och sätta mig och sura och dricka jalape¨novattenspad till middag åkte jag hem och lagade kycklingwok...
för aldrig mera jävla hispan, aldrig mer, jag får va hur besviken jag vill på kära moder, men jag tänker inte bete mig som en trotsig treåring och förlita mig på att gubbjävlarna med fula piller och gröna rockar hjälper mig för det gör de garanterat inte,
sorry för ordspyan, men det var tvunget att komma ut någonstans...
Effektivt va?
först träffade jag en riktig feel-goodfriend för en snabbfika i Gröndal, det var mycket trevligt
sen träffade jag ett styck moder för snabbt överlämnande av hostmedicin, det var mycket otrevligt
alla som passerade Liljeholmens Gröna Konsum idag vid halv två snåret, ja det var jag som stod och grät som en femåring så tårarna sprutade med två konsumkassar i handen fulla av typ ...soyamjölk...
jag funderar starkt på att säga upp kontakten med min mor på riktigt, eller skicka henne i behandling, för det är fan inte jag som är mongo i den här microfamiljen det är hon. Hon beter sig som en barnrumpa och jag härmar henne och då blir hon sur för att jag är omogen och inte kan hantera mitt liv på ett vuxet sätt...look shos bloody fucking talking liksom...
jag är så arg så arg så jag vill hugga ved så träflisorna sprutar som gnistrande eld FÖR HON FATTAR INGENTING
jag vet jag vet jag låter som en pubertal tonåring och det är jag kanske på vissa plan sure, men det ger fan inte min mamma rätt att bete sig som ett dagisbarn för det. Hon är som en treåring i trotsåldern, fullkomligt pissomöjlig att kommunicera med och många gånger förstår jag min far som bara i rent provokativt syfte retade gallfeber på henne bara för att få en reaktion...men det får man inte...hon är kallare än isdrottningen
nånstans så fattar jag varför jag blev så sjuk, för det enda som fått henne att mjukna i mitt hittills ganska långa liv är fan när jag var så vidrigt nersvulten att jag liknade en grottmännsika som övervintrat ensam under gran och inte ätit annat än gul snö på hela vintern. då lyssnade hon tamejfan.
not anymore
och jag pallar inte köra samma kommunikationsstrategi en gång till, vem fan vill se ut som ne benget i sommar liksom så då får hon fan hållas bäst hon vill på egen hand bara jag slipper tanten.
DUMMA DUMMA DUMMA DIG MAMMA! FATTAR DU INTE ATT JAG BARA VILL BLI ÄLSKAD MEN DU SEEEEEEER MIG JU INTE
*mera femåringsgråt nu*
jaja, jag gjorde inte fel iallfall som jag skulle gjort förut, istället för att gå hem och sätta mig och sura och dricka jalape¨novattenspad till middag åkte jag hem och lagade kycklingwok...
för aldrig mera jävla hispan, aldrig mer, jag får va hur besviken jag vill på kära moder, men jag tänker inte bete mig som en trotsig treåring och förlita mig på att gubbjävlarna med fula piller och gröna rockar hjälper mig för det gör de garanterat inte,
sorry för ordspyan, men det var tvunget att komma ut någonstans...
Sportlov!!!!
Jävla Svenskan tog mitt sista sportlovshopp ifrån mig, eller kanske inte svenskan då men nu skjuter jag budbäraren som vanligt...
ENDAST EN JÄVLA SKIDBACKE HAR ÖPPET !!!!
jag vill aktivera mig , jag vill jättegärna åka skidor, kan inte jag få åka skidor? Carolicious den lilla apan ska till St Moritz i helgen, neh jag e inte ett dugg avis såklart....
Hallå era trötta lamadjur varför är det bara jag som är i hysteriskt uppror över detta faktum att det är sportlovsvecka, alla barnen får skogaholmslimpmackor med mycket smör och ost på och varm choklad till och vi sitter inne på våra trötta stjärtar och hinkar bryggkaffe och jobbar med whatever vi tror är vettigt och ruttnar bort som om det inte fanns någon morgondag att leva för ändå.
DET GÖR DET!
LEVA LEVA LEVA, KOM IGEN VI MÅSTE LEVA!
Såg ni filmen igår förresten? Jag gav bort mina platser eftersom två tre timmar i en biosalong hade förvandlat mig till ett nervigt monster...seriöst, det här med koncentrationen...allt som inte är interaktivt går bort. Människor också. Och tro mig de finns. De där egocentrerade typerna som baaaaara kan prata om sig själva. För mig fungerar de som gamla skrivmaskiner. Helt funktionsodugliga. man vill bara control alt deleta allt skit som kommer ut men det går inte för tipexen är slut och de bara fortsätter spruta ut massa obegripligt babbel.
Nej tacka vet ja högteknologi. Tacka vet jag publicera och återta publicering. Idag kan man ångra sig så mycket man vill!
just ja jobba var det ahhhhh måste springa nu...
önska mig en rethostfridag snälla...
ENDAST EN JÄVLA SKIDBACKE HAR ÖPPET !!!!
jag vill aktivera mig , jag vill jättegärna åka skidor, kan inte jag få åka skidor? Carolicious den lilla apan ska till St Moritz i helgen, neh jag e inte ett dugg avis såklart....
Hallå era trötta lamadjur varför är det bara jag som är i hysteriskt uppror över detta faktum att det är sportlovsvecka, alla barnen får skogaholmslimpmackor med mycket smör och ost på och varm choklad till och vi sitter inne på våra trötta stjärtar och hinkar bryggkaffe och jobbar med whatever vi tror är vettigt och ruttnar bort som om det inte fanns någon morgondag att leva för ändå.
DET GÖR DET!
LEVA LEVA LEVA, KOM IGEN VI MÅSTE LEVA!
Såg ni filmen igår förresten? Jag gav bort mina platser eftersom två tre timmar i en biosalong hade förvandlat mig till ett nervigt monster...seriöst, det här med koncentrationen...allt som inte är interaktivt går bort. Människor också. Och tro mig de finns. De där egocentrerade typerna som baaaaara kan prata om sig själva. För mig fungerar de som gamla skrivmaskiner. Helt funktionsodugliga. man vill bara control alt deleta allt skit som kommer ut men det går inte för tipexen är slut och de bara fortsätter spruta ut massa obegripligt babbel.
Nej tacka vet ja högteknologi. Tacka vet jag publicera och återta publicering. Idag kan man ångra sig så mycket man vill!
just ja jobba var det ahhhhh måste springa nu...
önska mig en rethostfridag snälla...
Melankoliska underbara regndroppsfyllda morgon...
jag har sovit som en hungrig rabiessmittad hyena inatt...vridit och vänt mig och svettats och tittat på klockan och bar längtat efter att få vakna och stiga upp.
jag gillar inte hela det här sova konceptet, har aldrig gjort egentligen. det är slöseri med tid och om man inte får till den där nattsömnen på ett behgligt sätt sabbar man sitt morgonhumör och hela påföljande dag
men det skiter jag i nu
jag har hostat hostat hostat hostat och hostat ännu mer...till ingen nytta...jag har hostat som ett barn som inte lärt sig hosta ännu, vet inte hur man gör, hostar aldrig, minns inte när jag hostade sist...ska man använda magen. jag gör halvhjärtade hostförsök till ingen nytta de tar inte bort dumma kliet i halsen.
å andra sidan så älskar jag morgonen nu. den får va hur regnig och jävlig den vill. i mina ögon är den fantastisk. bedårande romantisk.
jag ska lunchfika med solskens flickan min Slå Dig Fri Emelie idag = medicin för själen (hoppas hon funkar på rethosta också)
sen måste jag ta tag i det där sista klädflyttsorterandet som jag aldrig pallade igår för att jag var febersnurrdöende redan klockan halv tre på jobbet
idag så!
nu ska jag hitta en matschande regndagsoutfit
kram på er där ute
njut dagen det tänker jag göra!
puss!
jag gillar inte hela det här sova konceptet, har aldrig gjort egentligen. det är slöseri med tid och om man inte får till den där nattsömnen på ett behgligt sätt sabbar man sitt morgonhumör och hela påföljande dag
men det skiter jag i nu
jag har hostat hostat hostat hostat och hostat ännu mer...till ingen nytta...jag har hostat som ett barn som inte lärt sig hosta ännu, vet inte hur man gör, hostar aldrig, minns inte när jag hostade sist...ska man använda magen. jag gör halvhjärtade hostförsök till ingen nytta de tar inte bort dumma kliet i halsen.
å andra sidan så älskar jag morgonen nu. den får va hur regnig och jävlig den vill. i mina ögon är den fantastisk. bedårande romantisk.
jag ska lunchfika med solskens flickan min Slå Dig Fri Emelie idag = medicin för själen (hoppas hon funkar på rethosta också)
sen måste jag ta tag i det där sista klädflyttsorterandet som jag aldrig pallade igår för att jag var febersnurrdöende redan klockan halv tre på jobbet
idag så!
nu ska jag hitta en matschande regndagsoutfit
kram på er där ute
njut dagen det tänker jag göra!
puss!
FROSSA...
fuck it!
DET ÄR SYND OM MIG JAG ÄR SICKO!!!
buhuu, jag vill bara ligga i sängen som inte är en säng men en hångmatta (jag bodde faktiskt fyra månader i en hängmatta en gång) och läsa dåliga böcker och dricka treocomp...
fan hörrni apropå sängar...när ska jag få en ordentlig säng...kommer jag någonsin få sova i en ordentlig säng? vill ni ha en sänghistory ronnieroadkill-list. klart ni vill här är den!
Första året i Köpenhamn bodde och sov jag i:
en gammal syrafabrik på ett loft av träplankor
en träningshall på en klassik äcklig gympahallstjockmatta
en nikotingul lägenhet hos en aidssmittad indian tillsammans med en psykotisk katt som klöste mig i ansiktet på nätterna
en flott lägenhet på Österbro med duschkabin i köket utan handfat och då sov jag på soffan eftersom mitt ex okuperade och knullade hela tiden i sängen (en etta på 30 kvm)
en ännu flottare lägenhet på Österbro och sov på en futonmadrass av betong uppstaplad på trälårar
en garderob på åtta kvadratmeter som jag delade med en tjejpolare och sov skavfötters på en 120 madrass
Sen åkte jag till Ryssland
där sov jag först i en hängmatteliknande tältsängsanordning från 65
sen på en garderobsdörr och lite ihopknölade kläder
sen hittade jag en gammal boxmadrass från 70-talet som var urgröpt och kroppsformad efter en ryss på säkert 150 pannor...man kunde int eligga på mage utan att få nackspärr
Sen åkte jag vidare till Kanada
där sov jag på golvet i ett zigenarliknande piratskepp byggt av saronger och förkläden och fula thailandstyger
sen delade jag en dubbelhängmatta med en Lindansare ett tag
jag tillbringade 4 dygn i bakluckan på en american pickup på transcanadian highway...sa jag att den saknade fönsterrutor och att det regnade hela resan och att jag låg under en pressenning och paniknojjade över att jag skulle trilla ur varje gång vi körde skarpt i en kurva
sen bodde jag i ett klassiskt newfoundlandsiskt hus a tre etager, där hade jag förvisso en säng men jag var så full på GT varje gång jag kom hem så jag aldrig orkade släpa mig de sex trappsektionerna upp till mitt rum så jag sov oftast däckad på hallgolvet eller på soffan framför teven
Sen kom jag hem till Danmark igen
Då bodde jag först i en gammal kyrka på orgelaltanen i en skinnsoffa där det drog in från ikkeexisterande fönster och uteliggarna och knarkarna skrek så jävligt utanför och försökte bryta sig in på nätterna att man inte fick en blund i ögonen av ren skär skräck
Sen flyttade jag in på ett vägledarkontor i en skola och sov i ännu en tältsäng jämte brummande datorer och med utsikt över en busshållplats
Efter det fick jag tag på ett studentrum för en kort period på hela 12 kvadratmeter som jag delade med en polare där vi sov på varsin tältsängsmadrass rakt av på golvet
Sen flyttade vi tillbaka till studievägledarkontoret igen
i december bestämde vi oss för att pröva lyckan och bo i en sommarstuga utan värme vatten och toa och sov på ännu en boxmadrass under fjorton täcken och frös så vi skakade om nätterna medan vi hörde kloakråttorna gnaga sig in i skafferiet och tassa runt på golvet, men värst var väl toaproblemet där man fick kissa i trädgården om natten när det var minusgrader och urinen stänkte upp på smalbenen om det var frost i gräset
Sen flyttade jag in hos min Akrobat-tränare i en tvåvåningsvilla med jacuzzi och levde lyxliv i en aldeles egen säng i en hel månad tills jag ännu en gång hamnade i säng med honom och blev utslängd...tuff shit...
Så jag flyttade in i vardagsrummet i en tvåa som innehades av en 16 åring som vägrade stänga sin egen dörr och tokrunkade hela nätterna
Här hamnade jag nästan på psyket, men rymde varje natt istället för att sova i en sjukhussäng med styva lakan
Final destination var en tvåa på Amager i en källare där jag faktiskt hade en säng men var så trött när jag kom hem varje dag efter jobbet att jag under de tre månader jag bodde där faktiskt somnade fullt påklädd i tevesoffan varenda jävla natt.
Nånstans här blev situationen rätt ohållbar ey...
Så jag flyttade hem till Moder!
Tills nu då...nu bor jag hos Linnsan!
jag har en as-ball soffa som vanligt men en undermålig säng
vad är det med mig och sängar liksom?
will i ever get a decent place to sleep???
DET ÄR SYND OM MIG JAG ÄR SICKO!!!
buhuu, jag vill bara ligga i sängen som inte är en säng men en hångmatta (jag bodde faktiskt fyra månader i en hängmatta en gång) och läsa dåliga böcker och dricka treocomp...
fan hörrni apropå sängar...när ska jag få en ordentlig säng...kommer jag någonsin få sova i en ordentlig säng? vill ni ha en sänghistory ronnieroadkill-list. klart ni vill här är den!
Första året i Köpenhamn bodde och sov jag i:
en gammal syrafabrik på ett loft av träplankor
en träningshall på en klassik äcklig gympahallstjockmatta
en nikotingul lägenhet hos en aidssmittad indian tillsammans med en psykotisk katt som klöste mig i ansiktet på nätterna
en flott lägenhet på Österbro med duschkabin i köket utan handfat och då sov jag på soffan eftersom mitt ex okuperade och knullade hela tiden i sängen (en etta på 30 kvm)
en ännu flottare lägenhet på Österbro och sov på en futonmadrass av betong uppstaplad på trälårar
en garderob på åtta kvadratmeter som jag delade med en tjejpolare och sov skavfötters på en 120 madrass
Sen åkte jag till Ryssland
där sov jag först i en hängmatteliknande tältsängsanordning från 65
sen på en garderobsdörr och lite ihopknölade kläder
sen hittade jag en gammal boxmadrass från 70-talet som var urgröpt och kroppsformad efter en ryss på säkert 150 pannor...man kunde int eligga på mage utan att få nackspärr
Sen åkte jag vidare till Kanada
där sov jag på golvet i ett zigenarliknande piratskepp byggt av saronger och förkläden och fula thailandstyger
sen delade jag en dubbelhängmatta med en Lindansare ett tag
jag tillbringade 4 dygn i bakluckan på en american pickup på transcanadian highway...sa jag att den saknade fönsterrutor och att det regnade hela resan och att jag låg under en pressenning och paniknojjade över att jag skulle trilla ur varje gång vi körde skarpt i en kurva
sen bodde jag i ett klassiskt newfoundlandsiskt hus a tre etager, där hade jag förvisso en säng men jag var så full på GT varje gång jag kom hem så jag aldrig orkade släpa mig de sex trappsektionerna upp till mitt rum så jag sov oftast däckad på hallgolvet eller på soffan framför teven
Sen kom jag hem till Danmark igen
Då bodde jag först i en gammal kyrka på orgelaltanen i en skinnsoffa där det drog in från ikkeexisterande fönster och uteliggarna och knarkarna skrek så jävligt utanför och försökte bryta sig in på nätterna att man inte fick en blund i ögonen av ren skär skräck
Sen flyttade jag in på ett vägledarkontor i en skola och sov i ännu en tältsäng jämte brummande datorer och med utsikt över en busshållplats
Efter det fick jag tag på ett studentrum för en kort period på hela 12 kvadratmeter som jag delade med en polare där vi sov på varsin tältsängsmadrass rakt av på golvet
Sen flyttade vi tillbaka till studievägledarkontoret igen
i december bestämde vi oss för att pröva lyckan och bo i en sommarstuga utan värme vatten och toa och sov på ännu en boxmadrass under fjorton täcken och frös så vi skakade om nätterna medan vi hörde kloakråttorna gnaga sig in i skafferiet och tassa runt på golvet, men värst var väl toaproblemet där man fick kissa i trädgården om natten när det var minusgrader och urinen stänkte upp på smalbenen om det var frost i gräset
Sen flyttade jag in hos min Akrobat-tränare i en tvåvåningsvilla med jacuzzi och levde lyxliv i en aldeles egen säng i en hel månad tills jag ännu en gång hamnade i säng med honom och blev utslängd...tuff shit...
Så jag flyttade in i vardagsrummet i en tvåa som innehades av en 16 åring som vägrade stänga sin egen dörr och tokrunkade hela nätterna
Här hamnade jag nästan på psyket, men rymde varje natt istället för att sova i en sjukhussäng med styva lakan
Final destination var en tvåa på Amager i en källare där jag faktiskt hade en säng men var så trött när jag kom hem varje dag efter jobbet att jag under de tre månader jag bodde där faktiskt somnade fullt påklädd i tevesoffan varenda jävla natt.
Nånstans här blev situationen rätt ohållbar ey...
Så jag flyttade hem till Moder!
Tills nu då...nu bor jag hos Linnsan!
jag har en as-ball soffa som vanligt men en undermålig säng
vad är det med mig och sängar liksom?
will i ever get a decent place to sleep???
Om inställning...
Det är bara en själv som egentligen är ytterst ansvarig för hur man mår eller hur... så om man mår kass får man skylla sig själv....
så denna underbara morgon när solen skiner och fåglarna kvittrar tänker jag säga att fuck dig stora stygga värld jag mår skitbra, tipp topp nu ska vi slåss...
jag har laddat väskan med massa frukt och treo och min mor skulle vara stolt över mig om hon visste att jag äntligen börjat ta de där förbannade vitamintillskotten som jag får i julklapp varje år....jag har tagit två stycken sammanlagt det här året och har väl en ranson sen 97 att beta av så nu kör vi!
har fullspäckat schema hela dagen så det är bara gasa hålla sig till planen och inte göra något fel så ska det nog gå... scary...
som sagt har ju två biobiljetter till en förhandsvisning ikväll men det känns inte så prio ett just nu...någon som vill ha dem????
jag ger gladeligen bort dem till först till kvarn...ni behöver nog bara uppge mitt namn i dörren i så fall inte ens hämta de fysiskt...så det vore ju lite synd om de bara gick till spillo sådär...
kram nu ska jag springa ut i solen och fylla mina lungor med frisk luft och energi!!!!
så denna underbara morgon när solen skiner och fåglarna kvittrar tänker jag säga att fuck dig stora stygga värld jag mår skitbra, tipp topp nu ska vi slåss...
jag har laddat väskan med massa frukt och treo och min mor skulle vara stolt över mig om hon visste att jag äntligen börjat ta de där förbannade vitamintillskotten som jag får i julklapp varje år....jag har tagit två stycken sammanlagt det här året och har väl en ranson sen 97 att beta av så nu kör vi!
har fullspäckat schema hela dagen så det är bara gasa hålla sig till planen och inte göra något fel så ska det nog gå... scary...
som sagt har ju två biobiljetter till en förhandsvisning ikväll men det känns inte så prio ett just nu...någon som vill ha dem????
jag ger gladeligen bort dem till först till kvarn...ni behöver nog bara uppge mitt namn i dörren i så fall inte ens hämta de fysiskt...så det vore ju lite synd om de bara gick till spillo sådär...
kram nu ska jag springa ut i solen och fylla mina lungor med frisk luft och energi!!!!
sick sick sicko...
nej nej nej jag är sjuuuuuk inte nuuu det går inte!!!!
imorgon kommer det braka loss på jobbet och sen är det förhandsvisning på Finest på kvällen.
JAG HADE HELT GLÖMT OCH HAR EN EXTRA PLATS VEM VILL GÅ MED????
På onsdag är det Pressfrukost och på fredag är jag bjuden på Middag hos världens sötaste Marie och Niklas!!!
sen ska jag jobba extra på lördag igen och så har jag loooovat mig själv dyrt och heligt att göra nåt trevligt nästa Söndag. I deserve it!
ibumetin och bubbelvatten here i come...blääääh jag HATAR piller!
imorgon kommer det braka loss på jobbet och sen är det förhandsvisning på Finest på kvällen.
JAG HADE HELT GLÖMT OCH HAR EN EXTRA PLATS VEM VILL GÅ MED????
På onsdag är det Pressfrukost och på fredag är jag bjuden på Middag hos världens sötaste Marie och Niklas!!!
sen ska jag jobba extra på lördag igen och så har jag loooovat mig själv dyrt och heligt att göra nåt trevligt nästa Söndag. I deserve it!
ibumetin och bubbelvatten here i come...blääääh jag HATAR piller!
Face your fears...
ska man göra nåt får man fan göra det ordentligt
nu har jag konsumerat en styck cheesburgare från mac donalds plus ett stycke delicatoboll från en turkaffär ovanpå allt det där vanliga man ska käka en vanlig dag. inget fuskande inget byta ut hit och dit inget jävla kompensationstänkande.
summa sumarum
det enda som är gott med en cheeseburgare är ytterkanten på brödet som är lite smågrillat...ketschupen tar över hela jävla burgaren, köttet är torrt och osten smaklös
delicatobollen var iofs rätt tasty men det finns tusen saker i världen som är mer tasty än en delicatoboll
did it done it, face your fears for real = slutsats = inte värt det, jag blev äckelsvettig och kunde inte sova av sockerchocken.
jag längtar efter sommaren, frozen daquiries och margeritas och saffransglass... sjuelvan och macedonken kommer inte besökas av mig i framtiden heller...
nu ska jag titta på Top Modell och dricka citronthe med Linnsans dunderhonoung...tror jag håller på att bli sjuuuuuuk bbuuuhuuuu...men det gör inget för jag är glad ändå...söndag helt utan ångest!
CHECK!
för lite randome tips om kost och hälsa kolla in här >>>
nu har jag konsumerat en styck cheesburgare från mac donalds plus ett stycke delicatoboll från en turkaffär ovanpå allt det där vanliga man ska käka en vanlig dag. inget fuskande inget byta ut hit och dit inget jävla kompensationstänkande.
summa sumarum
det enda som är gott med en cheeseburgare är ytterkanten på brödet som är lite smågrillat...ketschupen tar över hela jävla burgaren, köttet är torrt och osten smaklös
delicatobollen var iofs rätt tasty men det finns tusen saker i världen som är mer tasty än en delicatoboll
did it done it, face your fears for real = slutsats = inte värt det, jag blev äckelsvettig och kunde inte sova av sockerchocken.
jag längtar efter sommaren, frozen daquiries och margeritas och saffransglass... sjuelvan och macedonken kommer inte besökas av mig i framtiden heller...
nu ska jag titta på Top Modell och dricka citronthe med Linnsans dunderhonoung...tror jag håller på att bli sjuuuuuuk bbuuuhuuuu...men det gör inget för jag är glad ändå...söndag helt utan ångest!
CHECK!
för lite randome tips om kost och hälsa kolla in här >>>
helt apropå studenten...
innan jag drar en ganska hemsk anekdoti igen om min studentskiva så vill jag med stolthet meddela att jag enligt fejjan är "attending" Linnsans lillasyrras studenpartaj på Viper Room..det kommer bli skitkul...tror ni vi får komma på middagen, eller får rödvinshaggorna enbart gå på efterfesten...jag vill sjunga tombola hej och stå på bordet och göra allt det där rätt som jag gjorde fel på min skiva...eller mina skivor.
Jag vet inte vilken som var värst...den med min avgångsklass från Södra eller den med alla gamla La Coste rävar från Enskilda.
Den första minns jag tydligt. Vi befinner oss i nån jävla festlokal på Djurgården och jag är djupt olycklig över att Jonas Bävern Mellberg från Coca Carola inte vill komma och fira 18 åriga mig utan hellre ville sitta hemma och pimpla lådvin med sin 50 åriga finska grannfru Rajja...det var ett triangeldrama utan dess like det där som pågick i säkert ett år och droppen var när jag ringde från toan på festen och han svarade att han nog stannde med Tanten istället för att festa med mig...
då flög fan i mig och jag hånglade väl upp nån jävla Brat...sen hände nåt fruktansvärt...eller snarare jag gjorde en hemsk upptäckt
jag mötte för första och sista gången i mitt liv en ståtlig herre i sina bästa år med dåliga drivrutiner...
jag säger ingenting jag bigfogar en bild istället...
ni får hitta på egen undertext.... han var typ snyggaste killen på skolan och alla var kära i honom ...vad fan gör man???? jag sympatihånglade lite och han var rätt svår att bli av med så det slutade med att jag missade hela festen och han försökte få med mig hem till sitt tonårsrum...jag sa att jag hade tappat bort min väska och lyckades på det sättet bättre fly än fortsätta illa fäkta...sen den dagen var allt förstört, hela utspringet var förstört. alla hade kul och var överlyckliga och jag kände bara som om jag satt med ansvaret för detonationsknappen till en atombomb och mitt enda fokus på min egen student var att snabbt som attan ta mig från skolgården och hem till tryggheten, vännerna och smörgåstårta och bubbel...vem dyker inte upp där...jo just precis BäverJonas i alla ära! Så det blev väl rätt bra sen ändå...eller egentligen inte om man läser mellan raderna men just då låtsades jag som det och det funkade...då.
Den andra skivan var av finare slag och med ett mer välkammat klientel...jag minns ingen middag, jag minns ingenting, jag minns inte vilka som var där, men jag minns att jag står uppe på ett bord och sjunger Lambo Hej som den värsta Katrin Schulman och att alla jublar och är helt galna och just precis när jag känner att jag är på toppen av Universum så blir allt svart och sen ganska suddigt...
Jag kräks i buskarna nere i djurgårdsbrunnsviken, jag kräks som en rabiessmittad katt och jag är ensammast i världen tills någon hittar mig och sen får jag snällt åka bil hem med Michikos mamma och pappa...
Det var mycket förnedrande och helst ingenting jag gör om igen... men nu var det snart tio år sen så något hyffs har jag väl fått sen sist...
hade ni kul på era skivor? eller är det kanske dags nu i år? tell me vetja!!!!
Jag vet inte vilken som var värst...den med min avgångsklass från Södra eller den med alla gamla La Coste rävar från Enskilda.
Den första minns jag tydligt. Vi befinner oss i nån jävla festlokal på Djurgården och jag är djupt olycklig över att Jonas Bävern Mellberg från Coca Carola inte vill komma och fira 18 åriga mig utan hellre ville sitta hemma och pimpla lådvin med sin 50 åriga finska grannfru Rajja...det var ett triangeldrama utan dess like det där som pågick i säkert ett år och droppen var när jag ringde från toan på festen och han svarade att han nog stannde med Tanten istället för att festa med mig...
då flög fan i mig och jag hånglade väl upp nån jävla Brat...sen hände nåt fruktansvärt...eller snarare jag gjorde en hemsk upptäckt
jag mötte för första och sista gången i mitt liv en ståtlig herre i sina bästa år med dåliga drivrutiner...
jag säger ingenting jag bigfogar en bild istället...
ni får hitta på egen undertext.... han var typ snyggaste killen på skolan och alla var kära i honom ...vad fan gör man???? jag sympatihånglade lite och han var rätt svår att bli av med så det slutade med att jag missade hela festen och han försökte få med mig hem till sitt tonårsrum...jag sa att jag hade tappat bort min väska och lyckades på det sättet bättre fly än fortsätta illa fäkta...sen den dagen var allt förstört, hela utspringet var förstört. alla hade kul och var överlyckliga och jag kände bara som om jag satt med ansvaret för detonationsknappen till en atombomb och mitt enda fokus på min egen student var att snabbt som attan ta mig från skolgården och hem till tryggheten, vännerna och smörgåstårta och bubbel...vem dyker inte upp där...jo just precis BäverJonas i alla ära! Så det blev väl rätt bra sen ändå...eller egentligen inte om man läser mellan raderna men just då låtsades jag som det och det funkade...då.
Den andra skivan var av finare slag och med ett mer välkammat klientel...jag minns ingen middag, jag minns ingenting, jag minns inte vilka som var där, men jag minns att jag står uppe på ett bord och sjunger Lambo Hej som den värsta Katrin Schulman och att alla jublar och är helt galna och just precis när jag känner att jag är på toppen av Universum så blir allt svart och sen ganska suddigt...
Jag kräks i buskarna nere i djurgårdsbrunnsviken, jag kräks som en rabiessmittad katt och jag är ensammast i världen tills någon hittar mig och sen får jag snällt åka bil hem med Michikos mamma och pappa...
Det var mycket förnedrande och helst ingenting jag gör om igen... men nu var det snart tio år sen så något hyffs har jag väl fått sen sist...
hade ni kul på era skivor? eller är det kanske dags nu i år? tell me vetja!!!!
JAG HAR HITTAT DEN!!!!
sängdilemmat kanske e löst trots allt...
vad säger ni?
sova på soffan????
sova i en 75 cm tältsäng
inte sova alls
eller ska jag tjacka den HÄR>>>>>>>
det finns två stycken 2000 spänn styck vad säger ni???
vad säger ni?
sova på soffan????
sova i en 75 cm tältsäng
inte sova alls
eller ska jag tjacka den HÄR>>>>>>>
det finns två stycken 2000 spänn styck vad säger ni???
jag glömde ännu mer...
pucko mig...
jag kollar ju aldrig någonsin på teve och efter att ha tillbringat två timmar i tevesoffan så trodde jag liksom att jag dragit mitt strå till stacken för den här gången på et tag...
HALLÅ, KUNDE NÅGON TYP PÅMINT MIG OM ATT DET VAR SÅNDÄR MELODIFESTIVALHALLOJSA IDAG!!!
nu måste jag hitta Björn Gustavssons Pauseunderhållningsmaterial på youtube med kackig kvalitét istället...så att jag kan retas med Linnsan när hon kommer hem och säga att jag hängt med Björn hela natten när hon skakat rumpan i Sumpan och hånglat med kllar med flottig överläpp och ölandedräkt...jag ska retas och säga att Björn är min och att jag ska röva bort honom och gömma honom i garderoben och ta fram bara när hon inte är hemma...
(Linnsan är kär i Björn men vem fan är inte det...killen är ju ett geni...21 år fyllda och ett geni...21 år... ny-myndig i USA... 19 +2 år e han...skamligt...på gränsen till skamligt)
(tele)
baaaaaah dumma dumma Raaz Mataaz som ringer från ute i svängen och dricker öl och skakar rumpa, jag skiter i Björn jag vill ut och dansa nu!!!!
FAN
jaja, jag får väl ta en davidoff på balkongen och återgå till min bok och njuta av mitt nybadade fräscha tillstånd istället...jag ska sno en myströja ur Linnsans garderob och låna hennes monstertofflor och läsa Nemi i soffan och låtsas att jag är 17 bast igen och inte fååååår gå på krogen...
jag kollar ju aldrig någonsin på teve och efter att ha tillbringat två timmar i tevesoffan så trodde jag liksom att jag dragit mitt strå till stacken för den här gången på et tag...
HALLÅ, KUNDE NÅGON TYP PÅMINT MIG OM ATT DET VAR SÅNDÄR MELODIFESTIVALHALLOJSA IDAG!!!
nu måste jag hitta Björn Gustavssons Pauseunderhållningsmaterial på youtube med kackig kvalitét istället...så att jag kan retas med Linnsan när hon kommer hem och säga att jag hängt med Björn hela natten när hon skakat rumpan i Sumpan och hånglat med kllar med flottig överläpp och ölandedräkt...jag ska retas och säga att Björn är min och att jag ska röva bort honom och gömma honom i garderoben och ta fram bara när hon inte är hemma...
(Linnsan är kär i Björn men vem fan är inte det...killen är ju ett geni...21 år fyllda och ett geni...21 år... ny-myndig i USA... 19 +2 år e han...skamligt...på gränsen till skamligt)
(tele)
baaaaaah dumma dumma Raaz Mataaz som ringer från ute i svängen och dricker öl och skakar rumpa, jag skiter i Björn jag vill ut och dansa nu!!!!
FAN
jaja, jag får väl ta en davidoff på balkongen och återgå till min bok och njuta av mitt nybadade fräscha tillstånd istället...jag ska sno en myströja ur Linnsans garderob och låna hennes monstertofflor och läsa Nemi i soffan och låtsas att jag är 17 bast igen och inte fååååår gå på krogen...
jag glömde...
påminna er om att filmen G som i gemenskap gick på 4an typ fram tills nu...
sorry...
Men vi har panikflyttat hela dan och Linnsan fick gasa järnet i lilla brumbrumbilen så att vi skulle hinna hem i tid mitt i alla flyttplaner...
Filmen G är nostalgi även om jag blev såld typ tio år försent...jag har ingen aning om hur stort den slog på åttiotalet vi hajpade den 97 istället. Då gick jag på Södra Latin, bodde i Bredäng och hängde på Kolingsborg varje helg. G var MIN film helt enkelt MIN. Jag och Soffipropp såg den säkert hundra gånger och bråkade om vem som var tuffast snyggast och hetast. Sofie envisades med att tycka att Niels Jensen sm selade Jesper den spinkiga skåningen med ap-läbbiga stora seniga nävar was the shit och jag tyckte hon var knäpp och att han pratade konstigt. Jag å andra sidan var dödskär Sudden och Sofie tyckte å sin sida att jag var mongo när jag kunde välja mellan alla coola snyggingar i Reperbahn istället...Fast jag var benhård Sudden hade absolut sexigast röst, end of discussion. Det hela gick lite överstyr och tillssit gick det gamla videobandet med G sönder och vi fick nöja oss med att lyssna på låtarna på nån gammal vinylplatta och då var det liksom inte lika roligt längre...plus att jag tror att "hundarna brinner" saknades på den utgåvan...
Bortsett från idag då så var det nog nästan tio år sen jag såg den sist och Linnsan och hennes grymma lilla lillasyrra Tove har kastat soffkuddar på mig för att jag sjungit med högt, sagt alla repliker i föväg och skrattat så jag gråtit åt Magnus Uggla som bögen Kristoffer... Och massa cred ska alla grymma jävla statister ha, det var inte igår det spelades in en flm med så hängivna b-rollare ...om man vill kan man kolla på filmen och bara kolla på statiskidsen...det är nästan lika roligt. Bäst är tjejen med snea glasögon och toffs lite på sniskan mitt uppe på huvet i clownt-shirt på Kolingsborgs övervåning...eller bartendern som inte blandar drinkar utan bara vänder sig om och plockar upp dem som om det vore nåt jävla saftbålskalaslag som preppade de i bakgrunden...eller att sista scenen plötsligt förvandlas till en grease-ripoff och sångaren Alexander sjunger så det brakar men utan mikrofon...ahhh jag döör...
okej enough om G...synd om ni missade den pappskallar...det gjorde iallfall INTE jag...
nu ska jag återgå till skräckboken och koka mer thé!''
Imorgon flyttar vi sista lasset sen kan ni få komma hem till mig och fika i min fina soffa eller sova över i min 75 cm breda tältsäng! Linnsan pitschade den emineneta idéen at jag skulle skaffa en barnäng iochmed att jag är så liten...Linnsan ska få smisk! Okej att ger upp min sovplats mot min livsytas looks and quality men då sover jag fan hellre på golvet än att jag skaffar en "växa-säng" från ikea...
okej enough sa jag att det var nu!'
kraaaaam
sorry...
Men vi har panikflyttat hela dan och Linnsan fick gasa järnet i lilla brumbrumbilen så att vi skulle hinna hem i tid mitt i alla flyttplaner...
Filmen G är nostalgi även om jag blev såld typ tio år försent...jag har ingen aning om hur stort den slog på åttiotalet vi hajpade den 97 istället. Då gick jag på Södra Latin, bodde i Bredäng och hängde på Kolingsborg varje helg. G var MIN film helt enkelt MIN. Jag och Soffipropp såg den säkert hundra gånger och bråkade om vem som var tuffast snyggast och hetast. Sofie envisades med att tycka att Niels Jensen sm selade Jesper den spinkiga skåningen med ap-läbbiga stora seniga nävar was the shit och jag tyckte hon var knäpp och att han pratade konstigt. Jag å andra sidan var dödskär Sudden och Sofie tyckte å sin sida att jag var mongo när jag kunde välja mellan alla coola snyggingar i Reperbahn istället...Fast jag var benhård Sudden hade absolut sexigast röst, end of discussion. Det hela gick lite överstyr och tillssit gick det gamla videobandet med G sönder och vi fick nöja oss med att lyssna på låtarna på nån gammal vinylplatta och då var det liksom inte lika roligt längre...plus att jag tror att "hundarna brinner" saknades på den utgåvan...
Bortsett från idag då så var det nog nästan tio år sen jag såg den sist och Linnsan och hennes grymma lilla lillasyrra Tove har kastat soffkuddar på mig för att jag sjungit med högt, sagt alla repliker i föväg och skrattat så jag gråtit åt Magnus Uggla som bögen Kristoffer... Och massa cred ska alla grymma jävla statister ha, det var inte igår det spelades in en flm med så hängivna b-rollare ...om man vill kan man kolla på filmen och bara kolla på statiskidsen...det är nästan lika roligt. Bäst är tjejen med snea glasögon och toffs lite på sniskan mitt uppe på huvet i clownt-shirt på Kolingsborgs övervåning...eller bartendern som inte blandar drinkar utan bara vänder sig om och plockar upp dem som om det vore nåt jävla saftbålskalaslag som preppade de i bakgrunden...eller att sista scenen plötsligt förvandlas till en grease-ripoff och sångaren Alexander sjunger så det brakar men utan mikrofon...ahhh jag döör...
okej enough om G...synd om ni missade den pappskallar...det gjorde iallfall INTE jag...
nu ska jag återgå till skräckboken och koka mer thé!''
Imorgon flyttar vi sista lasset sen kan ni få komma hem till mig och fika i min fina soffa eller sova över i min 75 cm breda tältsäng! Linnsan pitschade den emineneta idéen at jag skulle skaffa en barnäng iochmed att jag är så liten...Linnsan ska få smisk! Okej att ger upp min sovplats mot min livsytas looks and quality men då sover jag fan hellre på golvet än att jag skaffar en "växa-säng" från ikea...
okej enough sa jag att det var nu!'
kraaaaam
Spring spreads it´s growing wings...
and lays the path for thoose unseen..
Jag bryr mig inte, nu skiter jag i allt...solen sken fåglarna kvittrade, soffan jag älskar gick in genom min minimala lilla dörr...
nu e det vår och jag har äntligen flyttat hurra!
att jag har prioriterat bort sängen i mitt nya rum framför den skitsnygga soffan känns ap-bra.'
det är så jävla snyggt hemma hos mig skitsnyggt och jävligt ofunktionellt. i mitt rum bor man jobbar man och lever man men man sover inte... ( 75 cm tältsäng med 4 cm madrass och fjädrar som skär in i ryggslutet is a big no no) men vem bryr sig när man har världens finaste SOFFA, skitsnygga hyllor och grymma lampor!
i afton ska jag mysa i soffan med en ap-cheesy skräckisbok och bara göra ingenting alls mer än att bara vara och dricka te med massa mjölk och honung tills jag somnar som den lilla skitunge jag är!
kram och puss på er ute i världen!
Jag bryr mig inte, nu skiter jag i allt...solen sken fåglarna kvittrade, soffan jag älskar gick in genom min minimala lilla dörr...
nu e det vår och jag har äntligen flyttat hurra!
att jag har prioriterat bort sängen i mitt nya rum framför den skitsnygga soffan känns ap-bra.'
det är så jävla snyggt hemma hos mig skitsnyggt och jävligt ofunktionellt. i mitt rum bor man jobbar man och lever man men man sover inte... ( 75 cm tältsäng med 4 cm madrass och fjädrar som skär in i ryggslutet is a big no no) men vem bryr sig när man har världens finaste SOFFA, skitsnygga hyllor och grymma lampor!
i afton ska jag mysa i soffan med en ap-cheesy skräckisbok och bara göra ingenting alls mer än att bara vara och dricka te med massa mjölk och honung tills jag somnar som den lilla skitunge jag är!
kram och puss på er ute i världen!
vilken vecka va???
nu känner man ju att man lever sweet jesus...
jag ar inte hunnit med NÅGONTING känns det som...joooo JOBBA! däremellan har jag fan minnesluckor...har jag umgåtts med någon, träffat någon, prata, gjort något kul???
ingen aning...
på måndag brakar det loss ännu mer då jävla ska vi få mediadrevet och karusellen att snurra ordentligt. så alla som jag har något otalt med nu får akta sig. det här kommer bli stort!!!
vet inte om jag vill ut ikvll egentligen...hallå palla liksom...
jag behvörer lugn ro och prestationslös umgänge...
men det blir svårt att slå förra veckans guldhäng med sinnica på nytorget...är det någon som har några konstruktiva förslag på grym afterwork får ni gärna locka med mig men egentligen är jag mest sugen på att rena själen och kroppen och gå på en promenad till afrika i solen typ...fast när jag slutat jobba kommer det vara skymning blåsigt och kallt...så är det ju alltid...
ja ja jag får springa en runda på lunchen runt stackars trekanten som är så sumpig och trött nu att jag blir ledsen när jag tittar på den...
imorgon ska jag FLYTTA!
ikväll är egentligen planen ESQUE! men buhuuu jag e sååååå trötttt!
vad ska ni hitta på jävla partymonster!???
jag ar inte hunnit med NÅGONTING känns det som...joooo JOBBA! däremellan har jag fan minnesluckor...har jag umgåtts med någon, träffat någon, prata, gjort något kul???
ingen aning...
på måndag brakar det loss ännu mer då jävla ska vi få mediadrevet och karusellen att snurra ordentligt. så alla som jag har något otalt med nu får akta sig. det här kommer bli stort!!!
vet inte om jag vill ut ikvll egentligen...hallå palla liksom...
jag behvörer lugn ro och prestationslös umgänge...
men det blir svårt att slå förra veckans guldhäng med sinnica på nytorget...är det någon som har några konstruktiva förslag på grym afterwork får ni gärna locka med mig men egentligen är jag mest sugen på att rena själen och kroppen och gå på en promenad till afrika i solen typ...fast när jag slutat jobba kommer det vara skymning blåsigt och kallt...så är det ju alltid...
ja ja jag får springa en runda på lunchen runt stackars trekanten som är så sumpig och trött nu att jag blir ledsen när jag tittar på den...
imorgon ska jag FLYTTA!
ikväll är egentligen planen ESQUE! men buhuuu jag e sååååå trötttt!
vad ska ni hitta på jävla partymonster!???
Ok en snabb update...
jag är en dubbelarbetande kvinna just nu, nej trippel...kvadruppel!
jag finns tillgänglig bakom bardisken på KGB eller längs strandpromenaden hela Mälarområdet lunchtid...
skulle kunna tänka mig att svara i telefon om ni satt på en bra kontaktperson som typ Knugen, Prussiluskan eller Bert Stjärt Karlsson...
Linda Rosing är också bra...men kanske inte prio ett....
visa mig era kontakter och jag ger er en minut av min tid...
seriöst jag är så stressad att jag glömt att jag röker...
röker jag? hur ofta brukar jag röka? jag har glömt för jag hinner inte köpa cigaretter....
jag finns tillgänglig bakom bardisken på KGB eller längs strandpromenaden hela Mälarområdet lunchtid...
skulle kunna tänka mig att svara i telefon om ni satt på en bra kontaktperson som typ Knugen, Prussiluskan eller Bert Stjärt Karlsson...
Linda Rosing är också bra...men kanske inte prio ett....
visa mig era kontakter och jag ger er en minut av min tid...
seriöst jag är så stressad att jag glömt att jag röker...
röker jag? hur ofta brukar jag röka? jag har glömt för jag hinner inte köpa cigaretter....
JAG VILL!!!!
skriva skriva skriva...jag dör snart om jag inte får skriva
berätta för er att jag har en drös fantastiska vänner som supportar whenever and ever...de fyller upp en hel bardisk på KGB faktiskt...från kant till rand från bott till topp. matade med ryska rågbrödskroutonger med baconsmak och melonmojjitos står de och bara är så där fantastisk söta och fina som bara riktiga vänner kan!
Tog en kort långpromenad hem med Linnsan till mitt snart nya hem och en ganska så lika kort långpromenad nu i morse på väg till jobbet.
Idag ska jag flörta med hela världen. Få de att älska mig, tro på mig, köpa mig! Det går nog lätt. Lätt som en plätt.
Allt går lätt som en plätt när man startar en dag på rätt sätt
DIE
istället för
DIY
eller
DIR
vad tror ni på mest?
gör det enkelt gör det själv eller gör det rätt? eller en combococktail?
för vad vore mynta utan lime och hur gott är det med ett järn som är inte är skakat eller ett järn utan is?
Det är farligt att göra allt rätt för plötsligt blir man farlig. Nu e jag farlig igen. Taggat farligt jävla galen!
Akta er nu kommer roadkill!
Jag ger er en försmak på att ha en lång näsa...
nu orkar jag inte va fisförnäm och luska dejter i bloggen nu får ni fan göra lite av jobbet själva
så här lätt är det dumskallar
följ länken och använd skallen och häng på
KLICKA MIG
ses vi???
så här lätt är det dumskallar
följ länken och använd skallen och häng på
KLICKA MIG
ses vi???
Cirkusfrukost
buhuuu jag ska skriva pressreleaser hela dagen idag. Pressreleaser och Polisanmälan!
och det är kick off ute i Alby för cirkusåret 2008...
såååå trist juh! här hade man kunnat tillbringa morgonen med massa inspirerande nycirkus och bra nätverksminglande men ikke. här ska det grävas grävas grävas grävas och skrivas skrivas skrivas...
lite bitter är jag faktiskt.
bitter men ändå jävligt nöjd. jag kan alltid roa mig med att gnissla tänderna av välmående eller skrocka inombords genom att låta en undertext köra i bakhuvudet..."mig äger ingen"
för alla er som kanske inte har ett jota att göra idag
>>> NI SKA TILL FÖRORTEN GOD DAMNIT!!!!
kram så länge nu ska jag begrava mig i pappersarbete...ehhh eller digitala dokument snarare...
och det är kick off ute i Alby för cirkusåret 2008...
såååå trist juh! här hade man kunnat tillbringa morgonen med massa inspirerande nycirkus och bra nätverksminglande men ikke. här ska det grävas grävas grävas grävas och skrivas skrivas skrivas...
lite bitter är jag faktiskt.
bitter men ändå jävligt nöjd. jag kan alltid roa mig med att gnissla tänderna av välmående eller skrocka inombords genom att låta en undertext köra i bakhuvudet..."mig äger ingen"
för alla er som kanske inte har ett jota att göra idag
>>> NI SKA TILL FÖRORTEN GOD DAMNIT!!!!
kram så länge nu ska jag begrava mig i pappersarbete...ehhh eller digitala dokument snarare...
Bloggen e lite arg just nu...
För bloggen ligger nere.
Tills vidare forsätter uppdateringen.
Jag mår kanon fantastiskt och strålande!
Allt gott! Allt väl! Hurra!
Tills vidare forsätter uppdateringen.
Jag mår kanon fantastiskt och strålande!
Allt gott! Allt väl! Hurra!
God Dag alla underbara människor!
Solen skiner livet är fantastiskt och nu hipp hurra ska jag ut och jogga runt vinterviken!
Short update...
hängde med Carolicious Carovicious och hennes sydsvenska vänner på Katarina Bangata, spelade alfapet och drack frexnet...
jag tror inte ett enda ord fanns i svenska akademiens ordlista egentligen...men man får väl skylla sig själv när man går hårt ut och lägger DOMUS som första ord...då är det liksom upplagt till att acceptera alltf från franska termer, imperativformer på verb och hundnamn...
jag fattade inte först att spelet nog mer gåt ut på att provocera varandre än att hålla sig till reglerna, men once i got on the horse var det skitkul...
kom hem äckligt ehhh tidigt runt si sådär halv sex imorse men har i allfall fått välbehövd vila och sömn.
nu ska jag hoppa i dunjackan och galoppera bort till KGB och knega in lite deg...kom förbi och ät en blini och käka lite saltgurka vet ja!
kiss kiss bang bang sålänge mina lovelies och ha en sådär underbart vidrigt fantastisk söndag
jag tror inte ett enda ord fanns i svenska akademiens ordlista egentligen...men man får väl skylla sig själv när man går hårt ut och lägger DOMUS som första ord...då är det liksom upplagt till att acceptera alltf från franska termer, imperativformer på verb och hundnamn...
jag fattade inte först att spelet nog mer gåt ut på att provocera varandre än att hålla sig till reglerna, men once i got on the horse var det skitkul...
kom hem äckligt ehhh tidigt runt si sådär halv sex imorse men har i allfall fått välbehövd vila och sömn.
nu ska jag hoppa i dunjackan och galoppera bort till KGB och knega in lite deg...kom förbi och ät en blini och käka lite saltgurka vet ja!
kiss kiss bang bang sålänge mina lovelies och ha en sådär underbart vidrigt fantastisk söndag
11 minuter
...tar det att springa från nytorget via katarina bangata och över medborgarplatsen till slussentorget...i höga skinnstövlar alltså...
har jag sagt att jag fullkomligt brukar avsky att springa...
jag kan gå till afrika närsomhelst hursomhelst barfota och baklänges, men allt som innebär andra andningen provocerar mig, stressar mig, känns så onaturligt påtvingat.
men igår var det kul
jag sprang som lite överförfriskad iller och jag dog inte.
är inte det en liten seger så sig... för inte så länge sen hade jag tappat andan vid bara tanken...
har jag sagt att jag fullkomligt brukar avsky att springa...
jag kan gå till afrika närsomhelst hursomhelst barfota och baklänges, men allt som innebär andra andningen provocerar mig, stressar mig, känns så onaturligt påtvingat.
men igår var det kul
jag sprang som lite överförfriskad iller och jag dog inte.
är inte det en liten seger så sig... för inte så länge sen hade jag tappat andan vid bara tanken...
fredagsbitar...
utan krusiduller...
åkte hiss med liten neger upp till Gondolen som var fullt trots än att vi var ute i sinnesjukt god tid... Sinnica var helt förfärad...står det på allvar en liten gubbe därinne och tar betalt????
chockskadad stackarn
tjaaa, vi har väl lite sviter kvar från det gamla goda slaveriet här i stockholm också... fast sen vid närmare eftertanke så kom jag på...att han kanske inte sitter i hissen hela tiden...han måste ju ha nån hang out lounge kanske i närheten av gondolens bakficka där han kan sitta och sippa drinkar och sen när det ringer på klockan där nerifrån så får han bums skynda sig iväg sätta på sig negerpojkshisskepan och ta en stimorol och åka ner och hämta de som inte fattat att gratishissen upp till gondolen ligger i galleriblocket och inte i reklamskyltskomplexet...
så vi drog till Nytorget och Bimbadgen som var ekande tomt, när bartendern dessutom förklarade att mixern var pajj så var det bara att plocka på sig kapporna och dra vidare...målet var Roxy men vi gick fel och hamnade på Sacre Coeure (stavning) vilket var typ det bästa felgående vi gjort för där bjöds det på tapas och bubbel som fredagsafterwork och trevligare än att sitta och sippa på cava och äta kräftstjärtar på pumpernickelbröd med oliver till finns inte...
bild från acesswines.com
go there!!!!
sen åkte vi hem till Raaz Mataaz och drack dekadenta mängder Amaretto Sourze och Vaniljvodka
sen fick jag sockerflipp och städade maniskt Rasums, kök, blandade drinkar på soyaglass och kaffelikör och sen galopperade vi iväg ner till Tunnelbana på Gärdet och åkte den milslånga sträckan ut till Alby för att gå på fredagsbar med de andra galningarna. cred till lektanten (ronniemon) som höll låda och stämningen uppe i 45 minuter på röda linjen mot norsborg...tror vi hann leka tjugo lekar under resans gång...allt från snurra flaskan utan flaska till associationsleken och tillsist så spontanassociationssjöng vi bara lite kärleksfullt det vi kände för
Jag studsade runt som en jagad iller och när jag inte orkade det mer så hamnade jag där jag alltid hamnar tillsist...bakom baren och blandade drinkar på lite för dåligt groggvirke och lite för mycket sprit...
rest is history...
alla blev skitfulla och jag blev var spiknykter. åt en toasmacka med ost och skinka och sen gick jag hem lite lagom slajten efter 12 timmar i svängen halv fem på morgonen...
trots sorg och inåtvända bittra svarta tårar så var gårdagen bara sådär rätt ändå...
åkte hiss med liten neger upp till Gondolen som var fullt trots än att vi var ute i sinnesjukt god tid... Sinnica var helt förfärad...står det på allvar en liten gubbe därinne och tar betalt????
chockskadad stackarn
tjaaa, vi har väl lite sviter kvar från det gamla goda slaveriet här i stockholm också... fast sen vid närmare eftertanke så kom jag på...att han kanske inte sitter i hissen hela tiden...han måste ju ha nån hang out lounge kanske i närheten av gondolens bakficka där han kan sitta och sippa drinkar och sen när det ringer på klockan där nerifrån så får han bums skynda sig iväg sätta på sig negerpojkshisskepan och ta en stimorol och åka ner och hämta de som inte fattat att gratishissen upp till gondolen ligger i galleriblocket och inte i reklamskyltskomplexet...
så vi drog till Nytorget och Bimbadgen som var ekande tomt, när bartendern dessutom förklarade att mixern var pajj så var det bara att plocka på sig kapporna och dra vidare...målet var Roxy men vi gick fel och hamnade på Sacre Coeure (stavning) vilket var typ det bästa felgående vi gjort för där bjöds det på tapas och bubbel som fredagsafterwork och trevligare än att sitta och sippa på cava och äta kräftstjärtar på pumpernickelbröd med oliver till finns inte...
bild från acesswines.com
go there!!!!
sen åkte vi hem till Raaz Mataaz och drack dekadenta mängder Amaretto Sourze och Vaniljvodka
sen fick jag sockerflipp och städade maniskt Rasums, kök, blandade drinkar på soyaglass och kaffelikör och sen galopperade vi iväg ner till Tunnelbana på Gärdet och åkte den milslånga sträckan ut till Alby för att gå på fredagsbar med de andra galningarna. cred till lektanten (ronniemon) som höll låda och stämningen uppe i 45 minuter på röda linjen mot norsborg...tror vi hann leka tjugo lekar under resans gång...allt från snurra flaskan utan flaska till associationsleken och tillsist så spontanassociationssjöng vi bara lite kärleksfullt det vi kände för
Jag studsade runt som en jagad iller och när jag inte orkade det mer så hamnade jag där jag alltid hamnar tillsist...bakom baren och blandade drinkar på lite för dåligt groggvirke och lite för mycket sprit...
rest is history...
alla blev skitfulla och jag blev var spiknykter. åt en toasmacka med ost och skinka och sen gick jag hem lite lagom slajten efter 12 timmar i svängen halv fem på morgonen...
trots sorg och inåtvända bittra svarta tårar så var gårdagen bara sådär rätt ändå...
rassel prassel och nya skrubbsår---
inatt var jag göran kropp, göran knopp, plopp...vad heter hette han? dog han lever han, jag har ingen aning...
jag blir liten ledsen iallfall när alla betydelsefulla människor går och blir så där...ja ni vet, inte betydelsefulla mer. hur gärna man än önskar och vill att de ska va riddare på vita hästar med sabel och svärd så är de i sluändan helt vanliga svensons...sorgligt...jag vill leva i en sagovärld som inte finns liksom. har jag blivit för stor nu...äntligen eller nej tillssit för stor. har jag blivit de dä åren gamla som man fasade så skräcksamt inför när man var liten? när jag blir 25 dör jag...25 kan jag bli men inte mer, sen e livet slut, för då e jag vuxen och fasen va trist det värkar va.
tur för mig då att jag fortfarande iallfall till 89 procent är en barnrumpa. jag tar inget ansvar för något, luras med alla och tror fortfrande godtroget likt en lat katt att välden kretsar kring mig enbart.
praktiskt
omoget
sjukt klarsynt att se det så klart ialla fall....till skillnad från så många andra.
men sorglig är det...att bliva stur...jag klamrar mig fast i barnsligheten likt en femåring vid sin favoritdocka...fast jag lekte aldrig med dockor när jag var liten...det bodde dinosaurier i mitt dockskåp. dinosaurier med makt. killar allihopa såklart och den snyggaste hette dino. kreativt. kreativitet och nyskapande har aldrig varit min starka sida...jag var smart istället. smart och manipulativ. därför blir jag extra sur när jag inte får bestämma...
jasså du var pojkflicka när du var liten, det märks på dig...säger de ibland...
då vill jag slåss.
nej jag var ingen jävla pojkflicka...vad fan är en pojkflicka förresten..en tjej med makt för att hon vägrar underordna
sig könsnormen? en tjej i som hellre brottas på skolgården i jeans istället för att leka snällt i nystruken klänning som man inte får göra volter pch spagaht i för då visar man sin skamliga mutta...ja i så fall var jag väl pojkflicka då...men fan vilken ful term...döda och utrota den...
jag var ensambarn utan någon i min närhet som förtryckte mig så jag växte upp med att som alla barn tro att världen kretsar kring dem. sen var jag jävligt sen med att inse att så inte är fallet och än idag har jag mycket svårt för att acceptera det...
kanske därför jag e så ledsen hela tiden. ledsen för att jag inte är fem år och jordens mittpunkt och solens energikälla. det är hårt att tro på sig själv när inte alla andra gör det.
men dit jag vill komma är att jag är kär i min naivitet. jag är kär i det faktum att jag fortfarande tror på och lever för att allt det man vill ha i livet kan man få bara man brinner för det tillräckligt mycket.
jag vägrar släppa det
så jag blir ledsen när jag kan få det jag vill ha och sen plötsligt vill jag inte ha det längre.
antiklimax
så på väg hem från förorten fick jag för mig att jag skulle prova något nytt...något jag inte trodde gick. klättra upp för en bergslänt i en sisådär 89 graders lutning med lite för mycket sambucca i blodet, skyhöga klackar, lite för stor dunjacka och en lite för stor väska i ena handen och en lite för stark cigg i den andra...
men det gick såklart. bara man fokuserade och gjorde rätt hela vägen. hade psyket med sig trots än att det var fysiskt omöjligt. det fattade jag ungefär halvvägs. som en katt på väg upp i ett träd. ångrar jag mig nu, sviker jag mig själv nu så faller jag. ramlar baklänges och slår mig jävligt illa. enda vägen ut u den här situationen är uppåt. och tror jag inte att det går nu så går det aldrig.
fokus
det tog sin lilla tid...
men jag e hemma nu...hemma från sibirien...hemma från grönland, island ja va fan...där jag var...
borde sova som vanligt men vill inte...
om jag lyckas med allt varje dag så är det fortfarande något jag är urkass på...ligga i sängen för nöjes skull och njuta av att ligga neer och vila...jag skulle kunna ge bort mina barn om jag hade några för den känslan...för jag vet hur mycket den är värd...känslan av att unna sig själv återhämtning.
jag kan allt...det mesta i smyg...utom att unna mig själv vila...
om han med stort H dog igår så dog fanskapet med ännu större F idag...jag sörjer...jag vill inte ha ihjäl de jag älskar...det är verkligen inte meningen. för min del får ni mycket hellre sitta på höga piedestaler där jag kan se upp till och älska er än att ni ramlar ner på marken och vistas här nere bland oss vanliga dödliga. om min tro på övermänniskan dör så dör ju jag också tillslut
vill inte det alls ju...
kram
ligga ner nu...jag ska ligga en stund på marken men komför guds skull inte ner hit...var ska jag då klättra nästa gång...
jag blir liten ledsen iallfall när alla betydelsefulla människor går och blir så där...ja ni vet, inte betydelsefulla mer. hur gärna man än önskar och vill att de ska va riddare på vita hästar med sabel och svärd så är de i sluändan helt vanliga svensons...sorgligt...jag vill leva i en sagovärld som inte finns liksom. har jag blivit för stor nu...äntligen eller nej tillssit för stor. har jag blivit de dä åren gamla som man fasade så skräcksamt inför när man var liten? när jag blir 25 dör jag...25 kan jag bli men inte mer, sen e livet slut, för då e jag vuxen och fasen va trist det värkar va.
tur för mig då att jag fortfarande iallfall till 89 procent är en barnrumpa. jag tar inget ansvar för något, luras med alla och tror fortfrande godtroget likt en lat katt att välden kretsar kring mig enbart.
praktiskt
omoget
sjukt klarsynt att se det så klart ialla fall....till skillnad från så många andra.
men sorglig är det...att bliva stur...jag klamrar mig fast i barnsligheten likt en femåring vid sin favoritdocka...fast jag lekte aldrig med dockor när jag var liten...det bodde dinosaurier i mitt dockskåp. dinosaurier med makt. killar allihopa såklart och den snyggaste hette dino. kreativt. kreativitet och nyskapande har aldrig varit min starka sida...jag var smart istället. smart och manipulativ. därför blir jag extra sur när jag inte får bestämma...
jasså du var pojkflicka när du var liten, det märks på dig...säger de ibland...
då vill jag slåss.
nej jag var ingen jävla pojkflicka...vad fan är en pojkflicka förresten..en tjej med makt för att hon vägrar underordna
sig könsnormen? en tjej i som hellre brottas på skolgården i jeans istället för att leka snällt i nystruken klänning som man inte får göra volter pch spagaht i för då visar man sin skamliga mutta...ja i så fall var jag väl pojkflicka då...men fan vilken ful term...döda och utrota den...
jag var ensambarn utan någon i min närhet som förtryckte mig så jag växte upp med att som alla barn tro att världen kretsar kring dem. sen var jag jävligt sen med att inse att så inte är fallet och än idag har jag mycket svårt för att acceptera det...
kanske därför jag e så ledsen hela tiden. ledsen för att jag inte är fem år och jordens mittpunkt och solens energikälla. det är hårt att tro på sig själv när inte alla andra gör det.
men dit jag vill komma är att jag är kär i min naivitet. jag är kär i det faktum att jag fortfarande tror på och lever för att allt det man vill ha i livet kan man få bara man brinner för det tillräckligt mycket.
jag vägrar släppa det
så jag blir ledsen när jag kan få det jag vill ha och sen plötsligt vill jag inte ha det längre.
antiklimax
så på väg hem från förorten fick jag för mig att jag skulle prova något nytt...något jag inte trodde gick. klättra upp för en bergslänt i en sisådär 89 graders lutning med lite för mycket sambucca i blodet, skyhöga klackar, lite för stor dunjacka och en lite för stor väska i ena handen och en lite för stark cigg i den andra...
men det gick såklart. bara man fokuserade och gjorde rätt hela vägen. hade psyket med sig trots än att det var fysiskt omöjligt. det fattade jag ungefär halvvägs. som en katt på väg upp i ett träd. ångrar jag mig nu, sviker jag mig själv nu så faller jag. ramlar baklänges och slår mig jävligt illa. enda vägen ut u den här situationen är uppåt. och tror jag inte att det går nu så går det aldrig.
fokus
det tog sin lilla tid...
men jag e hemma nu...hemma från sibirien...hemma från grönland, island ja va fan...där jag var...
borde sova som vanligt men vill inte...
om jag lyckas med allt varje dag så är det fortfarande något jag är urkass på...ligga i sängen för nöjes skull och njuta av att ligga neer och vila...jag skulle kunna ge bort mina barn om jag hade några för den känslan...för jag vet hur mycket den är värd...känslan av att unna sig själv återhämtning.
jag kan allt...det mesta i smyg...utom att unna mig själv vila...
om han med stort H dog igår så dog fanskapet med ännu större F idag...jag sörjer...jag vill inte ha ihjäl de jag älskar...det är verkligen inte meningen. för min del får ni mycket hellre sitta på höga piedestaler där jag kan se upp till och älska er än att ni ramlar ner på marken och vistas här nere bland oss vanliga dödliga. om min tro på övermänniskan dör så dör ju jag också tillslut
vill inte det alls ju...
kram
ligga ner nu...jag ska ligga en stund på marken men komför guds skull inte ner hit...var ska jag då klättra nästa gång...
Sinnesjukt jävla törstig...
är jag nu
och med en beslutsångest från helvetet!
varför måste jag hela tiden bestämma? kan inte jag bara vara den som låter mig föras dit näsan pekar? kan ingen bestämma åt mig snälla...
jag blir galen på mig själv!
fuck it, just nu så känner jag att tom patricks på götgatan vore asphett!
huvudsaken är ju det goda sällskapet!
men den där frozen margeritan på Bimbadgen lockar trots 48 minusgrader ute....
Sinnica fuck it lets do it!
Bimban here we come
sen har jag lista på Esque ikväll som kör sammrbete med Galleri Jonas Kleerup och Holly Stevensson eller vad hon nu hette....hon med jättevaginorna på duk...
pretto? nejrå inte alls!
NU!
DRINK! hej svejs så länge!
och med en beslutsångest från helvetet!
varför måste jag hela tiden bestämma? kan inte jag bara vara den som låter mig föras dit näsan pekar? kan ingen bestämma åt mig snälla...
jag blir galen på mig själv!
fuck it, just nu så känner jag att tom patricks på götgatan vore asphett!
huvudsaken är ju det goda sällskapet!
men den där frozen margeritan på Bimbadgen lockar trots 48 minusgrader ute....
Sinnica fuck it lets do it!
Bimban here we come
sen har jag lista på Esque ikväll som kör sammrbete med Galleri Jonas Kleerup och Holly Stevensson eller vad hon nu hette....hon med jättevaginorna på duk...
pretto? nejrå inte alls!
NU!
DRINK! hej svejs så länge!
After Work men var?
Jag vill ha inspiration!
Jag är fortfarande turist i min egen stad på många plan...fuck när jag flyttade härifrån för snart fem år sen var jag ju bara barnet...då gick man ju dit en femtiolapp betydde två öl...helst tre. Nu känns det tvärt om. Hellre tre femtiolappar för en enhet jävligt god drink!
Tips?
Inspiration?
Förslag?
NÅGON!!!
bra afterwork...stadsdel kvittar faktiskt...
Jag är fortfarande turist i min egen stad på många plan...fuck när jag flyttade härifrån för snart fem år sen var jag ju bara barnet...då gick man ju dit en femtiolapp betydde två öl...helst tre. Nu känns det tvärt om. Hellre tre femtiolappar för en enhet jävligt god drink!
Tips?
Inspiration?
Förslag?
NÅGON!!!
bra afterwork...stadsdel kvittar faktiskt...
Scanner at Färgfabriken
"Alla städer låter olika på natten. Vissa är nästan tysta, andra bullriga och intesiva. I natten arbetas det och folk möts.
I nästan komplett mörker presenterar musikern Scanner & författaren Shukdev Sandhu deras tolkning av Stockholms nattljud."
info: Daniel Carlsson Daboczy
Night Haunts
Stockholm New Music Festival
mer info på www.fargfabriken.se
näää jag kan inte hålla mig...
jag har smygplanerat redan...
usch dumma mig men jag vill hinna med så mycket...
en after work imorgon!!!!! stjäl mig någon snälla!!!! jag kommer stressa ihjäl mig av planeringsångest annars..eller brist på planering snarare...uhhhh...LINN jag saknar dig! var inte du färdig med hemtentajävulen imorn! behöver inte du öl? o det gör du. jag bestämmer det! eller ska jag kolla in Kohei Yoshoyikus The Park (tror vernissagen e imorgon) annars öppnar utsätllningen publikt på lördag....fast då borde jag flyttpacka och flytta. Hej Linn Dåderman nu kommer jag! På kvällen är det Hootchy Kootschy club som jag inte kommer orka gå på men en trevlig förfest hemma hos fröken Tifa Dita von Teese tänkte jag allt hinna med iallfall en liiiiten sväng...kanske...den som lever får se...
För på söndag ska jag nämligen jobba på KGB-bar...haha beserowska och rågbrödschips für alles modiges, komis komis...nu fcik jag dyslei igen komsi komsi menar jag juh =P
Annars är det fredagsbar med cirkuskidsen, (pilska muskelknuttar och benrangel) imorgon ute i förorten...de stackarna ska fira att de är färdiga med sitt tio veckor långa examensprojekt och känner jag de rätt blir det inget sofistikerat festande...jag får lite allergiska reaktioner vid tanken på fylleslag och bartömning...känns så...2002 på nåt sätt...halsa bål ur kokosnötter, trilla i platåskor och knulla sina tränare...ibiza 98? brrrr nej tack...som sagt dignityafterwork någon??? imorgon är jag inte svårövertalad...jag tänker typ RAAZ MATAAZ bli frisk för fan eller gamla Sugar Bar...
VAD SKA NI GÖRA???
usch dumma mig men jag vill hinna med så mycket...
en after work imorgon!!!!! stjäl mig någon snälla!!!! jag kommer stressa ihjäl mig av planeringsångest annars..eller brist på planering snarare...uhhhh...LINN jag saknar dig! var inte du färdig med hemtentajävulen imorn! behöver inte du öl? o det gör du. jag bestämmer det! eller ska jag kolla in Kohei Yoshoyikus The Park (tror vernissagen e imorgon) annars öppnar utsätllningen publikt på lördag....fast då borde jag flyttpacka och flytta. Hej Linn Dåderman nu kommer jag! På kvällen är det Hootchy Kootschy club som jag inte kommer orka gå på men en trevlig förfest hemma hos fröken Tifa Dita von Teese tänkte jag allt hinna med iallfall en liiiiten sväng...kanske...den som lever får se...
För på söndag ska jag nämligen jobba på KGB-bar...haha beserowska och rågbrödschips für alles modiges, komis komis...nu fcik jag dyslei igen komsi komsi menar jag juh =P
Annars är det fredagsbar med cirkuskidsen, (pilska muskelknuttar och benrangel) imorgon ute i förorten...de stackarna ska fira att de är färdiga med sitt tio veckor långa examensprojekt och känner jag de rätt blir det inget sofistikerat festande...jag får lite allergiska reaktioner vid tanken på fylleslag och bartömning...känns så...2002 på nåt sätt...halsa bål ur kokosnötter, trilla i platåskor och knulla sina tränare...ibiza 98? brrrr nej tack...som sagt dignityafterwork någon??? imorgon är jag inte svårövertalad...jag tänker typ RAAZ MATAAZ bli frisk för fan eller gamla Sugar Bar...
VAD SKA NI GÖRA???
jag gick sönder...
...fast som en vacker vas av glas, i tre delar, på ett ganska fint sätt.
det är omänskligt att promenera 1,2 kilometer i snålblåst om man inte själv har valt det. public transport for god sake. vad fan är kth? stadsdelen som gud och SL lokaltrafik glömde?
småsprang helva vägen med andan i halsen och rostig järnsmak i munnen för att hinna fram till Danshöskolans scen i tid efter jobbet som drog ut på tiden i dagen som försvann i ett enda stort kaos av pressklipp, hålslagskonfetti och sockermunkar med muscavadosocker...( tack chefen annars hade jag svimmat och somnat i tangentbordet och inte kommit någonstans idag)
sen blev jag tagen på sängen.
"Men hejsa Ronniepigen hvad laver du her???"
trodde jag var med i en dålig film när Han med stort H står där på trappjäveln i nåt stort jävla tomteskägg och ser mig innan jag ser honom. Vad fan gör han här? Danskjävel! I min stad! Mitt terrritorium. Mitt land. Dessutom var jag ju hungriga tigern idag...ingen bra kombo. Jag hade typ två sekunder på mig att bestämma mig för om jag vill äta upp honom levande eller slita honom i stycken först, men jag hade ju sprungit hela vägen och var väl lika farlig som ett ömsatt ormskinn. Väntade på känslostormen och den bubblande vågen av ilska sorg och hat men den infann sig inte, kom inte, ville inte titta fram, försökte nästan framtvinga den...
omöjligt
han var bara en skäggig tomte och efter att ha stirrat på honom uppifrån och ner ett par gånger så insåg jag att det enda den mannen hade att ge mig som jag var intresserad av var danska korta röda Kings-cigaretter...men vid närmare eftertanke så ville jag inte ha de heller. Försökte defieniera känslan, la den på en våg och kontrade med förakt men det var inte heller rätt...han fanns helt enkelt bara inte. Han med stort H var död...om än jävligt skäggig...som om han kompenserat flinten med ett stort granris i fejjan istället...fast ärligt talat orkade jag inte ens tänka att det var osmakligt. Registrerade bara ungefär som man registrerar seven elevens erbjudande på korv med mos och lightcola för 25 spänn...vem bryr sig?
Så jag trängde mig förbi, in i värmen. In i Danshögskolan och ramlade ner i i ett bollhav fullt av trasselpussel och krossade drömmar, kärlek och förflutet. Hade jag varit ett reportage hade rubriken varit. HÄR ÄR DITT LIV! För där stod mitt liv, mitt dåvarande alltså, mitt trasselpussel till forntid. Fick nästan kortslutning av all uppståndelse och allt intake. 100 nyanser av koboltblått, gult och rosa. Jag kände mig som en suddegummsdoftande plasthäst som dansade på en regnbåge och överallt var det mjukt kontra hårt. Armmuskler, spända bringor och revben i en salig röra toppad med lite smutsigthår-lukt...de är fina cirkusartisterna, de är fina mina stjärnskott, de är fina och tillräckligt många att bygga ett helt stjärnfall av, men det luktar fan inte gott...hår och kropp...hår och kropp som vuxit av keso banan och leverpastej.
Tack och tur att jag kom dit ensam, så jag hann uppleva själv genom mig själv istället för att se genom andra. Hade aldrig hunnit agera värdinna, mittpunkt, knytpunkt, mingelhöna och prinsessan på ärten samtidigt.
Tack tur också för att jag var så stressad hela dan, så jag inte hann förbereda mig mentalt på att jag nog borde ha förberett mig mentalt. För föreställningen var överväldigande. Överväldigande och intensvi men inte kvävande. Det var jag och min svältande kärlek till allt som gör ont. Allt som sliter river och berör var där mitt framför näsan på mig, riktat till mig om mig ...MIG MIG MIG, det här var min dag, mitt slott min regnbågsdans och inte ett moln i vägen att dämpa och skymma den intensitet av lidande och verklighet som haglade över mig.
jag gick sönder...som en glasvas, snabbt och effektivt och som sagt, på ett mycket fint sätt.
nu är jag ingen glasvas längre. nu är jag tre stora fina blänkande skärvor som den som vill kan få plocka upp från marken och lägga i fickan, spara i bokhyllan och glömma bort eller smeka mellan fingrarna över det lena och mjuka men akta sig för de vassa kanterna
ja, jag är trasig
trasig men inte ett dugg rädd för att vara just där jag är just nu. det är fan tusen gånger svårare att gå runt och låtsas va hel när man bara vill spricka och gå sönder hela tiden men inte får...nu gjorde jag det och så får jag ta det härifrån helt enkelt.
Marie-Louise var sist ut och vackrast av alla och avrundade fint i sin sorgsna kälnning och sina röda skor. Hon var Dorothy som hittat vägen ut genom att slå klackarna mot varandra och hon gav mig hopp. Fick sen skjuts hem av Walter...varm bil istället för en och en halv kilometer till i leopardskinnsfodrade stövlar med lite för hög klack i nysnö.
hemma som snart inte är hemma mer luktar nu av rosenblad. och glasvasen som gick sönder sörjer att rosen också måste dö...att den redan imorgon inte kommer vara lika ståtlig mer...att den lider och är törstig och säkert alldeles frusen inne i märgen...jag vet hur den känner sig...fast den doftar ju så gott nu och visst är den ståtlig och grann att se på...
jag måste sova nu....sova och vakna imorgon...vakna imorgon och känna om tigern lugnat ner sig och vill vila lite nu.
hoppas det
imorgon är det fredag kära vänner och jag är så jävla galet spontan och inspirerad av kvällens modiga jävla guldgrymmt duktiga artister att jag också tänker va lite tuff. liten men tuff och inte i förväg planera ett skit för morgondagen...min största skräck mitt största dilemma att inte ha kontroll...just nu gör det inget.
jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon. jag går till höger eller vänster helt enkelt det är mitt enda medvetna beslut...
här är ditt liv, här är min kontroll, jag vill inte ha den...
kram och godnatt alla! hoppas er valentindag var lika fin som min...
full av kärlek och vacker död
det är omänskligt att promenera 1,2 kilometer i snålblåst om man inte själv har valt det. public transport for god sake. vad fan är kth? stadsdelen som gud och SL lokaltrafik glömde?
småsprang helva vägen med andan i halsen och rostig järnsmak i munnen för att hinna fram till Danshöskolans scen i tid efter jobbet som drog ut på tiden i dagen som försvann i ett enda stort kaos av pressklipp, hålslagskonfetti och sockermunkar med muscavadosocker...( tack chefen annars hade jag svimmat och somnat i tangentbordet och inte kommit någonstans idag)
sen blev jag tagen på sängen.
"Men hejsa Ronniepigen hvad laver du her???"
trodde jag var med i en dålig film när Han med stort H står där på trappjäveln i nåt stort jävla tomteskägg och ser mig innan jag ser honom. Vad fan gör han här? Danskjävel! I min stad! Mitt terrritorium. Mitt land. Dessutom var jag ju hungriga tigern idag...ingen bra kombo. Jag hade typ två sekunder på mig att bestämma mig för om jag vill äta upp honom levande eller slita honom i stycken först, men jag hade ju sprungit hela vägen och var väl lika farlig som ett ömsatt ormskinn. Väntade på känslostormen och den bubblande vågen av ilska sorg och hat men den infann sig inte, kom inte, ville inte titta fram, försökte nästan framtvinga den...
omöjligt
han var bara en skäggig tomte och efter att ha stirrat på honom uppifrån och ner ett par gånger så insåg jag att det enda den mannen hade att ge mig som jag var intresserad av var danska korta röda Kings-cigaretter...men vid närmare eftertanke så ville jag inte ha de heller. Försökte defieniera känslan, la den på en våg och kontrade med förakt men det var inte heller rätt...han fanns helt enkelt bara inte. Han med stort H var död...om än jävligt skäggig...som om han kompenserat flinten med ett stort granris i fejjan istället...fast ärligt talat orkade jag inte ens tänka att det var osmakligt. Registrerade bara ungefär som man registrerar seven elevens erbjudande på korv med mos och lightcola för 25 spänn...vem bryr sig?
Så jag trängde mig förbi, in i värmen. In i Danshögskolan och ramlade ner i i ett bollhav fullt av trasselpussel och krossade drömmar, kärlek och förflutet. Hade jag varit ett reportage hade rubriken varit. HÄR ÄR DITT LIV! För där stod mitt liv, mitt dåvarande alltså, mitt trasselpussel till forntid. Fick nästan kortslutning av all uppståndelse och allt intake. 100 nyanser av koboltblått, gult och rosa. Jag kände mig som en suddegummsdoftande plasthäst som dansade på en regnbåge och överallt var det mjukt kontra hårt. Armmuskler, spända bringor och revben i en salig röra toppad med lite smutsigthår-lukt...de är fina cirkusartisterna, de är fina mina stjärnskott, de är fina och tillräckligt många att bygga ett helt stjärnfall av, men det luktar fan inte gott...hår och kropp...hår och kropp som vuxit av keso banan och leverpastej.
Tack och tur att jag kom dit ensam, så jag hann uppleva själv genom mig själv istället för att se genom andra. Hade aldrig hunnit agera värdinna, mittpunkt, knytpunkt, mingelhöna och prinsessan på ärten samtidigt.
Tack tur också för att jag var så stressad hela dan, så jag inte hann förbereda mig mentalt på att jag nog borde ha förberett mig mentalt. För föreställningen var överväldigande. Överväldigande och intensvi men inte kvävande. Det var jag och min svältande kärlek till allt som gör ont. Allt som sliter river och berör var där mitt framför näsan på mig, riktat till mig om mig ...MIG MIG MIG, det här var min dag, mitt slott min regnbågsdans och inte ett moln i vägen att dämpa och skymma den intensitet av lidande och verklighet som haglade över mig.
jag gick sönder...som en glasvas, snabbt och effektivt och som sagt, på ett mycket fint sätt.
nu är jag ingen glasvas längre. nu är jag tre stora fina blänkande skärvor som den som vill kan få plocka upp från marken och lägga i fickan, spara i bokhyllan och glömma bort eller smeka mellan fingrarna över det lena och mjuka men akta sig för de vassa kanterna
ja, jag är trasig
trasig men inte ett dugg rädd för att vara just där jag är just nu. det är fan tusen gånger svårare att gå runt och låtsas va hel när man bara vill spricka och gå sönder hela tiden men inte får...nu gjorde jag det och så får jag ta det härifrån helt enkelt.
Marie-Louise var sist ut och vackrast av alla och avrundade fint i sin sorgsna kälnning och sina röda skor. Hon var Dorothy som hittat vägen ut genom att slå klackarna mot varandra och hon gav mig hopp. Fick sen skjuts hem av Walter...varm bil istället för en och en halv kilometer till i leopardskinnsfodrade stövlar med lite för hög klack i nysnö.
hemma som snart inte är hemma mer luktar nu av rosenblad. och glasvasen som gick sönder sörjer att rosen också måste dö...att den redan imorgon inte kommer vara lika ståtlig mer...att den lider och är törstig och säkert alldeles frusen inne i märgen...jag vet hur den känner sig...fast den doftar ju så gott nu och visst är den ståtlig och grann att se på...
jag måste sova nu....sova och vakna imorgon...vakna imorgon och känna om tigern lugnat ner sig och vill vila lite nu.
hoppas det
imorgon är det fredag kära vänner och jag är så jävla galet spontan och inspirerad av kvällens modiga jävla guldgrymmt duktiga artister att jag också tänker va lite tuff. liten men tuff och inte i förväg planera ett skit för morgondagen...min största skräck mitt största dilemma att inte ha kontroll...just nu gör det inget.
jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon. jag går till höger eller vänster helt enkelt det är mitt enda medvetna beslut...
här är ditt liv, här är min kontroll, jag vill inte ha den...
kram och godnatt alla! hoppas er valentindag var lika fin som min...
full av kärlek och vacker död
Effektivitetsmaskinen...
stressad iller idag!
hinner inte riktigt med att tänka...nog bra...
slängde av misstag telefonen i papperskorgen tidigare...mindre bra...nu luttror jag behöver byta upp mig i styrka på mina ciggaretter...annars trillar jag väl i sjön på väg runt trekanten...
hinner inte riktigt med att tänka...nog bra...
slängde av misstag telefonen i papperskorgen tidigare...mindre bra...nu luttror jag behöver byta upp mig i styrka på mina ciggaretter...annars trillar jag väl i sjön på väg runt trekanten...
Happy Valentines Day!
vilka undertexter rullar i ert medvetna undermedvetna idag...
"idag ska jag äntligen avslöja min kärlek för honom/henne"
"jag saknar dig jag, saknar dig, snälla kom tillbaka"
"varför var jag otrogen, kommer jag någonsin våga berätta?"
"idag ska jag äntligen avslöja min kärlek för honom/henne"
"jag saknar dig jag, saknar dig, snälla kom tillbaka"
"varför var jag otrogen, kommer jag någonsin våga berätta?"
Vernissagen...
Michael Beutler ställer ut i Bonniers Konsthall.
Var på vernissagen igår men gillar inte så hajpade superpublika tillställningar, då står jag hellre och trängs med tio andra väl utvalda personer i ett galleri på åtaa kvadratmeter i Gamla Stan...kommer bli kul sen i Östersund 900 kvadratmeter...ahhhh
Ja ja, kul utställning iallfall även om jag nästan missade den bästa delen med tre videodokumentationer av hur man byggt hela galejet...leta upp de i spetsen på den märkliga byggnaden bakom caféet och discoloungen....
Utsätllningen öppnar för allmänheten idag så alla som inte ska käka fin allahjärtansdag middag med nån sate ikväll tycker jag ska sätta på sig konstscarfsen runt halsen och låtsas som om de har viktigare saker för sig än at sura över att de inte får delta i detta komersiella jippo.
Själv ska jag träffa upp Sinnica på en promenad efter jobbet, sen skynda iväg på Danshögskolans förhandsvisning av sina slutprojekt på Nycirkuslinjen där bland andra Marie-Louise Masreliez visar upp sitt examensarbete.
Det kommer göra ont i själen så klart men på ett fint sätt förhoppningsvis...
Okej måste springa iväg på morgonmöte nu...
tjing tjing
Var på vernissagen igår men gillar inte så hajpade superpublika tillställningar, då står jag hellre och trängs med tio andra väl utvalda personer i ett galleri på åtaa kvadratmeter i Gamla Stan...kommer bli kul sen i Östersund 900 kvadratmeter...ahhhh
Ja ja, kul utställning iallfall även om jag nästan missade den bästa delen med tre videodokumentationer av hur man byggt hela galejet...leta upp de i spetsen på den märkliga byggnaden bakom caféet och discoloungen....
Utsätllningen öppnar för allmänheten idag så alla som inte ska käka fin allahjärtansdag middag med nån sate ikväll tycker jag ska sätta på sig konstscarfsen runt halsen och låtsas som om de har viktigare saker för sig än at sura över att de inte får delta i detta komersiella jippo.
Själv ska jag träffa upp Sinnica på en promenad efter jobbet, sen skynda iväg på Danshögskolans förhandsvisning av sina slutprojekt på Nycirkuslinjen där bland andra Marie-Louise Masreliez visar upp sitt examensarbete.
Det kommer göra ont i själen så klart men på ett fint sätt förhoppningsvis...
Okej måste springa iväg på morgonmöte nu...
tjing tjing
törstig igen...
om det inte funkar med en stekpanna imorgon kan ingen snälla förbarma sig över mig och slå mig med en sån här...
så här ska fan en riktig frozen bellini tini se ut...precis eakt såhär...den serveras i ett jävla cocktailglas damn it ! inte i ett töntigt fjuttigt champangeglas och den liknar inte som kräkt persikopuré upphostad och blandad med fisljummet vitvin som den gör på papa rays...urk
sen att jag e mer kräsmagad när det gäller drinkar än gourmétkockar med sitt halstrade krubb e en annan femma. ibland blir folk snopna över att jag velar som en hyena mellan två kadaver när det gäller att besätta drinkar på krogen...jag som levt på enbart jäst socker i olika kombinationer i över sex månaders tid borde väl veta vad jag vill ha...eller...
nej så enkelt e det faktiskt inte. jag har bott i sthlm i snart ett halvår och rejdat stan på de flesta drinkhak och bara hittat fem som håller måttet...låt mig ge er mina vattenhål i en wasabilicious lista
1, Bimbadgen Bondegatan - deras bartender är faktiskt så proffsig att om du bara lirkjävlas en liten stund med honom så kommer du faktiskt få exakt det du är sugen på utan att du visste det själv. en psykologis egenskap jag gärna hade tillskrivit fler ansättlda i branshen men hittills bara hittat här. Favorit hittills är en ganska rivig och generös frozen margeritahistoria med mango och hallon. Plus för mixat klientel och en bar med många möjligheter. Här kan man socialisera, barhänga eller gömma sig i restaurangen eller breda ut sig loungedelens enorma divanliknande soffor.
2, Il Tempo bara ett stenkast från Götgatspuckeln...här jobbar en blond pudding med en history på Gondolen. Han går enligt övrig personal under namnet "lillskiten" men gör en fantastisk frozen lemon bellini tini. Plus för bra att det är så snyggt med fluga på alla som jobbar i baren.
3, Almänna galleriet...här är miljön bättre än drinklistan i baren...stället är så snyggt och hit kan man gå och matcha inredningen och är man klädd i svart gör man sig bra till en illgrön midori sourze...
4, KGB-bar at redlight district- billig skumpa som du inte ska dricka av....beställ hellre en averna sourze eller ställ dig i baren och svep fernet och käka saltgurka med honung och smetana som resten av branschfolket och deras vänner. om du hittar mig bakom baren så kommer jag tvinga i dig bescerowska...tacka bara ja om du har en tand som ligger i den pepparkakigt bittra delen av käften.
5, Obaren at Sturehof- jag minns aldrig någonting när jag går härifrån och det ser jag som något possitivt, däremot brukar inspirationen dala frammåt småtimmarna och jag glömmer bort vad jag tycker om och säger svamlar säkert nåt om skakade järn istället för vatten som jag borde. men Obaren e bäst. men kom tidigt så du får plats och blir full innan det blir folkstormning...för nykter i en sardinburk full med packade sillar vill ingen vara. Plus plus i kanten för väldigt snygga och stylade sillar dock.
Utelistan
Vampire Lounge östgötagatan- jag struntar faktiskt i att deras Basil Grande är skitgod och fantastisk när bartenderserna alltid är sura och dryga som gamla mögliga ostar utan vindruvor till. Lokalen är tacky och jag känner mig som en wannabe goth tönt varje gång jag går hit och jag antar att priset på drinksen är för lågt och lockar sniket klientel för annars kan jag inte komma på varför personalen håller på och surarhela tiden när man frågar om drinkarna eller om de har nån annan anledning till att bete sig som att de har kavel i röven.
Cardiebaren at Grand Hotel - jag hatälskar det här stället, personalen är fantastisk, live pianomusik är fantastiskt, soffgrupperna, tillochmed den långa vingliga färdpromenaden till toaletterna är fantastisk...men jag blir ledsen när drinkarna både ser ut som och smakar turist-resort Gran Canaria (är det meningen kanske börjar jag fundera över det är ju trots allt en hotelbar) och så fattar jag inte varför det är vidriga potatischips och jordnötter från typ LIDL på de snygga silverfaten istället för typ nåt lite mer nytänkande. okej jag vet att wasabiärtor at grand aldrig kommer hända men va fan, lite roligare crackers än salta pinnar från 87 hade gjort mig lycklig. Skumpan är dock delicious här och det är väl egentligen det enda jag kräver från början....en hotelbar är ju trots allt en hotelbar...
Bara Bajs
Papa Ray Morfar Ginko - motbevisa mig gärna någon eller säg att jag hade otur och hamnade där när de hade praktikanter i baren för jag går fan aldrig mer till ett ställe som serverar ljumna muddlad paprika drinkar och kallar något som innehåller lågbudgetmousserande och liknar uppkräkt kattkiss för champangecocktail...
okej det var min lista och en hint om vad jag dricker och var...
imorgon ska jag ta en afterwork helst så nära tekniska som möjligt men city funkar också...inte mina hoods at all...
VAR SKA JAG GÅ OCH VAD SKA JAG BESTÄLLA!
tipsa mig nu för fan!
så här ska fan en riktig frozen bellini tini se ut...precis eakt såhär...den serveras i ett jävla cocktailglas damn it ! inte i ett töntigt fjuttigt champangeglas och den liknar inte som kräkt persikopuré upphostad och blandad med fisljummet vitvin som den gör på papa rays...urk
sen att jag e mer kräsmagad när det gäller drinkar än gourmétkockar med sitt halstrade krubb e en annan femma. ibland blir folk snopna över att jag velar som en hyena mellan två kadaver när det gäller att besätta drinkar på krogen...jag som levt på enbart jäst socker i olika kombinationer i över sex månaders tid borde väl veta vad jag vill ha...eller...
nej så enkelt e det faktiskt inte. jag har bott i sthlm i snart ett halvår och rejdat stan på de flesta drinkhak och bara hittat fem som håller måttet...låt mig ge er mina vattenhål i en wasabilicious lista
1, Bimbadgen Bondegatan - deras bartender är faktiskt så proffsig att om du bara lirkjävlas en liten stund med honom så kommer du faktiskt få exakt det du är sugen på utan att du visste det själv. en psykologis egenskap jag gärna hade tillskrivit fler ansättlda i branshen men hittills bara hittat här. Favorit hittills är en ganska rivig och generös frozen margeritahistoria med mango och hallon. Plus för mixat klientel och en bar med många möjligheter. Här kan man socialisera, barhänga eller gömma sig i restaurangen eller breda ut sig loungedelens enorma divanliknande soffor.
2, Il Tempo bara ett stenkast från Götgatspuckeln...här jobbar en blond pudding med en history på Gondolen. Han går enligt övrig personal under namnet "lillskiten" men gör en fantastisk frozen lemon bellini tini. Plus för bra att det är så snyggt med fluga på alla som jobbar i baren.
3, Almänna galleriet...här är miljön bättre än drinklistan i baren...stället är så snyggt och hit kan man gå och matcha inredningen och är man klädd i svart gör man sig bra till en illgrön midori sourze...
4, KGB-bar at redlight district- billig skumpa som du inte ska dricka av....beställ hellre en averna sourze eller ställ dig i baren och svep fernet och käka saltgurka med honung och smetana som resten av branschfolket och deras vänner. om du hittar mig bakom baren så kommer jag tvinga i dig bescerowska...tacka bara ja om du har en tand som ligger i den pepparkakigt bittra delen av käften.
5, Obaren at Sturehof- jag minns aldrig någonting när jag går härifrån och det ser jag som något possitivt, däremot brukar inspirationen dala frammåt småtimmarna och jag glömmer bort vad jag tycker om och säger svamlar säkert nåt om skakade järn istället för vatten som jag borde. men Obaren e bäst. men kom tidigt så du får plats och blir full innan det blir folkstormning...för nykter i en sardinburk full med packade sillar vill ingen vara. Plus plus i kanten för väldigt snygga och stylade sillar dock.
Utelistan
Vampire Lounge östgötagatan- jag struntar faktiskt i att deras Basil Grande är skitgod och fantastisk när bartenderserna alltid är sura och dryga som gamla mögliga ostar utan vindruvor till. Lokalen är tacky och jag känner mig som en wannabe goth tönt varje gång jag går hit och jag antar att priset på drinksen är för lågt och lockar sniket klientel för annars kan jag inte komma på varför personalen håller på och surarhela tiden när man frågar om drinkarna eller om de har nån annan anledning till att bete sig som att de har kavel i röven.
Cardiebaren at Grand Hotel - jag hatälskar det här stället, personalen är fantastisk, live pianomusik är fantastiskt, soffgrupperna, tillochmed den långa vingliga färdpromenaden till toaletterna är fantastisk...men jag blir ledsen när drinkarna både ser ut som och smakar turist-resort Gran Canaria (är det meningen kanske börjar jag fundera över det är ju trots allt en hotelbar) och så fattar jag inte varför det är vidriga potatischips och jordnötter från typ LIDL på de snygga silverfaten istället för typ nåt lite mer nytänkande. okej jag vet att wasabiärtor at grand aldrig kommer hända men va fan, lite roligare crackers än salta pinnar från 87 hade gjort mig lycklig. Skumpan är dock delicious här och det är väl egentligen det enda jag kräver från början....en hotelbar är ju trots allt en hotelbar...
Bara Bajs
Papa Ray Morfar Ginko - motbevisa mig gärna någon eller säg att jag hade otur och hamnade där när de hade praktikanter i baren för jag går fan aldrig mer till ett ställe som serverar ljumna muddlad paprika drinkar och kallar något som innehåller lågbudgetmousserande och liknar uppkräkt kattkiss för champangecocktail...
okej det var min lista och en hint om vad jag dricker och var...
imorgon ska jag ta en afterwork helst så nära tekniska som möjligt men city funkar också...inte mina hoods at all...
VAR SKA JAG GÅ OCH VAD SKA JAG BESTÄLLA!
tipsa mig nu för fan!
riktiga poliser och vims vams...
varför åker polisen tunnebana? de gör inte det på riktigt va...alltså uppdragsåker tunnelbana på rutin, näh de åker tunnelbana när det är trubbel på gång. så när man ser en polis eller två de är ju alltid två för 17 så är det det nåt skumt på g och alla vrider och vänder sig i tunnelbanan och tänker polis polis potatisgris och funderar på vem som har busat och gjort fel och vem som ska få stiga av och prata med farbror poliserna...
är poliserna tränade till att se auktoritära ut förresten? får man lära sig att göra auktoritetsminen på polishögskolan. har de föreläsningar med tema bistert utseende där de får hemläxa och öva framför spegeln...så nu går alla hem och övar på polisminen så blir det läxförhör på torsdag...e det så? nån som vet? kan man få underkänt för att man ser för snäll ut.
Hans kuggade på auktoritetsmintestet, han får bakläxa och göra om...
i så fall vill jag träffa Hans!
när jag var på väg hem från vernissagen var jag så överjävligt hungrig att jag ville döda nån för en max GI-burgare, eller en kycklingfilé, helst döda nån på riktigt som hade en sån i bakfickan och äta den med händerna, men bara om den var varm...kall kyckling är som solvarm sushi...vidrigt, otänkbart.
sen när jag kom hem luktade det kokt polsk korv. sist jag åt kokt polsk korv (kjobasa) vände sig magen bokstavligen ut och in och jag spenderade fem timmar ofrivilligt uppkastandes i en papperskorg...det var som om min mage var en såndär plastförpackning med risgrynsgröt ,fast halvfull, och nån jävligt utsvulten tomte ideligen pressade och tryckte och kämpade för att få ut de sista risgrynen...
så i samma sekund som jag klev in i hallen och kände kokta kjobasalukten hade min prio ett att döda någon för en kycklingfilé eller en maxburgare ändrats till att släcka ner hela systemet och glömma att det fanns...
ambivalens
jag får ju sota för det här imorgon. imorgon kommer jag vara en utsvulten demon och min kropp kommer inte vara en människokropp den kommer vara ett skal bebott av en sabeltandad tiger. min hjärna kommer att svänga mellan hysteria och eufori och sen totalångest och kapitulation över det faktum att den behöver bränsle igen. tigern kommer gå på jakt, den kommer fälla ett byte, slita det i stycken och sen somna däst och utslagen i tryggast möjliga näste...
imorgon ska ni akta er för mig, jag kommer högst sannolikt bete mig märkligt, vilt och oberäkneligt
jag behöver en jaktplan, jag behöver avväpnas...smartast vore kanske att förpassa mig och min inre tiger till en plats där jaktmarkerna är begränsade, eller så behöver jag drogas så att jag inte gör något dumt. jag vill helst inte slita någon jag känner i stycken, än mindre leva ut mitt inre kaos bland folk jag inte känner.
dilemma...dilemma och ambivalens
förslag någon? hur tyglar jag tigern imorgon? vem går frivilligt in i cirkusburen full med hungriga lejon liksom...
är poliserna tränade till att se auktoritära ut förresten? får man lära sig att göra auktoritetsminen på polishögskolan. har de föreläsningar med tema bistert utseende där de får hemläxa och öva framför spegeln...så nu går alla hem och övar på polisminen så blir det läxförhör på torsdag...e det så? nån som vet? kan man få underkänt för att man ser för snäll ut.
Hans kuggade på auktoritetsmintestet, han får bakläxa och göra om...
i så fall vill jag träffa Hans!
när jag var på väg hem från vernissagen var jag så överjävligt hungrig att jag ville döda nån för en max GI-burgare, eller en kycklingfilé, helst döda nån på riktigt som hade en sån i bakfickan och äta den med händerna, men bara om den var varm...kall kyckling är som solvarm sushi...vidrigt, otänkbart.
sen när jag kom hem luktade det kokt polsk korv. sist jag åt kokt polsk korv (kjobasa) vände sig magen bokstavligen ut och in och jag spenderade fem timmar ofrivilligt uppkastandes i en papperskorg...det var som om min mage var en såndär plastförpackning med risgrynsgröt ,fast halvfull, och nån jävligt utsvulten tomte ideligen pressade och tryckte och kämpade för att få ut de sista risgrynen...
så i samma sekund som jag klev in i hallen och kände kokta kjobasalukten hade min prio ett att döda någon för en kycklingfilé eller en maxburgare ändrats till att släcka ner hela systemet och glömma att det fanns...
ambivalens
jag får ju sota för det här imorgon. imorgon kommer jag vara en utsvulten demon och min kropp kommer inte vara en människokropp den kommer vara ett skal bebott av en sabeltandad tiger. min hjärna kommer att svänga mellan hysteria och eufori och sen totalångest och kapitulation över det faktum att den behöver bränsle igen. tigern kommer gå på jakt, den kommer fälla ett byte, slita det i stycken och sen somna däst och utslagen i tryggast möjliga näste...
imorgon ska ni akta er för mig, jag kommer högst sannolikt bete mig märkligt, vilt och oberäkneligt
jag behöver en jaktplan, jag behöver avväpnas...smartast vore kanske att förpassa mig och min inre tiger till en plats där jaktmarkerna är begränsade, eller så behöver jag drogas så att jag inte gör något dumt. jag vill helst inte slita någon jag känner i stycken, än mindre leva ut mitt inre kaos bland folk jag inte känner.
dilemma...dilemma och ambivalens
förslag någon? hur tyglar jag tigern imorgon? vem går frivilligt in i cirkusburen full med hungriga lejon liksom...
Stilpolisen och Krimi-krims-krams
>Sorry för dålig update!
jag har lekt kommisarie Wallander och jagat rumänska tonårsbarn och nystat runt i en bedrägerihärva. jävligt kul faktiskt. och iochmed att jag alltid jobbar undercover gentemot mig själv (vem fan är den de utger sig för att vara idag egentligen ändå)
well, så jag lyckades iallfall bli polare med en av killarna. George heter han. George är 24 år och lever som en kung. På pengar han fiskar in av godtrogna elektroniksugna köpare från väst. George bor i Rumänien och vill inte ha ett riktigt jobb...det skulle aldrig funka säger han...för så lite som man tjänar på ett vanligt jobb bränner han på sina favoritcigaretter...
jag hade tänkt köpa en dator av George, tur att jag inte gjorde det. George var mer intreserad av att jag skulle betala för datorn än att jag faktiskt skulle få den skickad....eller det hade blivit lite knepigt liksom iochmed att samma dator säljs flera gånger varje dag så med lite tur hade jag kanske fått en optisk mus på min höjd...inte riktigt värt 900 euro eller??? vad tycker ni...
hur som helst nu är jag och George kompisar och han har värsta grejen på gång, jag kan tjäna asmycket pengar. allt jag behöver göra är att regga ett konto på Tradera, sen sätter vi igång och säljer massa fina saker som George har kort på, eller som han har kort på men inte riktigt planerat att göra sig av med...inte än på ett tag verkar det som iallfall...för mot det George gör finns det inga lagar...
jaja jag kanske berättar mer sen när vår verksamhet har börjat rulla lite. mellan 500-1000 euro i månaden är jag iallfall garanterad, plus procent på allt George sälejer, eller ehhh vänta inte säljer förståss... jag vet inte om jag hajjar riktigt men rik ska jag bli haha
Skämt åsido
jag ha en rätt tung intervju med George och jag ska nog släppa hela historien snart när den är färdig...
tills dess tänkte jag fortsätta på temat undercover
jag har ju haft rätt många stilar genom åren. de flesta så där lite nördigt subkulturella... svart och hårt med piercingar kängor och punkiga frisyrer. Hela grejen började nog kanske som en antidot mot överklass-stilen på Enskilda där jag simmade runt som en marulk på öppet hav, eller platåfisen jag var i gymnasiet bland alla palestinasjalar på Södra Latin, Cybermongot med tre kilo plast i håret på Journalistlinjen och Campus-redaktionen...shit alla dessa vändor...alla dessa slitna hårrötter...
men i morse på tunnelbanan belv jag inspirerad. Jag såg en tjej som hade en stil jag aldrig haft. Skitstor knallrosa munkiströja med svart dunväst över (en sån där som ser dyr ut och säkert är ännu dyrare) platinablont hår och massa brunkräm i fejjan, mjukisbyxor (??? säkert också skitdyra...eller var det en miss i outfitten) vita sneakers som är blekare än mina tänder och så en ehhh matchande överklassväska av nåt trendigt märke (hjälp mig jag kan inte sånt)
så min uppmaning till er är nu!
Hjälp mig hitta stilen!
Donationer!!!!
Har någon ett eller flera av dessa plagg eller liknande och tröttnat på dem??? Jag kan tänka mig en annan nyans på munkiströjan men jag har lite svårt att sträcka mig längre än till grisrosa... västen blir nog svårast...jag har en dunväst men den kommer från förra årets mellandagsrea på vero moda i köpenhamn...kostade 25 spänn och inte en chans att den skulle kunna uppfattas som att den är värd ens det dubbla i procent 8jag bodde i den västen i kolonistugan där jag sov hela förra vintern...den är sliiiiteeeeen)
så kom igen! kan ni inte skramla lite...show me what you got! tror ni jag skulle passa? jag vill så gärna va den där tjejen...det såg tjaaa...sådär...mysigt ut. mjukis men classy liksom.
fast iofs om jag och George får fart på det här blåsa folk på Traderahallojet kanske jag kan handla själv, men då behöver jag någon att ålla i handen som kan visa mig de rätta affärerna...
förresten vad tror ni det kan ha varit för väska...det var typ ett stor bling bling grej ett märke kanske som liknade ett sånt där märke som victoria beckham har på rumpan av sina jeans...
tills dess...
jag ger er en bit av mig själv! roadkill in a box for valentines day!
jag har lekt kommisarie Wallander och jagat rumänska tonårsbarn och nystat runt i en bedrägerihärva. jävligt kul faktiskt. och iochmed att jag alltid jobbar undercover gentemot mig själv (vem fan är den de utger sig för att vara idag egentligen ändå)
well, så jag lyckades iallfall bli polare med en av killarna. George heter han. George är 24 år och lever som en kung. På pengar han fiskar in av godtrogna elektroniksugna köpare från väst. George bor i Rumänien och vill inte ha ett riktigt jobb...det skulle aldrig funka säger han...för så lite som man tjänar på ett vanligt jobb bränner han på sina favoritcigaretter...
jag hade tänkt köpa en dator av George, tur att jag inte gjorde det. George var mer intreserad av att jag skulle betala för datorn än att jag faktiskt skulle få den skickad....eller det hade blivit lite knepigt liksom iochmed att samma dator säljs flera gånger varje dag så med lite tur hade jag kanske fått en optisk mus på min höjd...inte riktigt värt 900 euro eller??? vad tycker ni...
hur som helst nu är jag och George kompisar och han har värsta grejen på gång, jag kan tjäna asmycket pengar. allt jag behöver göra är att regga ett konto på Tradera, sen sätter vi igång och säljer massa fina saker som George har kort på, eller som han har kort på men inte riktigt planerat att göra sig av med...inte än på ett tag verkar det som iallfall...för mot det George gör finns det inga lagar...
jaja jag kanske berättar mer sen när vår verksamhet har börjat rulla lite. mellan 500-1000 euro i månaden är jag iallfall garanterad, plus procent på allt George sälejer, eller ehhh vänta inte säljer förståss... jag vet inte om jag hajjar riktigt men rik ska jag bli haha
Skämt åsido
jag ha en rätt tung intervju med George och jag ska nog släppa hela historien snart när den är färdig...
tills dess tänkte jag fortsätta på temat undercover
jag har ju haft rätt många stilar genom åren. de flesta så där lite nördigt subkulturella... svart och hårt med piercingar kängor och punkiga frisyrer. Hela grejen började nog kanske som en antidot mot överklass-stilen på Enskilda där jag simmade runt som en marulk på öppet hav, eller platåfisen jag var i gymnasiet bland alla palestinasjalar på Södra Latin, Cybermongot med tre kilo plast i håret på Journalistlinjen och Campus-redaktionen...shit alla dessa vändor...alla dessa slitna hårrötter...
men i morse på tunnelbanan belv jag inspirerad. Jag såg en tjej som hade en stil jag aldrig haft. Skitstor knallrosa munkiströja med svart dunväst över (en sån där som ser dyr ut och säkert är ännu dyrare) platinablont hår och massa brunkräm i fejjan, mjukisbyxor (??? säkert också skitdyra...eller var det en miss i outfitten) vita sneakers som är blekare än mina tänder och så en ehhh matchande överklassväska av nåt trendigt märke (hjälp mig jag kan inte sånt)
så min uppmaning till er är nu!
Hjälp mig hitta stilen!
Donationer!!!!
Har någon ett eller flera av dessa plagg eller liknande och tröttnat på dem??? Jag kan tänka mig en annan nyans på munkiströjan men jag har lite svårt att sträcka mig längre än till grisrosa... västen blir nog svårast...jag har en dunväst men den kommer från förra årets mellandagsrea på vero moda i köpenhamn...kostade 25 spänn och inte en chans att den skulle kunna uppfattas som att den är värd ens det dubbla i procent 8jag bodde i den västen i kolonistugan där jag sov hela förra vintern...den är sliiiiteeeeen)
så kom igen! kan ni inte skramla lite...show me what you got! tror ni jag skulle passa? jag vill så gärna va den där tjejen...det såg tjaaa...sådär...mysigt ut. mjukis men classy liksom.
fast iofs om jag och George får fart på det här blåsa folk på Traderahallojet kanske jag kan handla själv, men då behöver jag någon att ålla i handen som kan visa mig de rätta affärerna...
förresten vad tror ni det kan ha varit för väska...det var typ ett stor bling bling grej ett märke kanske som liknade ett sånt där märke som victoria beckham har på rumpan av sina jeans...
tills dess...
jag ger er en bit av mig själv! roadkill in a box for valentines day!
lite törstig...
lite dåligt samvete...
har jag för att jag myglar fular och halar mig...
men är man född till att lägga näsan i blöt så är man!
inatt har jag lekt på spaning med Wallander eller vänta nej jag vill hellre va Gunald Larsson såklart även om det är lite hmmm hur ska man uttrycka det, sexuellt distraherande att tänka Gunwald när man är i full gång med att sätta dit tonåriga små Rumäner som bombar ens dator med trojaner och försöker blåsa en på pengar via nätet samtidigt.
jag tror jag har fått han iallfall
den jäveln e min nu. George du kommer ångra att du föddes när jag e klar med dig ditt lilla illaluktande transylvanska draculakräk! nu kommer polskan med köksmoppen och svavelsyra i skurhinken i högsta hugg...you better watch out when i take on my rubbergloves...
moaoaoahahahaha!
vilt vrålande avgrundskratt
men är man född till att lägga näsan i blöt så är man!
inatt har jag lekt på spaning med Wallander eller vänta nej jag vill hellre va Gunald Larsson såklart även om det är lite hmmm hur ska man uttrycka det, sexuellt distraherande att tänka Gunwald när man är i full gång med att sätta dit tonåriga små Rumäner som bombar ens dator med trojaner och försöker blåsa en på pengar via nätet samtidigt.
jag tror jag har fått han iallfall
den jäveln e min nu. George du kommer ångra att du föddes när jag e klar med dig ditt lilla illaluktande transylvanska draculakräk! nu kommer polskan med köksmoppen och svavelsyra i skurhinken i högsta hugg...you better watch out when i take on my rubbergloves...
moaoaoahahahaha!
vilt vrålande avgrundskratt
det här kan bli bra...
jag har en eklusiv intervju med en snubbe ni inte kommer tro är sann...
det här kan bli stort...
jävlar ronnie nu tar vi dem!
det här kan bli stort...
jävlar ronnie nu tar vi dem!
Bloggtipps!
Alltså inte massa skräp och modebloggar!
Jag vill ha kultur!!!!
Kultur och konst och arty farty shit! Bloggar med många läsare, bloggar som når ut, bloggar med omsättning!
Förslag mottages allra vänligast!!!!
Jag vill ha kultur!!!!
Kultur och konst och arty farty shit! Bloggar med många läsare, bloggar som når ut, bloggar med omsättning!
Förslag mottages allra vänligast!!!!
godmorgon obefintliga solsken...
jag gillar inte det här inbördes lugnet...förskjutningen på det som komma skall...jag går som en dödsdömd längs the green mile med ett leende på läpparna, lyckligt ovetandes om att jag promenerar som en dum kyckling mot stubben där någon hungrig jävle vill knäcka min nacke.
idag är jag en dum jävla lycklig spattande höna. på skitbra humör bara för att jag är så jävla dum!
idag är jag en dum jävla lycklig spattande höna. på skitbra humör bara för att jag är så jävla dum!
"dont you ever leave me baby...
...don´t you ever leave me know...couse if you ever leave me baby, if you leave me i will slowly die..."
så svag så svag, så fångad så greppad av sjukdomens knotiga fingrar i ett strypgrepp runt den smala halsen, så kärleksfullt törstande efter att känna de vassa klorna borra sig djupare in i de magra skuldrorna...
bakslag
jag får ta det. jag får ta ett bakslag helt enkelt. inse att jag inte alltid är min egen överman. om någon slog mig hårt rakt över ansiktet nu skulle jag skratta hjärtligt. skratta tacksamt över att de fått in en fullträffande jävla bichslapp i fejjan på en som förtjänar det. för den jag är idag har inte gjort sig förtjänt av att leva. demonen ska tuktas och ha stryk inte uppmuntran för fan. ibland är jag omäktig att själv hantera den. då sträcker jag ut en liten hand och önskar innerligt att någon annan kunde va smart när jag inte orkar. det är en sån dag som en kommentar som " du ser ut som skit, fy fan va du är äckligt vidrig att se på" skulle hjälpa mer än allt bubbel och fluff i världen...för då vet jag JAG, ronnie ponnie här bakom att det jag håller på med inte är okej. då vet jag att sjuka jävla förvirrade bambisar inte hör hemma bland folk.
jag slogs igår, jag betalar priset idag och det värsta är. jävlar vad bra jag mår. tipptopp fantastiskt. hitler kan slänga sig iväggen, jag skulle kunna förena östblocket med kina idag om någon gav mig makt och rätt trådar at dra i. idag fruktar jag ingen.
jag är fejk...och imorgon kommer notan. imorgon får jag sitta där och skrika åt min kaviarmacka att jag hatar och föraktar den överallt annat men att den ska ge fan i att bråka med mig för den ska dö. dö och förmultna i min mage.
men tro mig kära vänner jag hycklar iallfall inte längre. jag slåss på ett öppet slagfält utan någon jävla armé som täcker mig i ryggen. jag slåss själv och jag börjar bli jävligt rutinerad. borde byta jobb och sälja mig till flottan...synd att jag inte gillar båtar bara...
bla bla well well
bubbeltratt fylltratt hej och hå. när jag andas nu så knakar mina revben. knirk knark säger de, som en påminnelse om att de är gjorda av materia och atomer som inte kommer va tjenis penis med sina plus och minuspoler för evigt. inget är för evigt. inte ens jag. jag är så trött på att se människor ha sönder sig själva. jag är så trött på att ha sönder mig själv. men jag pallar inte att leva om två dagar två veckor eller två år. jag vill leva idag. men med min sneda världsbild och taskiga framförhållning håller inte det konceptet, måste sluta blunda. fna jag hatar ju solglasögon och ipods för att jag upplever de som störelsemoment i min förmåga att alltid vara på helspänn och tänka klart. vill inte dimma och sudda min världsbild med musik och skygglappar lika lite som med knark och doktorspiller. måste vara alärt hela tiden måste ha kontroll. och det är där kärnan till mitt jävla problem ligger. att äta mat och bli trött och sova är att ta bort fokus för mig. fokus från att vara uppmärksam på alla faror som finns där ute. jag är som en hungrig ensam tiger på savannen som tappat bort sin tigerfamilj eller love-buddy. hellre vaken och hungrig än däst och utsatt...
hänger ni med? det gör knappt jag.
men jag hoppas åtminstone att en halv flaska mousserande kan hjälpa mig att sova lite i kväll. så lovar jag dyrt och heligt att ta igen allt imorgon. på hedersord om jag så ska sondmata mig själv med vett och etikett och livslust genom näsan.
kram och godnatt alla älskade. och tack för en fin helg. jag har sparat och memorerat och byggt på min databas av värt att-finnas för inspiration under helgen. imorgon ska jag defragmentera bort allt dåligt från hårddisken och uppdatera mina drivrutiner
en fråga!
jag tror jag på allvar lyckats slänga mitt volymprogram i papperskorgen på datorn när jag lite halvmaniskt städa skrivbordet häromdagen...hur göra nu? kan jag få min dators hörsel och talförmåga tillbaka???
som sagt god natt
så svag så svag, så fångad så greppad av sjukdomens knotiga fingrar i ett strypgrepp runt den smala halsen, så kärleksfullt törstande efter att känna de vassa klorna borra sig djupare in i de magra skuldrorna...
bakslag
jag får ta det. jag får ta ett bakslag helt enkelt. inse att jag inte alltid är min egen överman. om någon slog mig hårt rakt över ansiktet nu skulle jag skratta hjärtligt. skratta tacksamt över att de fått in en fullträffande jävla bichslapp i fejjan på en som förtjänar det. för den jag är idag har inte gjort sig förtjänt av att leva. demonen ska tuktas och ha stryk inte uppmuntran för fan. ibland är jag omäktig att själv hantera den. då sträcker jag ut en liten hand och önskar innerligt att någon annan kunde va smart när jag inte orkar. det är en sån dag som en kommentar som " du ser ut som skit, fy fan va du är äckligt vidrig att se på" skulle hjälpa mer än allt bubbel och fluff i världen...för då vet jag JAG, ronnie ponnie här bakom att det jag håller på med inte är okej. då vet jag att sjuka jävla förvirrade bambisar inte hör hemma bland folk.
jag slogs igår, jag betalar priset idag och det värsta är. jävlar vad bra jag mår. tipptopp fantastiskt. hitler kan slänga sig iväggen, jag skulle kunna förena östblocket med kina idag om någon gav mig makt och rätt trådar at dra i. idag fruktar jag ingen.
jag är fejk...och imorgon kommer notan. imorgon får jag sitta där och skrika åt min kaviarmacka att jag hatar och föraktar den överallt annat men att den ska ge fan i att bråka med mig för den ska dö. dö och förmultna i min mage.
men tro mig kära vänner jag hycklar iallfall inte längre. jag slåss på ett öppet slagfält utan någon jävla armé som täcker mig i ryggen. jag slåss själv och jag börjar bli jävligt rutinerad. borde byta jobb och sälja mig till flottan...synd att jag inte gillar båtar bara...
bla bla well well
bubbeltratt fylltratt hej och hå. när jag andas nu så knakar mina revben. knirk knark säger de, som en påminnelse om att de är gjorda av materia och atomer som inte kommer va tjenis penis med sina plus och minuspoler för evigt. inget är för evigt. inte ens jag. jag är så trött på att se människor ha sönder sig själva. jag är så trött på att ha sönder mig själv. men jag pallar inte att leva om två dagar två veckor eller två år. jag vill leva idag. men med min sneda världsbild och taskiga framförhållning håller inte det konceptet, måste sluta blunda. fna jag hatar ju solglasögon och ipods för att jag upplever de som störelsemoment i min förmåga att alltid vara på helspänn och tänka klart. vill inte dimma och sudda min världsbild med musik och skygglappar lika lite som med knark och doktorspiller. måste vara alärt hela tiden måste ha kontroll. och det är där kärnan till mitt jävla problem ligger. att äta mat och bli trött och sova är att ta bort fokus för mig. fokus från att vara uppmärksam på alla faror som finns där ute. jag är som en hungrig ensam tiger på savannen som tappat bort sin tigerfamilj eller love-buddy. hellre vaken och hungrig än däst och utsatt...
hänger ni med? det gör knappt jag.
men jag hoppas åtminstone att en halv flaska mousserande kan hjälpa mig att sova lite i kväll. så lovar jag dyrt och heligt att ta igen allt imorgon. på hedersord om jag så ska sondmata mig själv med vett och etikett och livslust genom näsan.
kram och godnatt alla älskade. och tack för en fin helg. jag har sparat och memorerat och byggt på min databas av värt att-finnas för inspiration under helgen. imorgon ska jag defragmentera bort allt dåligt från hårddisken och uppdatera mina drivrutiner
en fråga!
jag tror jag på allvar lyckats slänga mitt volymprogram i papperskorgen på datorn när jag lite halvmaniskt städa skrivbordet häromdagen...hur göra nu? kan jag få min dators hörsel och talförmåga tillbaka???
som sagt god natt
Melodi pest och valar...
Jag har burrgosat ner mig under tre olika filtar i soffan, laddat med lite chips och dipp ( ja tro det eller ej...skam den som ger sig...) och hängett mig åt en afton i mitt eget sällskap framför dumburken...nu har jag förvisso laptoppen i knät och slökollar bara lite men ändå
i am trying good damn it!
teve e bara inte riktigt min grej...jag tröttnar så snabbt ochjag hatar att zappa...teve är dålig interaktivitet en märklig mediakanal. du får välja själv men bara ur ett förvalt programspektra...hyckleri...
Men tjoho nu var det ju Melodifestival och det var heligt för mig när jag var kiddo så jag gjorde som jag gör med allt...gav det en chans...allt och alla får en chans...observera En!
Men nu hängde jag inte med
Den där E-typen Martin Eriksson såg lite trött ut...som om han liksom inte fattade riktigt varför det inte var lika lätt att skutta runt på scenen och kasta med håret mer...och varför hade han vanliga jeans och töntig tröja med stjräntryck och risigt hår när resten av pudelbandet var typ så nyfriserade att jag kunde känna lukten av hårtorksvarmt hår genom teverutan...varför ska han få va laid back och cozystyle när alla andra skulle se ut som femtioåriga deathstars-wannabees
Och det där tjejbandet Fejs eller Mascara84 eller vad tusan de nu kallar sig för...jag trodde seriöst de skojade när fem brudar med bättre märke på silvershampot än vad jag har sjunger tuggumipopp på svenska och håller takten genom att blinka med ögonfransarna....
Den enda som håller måttet är fan lilla Amy Diamond, hon påminner lite om en god väninnas lillasyrra. Ballare och hårdare än hon der ut och är gammal nog att vara bara...bara hon inte blir frireligiös om femtio år eller vänta hur gammal är egentligen Carola...
Christer Sjögren är som pipandet på tunnelbanan för mig...bakgrundsbrus som jag filtrerar bort utan att lyssna med en ena halvan av ena örat...
Men helt ärligt så har jag faktiskt utan avbrott glott in i dumburken i säkert fem samlade minuter för första gången sen jag såg andra halvan av Carl Einar Häckners Pusseldrömmar för nån månad sen...
Med splittrat hjärta och lite melankoliskt vemod såg jag pausdansarna äga scenen...det var i de här töntiga folkgalorna som mitt intresse för scenkonsten absurt nog startade iochmed att det var ungefär så långt som finkulturen sträckte sig in i vårt hem. Och jag snappade upp det lilla jag kunde...pausunderhållning var min grej...förutom Cirkusdirektör ville jag bli pausunderhållare när jag var liten...sen fattade jag ganska snabbt bättre att det kanske inte riktigt fans ett yrke som hette så
kärlek till paus-konsten
kärlek till Melodifestivalens Pausedansare och lite kärlek till Björn Gustavsson...
kärlek till Melodifestivalen trots allt då....
i am trying good damn it!
teve e bara inte riktigt min grej...jag tröttnar så snabbt ochjag hatar att zappa...teve är dålig interaktivitet en märklig mediakanal. du får välja själv men bara ur ett förvalt programspektra...hyckleri...
Men tjoho nu var det ju Melodifestival och det var heligt för mig när jag var kiddo så jag gjorde som jag gör med allt...gav det en chans...allt och alla får en chans...observera En!
Men nu hängde jag inte med
Den där E-typen Martin Eriksson såg lite trött ut...som om han liksom inte fattade riktigt varför det inte var lika lätt att skutta runt på scenen och kasta med håret mer...och varför hade han vanliga jeans och töntig tröja med stjräntryck och risigt hår när resten av pudelbandet var typ så nyfriserade att jag kunde känna lukten av hårtorksvarmt hår genom teverutan...varför ska han få va laid back och cozystyle när alla andra skulle se ut som femtioåriga deathstars-wannabees
Och det där tjejbandet Fejs eller Mascara84 eller vad tusan de nu kallar sig för...jag trodde seriöst de skojade när fem brudar med bättre märke på silvershampot än vad jag har sjunger tuggumipopp på svenska och håller takten genom att blinka med ögonfransarna....
Den enda som håller måttet är fan lilla Amy Diamond, hon påminner lite om en god väninnas lillasyrra. Ballare och hårdare än hon der ut och är gammal nog att vara bara...bara hon inte blir frireligiös om femtio år eller vänta hur gammal är egentligen Carola...
Christer Sjögren är som pipandet på tunnelbanan för mig...bakgrundsbrus som jag filtrerar bort utan att lyssna med en ena halvan av ena örat...
Men helt ärligt så har jag faktiskt utan avbrott glott in i dumburken i säkert fem samlade minuter för första gången sen jag såg andra halvan av Carl Einar Häckners Pusseldrömmar för nån månad sen...
Med splittrat hjärta och lite melankoliskt vemod såg jag pausdansarna äga scenen...det var i de här töntiga folkgalorna som mitt intresse för scenkonsten absurt nog startade iochmed att det var ungefär så långt som finkulturen sträckte sig in i vårt hem. Och jag snappade upp det lilla jag kunde...pausunderhållning var min grej...förutom Cirkusdirektör ville jag bli pausunderhållare när jag var liten...sen fattade jag ganska snabbt bättre att det kanske inte riktigt fans ett yrke som hette så
kärlek till paus-konsten
kärlek till Melodifestivalens Pausedansare och lite kärlek till Björn Gustavsson...
kärlek till Melodifestivalen trots allt då....
Bloggtips och uthängning...
jag vill så gärna göra en lång lista på bloggar och spy kärlek och galla och kräk och kardemumma omkring mig...men jag vet inte om det är okej, jag vet inte vad som är fair och okej stil...
bloggandet har ju blivit ett så stort medium i sig och iochmed att man själv sitter som ansvarig utgivare för sig själv kan det fan va svårt att veta ibland...
får man göra blogghatlistor?
vad tycker ni? ska vi göra en blogghatlista? hänga ut alla idioter som skriver massa skit, eller är det för osvenskt kanske...
tills dess så väljer jag att ge er två av mina dagliga bookmarks
en feel good >>>
en feel bad >>>
sen har jag en bubblare på gång också men den håller jag på själv en stund till ;)
bloggandet har ju blivit ett så stort medium i sig och iochmed att man själv sitter som ansvarig utgivare för sig själv kan det fan va svårt att veta ibland...
får man göra blogghatlistor?
vad tycker ni? ska vi göra en blogghatlista? hänga ut alla idioter som skriver massa skit, eller är det för osvenskt kanske...
tills dess så väljer jag att ge er två av mina dagliga bookmarks
en feel good >>>
en feel bad >>>
sen har jag en bubblare på gång också men den håller jag på själv en stund till ;)
psykisk sjukdom och medberoende
jag har sagt det förr och jag säger det igen.
sluta tassa på tå för era psykiskt pajja vänner nära och bekantas bekanta.
det spelar ingen roll om de lider av dubbelsidig hjärnförslappande schizofreni eller själslig bronkit. i dont care och det borde inte ni heller göra.
vill man slita upp någon ur skiten får man göra det genom att kavla upp ärmarna sätta en klädnypa för näsan och ditch the dirt.
jag läser en tjejs blogg. hon är pissanorektisk. äckelmanipulerande och bara jävligt mycket anorexia hela hon. hela hennes omgivning smyger som kastrerade katter kring henne, smörar, lismar gullar och pluttar och hon står i mitten och styr och ställer likt den värsta stalinisten. så fort någon kommer med någon vettig kommentar om att hon kanske borde skärpa till sig och skaffa sig ordentlg hjälp eller poängterar att hennes betéende är sjukligt fel och vridet så tokflippar hon hotar med att stänga ner bloggen och gnäller som en treåring om att folk är så dumma så dumma som säger elaka saker...suck ännu ett bevis på anorexi förvandlar dig till en femåring inte bara i kroppen utan i huvet också...hjärnan krymper, du regredierar och förhoppningsvis dör du så småningom också så du slipper fortsätta plåga din jävla omgivning.
för det går faktiskt så långt tillslut för vissa. att de styr hela sin familj, omgivning och alla sina bekanta (de få som finns kvar och det brukar ju iofs inte vara så många iochmed att anorektiker är skittrista sura paranoida monster att umgås med)
psykisk sjukdom ska som alla annan sjukdom botas kureras utrotas...den ska för guds skull inte uppmuntras. att säga till en anorektiker att hon är söt i sin nya tröja är som att säga att hon är ful om hon någonsin kommer att våga lägga på sig ett gram mer än vad hennes trötta kropp består av i just detta nu i denna söta tröja.
om du hittar din sambo kräkandes på toaletten med svettpärlor sprutande i pannan säger du väl inte aw grrr baby just i detta nu tänder du verkligen mig kan du inte alltd vara så här intensiv och het...
fast tja...
det dubbla är ju faktiskt att döden ÄR VACKER! det finns något i det där tärda svåra och bittra som tilltalar en konstnärlig sida hos många av oss...
höga kindben, skarpa tärda drag, bekymrad blick, glasartad genomskinlig hud...allt det där är ju skönhetsattribut framförallt i modevärlden men också i konst litteratur och film... samtidigt som de är tydliga tecken och symtom på psykiskt lidande och sjukdom...
tror pappa sa någon gång nåt i stil med att "döden är vacker men inte fan vill man dör för det" ...nu svär inte min pappa och han uttrycker sig nätan enbart med poetiska bisatser eller med referat till kända filosofer och tänkare men ni hajjar konceptet...
ja döden är vacker men vi vill leva ändå
människan är alltså djupt olycklig oavsett vad...
jaja bla bla jag orkar inte avrunda det här. vill bara understryka att fenomenet finns är där och att det stör mig oerhört och att jag skulle tycka det var skitballt om folk gav mer svar på tal och vågade stå på sig och säga emot när de hamnar i konfliketer med sjuka människor. oftast är det liksom ändå inte människan bakom sjukdomen ni har att göra med när ni verbalslåss. ni slåss mot demonen i dem som tagit över det som du saknar hos dem det som de en gång var. våga slåss mot den demonen. våga be den dra åt helvete och säga att den inte är okej.
kram och trevlig lördag knäppskallar!
sluta tassa på tå för era psykiskt pajja vänner nära och bekantas bekanta.
det spelar ingen roll om de lider av dubbelsidig hjärnförslappande schizofreni eller själslig bronkit. i dont care och det borde inte ni heller göra.
vill man slita upp någon ur skiten får man göra det genom att kavla upp ärmarna sätta en klädnypa för näsan och ditch the dirt.
jag läser en tjejs blogg. hon är pissanorektisk. äckelmanipulerande och bara jävligt mycket anorexia hela hon. hela hennes omgivning smyger som kastrerade katter kring henne, smörar, lismar gullar och pluttar och hon står i mitten och styr och ställer likt den värsta stalinisten. så fort någon kommer med någon vettig kommentar om att hon kanske borde skärpa till sig och skaffa sig ordentlg hjälp eller poängterar att hennes betéende är sjukligt fel och vridet så tokflippar hon hotar med att stänga ner bloggen och gnäller som en treåring om att folk är så dumma så dumma som säger elaka saker...suck ännu ett bevis på anorexi förvandlar dig till en femåring inte bara i kroppen utan i huvet också...hjärnan krymper, du regredierar och förhoppningsvis dör du så småningom också så du slipper fortsätta plåga din jävla omgivning.
för det går faktiskt så långt tillslut för vissa. att de styr hela sin familj, omgivning och alla sina bekanta (de få som finns kvar och det brukar ju iofs inte vara så många iochmed att anorektiker är skittrista sura paranoida monster att umgås med)
psykisk sjukdom ska som alla annan sjukdom botas kureras utrotas...den ska för guds skull inte uppmuntras. att säga till en anorektiker att hon är söt i sin nya tröja är som att säga att hon är ful om hon någonsin kommer att våga lägga på sig ett gram mer än vad hennes trötta kropp består av i just detta nu i denna söta tröja.
om du hittar din sambo kräkandes på toaletten med svettpärlor sprutande i pannan säger du väl inte aw grrr baby just i detta nu tänder du verkligen mig kan du inte alltd vara så här intensiv och het...
fast tja...
det dubbla är ju faktiskt att döden ÄR VACKER! det finns något i det där tärda svåra och bittra som tilltalar en konstnärlig sida hos många av oss...
höga kindben, skarpa tärda drag, bekymrad blick, glasartad genomskinlig hud...allt det där är ju skönhetsattribut framförallt i modevärlden men också i konst litteratur och film... samtidigt som de är tydliga tecken och symtom på psykiskt lidande och sjukdom...
tror pappa sa någon gång nåt i stil med att "döden är vacker men inte fan vill man dör för det" ...nu svär inte min pappa och han uttrycker sig nätan enbart med poetiska bisatser eller med referat till kända filosofer och tänkare men ni hajjar konceptet...
ja döden är vacker men vi vill leva ändå
människan är alltså djupt olycklig oavsett vad...
jaja bla bla jag orkar inte avrunda det här. vill bara understryka att fenomenet finns är där och att det stör mig oerhört och att jag skulle tycka det var skitballt om folk gav mer svar på tal och vågade stå på sig och säga emot när de hamnar i konfliketer med sjuka människor. oftast är det liksom ändå inte människan bakom sjukdomen ni har att göra med när ni verbalslåss. ni slåss mot demonen i dem som tagit över det som du saknar hos dem det som de en gång var. våga slåss mot den demonen. våga be den dra åt helvete och säga att den inte är okej.
kram och trevlig lördag knäppskallar!
slumber electronica party...
jag kanske skulle...>>>
låter ju dösmysigt...förutom att jag skulle inte sova alls säkert, men vilken fantastisk idé...sova överparty med bar och frulle!!!!
en fantastisk idé för 10 år sen...synd att jag i e jag idag och inte iden var då när den passat bättre!
alla flörtsugna pilska små slynglar och slynor därute. ta kärestan i haden, knäpp ihop sovsäckarna och do it och berätta sen för mig hur fantastiskt det var...
jag vet fortfarande inte hur jag ska spendera kvällen... ska förmodligen möta upp Linnsan senare på nåt hak på Götgatsbacken (?) finns det trevlliga ställen där verkligen??? innan dess är det bara jag och stöket i skallen...
dagen idag har varit lite bråkig, men nu har jag skurat golv och städat toaletten så det känns snäppet bättre... saknar en promenad idag dock men det ser ruggigt ut och jag har ingen inspiration...jag få damsuga och städa och dränka blomjävlarna i vatten istället...
ah ambivalenta lördag...jag saknar något idag...suck dessa pusselbitar
låter ju dösmysigt...förutom att jag skulle inte sova alls säkert, men vilken fantastisk idé...sova överparty med bar och frulle!!!!
en fantastisk idé för 10 år sen...synd att jag i e jag idag och inte iden var då när den passat bättre!
alla flörtsugna pilska små slynglar och slynor därute. ta kärestan i haden, knäpp ihop sovsäckarna och do it och berätta sen för mig hur fantastiskt det var...
jag vet fortfarande inte hur jag ska spendera kvällen... ska förmodligen möta upp Linnsan senare på nåt hak på Götgatsbacken (?) finns det trevlliga ställen där verkligen??? innan dess är det bara jag och stöket i skallen...
dagen idag har varit lite bråkig, men nu har jag skurat golv och städat toaletten så det känns snäppet bättre... saknar en promenad idag dock men det ser ruggigt ut och jag har ingen inspiration...jag få damsuga och städa och dränka blomjävlarna i vatten istället...
ah ambivalenta lördag...jag saknar något idag...suck dessa pusselbitar
faboulös afton...
i ett gediget gott sällskap
jag har så jävla fina vänner. det är nästan synd om alla som inte är jag just nu...för ni missar verkligen något...
var rätt pajjko sliten efter jobbet igår. det är svårt att hålla energinivån uppe när man knegar som en vanlig dödlig från nio till fem fem dar i veckan och det krävs ett jävla planerande slitande och springande för att hålla balansen. mötte iallfall upp fina fröken fräken Sinnica efter jobbet och tog en lång promenad från liljeholmen över hornstullsbron och vidare upp på knivsöder. avrundade med en vatten på mosebacke...after work e en svår grej för mig...jag har aldrig fattat vitsen med att dricka öl på eftermiddagen direkt efter jobbet. törs inte skulle däcka direkt.
sprang sen vidare ner till Hannah Kirsebom och Klas Johanssons recidense på Ringvägen (bästaste paret som äntligen lyckats fixa barnvakt hurra) och blandade lite caprinas och rökte lucky strike.
hoppade i en taxi ganska tidigt med målet på Jacobs Takeout, men där var det lika dött som i ett akvarium utan syrepump (varför e det stället så hajpat???) så vi brummnade vidare och hamnde tillsist på Stureplan
Valde mellan East och Sturehof som verkade vara de enda ställena med folk denna regniga fredagafton och krockade iallfall med Niclas Eriksberger som har Obaren utanför så vi smet förbi jobbiga långa kön och rakt in i discobubblan. jag gillar verkligen Obaren...problemet är att det gör ganska många andra också. Fast oftast minns jag ingenting av vad jag gjort och sagt och vem jag träffat när jag är där och så brukar jag få gå och plockstäda visitkort i hela lägenheten i veckor efteråt...Obaren är ett ställe där jag går och tankar om jag känner att jag vill hem och regnbada i ett konfettiregn av visitkort...jag har fortfarande inte lyckats sortera utröna och klura ut var alla de visitkort jag har hemma kommer ifrån...det ger mit lite ångest så jag kanske ska ta tag i det, eller mig själv innan jag samlar på mig fler...lördagsprojekt kanske...visitkortsstäda...det är kul =D
Så vi tar bara en snabb vända uppe på Obaren och flyttar ner till skönare barhäng i Restaurangen där jag springer på min gamla chef och arbetskollega Catarina Ramstedt från Subcasting ( f.d Fröken Casting) nere i och ställer till en sån där riktig girlie girlie hysteriskt skrikande i falsett vad underbart att se dig scen. Får äntligen träffa hennes omtalade bästis polaren Prellen som tar det lite lugnt då hon ska upp och genomföra två barndop dan därpå, men är jävligt glad i hatten och håller låda för det. Men vi bestämmer oss rätt snabbt för att desertera från svampenområdet och röra oss mot mer sofistikerade kvarter nere vid Blaiseholmskajen.
Sjunker sen ner i en ordentlig soffgrupp på Cardiebaren Grand Hotel, beställer bubbel och lyssnar på live pianomusik och skrattar hysteriskt till stängning
Har inte sovit mer än tre timmar i natt men det gör ingenting...har städat pysslat och virrat runt lite är hemma...borde börja packa snart egentligen men vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja...
Ikväll har jag faktiskt ingen plan...ovanligt...jag går dit vinden för mig ungefär...det var länge sen jag var så modig...så jag hoppas det går bra...
kram på er och hoppas ni får en trevlig lördag och ring eller hör av er om vi inte sätts på länge...ikväll är en såndär kväll som jag faktiskt inte är helt omöjlig att få tag på =D
jag har så jävla fina vänner. det är nästan synd om alla som inte är jag just nu...för ni missar verkligen något...
var rätt pajjko sliten efter jobbet igår. det är svårt att hålla energinivån uppe när man knegar som en vanlig dödlig från nio till fem fem dar i veckan och det krävs ett jävla planerande slitande och springande för att hålla balansen. mötte iallfall upp fina fröken fräken Sinnica efter jobbet och tog en lång promenad från liljeholmen över hornstullsbron och vidare upp på knivsöder. avrundade med en vatten på mosebacke...after work e en svår grej för mig...jag har aldrig fattat vitsen med att dricka öl på eftermiddagen direkt efter jobbet. törs inte skulle däcka direkt.
sprang sen vidare ner till Hannah Kirsebom och Klas Johanssons recidense på Ringvägen (bästaste paret som äntligen lyckats fixa barnvakt hurra) och blandade lite caprinas och rökte lucky strike.
hoppade i en taxi ganska tidigt med målet på Jacobs Takeout, men där var det lika dött som i ett akvarium utan syrepump (varför e det stället så hajpat???) så vi brummnade vidare och hamnde tillsist på Stureplan
Valde mellan East och Sturehof som verkade vara de enda ställena med folk denna regniga fredagafton och krockade iallfall med Niclas Eriksberger som har Obaren utanför så vi smet förbi jobbiga långa kön och rakt in i discobubblan. jag gillar verkligen Obaren...problemet är att det gör ganska många andra också. Fast oftast minns jag ingenting av vad jag gjort och sagt och vem jag träffat när jag är där och så brukar jag få gå och plockstäda visitkort i hela lägenheten i veckor efteråt...Obaren är ett ställe där jag går och tankar om jag känner att jag vill hem och regnbada i ett konfettiregn av visitkort...jag har fortfarande inte lyckats sortera utröna och klura ut var alla de visitkort jag har hemma kommer ifrån...det ger mit lite ångest så jag kanske ska ta tag i det, eller mig själv innan jag samlar på mig fler...lördagsprojekt kanske...visitkortsstäda...det är kul =D
Så vi tar bara en snabb vända uppe på Obaren och flyttar ner till skönare barhäng i Restaurangen där jag springer på min gamla chef och arbetskollega Catarina Ramstedt från Subcasting ( f.d Fröken Casting) nere i och ställer till en sån där riktig girlie girlie hysteriskt skrikande i falsett vad underbart att se dig scen. Får äntligen träffa hennes omtalade bästis polaren Prellen som tar det lite lugnt då hon ska upp och genomföra två barndop dan därpå, men är jävligt glad i hatten och håller låda för det. Men vi bestämmer oss rätt snabbt för att desertera från svampenområdet och röra oss mot mer sofistikerade kvarter nere vid Blaiseholmskajen.
Sjunker sen ner i en ordentlig soffgrupp på Cardiebaren Grand Hotel, beställer bubbel och lyssnar på live pianomusik och skrattar hysteriskt till stängning
Har inte sovit mer än tre timmar i natt men det gör ingenting...har städat pysslat och virrat runt lite är hemma...borde börja packa snart egentligen men vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja...
Ikväll har jag faktiskt ingen plan...ovanligt...jag går dit vinden för mig ungefär...det var länge sen jag var så modig...så jag hoppas det går bra...
kram på er och hoppas ni får en trevlig lördag och ring eller hör av er om vi inte sätts på länge...ikväll är en såndär kväll som jag faktiskt inte är helt omöjlig att få tag på =D
hoppsan!
morgonen blev kväll och jag hann inte riktigt med...
trevlig eftermiddagspromenad nere i hamnen längs med de gamla tågspåren...såg en ful båt, en manifestation på ett fult liv...inte mitt dock någon annans...
mitt liv är vackert, om än något sötsliskigt...sötsliskigt kontra fiberrikt ungefär uppdelat på 25 % verses 75 %...
i afton ska jag utnyttja min 25 % kvot eller halva...12, 5 % blir det då...
sorry förlåt jag svamlar, ni fattar ingenting. men först ska jag promenera lite, bli lite kallsvettig om fötterna i mina fuskskinnsboots...men det är det värt när det är leopardfoder...jag vet att jag har leopardfodrade stövlar, ingen annan men det är lite skitsamma, ungefär som att ha ett par heta string mitt i vintern.
jag vet att jag vickar runt på ett hot ass, inte ni...who cares...i know, det räcker för mig!
okej cachacha och rené barbier here i come....
vad ska ni göra ikväll???? kom igen let me know jag e nyfiken!!!!
trevlig eftermiddagspromenad nere i hamnen längs med de gamla tågspåren...såg en ful båt, en manifestation på ett fult liv...inte mitt dock någon annans...
mitt liv är vackert, om än något sötsliskigt...sötsliskigt kontra fiberrikt ungefär uppdelat på 25 % verses 75 %...
i afton ska jag utnyttja min 25 % kvot eller halva...12, 5 % blir det då...
sorry förlåt jag svamlar, ni fattar ingenting. men först ska jag promenera lite, bli lite kallsvettig om fötterna i mina fuskskinnsboots...men det är det värt när det är leopardfoder...jag vet att jag har leopardfodrade stövlar, ingen annan men det är lite skitsamma, ungefär som att ha ett par heta string mitt i vintern.
jag vet att jag vickar runt på ett hot ass, inte ni...who cares...i know, det räcker för mig!
okej cachacha och rené barbier here i come....
vad ska ni göra ikväll???? kom igen let me know jag e nyfiken!!!!
poisoned...
aj aj aj....
nu e inte ronnitsckas lilla mage särskilt glad...
min lunch idag bestod av kombinerad äggochkaviarpestoavocadokalkonmacka på semigrovt bröd och ett glas nyponsoppa till...
visst en kombo som skulle få de flesta att säkert rynka lite på näsan men ska man orka jobba ordentligt får man fan käka ordentligt och med en landgång funkar min hjärna hela eftermiddagen iallafall
fast idag dog min mage
jag fattade ingenting...visst jag kan få extrema kramper av för mycket bröd men det här var verkligen inte för mycket bröd, det var liksom precis lagom
ballongmage, spykänslor och stressutslag i ansiktet...va fan...av en macka med pålägg som jag käkar typ varje dag??? jag hajjade noll...
sen blev jag extremt chokladsugen...jag? jag hatar choklad...sen fick jag kallsvettningar och svimmningskänslor...fick springa och spotta upp massa äckel i fimphinken utomhus hela tiden...kul när man sitter 58 trappsteg upp från fimphinken...det blev ett jävla springande
drack lite vatten, blev lite bättre, sen chokladsugen igen...nu va jag extremt superförvirrad, ballongmagen hade förvandlats till biafframage och jag var proppmätt men skitsugen på det där jobbiga sättet...när man mår illa av övermättnad men har en olustkänsla i magen som ändå påminner om sug eller hunger så man tror att man kan bota den med att stoppa in mer mat...söker efter någon form av avrundning, smakupplevelse, tillfredsställelese men oavsett vad man äter så är det fel, inte tillräckligt, fortfarande konstig känsla i magen.
vid det här laget var jag redo att kasta in handduken gå hem och lägga mig...är jag sjuk? vad händer? maginfluensa...
lite mer nyponsoppa kanske hjälper tänkte jag...det är ju ehhh nyttigt...
och där hittade jag boven
JÄVLA SKITÄCKELPÄCKELSÖTNINGSMEDEL ASPARTAMPROPPAD VIDRIG NYPONSKITSOPPA!!!! EKSTRÖMS DESSUTOM!!! VA FAN KAN MAN INTE LITA PÅ ENS NYPONSOPPA LÄNGRE!!!!
jag känner mig våldtagen i magsäcken...tjurig e jag som fan nu... jag har förgiftat mig själv helt ovetandes...märk väl att det inte var jag som köpt nyponsoppan...jag är maniskt nitisk när det gäller innehållsförteckningar, jag blev erbjuden ett glas till min lunch och tänkte vafan det var ju hundra år sen man drack nyponsoppa varför inte liksom...
nu ångrar jag min dumhet...
usch
undrar när skiten går ur kroppen...läskigt det här...jag är fylld med en substans som inte går att förbränna som är tusentals gånger så högkoncentrerad som vanligt socker och som ingen kan svara säkert på hur den påverkar vare sig kroppen eller hjärnan
jag är förgiftad och jag mår skit
fastekur, detox, tarmsköljning?
vad ska jag göra...
nu e inte ronnitsckas lilla mage särskilt glad...
min lunch idag bestod av kombinerad äggochkaviarpestoavocadokalkonmacka på semigrovt bröd och ett glas nyponsoppa till...
visst en kombo som skulle få de flesta att säkert rynka lite på näsan men ska man orka jobba ordentligt får man fan käka ordentligt och med en landgång funkar min hjärna hela eftermiddagen iallafall
fast idag dog min mage
jag fattade ingenting...visst jag kan få extrema kramper av för mycket bröd men det här var verkligen inte för mycket bröd, det var liksom precis lagom
ballongmage, spykänslor och stressutslag i ansiktet...va fan...av en macka med pålägg som jag käkar typ varje dag??? jag hajjade noll...
sen blev jag extremt chokladsugen...jag? jag hatar choklad...sen fick jag kallsvettningar och svimmningskänslor...fick springa och spotta upp massa äckel i fimphinken utomhus hela tiden...kul när man sitter 58 trappsteg upp från fimphinken...det blev ett jävla springande
drack lite vatten, blev lite bättre, sen chokladsugen igen...nu va jag extremt superförvirrad, ballongmagen hade förvandlats till biafframage och jag var proppmätt men skitsugen på det där jobbiga sättet...när man mår illa av övermättnad men har en olustkänsla i magen som ändå påminner om sug eller hunger så man tror att man kan bota den med att stoppa in mer mat...söker efter någon form av avrundning, smakupplevelse, tillfredsställelese men oavsett vad man äter så är det fel, inte tillräckligt, fortfarande konstig känsla i magen.
vid det här laget var jag redo att kasta in handduken gå hem och lägga mig...är jag sjuk? vad händer? maginfluensa...
lite mer nyponsoppa kanske hjälper tänkte jag...det är ju ehhh nyttigt...
och där hittade jag boven
JÄVLA SKITÄCKELPÄCKELSÖTNINGSMEDEL ASPARTAMPROPPAD VIDRIG NYPONSKITSOPPA!!!! EKSTRÖMS DESSUTOM!!! VA FAN KAN MAN INTE LITA PÅ ENS NYPONSOPPA LÄNGRE!!!!
jag känner mig våldtagen i magsäcken...tjurig e jag som fan nu... jag har förgiftat mig själv helt ovetandes...märk väl att det inte var jag som köpt nyponsoppan...jag är maniskt nitisk när det gäller innehållsförteckningar, jag blev erbjuden ett glas till min lunch och tänkte vafan det var ju hundra år sen man drack nyponsoppa varför inte liksom...
nu ångrar jag min dumhet...
usch
undrar när skiten går ur kroppen...läskigt det här...jag är fylld med en substans som inte går att förbränna som är tusentals gånger så högkoncentrerad som vanligt socker och som ingen kan svara säkert på hur den påverkar vare sig kroppen eller hjärnan
jag är förgiftad och jag mår skit
fastekur, detox, tarmsköljning?
vad ska jag göra...
godmorgon världen...
idag kapitulerade jag och hoppade i dunjackan
fy sejtan vilken ruggburrigt nedrans kall morgon. micrade min frulle för att få upp värmen, satt och huttrade och glodde ut genom fönstret och längtade väl egentligen mest av allt tillbaka till sängen.
onsdag idag? torsdag? jag tappar räkningen dagarna går så fort...jag är på språng jag vill vidare har redan hjärtat i april maj någonstans och själen i framtiden
ses vi i framtiden?
fy sejtan vilken ruggburrigt nedrans kall morgon. micrade min frulle för att få upp värmen, satt och huttrade och glodde ut genom fönstret och längtade väl egentligen mest av allt tillbaka till sängen.
onsdag idag? torsdag? jag tappar räkningen dagarna går så fort...jag är på språng jag vill vidare har redan hjärtat i april maj någonstans och själen i framtiden
ses vi i framtiden?
The Alice in Wonderland syndrome:
...time, space and body image are distorted
"Alice in Wonderland syndrome (AIWS), or micropsia, is a disorienting neurological condition which affects human visual perception. Subjects perceive humans, parts of humans, animals, and inanimate objects as substantially smaller than in reality. Generally, the object perceived appears far away or extremely close at the same time. For example, a family pet, such as a dog, may appear the size of a mouse, or a normal car may look shrunk to scale. This leads to another name for the condition, Lilliput sight or Lilliputian hallucinations, named after the small people in Jonathan Swift's Gulliver's Travels. The condition is in terms of perception only; the mechanics of the eye are not affected, only the brain's interpretation of information passed from the eyes."
neeeeh vet ni vad nu har fastnat i träsket
gå inte in på den här sidan...>>>
Drink, cocktail, Vampire Lounge...nu???
jag e töööörstiiiiig!!!!
den lite småbusige Alex Schulman...
Gårdagens mest kommenterade och lästa artikel på Dagens Media tog upp Alex Schulmans genidrag att registerera domänen TV4sverige.se i syfte att kunna skicka mejl i egenskap av fiktiva användare fast med kända svenska tv-profilers namn till exempel...
I ett mejl till Leif Pagrotsky skriver en fiktiv Lennart Ekdal:
"Hej Leif! Sitter och slöar till på jobbet. Tar en "paus" om man säger så. Hakelius är på långlunch och själv sitter jag här och Youtubar. Vilken smältdegel! Kolla in den här länken, till exempel: http://youtube.com/watch?v=c74-1-LGXAU
HAHAHA! Är det inte förbannat jävla roligt. Vilken är din roligaste youtube-länk?
Lennart Ekdahl"
Leif Pagrotsky svarar:
"Hej Lennart, Detta är min bästa, kanske nåt för dig också, vi är ju båda i branschen...
http://www.youtube.com/watch?v=SJ_qK4g6ntM
hälsningar Leif"
Varpå den fiktive Lennart Ekdal replikerar:
Boooooooooring!! Väck mig när klippet är klart.
/Lennart"
bus är kul, i say no more...folk som vågar busa utan att kasta sand i ögonen på varandra i sandlådan ska ha en eloge...öppet ärligt bus är det bästa buset.
dagens öppna fråga
varför heter det att "tanken slår en förresten"...betyder det att det ska göra ont varje gång man tänker...eller att man inte tänker ordentligt om det inte gör ont?
dagens anekdoti
i Moskva för cirka sisådär exakt ett år sedan träffade jag på vår kortväxta kulturminister på en svartklubb där alla åt saltgurka och smetana till sina vodkasnappsar. det var på den tiden då jag alltid gick runt med extensions under fötterna (läs; skyhöga monstertruck platåskor). Leif som inte nådde upp till baren i sina Armaniloafers i tibetanskt buffelskinn fick låna mina 18 cm höga Swear-pjuck en stund för att känna på det ljuva livet över en sjuttio för en gångs skull...tillåggas bör att killen blev så kär i dem att jag fick slåss som en hyena för att lyckas byta tillbaka under kvällen som snart blev till natt som blev till morgon...och det var på vippen att jag förlorade mina favvopjuck i utbyte mot Leifs lite småsvettiga läderhistoria...
det var dagens anekdoti. tänk på det nästa gång ni har tråkigt Leif Patgrotsky i mina 18 cm Swears eller Jag i loafers...jag vet inte vad som är roligast faktiskt...
I ett mejl till Leif Pagrotsky skriver en fiktiv Lennart Ekdal:
"Hej Leif! Sitter och slöar till på jobbet. Tar en "paus" om man säger så. Hakelius är på långlunch och själv sitter jag här och Youtubar. Vilken smältdegel! Kolla in den här länken, till exempel: http://youtube.com/watch?v=c74-1-LGXAU
HAHAHA! Är det inte förbannat jävla roligt. Vilken är din roligaste youtube-länk?
Lennart Ekdahl"
Leif Pagrotsky svarar:
"Hej Lennart, Detta är min bästa, kanske nåt för dig också, vi är ju båda i branschen...
http://www.youtube.com/watch?v=SJ_qK4g6ntM
hälsningar Leif"
Varpå den fiktive Lennart Ekdal replikerar:
Boooooooooring!! Väck mig när klippet är klart.
/Lennart"
bus är kul, i say no more...folk som vågar busa utan att kasta sand i ögonen på varandra i sandlådan ska ha en eloge...öppet ärligt bus är det bästa buset.
dagens öppna fråga
varför heter det att "tanken slår en förresten"...betyder det att det ska göra ont varje gång man tänker...eller att man inte tänker ordentligt om det inte gör ont?
dagens anekdoti
i Moskva för cirka sisådär exakt ett år sedan träffade jag på vår kortväxta kulturminister på en svartklubb där alla åt saltgurka och smetana till sina vodkasnappsar. det var på den tiden då jag alltid gick runt med extensions under fötterna (läs; skyhöga monstertruck platåskor). Leif som inte nådde upp till baren i sina Armaniloafers i tibetanskt buffelskinn fick låna mina 18 cm höga Swear-pjuck en stund för att känna på det ljuva livet över en sjuttio för en gångs skull...tillåggas bör att killen blev så kär i dem att jag fick slåss som en hyena för att lyckas byta tillbaka under kvällen som snart blev till natt som blev till morgon...och det var på vippen att jag förlorade mina favvopjuck i utbyte mot Leifs lite småsvettiga läderhistoria...
det var dagens anekdoti. tänk på det nästa gång ni har tråkigt Leif Patgrotsky i mina 18 cm Swears eller Jag i loafers...jag vet inte vad som är roligast faktiskt...
....buuuurrrrp
med fönstret på vid gavel...
har jag sovit i min största varmaste tjockiströja inatt och lyssnat på regnsmatter, vinande blåst och kastvindar mot fönsterrutan
gick upp extra tidigt bara för att få krypa ner i sängen en extra stund igen innan jag skyndar iväg till jobbet om en timma
jag sörjer fortfarande kamikazedöden av mina båda takeaway-lattemuggar...de självdog slash begick självmord båda två inom loppet av samma vecka här för nyligen...sen dess har jag varit lattelös om morgnarna...inte bra rubbar rutiner... så nu måste jag hitta en ny perfekt lattemugg. förslag tips någon...jag betalar bra om det är vad jag söker efter...precis som med allt annat. är det perfekt är det värt sitt pris. alltid. jag offrar allt på kvalitét med själ, myglar och smiter undan om någon försöker pracka på mig skit...jag hatar skit....skit och kvantitét har aldrig varit min grej...kanske därför jag slänger halva mitt boha hela tiden. tycker det förgiftar och förpestar min själsliga ro att omge mig med saker jag tröttnat på. samma med vänner. rensa ut det gamla och in med det nya. som folk vårstädar sina hem från vintern. vårstädar jag min bekantskapskrets och garderob varje vaken minut.
szish svosh
onsdag idag...äntligen mitten på veckan
vad ska ni göra idag? vad ska jag?
gick upp extra tidigt bara för att få krypa ner i sängen en extra stund igen innan jag skyndar iväg till jobbet om en timma
jag sörjer fortfarande kamikazedöden av mina båda takeaway-lattemuggar...de självdog slash begick självmord båda två inom loppet av samma vecka här för nyligen...sen dess har jag varit lattelös om morgnarna...inte bra rubbar rutiner... så nu måste jag hitta en ny perfekt lattemugg. förslag tips någon...jag betalar bra om det är vad jag söker efter...precis som med allt annat. är det perfekt är det värt sitt pris. alltid. jag offrar allt på kvalitét med själ, myglar och smiter undan om någon försöker pracka på mig skit...jag hatar skit....skit och kvantitét har aldrig varit min grej...kanske därför jag slänger halva mitt boha hela tiden. tycker det förgiftar och förpestar min själsliga ro att omge mig med saker jag tröttnat på. samma med vänner. rensa ut det gamla och in med det nya. som folk vårstädar sina hem från vintern. vårstädar jag min bekantskapskrets och garderob varje vaken minut.
szish svosh
onsdag idag...äntligen mitten på veckan
vad ska ni göra idag? vad ska jag?
to do the walk of shame...
brukar ju betyda att man vinglar hem med trasiga strumbyor eller inga alls...
jag gör the walk of shame varje dag...en skamsen ganska ångestladdad med ibland vacker spatsering dit staden bär mig i just det ögonblick jag glömmer hur man tänker själv och rösterna i huvudet tar över.
på ett sätt känns det jävligt bra att jag lämnat köpenhamn bakom mig...varenda gata, varenda sten, varenda korsning där är utnött, sliten, nergången, trampad av mina stålklacksstiletter och trumpinnar till spattiga ben...i sthlm är inte gatorna slut ännu, trots än att det här är min stad så har jag inte gått sönder den ännu, även om jag dagligen jobbar rätt hårt på det.
hornstullsbron däremot är vacker, i alla ljus, väder och årstider, även om jag galopperade över den i panik många gånger förra vintern och svimmade en gång på busshållplatsen nere vid stora vägen...därifrån har jag mitt första minne av att ta slut på riktigt. att gå och gå och tillsist känna duracellbatteriernas sista krafter sluta slå...jag hade fiskleveroljatabletter och järnkosttillskott i väskan då som enda nödproviant. det var innan jag lärde mig alla regler om hur kroppen fungerar...att den när den befunnit sig i svält tillräckligt länge faktiskt kan sluta fungera rätt tvärt, ta slut lägga av och bara stänga ner systemet som en dator med för mycket trojaner och virus som sjunger på sista refrängen och tillsist bara blir svart. det var en bister insikt jag gjorde där på busshållplatsen i liljeholmen förra vintern...men jag fattade snabbt galoppen och tack vare de där fiskleveroljetabletterna som jag tuggade på som ett hungrigt djur osch sköljde ner med smulade järntabletter så lyckades jag hålla mig stående så pass länge (en kvart för att vara exakt) för att komma på bussen hem till tryggheten sängen och värmen... numera är jag oftast lite smartare och har livsmedicin med mig var jag än går...mat kallas det för...så sjukt jävla onödigt i längden.
friska människor bär på reservmat i låren, runt midjan och på överarmarna. jag bär på reservmat i små äckliga påsar i väskan...fast jag har försökt sluta med det också. det är en allt för stark indikation på att jag är sjuk att gå runt med äckliga matsäckspåsar i väskan. jag är så trött på att vara sjuk så jag försöker sluta med att visa symptom istället för att ta hål på de egentliga problemen...synd att man inte kan läka sina sår så bara...genom att slita bort sårskorporna innan de läkt underifrån utan att det fortsätter blöda...sår funkar inte så, inte heller själen dessvärre...emn genom att slippa se sitt äckel så kan man låtsas att man mår lite bättre än vad man gör...så försöker jag leva iallfall
jag är trött på att vara sjuk, och genom att inte föda min sjukdom med allt vad den begär av mig så trotsar jag den ibland...oftare och oftare faktiskt...för varje dag som går. ibland funkar det bra, oftast inte, men jag låter den inte styra över mig på samma sätt som förut åtminstone....
men the walk of shame är svår att göra sig av med...de flesta av mina nära och kära vet om och kan snabbt tolka in när det händer, de flesta travar med...för de vet att varje gång jag går så betyder det att jag vunnit lite för att sen förlora och försöker kompensera genom att gå bort min ångest...när jag inte går alls så har jag kapitulerat för svälten och orkar helt enkelt inte gå alls så det är faktiskt ännu värre...men jag skämms när jag går för jag känner mig så svag för att jag vågat tillåta mig själv att leva...tur bara att jag gillar att gå iallafall...gå är den bästa medicinen...jag går hellre och skäms ihjäl än att jag stannar upp, sitter still och inte hittar min ytterdörr...
idag hittade jag ut. idag skrattade jag igen
hjärtligt
tack
nu e jag medelsvenskt lagom trött...imorgon hoppas jag att slipper vakna skraj...hoppas jag får vakna välbalanserad. det förtjänar jag
hoppas jag slipper hitta på dumma saker som att plocka upp en halvtuggad kant på en semla från papperskorgen smaka på den och spotta ut den igen bara för att se hur det känns, vad som händer, testa Ingolf, demoerna och mig själv...
den starkaste överlever sa darwin
överlever ja, säger jag, vad fan är överlevnad, värdighet e det samma sak som liv?
jag gör the walk of shame varje dag...en skamsen ganska ångestladdad med ibland vacker spatsering dit staden bär mig i just det ögonblick jag glömmer hur man tänker själv och rösterna i huvudet tar över.
på ett sätt känns det jävligt bra att jag lämnat köpenhamn bakom mig...varenda gata, varenda sten, varenda korsning där är utnött, sliten, nergången, trampad av mina stålklacksstiletter och trumpinnar till spattiga ben...i sthlm är inte gatorna slut ännu, trots än att det här är min stad så har jag inte gått sönder den ännu, även om jag dagligen jobbar rätt hårt på det.
hornstullsbron däremot är vacker, i alla ljus, väder och årstider, även om jag galopperade över den i panik många gånger förra vintern och svimmade en gång på busshållplatsen nere vid stora vägen...därifrån har jag mitt första minne av att ta slut på riktigt. att gå och gå och tillsist känna duracellbatteriernas sista krafter sluta slå...jag hade fiskleveroljatabletter och järnkosttillskott i väskan då som enda nödproviant. det var innan jag lärde mig alla regler om hur kroppen fungerar...att den när den befunnit sig i svält tillräckligt länge faktiskt kan sluta fungera rätt tvärt, ta slut lägga av och bara stänga ner systemet som en dator med för mycket trojaner och virus som sjunger på sista refrängen och tillsist bara blir svart. det var en bister insikt jag gjorde där på busshållplatsen i liljeholmen förra vintern...men jag fattade snabbt galoppen och tack vare de där fiskleveroljetabletterna som jag tuggade på som ett hungrigt djur osch sköljde ner med smulade järntabletter så lyckades jag hålla mig stående så pass länge (en kvart för att vara exakt) för att komma på bussen hem till tryggheten sängen och värmen... numera är jag oftast lite smartare och har livsmedicin med mig var jag än går...mat kallas det för...så sjukt jävla onödigt i längden.
friska människor bär på reservmat i låren, runt midjan och på överarmarna. jag bär på reservmat i små äckliga påsar i väskan...fast jag har försökt sluta med det också. det är en allt för stark indikation på att jag är sjuk att gå runt med äckliga matsäckspåsar i väskan. jag är så trött på att vara sjuk så jag försöker sluta med att visa symptom istället för att ta hål på de egentliga problemen...synd att man inte kan läka sina sår så bara...genom att slita bort sårskorporna innan de läkt underifrån utan att det fortsätter blöda...sår funkar inte så, inte heller själen dessvärre...emn genom att slippa se sitt äckel så kan man låtsas att man mår lite bättre än vad man gör...så försöker jag leva iallfall
jag är trött på att vara sjuk, och genom att inte föda min sjukdom med allt vad den begär av mig så trotsar jag den ibland...oftare och oftare faktiskt...för varje dag som går. ibland funkar det bra, oftast inte, men jag låter den inte styra över mig på samma sätt som förut åtminstone....
men the walk of shame är svår att göra sig av med...de flesta av mina nära och kära vet om och kan snabbt tolka in när det händer, de flesta travar med...för de vet att varje gång jag går så betyder det att jag vunnit lite för att sen förlora och försöker kompensera genom att gå bort min ångest...när jag inte går alls så har jag kapitulerat för svälten och orkar helt enkelt inte gå alls så det är faktiskt ännu värre...men jag skämms när jag går för jag känner mig så svag för att jag vågat tillåta mig själv att leva...tur bara att jag gillar att gå iallafall...gå är den bästa medicinen...jag går hellre och skäms ihjäl än att jag stannar upp, sitter still och inte hittar min ytterdörr...
idag hittade jag ut. idag skrattade jag igen
hjärtligt
tack
nu e jag medelsvenskt lagom trött...imorgon hoppas jag att slipper vakna skraj...hoppas jag får vakna välbalanserad. det förtjänar jag
hoppas jag slipper hitta på dumma saker som att plocka upp en halvtuggad kant på en semla från papperskorgen smaka på den och spotta ut den igen bara för att se hur det känns, vad som händer, testa Ingolf, demoerna och mig själv...
den starkaste överlever sa darwin
överlever ja, säger jag, vad fan är överlevnad, värdighet e det samma sak som liv?
med nästippen ovanför ytan...
har knapprat text som en jävla iller idag
har inte lika ont i knäna längre och varböldsåret på tummen har förvandlats till en skorpa som förhoppningsvis snart trillar av och slutar vara en elak påminnelse om tappad kontroll och hysteriska flipfloppovers
snart kommer linnsan hem och då kanjag äntligen packa ihop och flytta mitt pick och pack, bygga bo och ingå ett hett och intensvit förhållande med min nya dator som borde ankomma inom en mycket snar framtid från staterna...kärlek
jag har skärpt mig idag på alla befintliga plan även om det har inkluderat lite armhävningsbattles med byggkillarna på fabriken varje timma...det är lättare att va brudig och gå ut och ta en powerwalk runt trekanten än att pumpa armhävningar i platåtofflor på fabriksgolvet tydligen...åtminstone mer socialt accepterat att va brudig än matscho...eller att va brudig matschobanan...
jag har ändå lite ont i magen
men nu ska jag skita i allt vad demonjävlar heter och ta en promenad till hornstull i sakta makoch titta på vattnet...sen ska jag sätta mig ner på häcken och hoppas att det finns en vettig bartender på Ego som kan ge mig en välsmakande trevlig afterwork badaboomcocktail
tjiff tjoff nu drar jag
har inte lika ont i knäna längre och varböldsåret på tummen har förvandlats till en skorpa som förhoppningsvis snart trillar av och slutar vara en elak påminnelse om tappad kontroll och hysteriska flipfloppovers
snart kommer linnsan hem och då kanjag äntligen packa ihop och flytta mitt pick och pack, bygga bo och ingå ett hett och intensvit förhållande med min nya dator som borde ankomma inom en mycket snar framtid från staterna...kärlek
jag har skärpt mig idag på alla befintliga plan även om det har inkluderat lite armhävningsbattles med byggkillarna på fabriken varje timma...det är lättare att va brudig och gå ut och ta en powerwalk runt trekanten än att pumpa armhävningar i platåtofflor på fabriksgolvet tydligen...åtminstone mer socialt accepterat att va brudig än matscho...eller att va brudig matschobanan...
jag har ändå lite ont i magen
men nu ska jag skita i allt vad demonjävlar heter och ta en promenad till hornstull i sakta makoch titta på vattnet...sen ska jag sätta mig ner på häcken och hoppas att det finns en vettig bartender på Ego som kan ge mig en välsmakande trevlig afterwork badaboomcocktail
tjiff tjoff nu drar jag
snart har jag käkat upp min underläpp...
struktur balans och ordning och reda...
löning på fredag
jag vill rasera mina trojanska murar och vända upp och ner på mitt fejakade livsstislkoncept. jag kräks på att vandra runt i en värld som är en klyscha... en väldigt viktig person sa en gång...eller vänta, en person som en gång var väldigt vigtig för mig sa en gång att min svaghet låg i att jag inte vågade inruta mig i mönster och visa världen så pass mycket tillit att jag tordes skaffa mig normala rutiner.
det är sant
jag brukar gasta hejvilt med att >"BÄÄÄÄH JAG FRUKTAR INTET, UHHH JAG E INTE ENS RÄDD FÖR DÖDEN BLA BLA"!
det är också sant
det som gör mig så innihelvets fruktansvärt pissskraj är att fastna, stagnera och aldrig komma loss igen...som hästen i den oändliga historien som sitter med alla fyra hovar fast i gyttjesvart smet och ger upp, hästen ger upp liksom en halv minut innan den borde gett upp, trettio sekunder innand et är försent så liksom accepterar den sitt dödsöde fast än att den kanske egentligen inte hade behövt dö...
det skrämmer mig
alla som ger upp innan det är försent, säger jag till att sitta still när det ännu inte är försent att springa ikapp, hoppa på sin livskarusell igen och njuta av vind fart och fläkt i ansiktet. jag kan kasta mig in i vad som helst, nu omedelbart, imorgon men jag vill typ hoppa ut genom fabriksfönstret i panik när jag tänker på att jag kanske sitter på samma stol och tänker samma sak som jag gör nu bara en vecka fram i tiden...det stressar mig något oerhört. stagnation.
då går jag hellre balansgång, hur tufft det än är så lever jag iallafall på halvtid...
löning på fredag
jag vill rasera mina trojanska murar och vända upp och ner på mitt fejakade livsstislkoncept. jag kräks på att vandra runt i en värld som är en klyscha... en väldigt viktig person sa en gång...eller vänta, en person som en gång var väldigt vigtig för mig sa en gång att min svaghet låg i att jag inte vågade inruta mig i mönster och visa världen så pass mycket tillit att jag tordes skaffa mig normala rutiner.
det är sant
jag brukar gasta hejvilt med att >"BÄÄÄÄH JAG FRUKTAR INTET, UHHH JAG E INTE ENS RÄDD FÖR DÖDEN BLA BLA"!
det är också sant
det som gör mig så innihelvets fruktansvärt pissskraj är att fastna, stagnera och aldrig komma loss igen...som hästen i den oändliga historien som sitter med alla fyra hovar fast i gyttjesvart smet och ger upp, hästen ger upp liksom en halv minut innan den borde gett upp, trettio sekunder innand et är försent så liksom accepterar den sitt dödsöde fast än att den kanske egentligen inte hade behövt dö...
det skrämmer mig
alla som ger upp innan det är försent, säger jag till att sitta still när det ännu inte är försent att springa ikapp, hoppa på sin livskarusell igen och njuta av vind fart och fläkt i ansiktet. jag kan kasta mig in i vad som helst, nu omedelbart, imorgon men jag vill typ hoppa ut genom fabriksfönstret i panik när jag tänker på att jag kanske sitter på samma stol och tänker samma sak som jag gör nu bara en vecka fram i tiden...det stressar mig något oerhört. stagnation.
då går jag hellre balansgång, hur tufft det än är så lever jag iallafall på halvtid...
"Vi människor är bra knepiga...
"Vi människor är bra knepiga. Vi tycker synd om oss själva fastän vi själva bestämmer."
stulet citat ur matspalats blogg
jag vet inte om jag håller med...men tänkvärt är det iallfall
jag föraktar folk som tycker synd om sig själva kanske just därför och jag blir galen på folk som ger mig medlidande. det är inte synd om mig, inte ett skit, jag gnäller alltså finns jag men det är inte synd om mig, synd om mig är det kanske när jag är död, för då har jag ingen möjlighet att gnälla mer ;)
men fram tills dess så tänker jag fäktas slåss och fortsätta ta plats. jag tänker fortsätta finnas i era hjärnor, dansa på era näthinnor när ni vill sova och blundar, skratta högt i era öron och fortsätta ringa er och kräva röksällskap mitt i natten när det känns ensamt att gå ut på balkongen och jag kommer aldrig sluta med att kasta mig ut i vad fan som helst bara för ögonblickets jävla thrilling moment... när jag slutar våga vara rädd så finns jag inte mera, men dit kommer jag aldrig. jag älskar skräcken, pumpande blod och bruset i huvudet alldeles för mycket.
det som skrämmer mig allra mest i hela jävla världen är stagnation, koagulens och tröghet och jag antar att det var just därför anorexin blev en så kär vän. hon är en jäkel på att jaga mig runt jorden 24/7...det passade mig perfekt att ha en demon på axeln som aldrig lät mig vara ifred...det är ju det sista jag vill egentligen...vara ifred...så jag sprang och sprang och sprang och anorexin skrek och skrek och skrek. i början var vår katt och råtta lek underhållande, lite farlig och nervkittlande. som att leka burken, kurragömma och kull samtidigt och va jagad av sötaste killen i klassen...du springer med andan i halsen, flyr för glatta livet, fast egentligen vill du bara bli fångad nerbrottad och tagen.
sjukdomens smekmånad kallas det väl för i efterhand...tyvärr varar den oftast inte mycket längre än så...ett år halvår på sin höjd, tills man fattar vad det egentligen är frågan om
ensamhet, köld och en en sjuhelvetes massa ångest
jag hade kanske lite tur som åtminstone slapp en lång inläggning, jag flydde rymde och drog i tid, valde livet precis innan döden knöt sin kalla hand om min strupe...tyvärr så kom jag inte mycket längre än precis på säkert avstånd från självaste liemannen på egen hand. nu tillhör jag den där skaran fega skitungar som står vid sidan av sandlådan och inte riktigt törs va med och leka i rädsla för att förlora spelet. vinna eller försvinna finns inte mer...hellre stå vid sidan av begrunda och sukta...om det inte kan bli helt rätt så kan det åtminstone inte heller bli helt fel
jävla halvliv
ibland önskar jag att någon kom och drog mig lite i håret så jag blev sur på riktigt och vågade hoppa ner i det kletiga bruna sträva gruset och slåss på allvar...nu roar jag mig oftast ensam med att balansera runt på kanterna...följer inte med de andra barnen in när rasten e slut och vågar inte vara med i alla farliga aktivieter som föresgår i sandlådans mitt...låtsas att jag föraktar de hellre än erkänner för mig själv att de verkar ha det rätt trevligt...om inte annat så för den inbördes gemenskapens skull...trött på att känna mig utanför...trött på att vara freak...
idag pillade jag lite i sandlådan med en pinne iallfall...hängde med ut och käkade lunch, beställde riktig mat, åt riktig mat, försökte bete mig oklanderligt normalt, för det är så sorgligt med alla som försvinner och drar sig undan när de fattar galoppen. att jag är ett monster ibland och monster är inga roliga att leka med...de borde hålla sig gömda under sängen där de hör hemma och jag håller med. monster försvinner när man slutar tror på dem...det stämmer faktiskt så ge fan i att acceptera oss, för då försvinenr vi aldrig...
hur som helst jag försökte va med lite idag, äta thaiwok med räkor och sås och ris...ärligt talat så har jag ingen aning om hur jag genomförde måltiden, vem som vann, jag eller anorexin för bruset i huvudet och suset i öronen var så starkt och överväldigande att jag tror jag tillslut tappade talförmågan och hjärnförmågan och nu minns jag ingenting...fick en blackout som har varat fram tills nu ungefär...
inte konstigt att jag sitter som en stelfrusen död fågel och glor när ni andra leker
det handlar inte om negativa tankar, demoner och ångest just nu, det handlar om något som tar över min kropp i pressade situationer som gör att jag fysiskt ballar ur och inte kan bestämma eller handskas med någonting.
jag trodde jag gått igenom den här vidriga sjukdomens alla faser redan och att jag var på väg ut ur skiten men det här är helt nytt för mig. här har jag aldrig varit förut. inför det som händer med mig nu är jag i nuläget maktlös. jag har noll kontroll och det är riktigt jävla skrämmande. fram tills nu har jag kunnat styra och ställa över mig själv, göra medvetna val över om jag vill eller inte vill leva även om det varit från dag till dag. men nu har det hänt någonting.
min kropp har börjat säga ifrån på riktigt och den reagerar inte på det där levnadsglada possitiva sätt jag önskar att den gjorde dvs att den gav mig belöning och rewards när jag faktiskt är modig och väljer livet. istället tokflippar den och protesterar högljutt.
kul
så nu är det upp till den lilla bit av fungerande hjärna jag har kvar uppe i skallen att tänka rationellt och säga lev lev lev trots än att kroppen och 75 procent av mig väser dö dö dö...
oddsen är kassa i know... jag har fattat att jag behöver lite proffssupport här nu för det krävs inte många sjuåringar för att räkna ut att tre stora fjärdeklassare lätt spöar en liten ettagluttare med glasögon och fel modell på sina levis-jins...
okej that equals typ 85-15...och jag är ettagluttaren, ettagluttaren som inte ens har en storebrosa eller snygg storesyrra som ess i ärmen att dra fram om det kniper
nyckelbarn e jag också...och halvpolack, helblatte med en madonna mouche lite för nära näsan...
jag e stekt snart kära vänner, stekt som en ensam strömming på grillen i en hungrig svensk familj på sommarsemeter i skärgården
stekt och likgiltig...likgiltig för att jag inte vet vad jag ska va rädd för längre...jag gillar ju att va rädd så hur fan ska man lyckas skrämma mig ur det här...vem ska hota mig med vad?
jo jag kan faktiskt komma på en sak...ett endaste vapen...men det behäller jag för mig själv...så dum e jag för om jag avslöjade det skulle jag bli frisk direkt...om det vapnet användes mot mig skulle jag bli frisk på två röda...men det vapnet är allt för dubbelt och ambivalent att passa in i vår värld och ingen av er skulle kunna använda det på ett rättvist sätt....vare sig gentemot er själva eller gentemot mig...tyvärr sorry skulle aldrig funka, skulle bli så fel...
så jag fortsätter va sjuk för att jag kan och ni fortsätter fråga er varför
ja jag är för smart för det här absolut...så pass smart att jag biter mig i svansen innan jag ens hunnit komma ut...
stulet citat ur matspalats blogg
jag vet inte om jag håller med...men tänkvärt är det iallfall
jag föraktar folk som tycker synd om sig själva kanske just därför och jag blir galen på folk som ger mig medlidande. det är inte synd om mig, inte ett skit, jag gnäller alltså finns jag men det är inte synd om mig, synd om mig är det kanske när jag är död, för då har jag ingen möjlighet att gnälla mer ;)
men fram tills dess så tänker jag fäktas slåss och fortsätta ta plats. jag tänker fortsätta finnas i era hjärnor, dansa på era näthinnor när ni vill sova och blundar, skratta högt i era öron och fortsätta ringa er och kräva röksällskap mitt i natten när det känns ensamt att gå ut på balkongen och jag kommer aldrig sluta med att kasta mig ut i vad fan som helst bara för ögonblickets jävla thrilling moment... när jag slutar våga vara rädd så finns jag inte mera, men dit kommer jag aldrig. jag älskar skräcken, pumpande blod och bruset i huvudet alldeles för mycket.
det som skrämmer mig allra mest i hela jävla världen är stagnation, koagulens och tröghet och jag antar att det var just därför anorexin blev en så kär vän. hon är en jäkel på att jaga mig runt jorden 24/7...det passade mig perfekt att ha en demon på axeln som aldrig lät mig vara ifred...det är ju det sista jag vill egentligen...vara ifred...så jag sprang och sprang och sprang och anorexin skrek och skrek och skrek. i början var vår katt och råtta lek underhållande, lite farlig och nervkittlande. som att leka burken, kurragömma och kull samtidigt och va jagad av sötaste killen i klassen...du springer med andan i halsen, flyr för glatta livet, fast egentligen vill du bara bli fångad nerbrottad och tagen.
sjukdomens smekmånad kallas det väl för i efterhand...tyvärr varar den oftast inte mycket längre än så...ett år halvår på sin höjd, tills man fattar vad det egentligen är frågan om
ensamhet, köld och en en sjuhelvetes massa ångest
jag hade kanske lite tur som åtminstone slapp en lång inläggning, jag flydde rymde och drog i tid, valde livet precis innan döden knöt sin kalla hand om min strupe...tyvärr så kom jag inte mycket längre än precis på säkert avstånd från självaste liemannen på egen hand. nu tillhör jag den där skaran fega skitungar som står vid sidan av sandlådan och inte riktigt törs va med och leka i rädsla för att förlora spelet. vinna eller försvinna finns inte mer...hellre stå vid sidan av begrunda och sukta...om det inte kan bli helt rätt så kan det åtminstone inte heller bli helt fel
jävla halvliv
ibland önskar jag att någon kom och drog mig lite i håret så jag blev sur på riktigt och vågade hoppa ner i det kletiga bruna sträva gruset och slåss på allvar...nu roar jag mig oftast ensam med att balansera runt på kanterna...följer inte med de andra barnen in när rasten e slut och vågar inte vara med i alla farliga aktivieter som föresgår i sandlådans mitt...låtsas att jag föraktar de hellre än erkänner för mig själv att de verkar ha det rätt trevligt...om inte annat så för den inbördes gemenskapens skull...trött på att känna mig utanför...trött på att vara freak...
idag pillade jag lite i sandlådan med en pinne iallfall...hängde med ut och käkade lunch, beställde riktig mat, åt riktig mat, försökte bete mig oklanderligt normalt, för det är så sorgligt med alla som försvinner och drar sig undan när de fattar galoppen. att jag är ett monster ibland och monster är inga roliga att leka med...de borde hålla sig gömda under sängen där de hör hemma och jag håller med. monster försvinner när man slutar tror på dem...det stämmer faktiskt så ge fan i att acceptera oss, för då försvinenr vi aldrig...
hur som helst jag försökte va med lite idag, äta thaiwok med räkor och sås och ris...ärligt talat så har jag ingen aning om hur jag genomförde måltiden, vem som vann, jag eller anorexin för bruset i huvudet och suset i öronen var så starkt och överväldigande att jag tror jag tillslut tappade talförmågan och hjärnförmågan och nu minns jag ingenting...fick en blackout som har varat fram tills nu ungefär...
inte konstigt att jag sitter som en stelfrusen död fågel och glor när ni andra leker
det handlar inte om negativa tankar, demoner och ångest just nu, det handlar om något som tar över min kropp i pressade situationer som gör att jag fysiskt ballar ur och inte kan bestämma eller handskas med någonting.
jag trodde jag gått igenom den här vidriga sjukdomens alla faser redan och att jag var på väg ut ur skiten men det här är helt nytt för mig. här har jag aldrig varit förut. inför det som händer med mig nu är jag i nuläget maktlös. jag har noll kontroll och det är riktigt jävla skrämmande. fram tills nu har jag kunnat styra och ställa över mig själv, göra medvetna val över om jag vill eller inte vill leva även om det varit från dag till dag. men nu har det hänt någonting.
min kropp har börjat säga ifrån på riktigt och den reagerar inte på det där levnadsglada possitiva sätt jag önskar att den gjorde dvs att den gav mig belöning och rewards när jag faktiskt är modig och väljer livet. istället tokflippar den och protesterar högljutt.
kul
så nu är det upp till den lilla bit av fungerande hjärna jag har kvar uppe i skallen att tänka rationellt och säga lev lev lev trots än att kroppen och 75 procent av mig väser dö dö dö...
oddsen är kassa i know... jag har fattat att jag behöver lite proffssupport här nu för det krävs inte många sjuåringar för att räkna ut att tre stora fjärdeklassare lätt spöar en liten ettagluttare med glasögon och fel modell på sina levis-jins...
okej that equals typ 85-15...och jag är ettagluttaren, ettagluttaren som inte ens har en storebrosa eller snygg storesyrra som ess i ärmen att dra fram om det kniper
nyckelbarn e jag också...och halvpolack, helblatte med en madonna mouche lite för nära näsan...
jag e stekt snart kära vänner, stekt som en ensam strömming på grillen i en hungrig svensk familj på sommarsemeter i skärgården
stekt och likgiltig...likgiltig för att jag inte vet vad jag ska va rädd för längre...jag gillar ju att va rädd så hur fan ska man lyckas skrämma mig ur det här...vem ska hota mig med vad?
jo jag kan faktiskt komma på en sak...ett endaste vapen...men det behäller jag för mig själv...så dum e jag för om jag avslöjade det skulle jag bli frisk direkt...om det vapnet användes mot mig skulle jag bli frisk på två röda...men det vapnet är allt för dubbelt och ambivalent att passa in i vår värld och ingen av er skulle kunna använda det på ett rättvist sätt....vare sig gentemot er själva eller gentemot mig...tyvärr sorry skulle aldrig funka, skulle bli så fel...
så jag fortsätter va sjuk för att jag kan och ni fortsätter fråga er varför
ja jag är för smart för det här absolut...så pass smart att jag biter mig i svansen innan jag ens hunnit komma ut...
om att slåss för rätten till att få vara sig själv...
kroppjävel, magjävel, själjävel
seriöst jag vill bara ha en handbok...en ikke-självdestruktiv välfungerande jävla manual till hur hjärta hjärna och hordemoner kan samsas innanför det skal som skiljer omvärlden från mig.
men det finns så många frågor...ska man ens ha ett skal, vad ska skalet i så fall bestå av, hur tjockt ska det va?
anvisningar? någon?
det här kan inte vara möjligt, jag känner mig som en trettonåring igen desperat letande efter svaren på mina frågor i veckorevyn? kan man göra mer fel? jag gör fel hela tiden. fel för att jag glömt hur man skiljer på vem som vet vad som är rätt, för att jag saknar tillit till omvärlden mig själv och mitt eget förnuft. men jag vägrar kapitulera. att ge upp nu skulle ju innebära att jag är tvungen att erkänna för mig själv att jag styrt mitt skepp enligt en felvisande kompass i flera flera år bombsäker på att jag haft full kontroll över var fasiken jag är på väg.
så jag ställer in någon sorts autopilot hela tiden och går och kokar kaffe och röker en cigg i hopp om att lösningen ska finnas där av sig själv när jag kommer tillbaka...dessvärre gör den ju aldrig det...
klockan fem är iallfall den svåraste tidspunkten på dygnet, ett slags oundvikligt läge där det blir extra uppenbart att jag faktiskt inte har någon som helst kontroll alls...jag försöker få resten av dygnet att gå ihop i huvudet men blir bara så fruktansvärt förvirrad.
nu kan jag sitta kvar och jobba till klockan åtta om jag vill för att bränna sönder hjärnan tillräckligt mycket för att slippa tänka på värdsliga ting som orka åka hem med kollektiva färdmedel utan att vilja lägga sig ner och dö på vägen
eller så packar jag ihop nu omedelbums, åker hem och äter middag, slåss med mina demoner och somnar kallsvettig av ångest...jag får kramp i själen av bara tanken
eller så tar jag två treo och en dubbel espresso och åker in till stan och låtsas dricka vin men sitter och glor ner i ett glas vatten och känner hur den gnagande inbördes kylan sprider sig i kroppen
jag skulle kunna åka på ännu ett AA möte, men liksom jag inte vill erkänna för mig själv och ännu mindre någon annan att jag har misslyckats med min egen metod att hantera mig själv så pallar jag helt enkelt inte att bege mig
så jag sitter här som paralyserad vid tangentbordet istället och undrar
HUR FAN HAMNADE JAG HÄR?
VAD HÄNDE?
det är så lätt att upprätthålla ett sken av funktion gentemot omvärlden trots en insida av våldsamt bråkande kaos...man låtsas bara ha en massa saker på gång hela tiden och skyller på att man har svårt för att bestämma sig och sen i sista sekund så tackar man nej till allt och alla...
sen att jag har sjukligt höga krav på att prestera tusen ting varenda dag och inte kan gå och lägga mig utan att pricka av mitt eget inbördes succéschema till fullo är ju en helt anna femöring. jag antar att normala människor går hem och kollar på teve, käkar makaroner och köttbullar och somnar i soffan en måndag och är helt nöjda med det...jag funkar inte så tyvärr. det räcker inte för mig. jag är inte tillräcklig som köttbulleätande tevetittande kollektivafärdmedel-mensch.
så det var dagens flygplanskräkpåse med randome roadkill shit.
imorgon ska jag göra en tiopunktslista på varför det är bra att vara jag för nu har halva min bekantskapskrets frågande ställt sig inför det faktum att min blogg är så mörk just nu när jag är så ljus. jag vet inte vad jag ska svara på det....
jag spyr ut massa skit i bloggjäveln istället för att spy den i huvudet på er kanske. för när jag är levande, ute och lever så vill jag vara glad...tänk om det var tvärtom liksom. en skitglad blogg med massa happysnaps och sen när ni träffade mig på riktigt så var jag ett zombieliknade deppresivt monster...haha det kommer aldrig att hända...thank god!
men jag skiter nog i KGB ikväll, jag satsar på en ren vecka och en ren själ...
seriöst jag vill bara ha en handbok...en ikke-självdestruktiv välfungerande jävla manual till hur hjärta hjärna och hordemoner kan samsas innanför det skal som skiljer omvärlden från mig.
men det finns så många frågor...ska man ens ha ett skal, vad ska skalet i så fall bestå av, hur tjockt ska det va?
anvisningar? någon?
det här kan inte vara möjligt, jag känner mig som en trettonåring igen desperat letande efter svaren på mina frågor i veckorevyn? kan man göra mer fel? jag gör fel hela tiden. fel för att jag glömt hur man skiljer på vem som vet vad som är rätt, för att jag saknar tillit till omvärlden mig själv och mitt eget förnuft. men jag vägrar kapitulera. att ge upp nu skulle ju innebära att jag är tvungen att erkänna för mig själv att jag styrt mitt skepp enligt en felvisande kompass i flera flera år bombsäker på att jag haft full kontroll över var fasiken jag är på väg.
så jag ställer in någon sorts autopilot hela tiden och går och kokar kaffe och röker en cigg i hopp om att lösningen ska finnas där av sig själv när jag kommer tillbaka...dessvärre gör den ju aldrig det...
klockan fem är iallfall den svåraste tidspunkten på dygnet, ett slags oundvikligt läge där det blir extra uppenbart att jag faktiskt inte har någon som helst kontroll alls...jag försöker få resten av dygnet att gå ihop i huvudet men blir bara så fruktansvärt förvirrad.
nu kan jag sitta kvar och jobba till klockan åtta om jag vill för att bränna sönder hjärnan tillräckligt mycket för att slippa tänka på värdsliga ting som orka åka hem med kollektiva färdmedel utan att vilja lägga sig ner och dö på vägen
eller så packar jag ihop nu omedelbums, åker hem och äter middag, slåss med mina demoner och somnar kallsvettig av ångest...jag får kramp i själen av bara tanken
eller så tar jag två treo och en dubbel espresso och åker in till stan och låtsas dricka vin men sitter och glor ner i ett glas vatten och känner hur den gnagande inbördes kylan sprider sig i kroppen
jag skulle kunna åka på ännu ett AA möte, men liksom jag inte vill erkänna för mig själv och ännu mindre någon annan att jag har misslyckats med min egen metod att hantera mig själv så pallar jag helt enkelt inte att bege mig
så jag sitter här som paralyserad vid tangentbordet istället och undrar
HUR FAN HAMNADE JAG HÄR?
VAD HÄNDE?
det är så lätt att upprätthålla ett sken av funktion gentemot omvärlden trots en insida av våldsamt bråkande kaos...man låtsas bara ha en massa saker på gång hela tiden och skyller på att man har svårt för att bestämma sig och sen i sista sekund så tackar man nej till allt och alla...
sen att jag har sjukligt höga krav på att prestera tusen ting varenda dag och inte kan gå och lägga mig utan att pricka av mitt eget inbördes succéschema till fullo är ju en helt anna femöring. jag antar att normala människor går hem och kollar på teve, käkar makaroner och köttbullar och somnar i soffan en måndag och är helt nöjda med det...jag funkar inte så tyvärr. det räcker inte för mig. jag är inte tillräcklig som köttbulleätande tevetittande kollektivafärdmedel-mensch.
så det var dagens flygplanskräkpåse med randome roadkill shit.
imorgon ska jag göra en tiopunktslista på varför det är bra att vara jag för nu har halva min bekantskapskrets frågande ställt sig inför det faktum att min blogg är så mörk just nu när jag är så ljus. jag vet inte vad jag ska svara på det....
jag spyr ut massa skit i bloggjäveln istället för att spy den i huvudet på er kanske. för när jag är levande, ute och lever så vill jag vara glad...tänk om det var tvärtom liksom. en skitglad blogg med massa happysnaps och sen när ni träffade mig på riktigt så var jag ett zombieliknade deppresivt monster...haha det kommer aldrig att hända...thank god!
men jag skiter nog i KGB ikväll, jag satsar på en ren vecka och en ren själ...
Korn och Deathstars Afterparty at KGB...
ska någon dit?
ska jag dit?
vill någon hänga på?
jag e lite halvpeppad faktiskt... =D trots måndagsmongo på jobbet...
ska jag dit?
vill någon hänga på?
jag e lite halvpeppad faktiskt... =D trots måndagsmongo på jobbet...
jag fångade snön...
vaknade tidigt
vaknade orolig
känner mig instängd och inlåst när det är så där kallt och blåsstormigt ute. påminner mig om köpenhamn förra vintern när jag befann mig i ett konstant darrande huttrande skal som vägrade bli varmt. får flashbacks från en tid där jag hade som enda mål för dagen att gå de tvåhundra metrarna till affären för att panta burkar och köpa mera frysta jordgubbar och konserverade champinjoner...
om man ser tillbaka så har jag kommit rätt långt. jag har kommit rätt långt samtidigt som jag har kommit ingenstans.
idag fångade jag snön iallafall.
plötsligt var det inte kaotiskt yrväder ute, bara vitt stilla och ljust...då gick jag ut...ner till sjön som var grå och ensam...lite som jag...sen gick jag hem och la mig med nya boken och när jag tittade ut genom fönstret nästa gång var allt det vita fluffiga borta igen...att det kan gå så snabbt...
lite som igår...när jag gick hemifrån ångrade jag att jag tagit praktiska regnparkasen till Modemässan istället för snygga hundtandskappan och sen när vi springer mellan stureplan och tegnérgatan så befinner vi oss plötsligt i sibirien och jag tror seriöst att mina fingrar ska trilla av...senare på kvällen på väg från färgfabriken till söder mälarstrand så är vi på antarktis och det är så kallt så hjärncellerna fryser i skallen och jag inte kan tänka klart. på väg hem från åsögatan och bimbadgen så letar jag i hjärnbarken efter information till varför jag inte plockat med mig isbroddar, isspik och andra nödvändigheter för att ta sig upp ur en isvak, för stigningen av götgatsbacken klockan två igår natt var en utmaning likvärdig en mission för Göran Kropp (Knopp...dog han förresten?)
hem kom jag iallfall
hem fick sova vakna och nu har jag tagit mig runt mälarviken igen
fast jag har inte tittat ut genom fönstret på en kvart säkert...blommar det är det vår?
vaknade orolig
känner mig instängd och inlåst när det är så där kallt och blåsstormigt ute. påminner mig om köpenhamn förra vintern när jag befann mig i ett konstant darrande huttrande skal som vägrade bli varmt. får flashbacks från en tid där jag hade som enda mål för dagen att gå de tvåhundra metrarna till affären för att panta burkar och köpa mera frysta jordgubbar och konserverade champinjoner...
om man ser tillbaka så har jag kommit rätt långt. jag har kommit rätt långt samtidigt som jag har kommit ingenstans.
idag fångade jag snön iallafall.
plötsligt var det inte kaotiskt yrväder ute, bara vitt stilla och ljust...då gick jag ut...ner till sjön som var grå och ensam...lite som jag...sen gick jag hem och la mig med nya boken och när jag tittade ut genom fönstret nästa gång var allt det vita fluffiga borta igen...att det kan gå så snabbt...
lite som igår...när jag gick hemifrån ångrade jag att jag tagit praktiska regnparkasen till Modemässan istället för snygga hundtandskappan och sen när vi springer mellan stureplan och tegnérgatan så befinner vi oss plötsligt i sibirien och jag tror seriöst att mina fingrar ska trilla av...senare på kvällen på väg från färgfabriken till söder mälarstrand så är vi på antarktis och det är så kallt så hjärncellerna fryser i skallen och jag inte kan tänka klart. på väg hem från åsögatan och bimbadgen så letar jag i hjärnbarken efter information till varför jag inte plockat med mig isbroddar, isspik och andra nödvändigheter för att ta sig upp ur en isvak, för stigningen av götgatsbacken klockan två igår natt var en utmaning likvärdig en mission för Göran Kropp (Knopp...dog han förresten?)
hem kom jag iallfall
hem fick sova vakna och nu har jag tagit mig runt mälarviken igen
fast jag har inte tittat ut genom fönstret på en kvart säkert...blommar det är det vår?
blodiga söndagar...
om en timma och 25 minuter kommer det börja klia i hela kroppen på mig....tills dess tänker jag försöka unna mig att bara ligga i soffan läsa och göra ingenting....
om en timma och 25 minuter vill jag ha en plan...
har någon en plan
en bra söndagsplan?
vad gör ni på dess helvetiskt blodigt sköna söndagar? jag tycker söndagar är allt förutom just sköna... de är ostrukturerade konstiga och opålitliga...jaja en timma och en dryga 20 minuters frid återstår...lev väl
om en timma och 25 minuter vill jag ha en plan...
har någon en plan
en bra söndagsplan?
vad gör ni på dess helvetiskt blodigt sköna söndagar? jag tycker söndagar är allt förutom just sköna... de är ostrukturerade konstiga och opålitliga...jaja en timma och en dryga 20 minuters frid återstår...lev väl
What kind of a garden do you come from?
Daisy: What kind of a garden do you come from?
Alice: Oh, I don't come from any garden.
Daisy: Do you suppose she's a wildflower?
alice in wonderland
I afton var hela världen bambi on ice...jag har blodiga knän och trasig lacktights...men jag klarade hela kvällen. Hela kvällens schema är fullföljt och nu e jjag trött, nu vill jag sova. Hela världen var bambi på hal is och jag vurpade sju gånger på väg hem, sju gånger vurpade jag men det gjorde ingenting för jag klarade av hela kvällen och jag höll mitt schema...nu e jag trött nu vill jag sova...
dagens halvmila promenix i blåsväder
vettig föda och powernap
modesmässan på hotel anglais
vernissage på galleri galleri jonas klerup
vernissage för john duncan på färgfabriken
vicefesten på cluster
efterdrink på bimbadgen
det kostade 250 gram koffein och 25 cigaretter men jag gjorde det
herregud vad jag är trött
imorgon kommer jag vara minst i hela världen och vilja ligga under sängen med näsan nerborrad i hjärtekudden och önska att jag kunde klappa mig själv på huvudet och lova mig själv att snart är allt bra igen
aj som fan på mina blodiga knän
aj som fan säger jag bara
herrerackarns gud vad jag är dödstrött
Alice: Oh, I don't come from any garden.
Daisy: Do you suppose she's a wildflower?
alice in wonderland
I afton var hela världen bambi on ice...jag har blodiga knän och trasig lacktights...men jag klarade hela kvällen. Hela kvällens schema är fullföljt och nu e jjag trött, nu vill jag sova. Hela världen var bambi på hal is och jag vurpade sju gånger på väg hem, sju gånger vurpade jag men det gjorde ingenting för jag klarade av hela kvällen och jag höll mitt schema...nu e jag trött nu vill jag sova...
dagens halvmila promenix i blåsväder
vettig föda och powernap
modesmässan på hotel anglais
vernissage på galleri galleri jonas klerup
vernissage för john duncan på färgfabriken
vicefesten på cluster
efterdrink på bimbadgen
det kostade 250 gram koffein och 25 cigaretter men jag gjorde det
herregud vad jag är trött
imorgon kommer jag vara minst i hela världen och vilja ligga under sängen med näsan nerborrad i hjärtekudden och önska att jag kunde klappa mig själv på huvudet och lova mig själv att snart är allt bra igen
aj som fan på mina blodiga knän
aj som fan säger jag bara
herrerackarns gud vad jag är dödstrött
"I have Social Disease....
I have to go out every night. If I stay home one night I start spreading rumors to my dogs."
aw
Rödvinsskalle idag...aj aj
Långpromenad på förmiddagen för att försöka pussla ihop själen med kroppen igen, med slutdestination Skanstulls antikvariat där jag förlorade mig i böckernas land som vanligt.
jag kan stå i timmar och glo på på böcker, önska att jag hade tid att läsa de allesammans eller att jag hade läst de allesamman. Det är så magiskt, så många livsöden, historier och världar där i hyllorna, sammanbundna i fula och ofula bokpärmar med bra eller inte bra titlar. Där står man och dömmer alla dessa timmar och år och dagar av slit efter hur boken känns i handen, luktar i näsan och komunicerar med själen genom ögonen...
precis som när jag ska beställa mat ute så har jag alltid känslan av att jag gjort fel val...fast idag tror jag faktiskt att jag valde rätt...
hittade en liten pärla av Slavenka Drakulic´ , vilket namn förresten...får man ta det, får jag ta det, jag vill också heta drakulic´´...ritterland har pappa hittat på... om jag ska ha ett taget namn kan jag väl få ta det själv eller hur...jag kanske köper hela henne koncept och döper om mig till slavenka också när jag ändå håller på...skulle det funka...passar det mig? va?
hursomhelst boken heter
"hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna"
och jag hann väl mest skumma den lite på tuben på väg hem igen...hon berättar om Polen och Öst, hur man fick anpassa sig snällt och sansat om man ville beställa något ute på ett kafé...först fråga efter juice som inte fanns för ombestämma sig till kaffe men då fanns detingen mjölk och sen när man tillsist gav upp och frågade om de bara kunde ge en de man hade så fick man alltid coca cola...om man befinner sig mitt i kalla kriget eller på savannen finns det alltid coca cola...det är läskigt och sant.
jag minns själv somrarna i Polen när vi hälsade på hos mammas gamla väninnor. jag som barn fick vänta på att tant Joascha kom hem efter att ha köat i timmar för att få tag på ost korv och bröd...en kö för varje inköp...oftast kom hon hem supernöjd med sina skatter och berättade och gestikulerade vilt om hur hon slagits för att få den sista kjobasan och att hon hade lite förtur ibland för folk kände igen henne som "apotekerskan" och sparade en snutt här och där även om det egentligen officielt var slut på ransonerna...
jag brydde mig inte så mycket, så länge jag slapp köa själv så spelade det ju ingen roll, det fanns ju mat på bordet. det fannas mat på bordet och man kunde hyra film billigt i videobutiken.
jag skulle nästan föredra den sortens värld idag. slippa välja liksom.
idag finns det bara palsternacka och gul lök i affären så vi skiter i vad ni är sugna på till middag, ät palsternacka och gul lök och var glada. allt smakar ändå likadant med bra vodka till! tänk vad praktiskt.ingen beslutsångest, inga val, inga fel eller rätt, inget onödigt energi och tidsslöseri på planering och receptletande bara. här, ät, soppa på rödbettor och barkbröd till. Nazdarovje!
nu ska jag faktiskt själv lägga mig under täcket en stund, läsa vidare...drömma mig bort...för sen snart är det full rulle igenoch jag är ganska pajj redan...som sagt rödvinsskalle...
well som sagt kom gärna förbi Färgfabriken i Liljeholmen ikväll och kolla in John Duncans vernissage! jag kommer vara där kort runt öppningen iallfall...men innan dess ska jag hinna förbi Modemässan en snabbis och sen är det Vice-festen som gäller...
uhhh mitt huvud...aj aj aj....
aw
Rödvinsskalle idag...aj aj
Långpromenad på förmiddagen för att försöka pussla ihop själen med kroppen igen, med slutdestination Skanstulls antikvariat där jag förlorade mig i böckernas land som vanligt.
jag kan stå i timmar och glo på på böcker, önska att jag hade tid att läsa de allesammans eller att jag hade läst de allesamman. Det är så magiskt, så många livsöden, historier och världar där i hyllorna, sammanbundna i fula och ofula bokpärmar med bra eller inte bra titlar. Där står man och dömmer alla dessa timmar och år och dagar av slit efter hur boken känns i handen, luktar i näsan och komunicerar med själen genom ögonen...
precis som när jag ska beställa mat ute så har jag alltid känslan av att jag gjort fel val...fast idag tror jag faktiskt att jag valde rätt...
hittade en liten pärla av Slavenka Drakulic´ , vilket namn förresten...får man ta det, får jag ta det, jag vill också heta drakulic´´...ritterland har pappa hittat på... om jag ska ha ett taget namn kan jag väl få ta det själv eller hur...jag kanske köper hela henne koncept och döper om mig till slavenka också när jag ändå håller på...skulle det funka...passar det mig? va?
hursomhelst boken heter
"hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna"
och jag hann väl mest skumma den lite på tuben på väg hem igen...hon berättar om Polen och Öst, hur man fick anpassa sig snällt och sansat om man ville beställa något ute på ett kafé...först fråga efter juice som inte fanns för ombestämma sig till kaffe men då fanns detingen mjölk och sen när man tillsist gav upp och frågade om de bara kunde ge en de man hade så fick man alltid coca cola...om man befinner sig mitt i kalla kriget eller på savannen finns det alltid coca cola...det är läskigt och sant.
jag minns själv somrarna i Polen när vi hälsade på hos mammas gamla väninnor. jag som barn fick vänta på att tant Joascha kom hem efter att ha köat i timmar för att få tag på ost korv och bröd...en kö för varje inköp...oftast kom hon hem supernöjd med sina skatter och berättade och gestikulerade vilt om hur hon slagits för att få den sista kjobasan och att hon hade lite förtur ibland för folk kände igen henne som "apotekerskan" och sparade en snutt här och där även om det egentligen officielt var slut på ransonerna...
jag brydde mig inte så mycket, så länge jag slapp köa själv så spelade det ju ingen roll, det fanns ju mat på bordet. det fannas mat på bordet och man kunde hyra film billigt i videobutiken.
jag skulle nästan föredra den sortens värld idag. slippa välja liksom.
idag finns det bara palsternacka och gul lök i affären så vi skiter i vad ni är sugna på till middag, ät palsternacka och gul lök och var glada. allt smakar ändå likadant med bra vodka till! tänk vad praktiskt.ingen beslutsångest, inga val, inga fel eller rätt, inget onödigt energi och tidsslöseri på planering och receptletande bara. här, ät, soppa på rödbettor och barkbröd till. Nazdarovje!
nu ska jag faktiskt själv lägga mig under täcket en stund, läsa vidare...drömma mig bort...för sen snart är det full rulle igenoch jag är ganska pajj redan...som sagt rödvinsskalle...
well som sagt kom gärna förbi Färgfabriken i Liljeholmen ikväll och kolla in John Duncans vernissage! jag kommer vara där kort runt öppningen iallfall...men innan dess ska jag hinna förbi Modemässan en snabbis och sen är det Vice-festen som gäller...
uhhh mitt huvud...aj aj aj....