"dont you ever leave me baby...

...don´t you ever leave me know...couse if you ever leave me baby, if you leave me i will slowly die..."

så svag så svag, så fångad så greppad av sjukdomens knotiga fingrar i ett strypgrepp runt den smala halsen, så kärleksfullt törstande efter att känna de vassa klorna borra sig djupare in i de magra skuldrorna...

bakslag

jag får ta det. jag får ta ett bakslag helt enkelt. inse att jag inte alltid är min egen överman. om någon slog mig hårt rakt över ansiktet nu skulle jag skratta hjärtligt. skratta tacksamt över att de fått in en fullträffande jävla bichslapp i fejjan på en som förtjänar det. för den jag är idag har inte gjort sig förtjänt av att leva. demonen ska tuktas och ha stryk inte uppmuntran för fan. ibland är jag omäktig att själv hantera den. då sträcker jag ut en liten hand och önskar innerligt att någon annan kunde va smart när jag inte orkar. det är en sån dag som en kommentar som " du ser ut som skit, fy fan va du är äckligt vidrig att se på" skulle hjälpa mer än allt bubbel och fluff i världen...för då vet jag JAG, ronnie ponnie här bakom att det jag håller på med inte är okej. då vet jag att sjuka jävla förvirrade bambisar inte hör hemma bland folk.

jag slogs igår, jag betalar priset idag och det värsta är. jävlar vad bra jag mår. tipptopp fantastiskt. hitler kan slänga sig iväggen, jag skulle kunna förena östblocket med kina idag om någon gav mig makt och rätt trådar at dra i. idag fruktar jag ingen.

jag är fejk...och imorgon kommer notan. imorgon får jag sitta där och skrika åt min kaviarmacka att jag hatar och föraktar den överallt annat men att den ska ge fan i att bråka med mig för den ska dö. dö och förmultna i min mage.

men tro mig kära vänner jag hycklar iallfall inte längre. jag slåss på ett öppet slagfält utan någon jävla armé som täcker mig i ryggen. jag slåss själv och jag börjar bli jävligt rutinerad. borde byta jobb och sälja mig till flottan...synd att jag inte gillar båtar bara...

bla bla well well

bubbeltratt fylltratt hej och hå. när jag andas nu så knakar mina revben. knirk knark säger de, som en påminnelse om att de är gjorda av materia och atomer som inte kommer va tjenis penis med sina plus och minuspoler för evigt. inget är för evigt. inte ens jag. jag är så trött på att se människor ha sönder sig själva. jag är så trött på att ha sönder mig själv. men jag pallar inte att leva om två dagar två veckor eller två år. jag vill leva idag. men med min sneda världsbild och taskiga framförhållning håller inte det konceptet, måste sluta blunda. fna jag hatar ju solglasögon och ipods för att jag upplever de som störelsemoment i min förmåga att alltid vara på helspänn och tänka klart. vill inte dimma och sudda min världsbild med musik och skygglappar lika lite som med knark och doktorspiller. måste vara alärt hela tiden måste ha kontroll. och det är där kärnan till mitt jävla problem ligger. att äta mat och bli trött och sova är att ta bort fokus för mig. fokus från att vara uppmärksam på alla faror som finns där ute. jag är som en hungrig ensam tiger på savannen som tappat bort sin tigerfamilj eller love-buddy. hellre vaken och hungrig än däst och utsatt...

hänger ni med? det gör knappt jag.

men jag hoppas åtminstone att en halv flaska mousserande kan hjälpa mig att sova lite i kväll. så lovar jag dyrt och heligt att ta igen allt imorgon. på hedersord om jag så ska sondmata mig själv med vett och etikett och livslust genom näsan.

kram och godnatt alla älskade. och tack för en fin helg. jag har sparat och memorerat och byggt på min databas av värt att-finnas för inspiration under helgen. imorgon ska jag defragmentera bort allt dåligt från hårddisken och uppdatera mina drivrutiner

en fråga!

jag tror jag på allvar lyckats slänga mitt volymprogram i papperskorgen på datorn när jag lite halvmaniskt städa skrivbordet häromdagen...hur göra nu? kan jag få min dators hörsel och talförmåga tillbaka???

som sagt god natt

Kommentarer
Postat av: Troyrebekka

I like your website. Good job.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback