Wasabilicious

Lika lite som det gick att knappa in vår gemensamma ålder och dela på två för att få igång bankomatdosan eller låsa upp datorn med ditt namn avslutat med 666.

Jag samlar på så mycket nycklar men slarvmajja som jag är så glömmer jag märka dem och så glömmer jag snabbt vad det var jag skulle ha dem till.

Lika bra kanske. Har jag låst in något är det antingen för värdefullt för att jag ska våga slänga runt med det just nu eller så kanske det rymmer och springer ifrån mig.

Ända sedan midsommar har allt varit kaos.

Käpprätt kaos rakt ner åt helvete. Jag spottar smyger trilskas och snart kommer jag börja bli elak. Jag känner det på mig. Bländande leende på utsidan men lömsk som en giftorm när ingen ser. Du tittar bort och jag hugger direkt.

Jag blir så när du tar över. Du får bestämma och så länge jag gör som du säger så vaggas jag in i det enda sanna lugn jag behöver och allt annat kan liksom kvitta.

Lugn lugn och ro.

Jag vill liksom bara bygga in mig i mitt lilla bo nu. Skriva under mitt namn på alla papper, ge bort det sista som krävs och sen kasta in och hoppa tillbaka in mig själv och fortsätta den där hetsjakten på vad fan meningen med allt egentligen är.

Glasklar på ytan men samtidigt fullkomligt förvirrad.

Duktig flicka. Inte göra fel.

Du vet vad som händer om du gör fel och konsekvenserna är inte samma barnlek som förr i tiden när vi började bli vänner du och jag. Då var det rena barnleken och nästan roligt. Som en liten tävling varje dag som du alltid såg till att jag vann.

I dag är det väldigt annorlunda. Du har satt på mig bindel för ögonen, bakbundit mina händer, tagit ifrån mig alla verktyg och berättar inte ens längre vad spelet går ut på. Däremot sparkar du varje morgon ut mig på backen och förväntar dig att jag ska lyckas tävla på mina barskrapade knän ändå.

Ska jag springa, dansa eller spela rysk roulette?

Jag vet ingenting...bara att jag måste vinna för att slippa bli bannad.

Men jag vinner aldrig. Du är aldrig nöjd med mig numera. Allt är alltid fel och vår relation är långt ifrån den den var förr när du klappade mig på axeln när alla andra teg.

Men du känner mig ju väl. Du vet att jag gör som du säger med eller utan morot. Av gammal vana eller i brist på annat kanske. Jag har ju inget bättre för mig.

Så allt allt allt blir precist och ordentligt och noga gjort men jag får inga applåder. Så då försöker jag trilskas och då blir det ju bara än värre. Så jag håller käft och lyder som en hund så gott jag kan. Ser solen gå upp och ser solen gå ner. Fryser svettas springer och ligger paralyserad om vartannat.

Ja ekorrhjulet snurrar på och varje dag får den här fantastiska klubben av inbördes självsjälamördande nya glada anhängare som ansluter sig till sällskapet i god tro att DU för alltid ska vara sådär inställsam och vän som du var i början. Du ger dem ett år ibland mer bara för att vara säker på att stannar för gott sen. Offrar sina liv i en egen kamp att uppnå det där du en gång gav dem. Stackars kräk som inte fattar vad som väntar. Att vi alla möts här borta sen i ekorrhjulet när vi blivit för grundlurade och dumförklarade och nertryckta för att våga oss tillbaka.

Kom systrar kom. Kom till det förlovade landet av ingentings värde och lägg er ner och dö en smula. Det var ju så skönt i början men när ni väl kommit hit gör det bara ont och färjan tillbaka har gått för länge sen.

Åh det är ju så otroligt roligt och värt att vara smal. Herregud skjut mig - så otroligt patetiskt. Och så påstår ni att det är jag som är dum när slår in fel-pinkoden...

lurad lurad grundlurad.

man kan inte lära gamla demoner sitta lika lite som man kan förvänta sig nåt av illaluktande slafsiga byrackor.

vem tror jag att jag är?

gick det bra sist eller?

när man tror att man gör som mest rätt blir det oftast som mest fel.

men det som skar i hjärtat som sönderrispade fingrar på vitpapper sist var när Stella sådär Stellastirrade och såg mig sådär systerligt bara rakt upp och ner rakt in i ögonen och sa.

"Det var så hemskt att se dig ljuga dig själv och oss andra rakt upp i ansiktet hela tiden med en sån övertygelse så att det var glasklart att du faktiskt hade lyckats lura dig själv"

och jag minns varenda gång

jag kände mig oövervinnelig, slug smart och jävlig. on top of alla andra och glasklar. haha, jag hade lyckats igen. lura dem, lura alla lura mig. jag var fullkomligt käpp rätt åt helvete övertygad om att det var JAG SOM HADE KONTROLLEN ÖVER ALLT.

snicksnack skitsnack

i verkligheten så led de bara av att se det där ynkliga rangliga jättehuvudet på den lilla förtvinade kroppen fortsätta sluddersvamla massa skit rakt upp i huvudet på dem och dessutom bete sig så ynkligt patetetiskt att hon faktiskt verkade se ut som att hon trodde själv på den skit hon sa.

jävla helvetes piss anorektiker.

det är därför jag hatar avskyr och föraktar varenda en av er. ni är så jälva nerbantat korkade i skallen att ni tror det är ni som har koll. att det är ni som väljer och vrakar och tar alla beslut.

omvärlden skakar på huvudet åt ert barnsliga hyckleri gentemot er själva och när ni sätter guldstjärna i kanten på er ännu en dag i svälten och minuskaloriernas tecken. men ni missar det fakto att sen så går den där läskiga omvärlden hem, lämnar er åt ert frusna bistra kalla öde och så lever läskiga omvärlden sitt faktiskt hyggliga friska omvärldsliv istället.

fröken anorexi sitter kvar i glasbubblan

vi -ni-oss-dem

att ha anorexi är att vara levande död

att säga nej när man menar ja och tvärtom

och gör man det tillräckligt mycket så blir man faktiskt så förvirrad tillslsut att man glömmer vad som är rätt och vad som är fel. vad man ville från början och vad man menade kände och tyckte trodde önskade drömde om ville leva.

jag kan fortfarande inte urskilja men jag kan läsa lära och räkna mig till det med andra människors friska logik. min egen den har jag pajjat för länge sen.

där jag är nu gör jag bara fel...eller snarare så gör jag säkert rätt massa gånger men känslan är så skadad vriden förstörd och uppfuckad att allt oavsett rätt eller inte rätt, fel, halvfel elelr jättefel...allt känns likadant. allt är alltid misslyckande.

det är prislappen i slutet på återbetalningen. sista räkningen till csn för att bli av med fem års studieskuld. det är för dyrt, jag har inte råd men jag har inget val. jag får sitta här nu och leva med att ha noll självkänsla kvar. jag har ingen aning om min omvärld ens ser på mig förhoppningsvis lite annorlunda än jag själv. jag har haft sönder alla mina radar där jag förr var rätt bra på att pejla läget. jag är 24 timmar om dygnet paranoid, men jag kan leva med det för att jag vet att jag måste. det finns liksom inget annat och jag räknar iskall med att ingen inte ens jag kan va så trasig att det läcker ut så mycket skit som jag själv uppfattar det som att det gör och att folk ryggar tillbaka av amoniakstanken jag själv upplever att jag sprider som döda ruttna gator med kattlik i moskva.

ja ja

en liten mysig paralelle på alernativt bortkastat välbefinnande bara.

när allt är så här kan jag åtminstone trösta mig med att jag är hemligeinstein - fast med lite för mycket katatoniserade eleldningar i skallen.

fan hörrni ta hand om er därute. gör inte så här. bli inte så här och om ni blir det så fan ta er ännu mer era livsmissunnsamma jävlar och jag önskar att ni gav bort ert värdefulla liv till någon annan som förtjänade det bättre.

det är inte okej att hålla på så här. ingenstans överhuvudtaget det minsta okej.

ståndpunkt cleared

ligger och grillar datorn i sängen som vanligt och låtsas att jag är einstein newton och hans moster.

så vis så vis och så fullproppad till brädden av förståele för hur atomer hänger ihop men all världens nycklar och färdigritade kartor i huvudet men till föga nytta när jag dragit ur kontakten och vägrar omsätta dem i praktiken.

VAD FAN ÄR JAG SÅ JÄVLA SKARJSEN FÖR?

jag är min värsta fiende och ingen rolig sådan. envis som åsna, tapper som en riddare och plittrogen mina profetior som en kamikazesoldat.

chanslöst

fullkomligt chans och meningslöst att slåss mot någon som inte är det minsta rädd för - utan nästan hellre gladeligen springer utan cykelhjälm med huvudet rakt in i väggen gång på gång som tjuren ferdinand inte bara med bistick i rumpan utan med snoken full av billigt efedrin.

ja ja vem fan bryr sig.

vem fan orkar bry sig när dagen ändå trots vedermödor och slåsskamp bjuder på en kaffe i djurgårdssolen vid kristallgnistrande vatten i bästa kollegors sällskap.

vem fan orkar bry sig när livet som oftast krämpar ändå tar pause en och en halv timma och visar sig från den ljusa sidan och lägger locket på allt vad demoner och magtroll heter.

plötsligt är allt av ondo så puts väck försvunnet och långt borta och einstein skiter fullständigt i sina strängar och ägnar den där kvarten åt att njuta av sin blaskiga kaffe istället.

lurad igen
ännu en gång lurad.

lurad och halstrad som en svettig tonfisk i en wokpanna.

där är jag nu. dragen vid näsan lika full av klyschor som en småbarnsförälder och jultomten blandade i en lite för billig och dålig long island icetea på cola zero och limeextrakt med rom från vitryssland och vodka från kroatien.

jag kommer få ångra mig så jävla bittert

så jävla bittert kommer jag få ångra mig

när jag ligger där och inte ens har en penny till karon att lägga på mina trötta ögonlock.

nej jag sket i allt och la mig på spikmattan när jag blev ledsen istället.

nej jag sket i allt och tog en cigg istället.

nej jag sket i allt och slog huvudet i väggen ännu en gång och till råga på allt så hade jag mage att tycka synd om mig själv när jag låg där dagen efter ännu en gång söndrig blåslagen och ömkande efter kärlek värme och förlåtelse för mina ständigt jämt och tröttsamt upprepade synder.

När man var liten så tyckte man om att höra samma saga om och om igen.

mina sagor var inspelade på kassettband kopierade från bibliotkets stora sagoavdelning och namngivna med klisteretiketter på Galne Gunnars prisdumpade bigpack av kasettband.

varken mamma eller pappa var särskilt intresserade av högläsning i mina unga dagar. så jag frossade i de som fans att tillgå från allt vad Astrid Lindgren till Tintin hette....

lyssnade om och om igen tills jag kunde alla utantill och det nästan inte gjorde något att de  hackade och mosade sönder och tuggades ihjäl... de där Galna Gunnars blillgia plastkasetterna.  i värsta fall gick pappa och lånade om, och spelade in nya åt mig.

så förutom mitt stall och min käraste dyrbaraste uppsättning av luktsuddedoftande mylittleponnysar i ojämna familjekonstallationer, så var nog den där samlingen bland det finaste och dyrbaraste och det tryggaste jag hade.

20 år senare idag så söker jag efter samma sak.

jag vill kunna sätta mig själv på play och jag vill kunna mig själv utantill. jag vill veta vad som händer de närmaste 55 minutrarna och jag vill kunna pausa och vända på bandet och fortsätta och trycka på On när det passar precis mig, precis just då. sen om något går sönder så vill jag kunna  laga lätt antingen med billig tejp eller förlita mig på att det finns en safe backup på ett stort bibliotek att tillgå, om allt mot all förmodan skulle hänga sig och tuggas sönder.

om jag blundar nu och känner efter så vet jag att idag var nästan en sån perfekt kassettbandsdag. nästan förinställd med tajmer och bäst av allt så kommer den sakta men säkert snurra klart och ta slut snart precis lagom i tid, som det var förutbestämt.

jag gissar att om jag fick somna med ett luktsudd under näsan skulle jag andas djupare och lugnare, men jag får nöja mig med att inbillas ikväll istället.

jag skulle kunna skriva om vad som utspelat sig på mitt kassettband idag men det ger liksom egentligen ingen mening. det var ju samma saga som sist liksom. samma och lika rätta söndagssaga.

jag visste inte om jag skulle orka lyssna på hela när jag vaknade i morse, men den blev bra så fort den satte igång. sen var det lite trögt och svårlyssnat där nångång på mitten och sen så lättade det. för att så småningom bli ganska läskigt med hög puls innan saker och ting klarnade och jag fattade sammanhanget igen och kunde samla ihop alla bitar och lägga dem på plats och sluta ögonen och berätta för er att det är dags att sova nu.

snipp snapp snut...så var sagan slut.