Wasabilicious

Det skär i mina sittben, men jag är i alla fall varm om röven för en gångs skull.

Jag höll på att dö igen idag?dö sådär på samma sätt som jag nästan dör hela tiden nuförtiden. Dö på samma sätt som man gjorde back in the old days, innan det fanns rumpvärmare till cykelsadlarna och klinkers i badrumsgolven. Dö av kyla helt enkelt. människokroppen är fantastisk. Fantastisk om man gör som den säger. Bråkar man med den däremot får man lita på andra fundamentala ting. Som varma thermobyxor till exempel.

Idag roddade jag för kylan med dubbla benvärmare och dubbla knästrumpelånga raggsockar, tre tröjor i vanlig ordning och en dubbelt upp i mössor och halsdukar as usually. jag var redo för det nya vita danska vinterklimatet alltså? trodde jag ja. jag tappade känseln i fötterna innan jag hunnit ner till bageriet på andra sidan gatan men jag var redan fett försenad till Rikke så jag fick tappert pinna på vidare med sakta men säkert bortdomnande kroppsdelar ner i stressmetron mot Nörrebro. Väskan var tung och otymplig, roddad med chamoinjoner och jalapenos?i cant go anywere utan matsäck?det är så löjligt men jag är lika livrädd för blodsockerfall som för pizza med extra ost?så att jämt och ständigt gå runt med stinkande madpacker i lilla väskan ihop med allt annat nödvändigt som laptoppen, ?huska ditt liv kalendern? och tre påsar pulverproviant är ett nödvändigt ont i min vardag.

jag glömmer så lätt att åka kommunalt i köpenhamn är lika med digerdödens motsvargighet till istiden för bussarna kommer aldrig i tid och metron är byggd för grönländare vana att bo i igloos. jag klarade nätt och jämt resan ut till rikke och satt sen och hackade tänder i en timme och sörplade i mig min halva kopp kaffe med mjölk i hennes vardagsrum i hopp om att få upp värme nog för hemresan. jag åt min halva matsäck i bussen på väg dit och andra halvan i bussen på väg hem. kroppstemperaturen sjönk kraftigt med varje jävla bussbyte runt hela stan. men jag har utvecklat en ganska välfungerande ?pitstopteknik? och är numera rätt bra på att se fullständigt oberörd ut av att stå och glo på whatever i den lilla butik som råkar komma i min väg när jag helt enkelt inte orkar ta fler steg ute i vargavintern och bara måste få samla mig lite och hämta andan, blåsa liv i fingrarna och torka bort det värsta snoret ur den konstant inte droppande men rinnande näsan. jag snorar värre än en förkyld treåring på dagis men det har jag liksom lärt mig att acceptera och leva med. tycker inte ens att det är särskilt äckligt längre med den ständiga floden av saltsmak som sköljer över mina läppar så fort temperaturen kryper ner under nollan.

i made it to next appointment for the day iallfall. ?jobbhalloj? med personalstyrkan från nya jobbet. det var trevligt tills vi skulle äta ihop. jag har faktiskt ingenting emot att äta ihop med folk längre men det blir nästan pinsamt obvious att man är kanske lite väl petig med maten när man blir serverad ett berg med chili con carne, tre deciliter ris, en skopa guacamole, en halv deciliter creme fraishe och tre salladsblad och lite persilja och fyra jalapenos. jag tycker om att äta?men på av utbudet på den tallriken så kunde jag äta de fyra jalapenosarna, salladsbladen och pilla ut persiljan och två tre bönor ur den maffiga chiliconcarnen?det ser inte bra ut? så jag skyllde på att jag var lite vegetarian och fick en skål med sallad istället. den åt jag lite grann av iallfall. det som såg gott ut och inte simmade i dressing som jag inte kunde utröna till störst del bestod av olja eller vinäger? det slutar med att jag skickar tillbaka två tallrikar nästan orörda till ett kök jag själv jobbar i?inte så bra kanske men vafan?man kan väl inte gilla allt och dessutom så hade jag ju precis ätit mina svampar?

sen flydde jag från allt vad gemensamma aktiviterer heter dvs åka skridskor. det var helt enklet inte min sorts peronalhygge. chiliconcarne och skridskor är bara så fel det kan bli. äta mat som inte går att äta och sen frysa häcken av sig på bambiben som inte vill röra på sig i onödan helst. så jag flydde hem till sara som bor runt hörnet och kedjerökte cigaretter och poserade i hennes andy warhol möbler istället. sen eskorterade sahra mig till bussen, eller släpade snarare, jag var fullkomligt hjälplös i mina styltor som inte var gjorda för att vandra i snömodd i. sahra utrustade mig dessutom med ett par thermobyxor och hade hon inte gjort det hade jag väl aldrig överlevt resan hem. först var det varmt och jag upplevde för första gången på hela vintern en helt ny känsla som hette ? vara utomhus och så pass påklädd att det inte gör ont i lemmar och leder samtidigt? den känslan höll faktiskt i tio minuters blåsväder orkan och snöstorm mens jag tappert väntade på köpenhamnsbuss och jag hann faktiskt stå och gotta mig lite i alla andra frusna ansiktens uppsyn där jag stod på busshållsplatsen och var  varm om rumpan och de cyklade förbi i orkanen med snoret rinnande . När bussen inte kommit efter 20 minuter började jag misströsta lite. Nu var det faktiskt långt ifårn behagligt att vänta mer trots varma thermobyxor. Efter en halvtimme kom paniken krypande och efter förtio minuter började jag gråta. Det här var lika med dödsångest. Jag var gravt nerkyld och kände mig döende och enda proviant jag bar på var en påse frusna lyxbär till mina daquiries som jag planerat dricka vid hemkomsten. Det håller inte att slita upp en påse frusen frukt i snöstorm och tro att man ska bli varmare av att äta den. Så jag gick grinande iväg till nästa busshållplats och så kom äntligen bussjäveln.

Istället för vanlig kvällsrutin med frusen romdrink så roddade jag med spenat och spyasoppa kokt på spenat, vatten och massa kryddor. Observera att jag tillagade min kvällsmåltid utförd full utomhusmundering och det ör först nu tre timmar senare som jag funderar på att ta av mig thermobyxorna. Det sitter nån söm där bak som skaver mot mina sittben men nu är jag åtminsotne liiiite varm om rumpan.

Det var dagens köldstatement.

Imorn ska jag jobba. Inte i thermobyxor dock. Och så ska jag prova brunchbuffén på jobbet för första gången. Jag fasar för att den till större del kommer bestå av ikke ätbar normalmänniskomat än ronniemat. dvs ägg bacon och croissanter mer än färsk frukt och läckra grönsaker och bär? jag får ta med mig min frusna fruktpåse och laga eget?än en gång rodda matsäck alltså?

well well gonatt mina skatter för den här gången.

Hannah drömmer mardrömmar om att hon loggar in å helgon och möts av Piratkrobatens dödsannons. jag skrattar högt och nästan med hjärtat, nej såååå illa e det faktiskt inte, jag håller ju inte på att dö iallfall, eller?

De senaste veckorna flyter samman, sen Sofie och Hannah var här på besök så har dagar och helger och veckor flytit samman. Jag jobbar och jag roddar. Jag älskar nya jobbet, älskar att ha nåt att göra. Även om det nu är kånka disk upp och ner för trappor, steama mjölk och fixa ?kaffetastiska upplevelser med vispgrädde med maplesyrup till smilande kunder? som dricksar i snitt 45 kronor om dan.

Sen är jag omgiven av toscakakor, äppelpajer, isvita cheesecakes och nachostallrikar. Jag smakar på nästan allting, i alla fall en gång sen när jag vet hur det smakar är det inte kul längre och om jag råkar stoppa samma sak i munnen två gånger så måste jag spotta ut. Det känns liksom onödigt att äta nåt som motsvarar en liten kaloribomb om jag ändå vet exakt hur det kommer smaka. Å andra sidan är det en guldgruva för mina blodsockersvängningar. Det finns alltid en kaksmula eller tiondelsbrödkant att suga på om jag skulle falla allt för lågt och börja röra mig i det där gränslandet där allting blir blurrigt och jag tappa tal och tankeförmågan och börjar sluddra.

Jag önskar att om jag ställde mig på vågen nu så skulle den visa 48 kilo med guldstjärna i kanten. Jag vet att den aldrig någonsin skulle få för sig att kravla hela vägen upp till 48 men jag önskar ändå. För här där jag är nu där vill jag vara. Fast jag vill att vågen ska visa annorlunda så att jag får träna också. Men drömmen om att komma tillbaka till träningshallen, pappa Sörens hardcore träning och fysisk tillfredsställelse i utmattning seglar bara längre och längre bort ifrån mig och det som en gång var mitt mål, min morot min trigger är så suddigt och bakom så många stängda dörrar att jag nästan glömt hur jag från början hamnade i den här soppan.

allt jag vet är att om min kropp äter upp 750 gram till av sig själv så kommer jag väga lita mycket som jag gjorde när jag var elva år gammal på riktigt. jag vet inte om jag klara av att rasa ner under 40 strecket?jag fattar det inte, hur lyckas jag stå på benen? och hur kan de pappskallar till folk omkring mig på skolan säga till mig samma dag att jag ser mycket bättre och snyggare ut nu när det syns att jag börjat äta igen!!!

vadå BÖRJA ÄTA???? har jag någonsin slutat? jag tror inte folk fattar att jag käkar. jag tror fortfarande att jag äter mer än dem?fast jag äter bättre? jag vet att jag äter bättre, fast lite för bra för min egen hälsas skull kanske.

jaja skitsamma piratakrobat är inte död i alla fall men hon är mycket mycket trött och idag ska hon försöka göra det där som hon skjutit upp nu i två veckor. cykla hela långa vägen in till stan och ordna sitt förbaskade skattekort så hon kan få sin surt fördärvade lön åtminstone till början av nästa månad?

IDAG HAR JAG GJORT MIG FÖRTJÄNT AV ATT LEVA!!!                                

kvällens mantra

ja, jag får ta en liten fruktcocktail till. ja jag har gjort mig förtjänt av att leva idag. jag får inte loosa ett endast kilo mer så hur tryggt det än må kännas att sitta och frysa och va hungrig så måste jag ner med någonting i systemet. aldrig någonsin i hela världen att jag skulle få ner en minsta liten bit mat men efter mångt och mycket dividerande så lyckades jag i alla fall övertyga mig själv om att ett par jordgubbar och en halv kivi kan jag väl tillåta mig och spetsar jag min cocktail med bara lite lite rom så sover jag lite lite bättre i natt.

ibland är det värt att se sig själv i spegeln och se på vad som hänt. se på sig själv med friska ögon och sitta och tjuta rakt ut på sitt skabbiga toalettgolv och bara totalkapitulera inför vad som för den riktiga verkligheten. inte min verklighet utan den riktiga verkligheten. den verkliga verkligheten.

jag hatar min spegelbild. jag har blivit så gammal. jag är så gammal så jag är nästan död. jag så nästan död så jag är varken gammal eller ung längre. jag är trasig föråldrad äcklig skröplig gammal tant lika mycket som en regredierad förminskad mycket mycket sjuk åttaåring. en åttaåring som lärt sig att titta djupt ner i flaskan. titta djupt ner i en flaska som inte har några svar. det finns inga svar för jag har inga frågor längre.

anorexin har tagit ifrån mig allt. allt som var av värde. jag orkar inte prata med min mamma mer, jag orkar inte med mina vänner, jag orkar inte träna, jag orkar inte umgås, jag orkar definitivt inte ordna fler saker och om sanningen ska hela vägen fram så orkar inte ens gå trehundra meter ner till netto för att köpa mer bär till mina daquiries. jag kan inte koncentrera mig så pass länge att jag klara av att läsa fyra rader i en bok. jag kan titta på bilderna i ett reklamblad och tycka att det är jobbigt att bläddra blad, vända sida. det är jobbigt att duscha, det är oöverskådligt att gå över gården för att boka tid i tvättstugan, knyta skorna, dammsuga, borsta tänderna, klä på sig, klä av sig, byta strumpor, tvätta av smink, byta kanal på teven osv osv…

jag spetsar min fruktdrink med rom för att slippa tänka, för att slippa tänka på hur fel det är att ännu en dag ha misslyckats med att uppfylla alla små obetydliga sysslor på sin att göra lista…ställt in avtal efter avtal, missat möte efter möte, svikit, bedragit och lurat och ljugit för alla inklusive mig själv. har jag egentligen ätit idag…har jag druckit vatten? jag vet inte jag minns inte

anorexin har satt in dödsstöten som är lika med att ta ifrån mig mig själv och min egen förmåga att tänka klart. det sista jag hade att klamra mig fast vid var mitt intellekt och min älskade lilla hjärna. den funkar inte mer. jag vet inte ens hur jag mår längre, jag vet bara att jag sällan gråter, det är för jobbigt, jag orkar inte det heller.

men nu är jag i alla fall lite lugn. jag fick ner lite mer ”mat” bär och vaniljsocker och saft och rom är också mat…kanske inte det bästa men mycket mycket mycket bättre än ingenting alls… kanske hjälper det mig att orka lite mer imorgon, kanske inte…jag vet inte, jag anar det inte, jag orkar inte ens bekymra mig nu.

det enda jag vet att mantrat hjälpte lite. ” idag har jag fan gjort mig förtjänt av att leva” idag och inte imorgon… för skjuter jag upp mitt levande många fler dagar nu så hinner jag dö innan jag hunnit med att leva…

jag vill ha vår, jag vill vara frisk och jag vill orka. orka cykla längre än 10 minuter fram och tillbaka till skolan, orka baka rågbrödsbullar på morgonen och orka köpa bär på netto, orka fika, orka umgås, orka träna orka ordna allt det där som ordnas skall… det är ett under att jag klara av jobbet. ett fucking jävla under och mirakel. jag undrar hur länge jag lyckas lura dem…jag hoppas det blir länge för om jag lyckas lura dem så kanske jag också lyckas lura mig själv lite, lura mig själv att precis som jag jobbar deltid 20 timmar o veckan kanske jag kan få va frisk på deltid 20 timmar i veckan. det är en början, det är en start. nu får det bara inte bli kallare ute eller snöa mer för då snöar jag inne, snöar inne som en björn som glömt äta sina bär inför vinteridet och svälter ihjäl. och jag vill inte svälta ihjäl. jag har fan i mig gjort mig förtjänt av att leva. jag har fan i mig gjort mig förtjänt av att leva lite längre i alla fall innan jag ska till och gå och dö…

Der handlar om trygghet. När man är trygg orkar man ha självdistans. Why? Jo för min stackars lilla hjärna behöver inte arbeta 24/7 för att finna ut av hur den ska klara av att driva sitt stackars utbrända roadkillmaskineri till kropp de nästinföljande förtio timmarna, eller nästintill följande förtio minutrarna om ni nu hellre vill höra det. För så illa är läget gilla sanningen eller gilla den inte men så har det varit under de stunder jag legat som lägst.

Anyways those small happy moments what are they? What are they, helt ärligt subjektivt från var jag är just nu I min lifeprocess. Lets ditch the dirt folks!

Att orka skratta åt sin igensnöade cykel utanför porten och tycka att den är fin i alla sin försvunnenhet istället för att sätta sig på bacekn och gråta för att den extra ansträngning det kräver att låsa upp den nu inte är medräknad i dagens energiförbruk och kostplan.

När man hänger på mage i snöstorm ner i nettos container och blir barnsligt lycklig över att hitta två löjliga godis-happy-party-surprise-kits I dumbstern pyntade med påskris och kan strunta i att fingrarna har blivit så kalla att de i princip redan trillat av.

När man kan njuta av att hänga i baren på sitt nya jobb trots att man är ledig bara för att det är trevligt att vara där och för att det finns en annan plats på jorden att tillbringa sina småtimmar än hemma med crapteve eller framför den gamla skabbiga datorn på Örkenfortet.

När netto har tillbud på lyxig fryst fruktmix och att handla påsen känns lika lyxigt som att handla ett par nya skor bara för att man vet att minus tio spänn i plånboken inte betyder ruinerad två veckor framåt

När man kan komma hem till ett hem som man vet kommer vara ens hem åtminstone lite längre än tre veckor framåt

När man sagt hej och hej då till tre olika ansikten under samma dag och man vet att de alla inte är från samma gamla uttjatade snuskcirkusbekantskapkrets.

När man kan smsa hejvilt med en galen gammal tant på mobilen utan att oroa sig för vad varje meddelande kostar i förhållande till budgeten för sprit och cigaretter.

När man kan dricka en kopp the sent på kvällen för att man är sugen på just the och inte enbart för att den innehåller noll kalorier och man försöker slå ihjäl en skrikande hungrig demon i sin mage.

När man kan låta bli att dricka en stark drink till middag inte för att man skär ner på kaloriintaget utan för att ikväll behöver jag faktiskt inte den där drinken för att överleva de sena natttimmarna. Idag har jag ätit makrill istället.

När kalendern är uppbokad med massa jobbtimmar och inte full av to do list that never gets done lists. Eller hundra telefoner angående viktiga möten och rodderier man vet att man aldrig kommer orka styra upp eller ordna.

När man orkar skriva allt det där man tänker för att det finns plats till tankeverksamhet i hjärnan och den surrar som den ska och producerar annat än malande maskångest i form av ryckigt ogripbart dravel och självhat.

Jag frågar mig bara? Kan allt det här skyllas en burk makrill i tomatsås, en rågbrödsruffel, en ordentlig portion välling, två kaviarknäckisar och en påse fruktmix? Eller skylls det smssegern i manipulation och övertalningsförmåga och list mot galentanten?

Säkert är det en combococktail. För precis som med sprit och drinkar så smakar två välkombinerade ingredienser oftast bäst om de får leka med varandra i en bra mix av is, frukt och smakförhöjande ämnen. Man måste blanda röra eller omsorgsfullt skaka alla bitar på plats och ge de det lilla extra i form av garnityr kryddor eller roliga ascesooarer för att cocktailen ska bli perfekt. Så funkar liksom livet också. Det lärde jag mig som liten ronnieparvel av lars von trier. Man ska ta det goda med det onda. Sambucca gör sig bäst med beylis och tequila smakar skit om man inte har nära till hands med roddad salt och citron. Djävulen hade aldrig haft sån genomslagskraft hos satanisterna om man inte haft en galen gud att jämföra med och danmark hade inte varit i närheten av så avslappnat dejligt om man inte kunde gnälla på trista och skjortkragevälknäppta storebror sverige på andra sidan sundet.

am i right?

nu ska jag spela kungen med gott samvete

Den hær chailatten som aldrig blev drucken på det supermysiga lilla cafét i malmø med den søta servitøren manifesterar hela mitt inre krig just nu...

Jag vill leva men jag tørs inte! Jag vill dricka chailatte och tycka att det ær gott men jag tørs inte!


Jag är tillbaka i mina rutiner jag är tillbaka i mönster...jag lever för att döda mig själv igen...

Kontrollen kontrollerar mig och stryper mig sakta i sitt jærngrepp.

Igår blev jag rædd før førsta gången på riktigt længe... riktigt rædd...hjærtat klappade, kroppen skakade och Ingolf i magen hånskrattade. jag kunde bokstavligen kønna hur han åt upp mig innifrån och hur mkt jag æn ville att han skulle dø och førsvinna så var han starkare... och det till trots att jag har ju gjort allt jag kan den seenaste tiden før att ta hand om lilla kroppen. ta hand om kroppen med den lilla del av min hjærna som fortfarande ør frisk. gett min kropp det den skrikit efter och gett fan i att lyssna på Ingolf. det har slutat i kaos och skrik och gråt och kamp mellan Ingolf och mig men jag har kæmpat iallfall men till ingen nytta...Ingolf har lurat mig igen...han lyckas alltid. han vinner alltid. jævla ingolf och han lyckas bara så jævla bra.

jag tror att jag føljer min kostplan, jag tror verkligen på det, det kænns som om jag æter tre stora arbetshæstars portioner i min femdubbla vikt vid varje måltid men vågen envisas med att krypa neråt neråt neråt... varje gram ær en førlust, ett steg længre bort från ræddningen i den førbannade siffran 46 som bara førsvinner længre och længre bort ifrån mig... ett kilo till och jag blir inlagd...inlagd och tvångsmatad...


det ær omøjligt det kan inte hænda det får inte hænda...ænglar och jævlar i himmelen se till att det inte hænder...

nu ska jag snart cykla ivæg och kolla på en lægenhe...jag har inte råd med den men kolla kan man alltid...sen ska jag jobba och sen ska jag hænga med søta frøken julia...

ønska mig lycka till med allt... i need it badly. jag behøver det så fucking jævla intesivly badly...

Yo fellas wilkommen Biavenu! WELCOME TO RONNIES PLACE!!!!



Kvällens tema var Kåt men Rädd!!! Jag och Hannah lyckas ehhh sådäääär...



Sofie hade eget tema...nöjd och berusad... lägg märke till skitsnygga inflyttningspresenten jag fick av sofie...dönickehuvudaskebägern>>>



ronnie ville också va full och glad...



Hannah poserar med hot and Sweet och ännu en magnifik inflyttningspresent, rosa diskborste med döskallemotiv>>>



Julia spritjultomten kom förbi med Hot and Sweet och var bara damn Hot and Sweet!!!



Julia Housewife passar på att provdiska nya dirskborsten



Ronnie med alla fina inflyttningspresenter och Ice Pack Hungoverkit i munnen, hannah knaprar salta pinnar i bakgrunden...



en god värdinna sörjer för att gästerna får goda drinkar... guess whats coming up...



frosna jordbär +



den välanvända mixern!!!!



is och vaniljpulver...



GRENADINE MED LIMESMAK!!!!




SÅ BLIR DU SÅHÄR GLAD...!!!!

Jag har fått skavsår på hakan av att sitta med ena benvärmsinbakade knät under hakan hela kvällen framför datorn... jag har separationsångest från mitt nuvarande hem i "CASA Sörens Residence" och minns mina gamla roadkillhomes med sentimental inbillad kärlek...

hittade iallfall massa massa gamla bilder på för er sen förr i tiden invigda, den så kallade "syrafabriken". det som blev mitt första hem när jag lämnade allt stabilitet och säkerhet betyder och heter bakom mig i stockholm för att pröva lyckan och leva zigenarliv som sunk-cirkus-träning-junkie i industrihamnen i köpenhamn...

some of you guys were there och hälsade fakiskt på i cyberpunkvärlden som var mitt hem under sex långa kalla månader utan vare sig varmvatten, dusch eller ordentlig elförsörjning...you know det handlade om att se till att stänga av musiken om man ville rosta en macka och ha kaffekokaren igång samtidigt annars gick strömmen med detsamma. eller så vaknade man antingen av att luggen fladdrade i vinddragen från fönstrena om det blåste ute eller att det droppade vatten i skallen på än när man käkade sin dumbsterdajvade gigantiska containerkanelbulle med nutella till fruskost...ohhh those were the days...

all mat kom från antingen nettos eller superbrugsens stinkande containers eller från underbara arvis gigantiska snattarjacka som rymde allt från vinpavor i trehundrakronorsklassen till tamponger och toarullar när det var kris på pengafronten. och det var det ju nästan jämt för oss som bodde där. vi var alltid panka som riktiga roadkill stadsråttor ändå levde vi oförskämt gott på det som sopcontainerserna erbjöd eller det som arvi shopliftade.

well här e några happysnaps from the good old days innan vår holländske vän cirkusartisten michelle råkade bränna ner hela skiten med det stearinljus som han trotsigt och nästan maniskt vägrade komma ihåg att släcka innan han gick till skolan varje morgon...

syrafabriken i all sin prakt där den ligger i industrihaven på islands brygge i kbh



gården by night med alla "hittade cyklar" ;)



stuen eller vardagsrummet om jag ska försöka hålla mig till svenska



stuen/köket ur annan vinkel, lägg märke till bruden som tömmer matrester rakt ut genom fönstret i bakgrunden =D mycket praktiskt när man saknar allt vad köksfaciliteter heter...det fönstret var vår slask, diskho call it what you want....



ute på gården igen...det var alltid folk på besök och här e nån fredagkväll med lite eldsving som festuppvärmning...



hemmabandet håller konsert i stuen...



diverse gäster tar sig frieten att skriva en hälsning på nån av väggarna även om det efterhand blev sjukt svårt att hitta en ledig spot för en signatur hehe...



nattens överlevare typ...nån form av efterfest för de som inte dött ännu...



somliga klarade sig ända till gryningen...



andra däckade uppe på hemsen...vår gästloftsäng som aldrig stod tom men som krashades av nya gäster varje natt...



världens bästa bakismorgenmad (dansk bakisfrulle) nog ett av mina starkaste minnen från den här tiden. efter att ha gått ner på netto och pantat alla flaskor från kvällen innan så slog vi till på stort och handlade en juice och sen snodde arvi resten av affären. brödet kom alltid från stjärnbageriets container inne på ströget och hämtades i stora svarta gigantiska sopsäckar fulla med croasanter, kanelbullar, ostfrallor, scones, kakor och pizza i massor och överflöd som ibland var så nyutslängt att de fortfarande var varmt efter att man cyklat hem med det på lasses christianiacykel



hungriga bakfulla jävlar var vi...och krigande veganer mot köttarianer =D



sist men inte minst toan/diskutrymmet där det staplades disk under flera veckors tid tills någon fick panik skällde ut hela huset och tvingade någon stackars jävel som smitit allt för många gånger att diska. det var ett projekt som tog timmar av uppkokning av vatten i tekannan för att få diskvatten nog att skrubba loss gamla fastbrända kaninbenpiprester från kock-lasses ambbitiösa festmåltider om helgerna som alltid slutade med halvtaskig mat och massa massa disk...uppmaningen på lapparna på väggen funkadea lltså inte och tyvärr tyvärr jag gråter blod men jag hittade inga gamla bilder på diskbergen...just imagine that one okej...



tilläggas bör att när man gick på toa mellan oktober och januari så var det frost på toasitsen... det var även genom det toafönstret bakom den här dörren som alla de som var i syrafabriken under branden evakuerades då resten av fönstrena blivit isolerats och spikats igen av oss desperata stackare i kampen för att hålla den bitande kylan ute.

well more to come maybe...

dumdidmudidum...

jag kedjeröker cigaretter
nynnar för mig själv
och försöker komma på varför det går fel när det går fel


"if it makes you haaaaappyyyyyy.....it can´t be that baaaaaaaaaad....
if it maaaakes you haaaappyyyyy.....
...so why the hell are you sooooo saaaad...."

jag pallar inte stå emot trycket helt enkelt, jag e galen, jag e svag jag e stark, jag måste göra som Ingolf säger och han säger ladda upp bilder på Strawerry Daquiri ingredienser nu så då gjorde jag det...

sooo.... här är de!!! mina HAPPYSNAPS!

det som gör mig lycklig

min ultimata livscocktail

den ser ut så HÄR>>>

du behöver en stor flaska BACARDI RUM
(jag borde få spons för det här e fan gratis reklam på högsta nivå)

VANILJESOCKER
(kanske liiiite mindre än på bilden)




JORDGUBBAR
i massor satsa på 250 gram iallfall om de e frysta



GRENADNE
jag reklamerar inte för nåt speciellt märke här men det finns nån jävel på Netto med limesmak som e favvo just nu iallfall


IS I MASSOR
alla vet hur man gör is??? right! men ta inte för mycket is... det blir slaskigt snabbt och dödar romsmaken...


OCH DU FÅR.....

>>>>



ETT FUCKING HAPPY MOMENT MED DIG SJÄLV


tusen gånger bättre än nudlar och ketchup eller vad det nu är som ligger ett på tio i topp listan över studentdiettoppen...

well sucka...och de frågar mig varför jag dricker så mkt sprit...jag kontrar!!! vad är alternativet???