Wasabilicious

Den 28 januari börjar som ett yogapass slutar - i död mans ställning - och slutar som ett yogapass börjar. Det vill säga på samma sätt.

Om man släpat med sig och bråkat med sina hormonella pubertetsdemoner i vuxen ålder så blir man gammal snabbt sen när det går över. Gammal i ögonen, gammal i hjärtat och gammal i blicken.

Plötsligt känns all ondska i världen så närvarande - för har man varit ledsen så vet man hur färgen svart känns att bära i sinnet. När man är femton är allt det där helt okej. Man lyssnar på "Totalt jävla mörker", häftar nitar på jeansvästen och låter mungiporna gymnastisera med knäna och gormar och grämar sig lite överallt där någon stackare i vägen råkar stå och lyssna.

Men sedan när allt blir nollställt då - dagen efter imorgon - 1 procent överlevde och resten dog. Vad händer då?

Jag och den här bloggen är inte VI med varandra längre men JAG skulle ändå vilja dela med mig av en knapp jag har som jag brukar trycka på.

"Du är oförskämd nu - slua va så oförskämd!"

Om det är någon som sitter på min axel och pratar med mig i dag så är det en polare med spetsiga skor och roliga byxor. Kommer jag på dumma tankar biter han mig i örsnibben eller kilar in tåspetsen mellan nyckelbenen på mig och upprepar samma fras. DÅ kastar jag huvudet bakåt, knycker på nacken och skrattar högt. Tänker att min himmel har rasat ner i huvudet på mig, jorden har gått under och här står jag som gjord av trolldeg och fortfarande irriterande upprätt. Lite torrare och knagligare och blekare i färgen kanske, men jag står ju här.

Jag står här och är inte det minsta oförskämd.

Du ångrar allt du ångrar ingenting.

Okej håll i dig, du snabbspolar nu - det finns något vi måste prata om!

Har du någonsin dejtat en snubbe och gjort slut och tänkt att, helvete vad höll jag på med, det där var ju ingenting att ha?

mmm, okej.

Kankse ältat lite också?

Haft ÅNGEST!

Tvingat vänner familj och bekanta att lyssna på ditt meningslösa dravlande ältande när du egentligen mest försökt övertyga dig själv om att du fortfarande besitter lite värdighet. Du gjorde rätt. Det var honom det var fel på - absolut inte dig. Han gjorde massa dumma saker och därför betedde du dig konstigt och nu sitter du där och vill helst dra samma story en repa till, bara för att vara på den säkra sidan.

Storyn om att du verkligen är säker på att ha lyckats rättfärdiga ditt beteende till max.

Hjälpte det?

Sen går det dagar månader och till och med år och du springer in i samma snubbe på gatan, ser en tröja i en affär som liknar hans, känner en doft i luften och så plötsligt minns du massa saker som du glömt av dig själv helt utan att ens reflektera över det!

Grattis.

Plocka fram din gamla dagbok och läs om din egen hjärtesorg, känn kinderna blossa, klappa igen. Andas.

 

Och våga lämna bakom dig.

Vad fan är det här - skrev jag så där - om HONOM? Ha ha, vad löjligt!

Flickvän, älskarinna, gift, prostituerad, såld, köpt och fullständigt redo att ta livet av dig själv för en kärlek du trodde att du aldrig skulle vilja skiljas ifrån - och plötsligt så bara skrattar du.

Ni var askära, men ni har gjort slut nu, och ja, det var omvälvande.

Slut!

Du dejtade Cobain - han sköt heroin och det är farligt och så dog han men inte du.

Det var jobbigt - alla trodde du skulle följa med i graven men du reste dig och gick åt andra hållet.

Bra! Skönt!

Hej då!