Wasabilicious

där är jag och är Ghetto Girl ikväll...beställ en melonmojjito om jag inte ser allt för stressad ut...den är grym...du blir glad.



kisses lovlies vad gör ni i afton,,,,

blir det någon earth hour för er del? släcker ni lyset ikväll?

flög upp i famnen på mig när jag trippade hem genom skogen igår mitt i natten som vanligt...

vettskrämd yljamandes och darrande borrade den in huvudet i nacken på mig och kröp in i min stora luva. jag brukar dra till mig kattdjur i alla dess former men den här kissen var nog dessutom lite desperat. den vrålade av skrek och såg typ lika bortkommen ut som jag skulle gjort i ett hav av fotbollssupportar...

jag satte katten på huvudet och pratade lite med den. den satt kvar så jag fortsatte gå hemmåt...efter ett par kvarter fick den vittrning på nåt och skuttade ner, men jag hann inte långt innan den kom galopperande i full fart igen vrålandes och samma procedur upprepades och jag hade en katt i luvan igen. kissen följde med mig hela vägen hem så när som på de sista femtio metrarna, tror det är lite forbidden cat-area i vårt distrikt om man inte pinkat in revir redan så där drog den.

har sovit oroligt och drömt om kattskrället som säkert är jättelost och borttappad och kall därute...men jag skulle aldrig forcera en katt in i en lägenhet den inte självmant går in i och iochmed att den drog så dog mitt rädda-kattenmission lite där...

men ändå lilla kissen...

Okej nu undrar jag en sak och ni ska svara...allihopa...stammisar nyisar...fegisar allihop. det här måste redas ut!!!

Vad heter klumparna på bilden och hur äter ni dem? Äter ni dem överhuvudtaget och i så fall hur ofta, till vad och hur fort?

Jag och Linnsan hade en diskussion om bajsbollarna efter min senaste incident halv tre på natten när jag bestämde mig för att testäta en.

Jag kallar de delicatobollar, jag åt min på mindre än en minut på väg ner för rulltrappan i Zinken och jag tyckte den var skitgod och jag mådde inte illa efteråt? linn tyckte jag var grose och hävdade att normala människor inte kan äta en hel sådär snabbt utan att få lite kräkkänslor efteråt...jag håller inte med...så nu måste jag veta!

Hur gör ni? Sitter ni och pillar i den i timme på ett kafé, slinker den ner av bara farten i väntan på bussen eller skulle ni aldrig köpa rasiståbäket och välja nåt annat istället!

Jag är nyfiken! Tell me!!!!

Sjukaste chokladbollhistorien vinner EN FET LÄNK TILL SIN BLOGG!!

okej nu kör vi!

....ett glas blåbärssoppa och massa björnbär och ja e redo att möta dagen.

jag vill ha en youghurtglass i solen idag...jag vill mellanworka på sacre couere...HALLÅ JAG HAR FAN INTE HUNNIT TRÄFFA NÅN PÅ TVÅ VECKOR!!!!

jag dubbeljobbar hela helgen som vanligt men har kanske ett par timmar ledigt sen em...buhu alla borttappade älskade ring mig! jag ska springa förbi Ronnie Renhornet med Circus  Queen Angie tidig eftermiddag och sen e jag typ frei...arbeit macht frei...??? naj sällan...jag ska jobba lite ikväll också ju...men bara lite...elle nja lagom.

kärlek alla fantastiska nu >>>SOLEN!

mamsen tog med mig och handlade mat idag, det blir liksom inte ordentligt gjort annars...så lätt att fuska. och trots än att mamma är sämre på att handla egentligen än jag så anstränger hon sig så jävla hårt och mycket för att det ska funkaoch den ansträngningen skådad ur mitt perspektiv är värd mer än all skumpa i världen. tack tack tack underbara älskade mamma och fan i jävlar mig det börjar faktiskt gå bättre tillochmed med jävla matinköpen...snart kanske jag kan själv...jag kan mer och mer själv iallfall...kommer inte bara hem med burksvamp och jalape¨nos som jag ändå inte törs öppna...

men det tar väl ett tag innan ränderna går ur helt antar jag, men framsteg framsteg jag kan arbeta mig igenom en mataffär på under en halvtimma utan att drabbas av manisk panik och rusa ut tomhänt och lägga mig på asfalten utanför och hyperventilera. grattis ronnie!

far skickar små lustiga mejl från sitt internetcafé i öst på en svenska som mer och mer stavas som söderkisslang låter...tycker det är lite rart, språkpolis pappa har blvit lite slarvig på äldre dar haha...usch fast jag saknar honom även om han är spritt språngande galen. hur mycket roadkill rocknroll hysterikaliv jag än lever och hur många demoner jag än samlar i mitt livsbagage så kommer han fan alltid att bräcka mig. jag har 40 år på mig men jag vet redan idag att det kommer bli en svår och svettig bortamatsch att leva upp till den manodeppresiva galenskap toppad med löjrom och champange som är min pappas. usch dumskalle...skall alltid va värst, envisa åsna...inte konstigt att man är som man är...präglad.

bläh blahah

jag vill sova ordentligt inatt...men det lilla ölrusdus i huvudet som jag lyckades åstadkomma med en liten  33cl bud toppad med roses försvann på väg hem i kylan längs med årstaviken...synd...hade varit skönt att bara lägga huvudet på kudden, trött blunda somna...minns inte när det hände sist...jag har fan inte sovit ordentligt på flera år...bara lagt mig i sängen för att jag vet att man gör så...somnat ganska smärtfritt på nåt vänster men inte lyckats blunda mer än två tre timmar i sträck...vaknat mitt i natten, vaknat innan gryningen, vaknat i gryningen, vaknat tillsist då när jag ska igen och äntligen äntligen fått gå upp...varje natt samma lika...har inte ställt en klocka på lika lång tid som ja inte sovit. jag är en klocka och den ringer med tre timmars intervaller dygnet runt. och jag hatar piller så sömnmedicin finns inte på min karta...

imorgon ska jag raketspurtjobba ett par timmar innan lunch och sen ska jag unna mig ledigt i goda vänners lag en stund på eftermiddagen...kanske ett glas bubbel och en pumpernickeltapas på sacre couere efter att jag sprungit förbi ronnie med en inflyttningspresent (hjälp köpa vad???)

sen hoppas jag att vi ses på teater scenario när det blir kvällen. jag ska Agenta lite för Brollan och kränga Merch för bandet!

well well enough for now! och tack alla söta som skriver fina snälla kommentarer. jag ångrar mig aldrig men ibland undrar jag vad fan jag håller på med som vänder in och ut på mig själv sådär i en jävla blogghora på nätet...när ni feedbackar påminner ni mig om varför det finns en mening. för det gör det.

kram kram kram till er alla därute och sov nu och ha en god natt även om jag kommer ligga och vrida mig som en skadeskjuten iller hela natten.

ronnie roadkill loves you!

med hjortronsylt och inte allt för hårt vispad gärdde.



Sen vill jag kunna äta våfflan, utan att få ont i magen, utan känna stressendorfinerna kaskadkräkspy ut sitt fejkamfetamigiftn i blodet vid blotta åsynen av det hjärtformade grillade monstret till föda och substans framför mig på tallriken. jag vill kunna lyfta kniv och gaffel och skära i våfflan utan att skaka som ett nerkylt skadeskjutet döende trafikolycksdjur. skära i den utan att tänka att den ska räcka länge och aldrig får ta slut, stoppa den i munnen utan känna svetten rinna ner för ländryggen och droppa ner på golvet i oceanstor a pölar. tugga utan att höra skriken i huvudet känna suset och bruset i öronen överrösta världen. svälja utan att känna hur kroppen växer sig oproportionerligt stor. äta hela våfllan med kniv och gaffel utan  att demolera misshandla röra runt och pilla sönder den i hundra delar med fingrarna. äta hela inte slänga spara ge bort eller gömma helst lite mer än hälften.

jag är inte rädd för att kasta mig handlöst rakt ut i luften med huvudet före från en tre man hög rakt ner i armarna på en dansk bjässe, men jag är maniskt jävla vettskrämd bara inför tanken på att hantera en 200 grams sprödgrillad klump med vete ägg mjöl och socker...

hur fan gick det till? vem har snedtvistat min hjärna till att reagera så?

juste

jag såg Björn Gustaffson på Mosebacke ikvälll, därav rubriken. Tanken var från början att återknyta till det men sorry jag erkänner

i lost it i tanken på våfflan

alla flickor ville ha Björn Gustaffson ikväll och jag ville ha min hjärna 

Dilba hade smala långa ben och Öznan anspelade hela tiden på att hon var liten ...Dilba snäste av en gång men han fattade inte, ställde dumma frågor och Björn kliade sig lite nervöst med ena foten på smalbenet.

...ben ben ben...en kväll full av ben!

jag var överanalytisk och fokuserad på ben.

jag borde druckit en öl med massa roses lime i men kunde inte...borde unnat mig men pallade inte rubba balansen. jag vill stå på händer tre meter upp i luften, flytta tyngdpunkten, spänna ryggen i en svag båge, blunda och handlöst falla...

var vi inte alla kära i Shirly Manson...var vi inte alla bara glada när det regnade...

anorexin mår som bäst då iallfall, när det gör lite ont när det är lite svårt och när man inte låter kroppen få leva ut sin fulla rätt att sova äta vara och tacka ja.

jag skulle kunnat börja såhär också!

kära svält, kära dagbok. för det är så fint att känna styrkan av att säga nej till livet...eller? varför kickar man igång så hårt på att plåga sig själv, känna sig starkare än kroppen. låta demonhjärnan vinna över fysiken. missförstå mig rätt är ett uttryck jag återkommer rätt ofta till här i bloggen, men jag är bara ärlig. nånstans är anorexin arg och provocerad av min aptit på livet och då bli hon tvungen att påminna mig om att hon finns, attt hon fortfarande har mig i sitt hjärngrepp och att hon är den som bestämmer. som sagt missförstå mig rätt. just nu är jag en mycket dålig anorektiker. folk yttrar ju titt som tätt trevliga kommentarer om att " va skönt att du ser mycket friskare ut idag och det ser ut som att du mår mycket bättre nu"

bullshit

trigger

hej svält hej dagbok

jjag vet att de kanske menar väl, men jag tycker det är så fel. hur kan man fokusera en människas välmåeende på hennes utseende när hon befunnit sig i ett sjukodomstillstånd i så lång tid som nästan enbart fokuserat till det yttre. ge fan i det hörrni. ag må vara en fet anorektiker, men det är vi allihopa, eller jag är nog smalare idag än för ett år sen även om jag kanske väger 100 kilo mer idag. jag har nog aldrig varit så tjcok som när jag var som sjukast..

ja ja, det kommer bakslag åt alla hålloch kanter nu faktiskt. både bra och dåligt. bra för att jag fattar att enda vägen ur det här är att sätta hårt mot hårt, dåligt är att tryggaste platsen på läktaren är bubblan. så när man slagits och slagits som en galning på fältet och är sårad sliten och trött så är anorexins trumfkort alltid den där jävla bubblan,

jag är ärlig nu för att jag är så trött. trött på smalhetshetsen, hysterin och hajpen kring att the thinner is the winner. alla jävla idioter som hyllar magerhetsidealen, längtar och trängtar efter utsvultna kroppar och önskar avundas och vill deffa deffa deffa. hej svält hej dagbok hej beach 2008...till vilket pris...

alla ni som misslyckas med era sommardieter. grattis till er! ni har vettigare saker för er än att svälta. ni har liv som tar över och tvingar er att leva istället för at banta. ni har distraktion och events och happenings i er vardag som gör svälten bantningen och självtortyren omöjlig. NI HAR VÄRDIGA MENFULLA LIV. det har INTE en anorektiker! en lycklig männsika med full agenda kan till slut inte välja svälten. för hos anorexin finns inga kompromisser. det är anorexi fullt ut tusen procent eller ingenting. tillssist tar hon över allt och då kan du ge blanka katten i den där kvällsfikan på stan för det är kalorier i mjölken till kaffet, det är kalorier i citronskivan till ditt vatten och det krävs tillssit för många kalorier av dig för att orka sätta dig på bussen in till stan för att dricka grönt detox the utan socker, allt för många kalorier som du inte har, som du svält bort för länge sen. så du kommer sitta kvar under dina filtar hemma på din soffa och ruttna tillsammans med din jävla självkontroll. din självkontroll som kontrollerar varenda steg och andetag du tar. så ett stort jjävla rungande grattis till varenda snedsteg i era beach 2008 dieter. var stolta över att ni käkar kaka och dricker öl och vaknar bakis och beställer pizza. ni mår för bra för att orka bry er. ni mår för bra och har tusen andra saker att tänka på än att hata er själva för att ni inte är perfekta. ni är i mina ögon avundsvärt perfekta...för att ni lver istället för att dö.

så hejdå svält och hejdå dagbok.

jag tar ett bakslag nu, ett litet men intensivt ettrigt jävla påminnande bakslag. imorgon vill jag inte vakna klockan halv sex och gå upp och tvångsträna, imorgon vill jag äta hela min lunch på tallriken inte spara halva till senare och gömma undan den. imorgon vill jag gå en promenad för att det spritter i benen av energi och lust att leva inte för att jag måste gardera mig och ligga på rätt sida om mitt plus och minuskonto. imorgon vill jag skita för att jag ätit mat inte för att jag är pajj i magen av för mycket jalapenos och chli.

imorgon imorgon imorgon. anorexins starkaste vapen heter imorgon inte idag.

just nu är jag riktigt jävla besviken på mig själv...riktigt jävla besviken samtidigt som anorexifittan är riktigt jävla nöjd och eftersom hon vinner idag idag så mår summan av alla mina jag jävligt bra.

missförstå mig rätt som sagt.
jag är och förblir bara jävligt obehagligt ärlig

magkramp och obalans

jag får verkligen betala nu, med hög ränta.



trots än att jag lärt mig mycket av att gå igenom det här jävla pisshelvetet så är det så oerhört bittert och sorgligt att varje jävla dag behöva lida sviterna av att ha pajjat sig själv under så lång tid. jag är trasig och det KÄNNS. jag är proppmätt med ballongmage och råångest på morgonen när jag vet att jag egentligen mest av allt borde sätta mig i lugn och ro och njuta av god frukost. livrädd för att äta, inte äta, äta för mycket, äta fel, få ont i magen och bla bla bla...jag kanske är galen som gör den här resan själv ibland undrar jag men samtidgt så blir jag så sur på mig själv för jag rodde ju hit i min jävla anorexiabåt helt på egen hand så även om den båten sjönk så har jag väl snart käkat tillräckligt mycket kokosnötter för att orka simma från den här ön själv också...även om jag alltid hatat att simma men gillat att ro...

stackars lilla kroppen tänker jag nu. usch vad den kämpat ochusch vad jag kämpat emot. den vill ju bara vara glad och leva, överleva, vara glad, men har nekats, tuktats och plågats dag och natt ut och in pp och ner till att göra helt tvärtemot vad den är till för...ingen rast ingen ro, ingen mat ingen sömn, massa spring och till ingen jävla nytta...

den erergi man får av att vara duracellkanin är dessutom helt värdelös...Andy warhol uttryckte det rätt bra i sin biografi fast refererade till DIetPills istället men det är ju samma sak...fejkenergi...

han sa nåt i stil med att Bantningspiller får dig aktiverad, hyperenergisk och manisk men du orkar bara göra helt irrelevanta ovettiga saker som att städa, planlöst irra omkring eller lyfta tunga saker...och det är ju precis vad det handlar om...som att tillföra ström till en lampa...visst den lyser sålänge den får batterikraft men den kan absolut inget annat än det, att lysa alltså...ungefär så funkar anorexi också...du kan ticka på som ett jävla klockur tick tack tick tack tick tack, men precis som klockan går och går och inte kommer någonstans så står du och stampar i dina jävla måsten, tvångsbeteenden vanor och plikter. låst till att lyda och följa röster för att behålla en kontroll som är inbillad men som i slutändan enbart kontrollerar dig att göra precis inget av det du egentligen ville från början...

urverk går sönder och lampor slocknar och går, de kan man byta ut, det kan man inte med kroppar...de måste lagas och att lagas gör ont speciellt om man ska göra det själv utan läkarexamen och smärtstillande mediciner. jag har lagat mig själv genom att flytta hem till goda själars värme och lag och trotsa varenda demonjävel i skallen. jag rekomenderar inte min väg till någon annan, men jag gör hellre det här själv, vägrar bli omyndigförklarad, sjukskriven eller proppad med knark och piller av myndiga män i vita rockar. jag vet bäst, jag kan själv, jag är för smart för det här, smartare än anorexia...det ni...det krävs ganska mycket hjärnkapacitet för att lyckas gå runt en sjukdom, överanalysera sönder den så pass att den faktiskt inte kan lura än längre...och det med en hjärnkapacitet som kanske motsvarar till halva den jag hade innan jag började ro mot min anorexiaö...

ibland förstår jag att jag blev sjuk, det var för jobbigt att va frisk. faktiskt lite skönt att idiotförklara sig själv och slippa tänka överhuvudtaget...tänka på annat än kalorier och plus och minus enkel matematik. tänk så praktiskt. slippa göra viktiga val i livet, uppfylla sina drömmar, ta hand om sig själv och följa alla livets måsten. bara räkna enkel algebra istället. plus minus, ett två tre fyra fem fast inte mer oj nu blev det för mycket bättre att hålla sig på noll för att vara på den säkra sidan och inte riskera att räkna fel...

för det är nog en anorektiskers absolut främsta egenskap. FEGHET. de litar inte på sig själva så de överlåter sig helt i sjukdomens händer. demonerna får bestämma istället och de säger ju nej till allt så praktiskt att slippa tänka själv, bara urskuldrande ursäkta sig med att nej jag kan inte det heller för då får jag ångest...och herregud alla som godtar lyssnar och köper de billiga tricken...ni är nog värre faktiskt...

nu snöade jag in igen sorry, inte meningen alls...men det triggar mig nåt så fruktansvärt att se folk styra sin kos mot dit jag har varit dit där jag dog och dit jag inte vill var på väg någonsn igen.

den där jävla ön har snott halva mig och jag som är kvar är idag lite bitter över det ja...inte för att jag dog utan för att det ska ta sån jävla tid att laga lappa ihop och bli hel igen när man väl bestämt sig. och att det ska göra s motarbetandes jävla ont. inte emo-ont i själen utan som i aj jag kan inte gå stå sova äta andas och bajsa normalt för att det gör ont, allt gör ont och känns fel hela tiden...

skit

skit på er, skit på allt, skit på jävla skiten för att jag är så skitfixerad.

i mitt nästa liv ska jag vara något som inte äter bajsar och skiter...

ett våffeljärn kanske...älskad framplockad och använd med kärlek endast en gång om året och sen brutalt innbränd, svart och oljig undanstoppad i nåt mörkt kyffe resterande 365 dagar om året (skottår räknat iallfall)

det vill jag va...ett våffeljärn, gammal hederlig modell, tung trött och sällan älskad men pålitilig när det väl gäller. och sen när jag varit det i hundra år vill jag va en ettrig liten elak och oberäknelig elvisp igen...



ät mig eller dö!

Har ni fått nog?

Jag har fått nog!

Av ägg, godis till och med skumbananer...hur man nu kan få nog av något så gott som skumbananer...okej jag har fått nog av allt utom just skumbananer kanske...

Påsklunch hos moder igår. Trevligt. Vi åt upp laxen som vi köpte på Street och den var typ gudomlig...

Fick inget påskägg såklart (mor och traditioner är så ikkeexisterande det kan bli) försöker få henne att lära sig men det är som med gamla hundar...vissa grejer funkar helt enkelt inte...

Jag vill ha påsklov NU

Åka pulka, skidor, kasta snöbollar you name it! Funderar på att låna någon polares kids snart bara för att få en ursäkt att brotta ner nån i snön och göra snöänglar...jag är så sjukt avis på alla barnjävlar som leker snöbollskrig på fältet där jag går min morgonpromenad varje dag...tror jag tajmar de mitt i nån frukostrast för jag får vejja för kramsnöbakade vita bollar hela vägen. Skitungar fan va bra de har det!

Jag är inlåst men har fin utsikt...det kliar i benen och jag vill bara ut ut ut och gå till afrika som vanligt...

well well blir lång dag idag, inte så kul dag idag...jobba jobba jobba hela veckan som iofs inte är så läng, få till någon form av helg och sen sticker jag upp till Östersund...önskar jag bokat hemresan lite senare nu jag är i fett behov av semester iochmed att jag till skillnad från alla andra trippeljobbat hela påsken. Visseligen har jag sockerspeedat på skumbananer för att hålla mig igång men det där med relaxa i siffan har det blivit rätt dåligt med.

ja ja

hoppas ni får leka i snön iallfall

tjing tjong sålänge!

spontant sådär...

döseg kväll...alla måste stannat hemma och gosat ner sig för stan var fan helt död i afton...

jag pallade inte vänta på tåget till gullmars från slussen efter jobbet....så jag gick till medis, där missade jag det med en minut, så jag gick till skanstull där jag insåg att oavsett vad så skulle jag missa nattbussen hem till årsta så och nere i t-banan var det så drygt vidrigt fullt med idioter så jag gick över bron. nere vid vattnet hamnde jag i ett sånt där alice i underlandet vägskäls tillstånd igen.

spelar det någon roll egentligen var jag går? om jag går? när jag slutar gå...ännu en gång fick jag lust att gå till afrika...

med frostbitna kinder och nerslitna klackar sket jag i att svänga upp för backen till gullmars utan knatade vidare längs med vattnet...det var ju upplyst iallafall...en bit...sen försvann lamporna också...

attans

men stockholm är vackert speciellt i fullmånssken, så det gjorde som vanligt ingenting att det var kallt och mörkt och mitt i natten...går man så går man då får man skylla sig själv...har man bestämt sig eller bestämt sig för att skita i att bestämma sig så är det bara pinna på.  så länge det inte finns vargar i skogen så är det svårt att bli rädd. jag är tudrn gånger mer skraj för demonerna i skallen än alla välftäcktsmän och vargar i hela världen iofs...

hem kom jag iallafall. fasen va skönt att få gå ifred hem en natt, genom skogen, utan allt löst jävla pack. min skog min väg min frid. kan jag få behålla den för alltid. nästan synd att det kommer bli sommar och varmt för då måste jag säkert börja dela vägen hem med massa annat folk...jag får gå där när det regnar, då får jag säkert va ifred.

i fred

fred

jag behöver frid

fast jag e fortfarande sockerspeedad...soecker eller fullmånespeedad svårt att säga

inte trött, kan inte vill inte sova och klockan är halv fem på morgonen natten ja whatever... om en halvtimma stänger spyan så helt ute och cyklar i fel dygnsrytm är jag ju inte...

har ni haft en bra påsk? jag hoppas det. jag har haft en bra påsk. utan sprit och med massa godis. inte hunnit baka dödsbröd ännu men det kommer jag lovar...imorgon kanske...

jag kommer vakna i ottan oavsett hur sent jag somnar ikväll....sån e jag sån e jag programmerad...så vi syns snart igen. kram gonatt gomorgon...

skön fas

jag orkar inte tänka så jag låter bli

är sjuk igen och har i princip legat och yrat hela dagen...jobbade häcken ur brallorna i går (iskallt) och ska skaka drinkar hela natten i afton...(klibbigt)

imorgon börjar min helg...imorgon ska jag va ledig och på måndag...eller semiledig åtminstone...måste jobba hemifrån på dan hursomhelst.

påskmiddag med mamma känns lite avlägset och inte sådär avslappnade trevligt som det var tänkt från början...men inget är kul när man e sjuk...då vill man bara ta sig igenom skiten, hosta upp alla bakterier spotta ut de på gatan och låta de ligga där och dö och låta andra trampa på dem.

tack alla goda demoners omen igår för "ticksterkillen" som räddade röven på mig och bakade in mig i sin bil med bastusätesvärmare klockan halv tre på natten och körde mig hem till dörren när jag på allvar trodde att jag skulle få komma tillbaka dan därpå och hämta mina förfrusna fötter.

varför lär jag mig aldrig...

ska tackochlov prostituera mig inomhus idag även om det drar lite kallt där jag står men va fan jag får väl stampa takten lite...

ja ja glad påsk på er alla som får va hemma och mysa ikväll...ni som ska ut på stan eller supa skallen i bitar har jag inget till övers för...ni kommer ångra er imorgon...men soffagänget alltså...i wish i was you!

uhhh måste gå snart...espresso kvadruppel here i come

Okej...det gjorde ont som fan, jag kunde knappt stå på benen när jag äntligen var färdig....

jag led, jag grät, jag gick därifrån iallfall ganska mycket rikare....

Varje gång lovar jag mig att det var den sista, sen går det en vecka, jag glömmer så lätt och när de ringer så tackar jag ja igen.

blir dubbeljobba idag med...

förutom att jag tror att jag håller på att bli sjuk så känns det grymt bra...

flörta med mig om ni ska på Hocico ikväll så blir jag glad...jag känner mig fett sliten och jävligt lättade för att slippa tillbringa den här helgen ute i svängen med fylleeliten...

jag sitter med mina två laptops (en mac och en pc) och ett glas rödvin i soffan och bara småler...

linnsan ligger på golvet och pratar i telefon med sin pappa...småsluddrande försöker hon låta sig guidas till att lyckas koppla in datorn i teven...låter lite som en tonårsunge med tuggummi och mitt i målbrottet...spottar lite saliv när hon skrattar...fumlar runt som en yr kattunge och mår bara skitbra. man blir glad av blodpudding och rödvin...

fast jag var nära att slänga skiten genom fönstret när jag smakade på den, blodpuddingen alltså, inte linnsan eller rödvinet....

KÖP INTE DEN SOCKERFRIA JÄVLEN! MAN MÅSTE DRÄMKA DEN I LINGONSYLT FÖR ATT FÅ DEN ÄTBAR

men med grillad sparris och soyamarinerade champinjoner och vårlök och broccoli funkade det ändå...

"JAAAAA NU FUNKAR DÄÄÄÄÄÄN"

sorry...Linnsan vrålar från liggandes på mage på vardagsrumsgolvet...

ja ja, ge fan i låtsasblodklatten tänkte jag bara säga...jag hatar light och sockerfritt köper det aldrig, men efter gårdagens skräckmöte med kaviarns kaloritabell så var jag helt maniskt nojjig idag i affären...ett litet bakslag helt enkelt men det kan jag ta...

nu ska vi kolla på inget land för gamla karlar typ tre timmar försenat men Anna Skipper kom i vägen och sen har vi ehhhumm haft lite tekniska problem... meningen var iofs att vi skulle gått på förhandsvisningen för hundra år sen och sett den på riktigt på bio men vem fan hinner leva när man bara jobbar hela tiden. så nu kompenserar vi...bättre sent än aldrig

kram och trevlig skärtorsdag på er.

jag har sett en påskkärring idag, en töntig snorvalp till påskkärring som jag bara blängde surt på...jag är nog bara avundsjuk...

hej då...nu ska jag ta en sista drajja...

fuck satann, äntligen hemma!!!

spelar det någon roll om man har en kort vecka när man ända måsta hinna med allt fast på hälften så mycket tid???

nu har det iallfall koordinerats och fixats och skickats och lämnats så jälva mycket att jag tror att jag tappat halvat hjärnan i trekanten och skickat iväg den andra i ett kuvert till Östersund för jag är helt slut och kaputt färdig i huvudet!

imorgon ska jag gå på stan med Stella Superior och kanske käka en glass om vädret tillåter...fast det känn mer som en fråga om tajming än väder iochmed att det är vår varannan timme just nu.

Vad ska ni göra i påsk?

Jag har inte ett endaste måste, inga krav ingenting...förutom jobba då men det räknas inte för det gör jag ju ändå hela tiden...

kram och glad skärtorsdag knäppskallar!

borde fira med en flaska ägglikör...

till mamsens ära. ..för den enda sprit jag kan minnas att vi hade hemma när jag var liten var en igensockrad flaska ägglikör som stod högst upp i kylskåpet i hundra år och två flaskor dry martini vars innehåll var så intakt att randen på vätskenivån i flaskan snart gav solblekta märken på flaskorna av de samlade gånger de träffades av uv-strålar då man öppnade kylskåpsdörren under de tio år som de måste ha stått där

mina kära föräldrar var inte särskilt intresserade av rusdrycker och om de tar sig ett glas idag så är det för min skull. när jag träffade fader för första gången på snart 6 år förra våren I Miskolz så försökte jag lära honom njutningen i att unna sig ett gott glas bara någonting. min kära spartanska lilla plastikopererade men ack så älskade fader bara skrattade när jag lassade inköpskorgen full med mina för ett år sen livsnödvändiga basvaror. jag levde på råa champinjoner, inlagda feferonisar, hummerklor och semi-billigt bubbel. om jag drabbades av blodsockerfall på stan åt jag glass. sen gick jag runt i timmar tills glassenergin i mig to slut och jag kände svagheten i knäna komma. då vågade jag gå hem och lägga mig raklång på soffan, känna revbenen skava mot huden i bröstet och sittben skära hål i sofftyget. där låg jag sen och väntade på natten och sömnen som aldrig kom i längtan efter morgonen som skulle komma för på morgonen vågade jag iallfall äta...en skiva fullkornsproppat surdegsbröd som jag bröt i tusen delar och kanske åt en tredjedel av och så hummerklor och champinjoner ( en halv hummerklo och hundra champinjoner...okej tre kanske) och sen ut och sen glass och sen gå och sen hem och dö igen...karusell...ibland började jag dagen med enbart hummerklor och billig skumpa för att döda demonerna och våga äta nåt utanför min vrickade kostplan...

så rusdrycker för mig blev liksom vägen ut ur svälten tillsist. jag vågade bara äta när jag var knockad...sen ångradejag mig såklart, men då var det liksom lite på frågan om att fortsätta kunna resa sig upp ur sängen själv eller inte så tillochmed med min bortbrända hjärna så fattade jag att det nog var lika bra...att en pankaka hit eller dit efter två stora cocktails inte gjorde något.

jag minns att jag frågade min dietist om jag fick dricka alkhol...hon tittade bara på mig och sa att om jag överhuvudtaget stoppade någonting i munner och inte bara höll andan hela tiden så var det ett steg i rätt riktining. jag tog henne vid orden. det blev rätt mycket dricka...inte bara bubbel förståss men det blev liksom en grej...hellre dricka än äta...allt som gick att smälta mot gomen utan att tugga var safe...någorlunda safe...sen gick inte det heller...tillsist var jag liksom rädd tillochmed för sönderkokt broccoli...spenatsoppa gjord på vatten...buljong...allt kändes så onödigt...

känns avlägset nu, men samtidgt så skrämmande nära.

så jag borde fira. fira påsken med något så gräsligt retro som ägglikör...för jag vet att anledningen till att den där flaskan i kylen högst upp faktiskt tog slut var att det fanns en liten tjej som nallade ur den i smyg med jämna mellanrum. släpade en stol från matsalsbordet för att nå upp till översta hyllan, skruva av korken med våld och hälla upp en halv klunk i et toddy glas för att sen smyga in på rummet och doppa pekfingret i glaset och slicka på det som en katt så att det skulle räcka länge länge...det gjorde det också...jag var inget girigt barn.

när jag låg i min sjukhussäng på mage fulltankad med morfin tio år senare och sjuksyster kom med dagens shot av smärtlindring i form av rosa slisk i en fyra centiliters plastshotkopp så minndes jag plötsligt min ägglikörsritual...gjorde likadan med morfinet. doppade pekfingret och slickade i mig som en katt...efter fem veckor på mage med morfinshots i plastglas varannan timme som avlöste morfindroppet i armen som var konstant så hade jag ett rosa finger. jag skrevs ut med ett rosa finger som inte gick att tvätta rent...nyansen flagnade liksom lite efter ett tag för att tillsist försvinna ungefär samtidigt som abstinensen efter den starka drogen som varit ett med min kropp så länge avtog.

känns också avlägset nu fast samtidigt så skrämmande nära

så jag borde definitvit fira imorgon. med äggshots eller med neeej inte morfin...men kanske med en äggbaserad frukostsmoothie.

borde ringa plastikopererade fader och önska glad påsk också...komma över ångesten jag har varje gång jag kommer på mig själv med at nu har det gått för lång tid sen jag hörde av mig sist så nu är han säkert död...

på den punkten är jag fortfarane 5 år. om de dör så vet jag inte om jag pallar mer. kanske därför jag semidödar dem hela tiden för att slippa smällen på riktigt när den väl kommer.

varför firar man påsk egentligen? till döden elelr livets ära? varför flyger häxorna till blåkulla och vem fan är påskharen?

vädret är schizofrent och likaså våra högtider så jag vet inte ens om jag ska kalasa på påskägg, saffransglass eller glögg och ommärkt säsongsrelaterad must imorgon....eller hette det mumma en gång?

inget fotfäste inga traditioner och min alpro soyamjölk är oroväckande lättviktig i stt innehåll i kylskåpet...inga solblekta markerade kantränder på den inte...

kaviarn är helt slut dessutom (jag och Linnsan knarkar kaviar)...båda tuberna...bara lite kvar i reservtuben fast lika bra det nu...för jag råkade kolla näringsinnehållet på den, dum gammal vana...så det blir nog ändå ingen kaviar på ett tag...eller jo för i helvete klart det blir. rör inte min kompis. rör inte min jävla kaviar. på påsk ska man käka ägg och till ägg har man macka och kaviar...inte bortpetad gula och wasabi...då gör man fel.

kram och godnatt nu ska jag lägga mig i sängen och muta John Blund med min själ på ett kontarkt och ett papper om han lovar att kasta sömngrus i ögonen på mig...

jag glor in i den förbannade dataskärmen och tycker ändå att jag med jämna mellanrum släpper koncentrationen från knapprandet på tangenterna och tillåter mig att titta ut på världen genom dess smutsskitiga jävla fönster.

passerar hela årets årstider i revy framför snoken på mig eller vad är det som händer?

sommar och sol, vinter och vår. snökaos. glassväder. promenad gå eller inte gå?

jag hade inte ens hunnit runt trekanten utan att färdas genom en hel tidsepok av klimatförändringar.

attans...för en kvart sen var jag seriöst på väg ut i solen för att köpa årets första dglasstrut...nu e jag inte så säker längre....

jag e sjukt trött på Färgfabrikens salta pinnar och jordnötter. om det inte blir sommar snart slåss jag!

År det jag som står på huvudet eller är det världen som fått tuppjuck och börjat snurra baklänges...

surrealism

en dag full av surrealism.

startade ju inte så bra med en muskel som slog knut på sig själv och gjorde sig arg påmind vid varje rörelse även så mesig som att lyfta kaffemuggen från skrivbordet för att föra den till läpparna och försent inse att dess innehåll för länge sen blivit ljummet, avslaget kallt.

det är 29 trappsteg ner och 29 trappsteg upp igen långt bort till kaffet...jag har inte räknat mellanstegen från skrivbordet till trappen och från trappen till kaffeautomaten det känns för vrickat...men trappan är 29 steg...och det stör mig. konstigt. varför 29? vad hände med det sista avrundande som skulle slutat på 30? var det meningen eller blev det fel?

sen snön som var snö som föll men regnslask som landade

tog med mig Sara från det småländska höglandet ut på ett varv runt trekanten. sara är bra. säger aldrig nej till ett varv, jag pratar aldrig med henne annars utom då när vi är ute och går, men då är hon bra. lugn och lågmäld.

tog mig själv i kragen och lagade nästan riktig mat till lunch. mat som består av något annat än kvadratisk eller oregelbunden bruten yta att lägga saker på som smakar och har konsitens. idag tillagade jag mat bestående av växande levande organismer och produkter i olika färger med fiberinnehåll och näring och vitaminer. dessutom var den varm att äta...kändes grymt bra!

blev lite distraherad frammåt sena eftermiddagen och tappade konsentrationen på den jävla lämningen så pass att jag fick snurra ett par varv på stolen, gå ett varv i utställningshallen, lufta hjärnan och samla mig lite innan jag kunde återgå till det jag skulle och fatta att det inte gick iallfall så jag gick hem.

i tofflor

befriande

med den bitska snön i ansiktet som sved och gjorde kinderna ilsket röda hittade jag mig själv. där var jag plötsligt. demonen var tyst och begraven och jag var levande. hördes inget brus, inget tjatter ingenting. bara ont i ansiktet och tystnad.
.
magiskt

jag vet inte vad det var som gjorde det. kanske mindes kroppen med den arga snön en tid i vinande pulkabackar eller höga fjäll för så lång tid sen där demoner inte fanns och då tystnade de. de dog som snön dog och blev till slaggigt slabbigt regnblobb på asfalten.

hemma ensam ikväll. hoppas på att få sova ut, sova lugnt, kanske drömma. minns inte när jag drömmde något sist. mina nätter präglas av en stress att inte kunna somna och sen en skräck för att rastlös allt för tidigt vakna. jag ogillar hela sömngrejen, processen, känslan av att behöva återhämta sig, känns så slösaktigt som att man syndat och gjort något fel och måste ligga och sona sina synder i åtta timmar innan man är fit for fight igen. det påminner väl om att kroppen är en maskin man måste ta hand om och jag gillar det inte. vill leva hela tiden, inte vila, bara fortsätta frammåt. men jag underkastar mig. gör som jag måste. för att jag vet att det är klokt och jag är klok så då gör jag så.

annars befinner jag mig i ett utrensingsläge idag så jag mår okej...på väg in i balans...men det är tråkigt för jag vill hellre ut i världen, vända upp och ner på stan och vara galen. men det hinns inte med. måste lyssna innåt följa rytmen...vänta lite...

hoppas det hagelstormar imorgon. bomba mig med snökaos snälla. så lovar jag att kasta en snöboll på tanten imorgon, en mjuk, och tokle, kanske kan jag få henne att kasta en tillbaka...så kan jag låtsas att hon jagar mig, ramla i snön, göra en snöängel, skratta, tappa en toffla, bli blöt om strumpan...

jag vet att jag lovade att inte blogga om snön men det gjorde ont på ett så skönt sätt i ansiktet där jag gick sista biten genom parken att jag var tvungen.

Okej jag har hållt käften och inte bloggat ett ord om snön inte ett ord...

men att traska hem i tofflor idag kommer alltså inte bli särskilt kul.


ps

jag såg en ensam tant stå och kasta snöbollar på Årstafältet imorse, sådär leka lite för sig själv, mycket gulligt. jag blir lite glad av gulliga tanter

ds

...så gick jag hemifrån i tofflor idag med.

När jag gjorde min morgonpilates så hände det något konstigt med en elak och mycket arg muskel under ena skulderbladet...den sjunger twist and shout för fulla muggar där bak på ryggen och jag orkar inte sjunga med så jag sitter här och lider och funderar på en väg ut ur smärtan...

sug och ljug
tig och pinas
anlita någon som kan flytta tillbaka den på plats?
väntar ut skiten och hoppas den kryper tillbaka
ipren?

hur gör man?

inte en chans att jag hinner gå till doktorn...

jag ger er min gårdag... för idag räknas inte.

Med balkongen på vid gavel är man så levande att man glömmer att man varit död. Med vårsolen i ögonen på årstafältet och en god väninna vid sin sida så rinner det inte bara salta tårar av snålblåsten som påminner om att det ännu inte riktigt är dags att gömma vinterjackan i garderoben, det rinner salta tårar av girigt stulen snattad lycka.

kaoslördag till trots. jag vågar att inte bry mig. jag skiter faktiskt i att jag gör fel. för att skita i att man gör fel är okej. det är friskt. att aldrig göra fel är sjukt.

tänkte på det när Charlotte Pirelli vann Melodifestivalen. Tänkte på henne och alla anorexirykten. Vad det innebär egentligen att vara sjuk. Att vara sjuk är att vinna, att alltid vara bäst, inte tillåta sig minsta snedsteg, inget snubbel ingenting. Om hon är sjuk så är jag nog inte så glad för att hon vann...det blir så mycket svårare att sluta vinna då...inte för Pirelli men för sjukdomen...

usch hoppas jag inbillar mig. hoppas hon vann på riktigt. det skulle vara så fint om hon gjorde det.

Jag gick på Street igår med kära moder iallfall...kära moder som släppte oxrullads-lagande och njokki-makande för att ego-dottern ringer och kräver aktivering och promenadsällskap på studs. mamma lät så desperat så hon nästan grät, jag maniplulerade för fulla muggar

"vadå, ställer du inte upp på mig, du hade ju lovat att vi skulle ses idag"

trots än att hon ringt nyss och frågat om vi skulle ses, men då var jag inte i balans, hade glömt bort att jag ville till street, tackade nej och avlyste vår dejt, sen när jag kom på att jag visst ville då brann det minsan i knutarna. och mamma fick släppa kastruller och grytor för att mötas med sura dottern, jävla satunge, jag är en hemsk dotter.

men det blev ganska bra tillslut iallfall. jag tycker så mycket om min mamma. när hon försöker så gör hon det fan ordentligt och att visa att man vill även om man inte kan fullt ut det är det finaste man kan ge till någon. ge någon sin tid när man egneltigen inte hinner...som Circus Queen Angie när hon kom hit en timme i lördags tröts än att hon skulle till fjällen med sin Nalle och äkta hälft två timmar senare...sånna gester är fan ovärderliga. helt ovärderliga...vissa människor gör så av sig själva, utan att man ens ber dem om det. helt galet vad fina vänner jag har. fin mamma fina vänner.

galet

jag mår kass idag, tror det är stressen från gårdagen när jag blev inlåst i tvättstugan. de stresshormoner jag lyckades utsöndra innan jag fattade att jag hade fått med mig mobilen i innerfickan bara av en lycklig slump och hur jag skulle ta mig ut förgiftade nog min kropp mer än allt dåligt rödvin i världen. och som med allt destruktivt man gör mot sig själv så kan man inte sluta. när nåt går snett så måste man göra det mer snett istället för att göra det bra. det är lättare att bränna ut sig själv totlat och börja på ny bana imorgon istället för att stoppa här och nu...imorgon är mer överskådligt, mycket lättare. jag önskar jag kunde kontrollera situationens hetta lika väl som morgondagen. då skulle jag vara stark på riktigt nu fuskar jag bara. alla kan vara starka imorgon...

nu brinner laptoppen i knät under zebrafilten och jag har ont ont ont i magen

imorgon e en annan dag och då ska jag inte åka till jobbet i tofflor och mjukisbyxor

...med lite Jan Stenmark

vilket vårväder

städade bort resterna och gegget efter allt folk igår i morse och tog en spontan långpromenad runt årstafältet. har kalasat på kräforna som aldrig blev ätna igår till lunch idag och njutit av att ha balkongedörren på vid gavel och låta ny frisk luft komma in...vill ut igen

tror jag tar en snabbis på street påskmarknad och kollar in lite folk...åker dit i tofflor och mössa...orkar inte vara pretto idag.

kram på er

kram sköna söndag...

skallrande knäskålar och borttappade fossingar...

nu vet jag varför dörrvakter är så sura....DE FÖRFRYSER JU PÅ SINA VAKTPOSTER GOD DAMNIT!!!!

jag var t revlig i typ två timmar igår sen ville jag slåss, mördas och strypas...alla som kom efter klockan elva var mitt livs största fiender och det var deras fel att jag var så kall. nu överlevde jag rätt ok ändå tack vare extre oversized dörrvaktsjacka ( folk kissade i byxorna och vek sig dubbla när de kom och såg mig i dörren i en jacka så stor att den gick 15 cm under knäskålarna typ. jag såg ut som en eskimå... Carroliciosu Carrovicious



dök upp med ett par specialbeställda Salomon raggsockor straight from St Moritz... tack Carro utan dem hade jag dött...jag stod nämligen och jobbade i TOFFLOR....det är mars inte april som jag av någon anledning missat...men i ett par lågskor så hade jag inte nått upp till kassaapparaten så jag hade typ ehhh inget val....

pallade inte ens byta till stövlarna på väg hem för det hade inneburit att jag skulle behövt ta av mig salomonsockorna och då hade jag svimmat så jag åkte hem halv två en fredagkväll med stövlarna i en kasse och tofflor...

däckade i soffan under dubbla täcken med mössa halsduk och jacka på...

halv sju i morse vaknade jag av att jag kanske inte var så där extremt jättekall längre och kunde gå och ta av mig ytterkläderna och lägga mig i sängen

nu tittar jag på Bamse och dricker soyalatte för ela slanten...ikväll kommer det över en drös folk hit med partyandan på topp och jag känner mig seg seg seg...

måste ändra på det här men det kommer bli svårt efter gårdagens förgiftning kontra förfrysning...

så kan det gå...

uppe med tuppen och genomled morgonpilates med sådär 50 % inlevelse...

drack dubbla soyacappucinos till frulle och åt en loadad knäckemacka (landgång på höjden typ)

iväg till konstmässan och fick typ stresspsykbryt av allt nätverkande mingeltjaffs. jag har minglat röven ur brallorna bokstavligt talat.

prettonivån var på topp och den här simmbassängen är absolut ingenman ska simma i om man inte är utrustad med flytmuffar av rödvin under armarna. så jag snodde åt mig ett glas och en näve kinapuffar ur en skål i en utställningsdel som baserades på kinesiska konstverk av kinesiska artister...fyndigt...äckelfyndigt pffff usch

med chokladrödvinsblandad sur mage utdrygad med ett par salta pinnar, wasabiärtor och en chilinöt och lite youghurtcashewgodis kände jag hur det liksom började gå utför. försökte bättra på eller snarare rädda nivån med ett par tuggor äpple och en dålig cappucino ur en automat och massa strösocker i...

gick sådär...med det bränlet orkar man liksom inte mycket mer...

så vi flydde packade ihop och hoppade in i taxin tillsist tillbaka till fabriken.

där fiskade jag upp en halväten bit rökt lax ur en sopkorg (MTV-festens rester efter deras konferens) och högg tre bitar sushi från igår och toppade med lite glass och en bit smält mjuk grön marsipan från en födelsedagstårta. sen stormade Mtv-folket lokalen och det ploppade upp godisskålar och chipspåsar som svampar överrallt...en sur napp och fyra gräddfilschips och jag började må illa på riktigt.

väl anländ till Mosebacke bjöds det på fiskgryta och grovbröd med tapenade och äntligen har jag substans i magen som liknar något en människa som ska stå upp resten av kvällen bör äta för att överleva en helkväll.

jag är förgiftad och jag har varit så sockerhög hela dagen att jag kommer få en tokflipp eller freka snart.

här har ni ett klassiskt praktexempel på hur man INTE SKA ÄTA och vikten av att planera sina måltider och komponera de väl med riktig mat istället för att hålla sig upprätt med massa skit.

jag ville dela med mig för att visa på hur fel det kan bli och hur skit man kan må av att göra såhär mot sig själv. jag är ett vrak idag och jag räknar med ett jävligt elakt blodsockerfall om cirka en och en halv timma lagom till att de första gästerna kommer och ska kräva min uppmärksamhet ikväll!

men nånstans känns det ändå okej. jag kanske inte fixat det optimalt men för att ha varit en dag full med så mycket stress och spring och kaos och där jag knullat demonerna ii röven hela dagen så känner jag mig ändå jävligt nöjd.

kom och le åt mig i dörren på Mosebacke idag så blir jag glad!

Där hittar ni mig invirad i tretton filtar och med stora lattemuggar i afton och i morgonkväll...

Vem fan sa att det var kul att dubbeljobba men nu har tillochmed jag fått nog av att så kallat "slappa" framför teven...

det funkar liksom inte...jag slappar i en timma, käkar god middag och dricker rödvin, sen får jag tuppjuck snor resten av Linnsans glass i frysen, blir sockerhög och panikmanistädar hela huset och puttsar skurar skrubbar varenda golvlist och vartenda dörrhandtag och lampknapp fri från fettiga flottiga fingeravtryck och gammal handsvett.

så slapp e jag...sen kör jag pilates mitt i natten, klättrar lite på väggarna, skurar toaletten igen och ärtar runt som den värsta iller på ren och dålig koks...

jag blir knäpp av sprit...ge mig inte sprit...jag kan inte hantera socker, vare sig i jäst eller ojäst form, jag blir manisk, tappar kontakten med verkligheten och bara loosar greppet helt enkelt.

jag är en såndär skittrist brud som borde leva på gåslever ägg och ramlösa för att må bra egentligen, men jag hatar det, så jag får bedriva kamp mot min labila blodsockerkurva varje dag istället...jag antar att det är därför jag ibland ger intryck av att vara fem år, ibland femton och i bästa fall 25... det beror på i vilket stadium av förgiftning jag är. när jag knarkar så är jag inte så jävla glad, när jag avgiftas mår jag bättre och när jag är mitt i skiten så fattar jag ingenting så då är jag helt enkelt någon annan...

brrr usch läskigt det där.

jag känner en tjej som blev helt ren från sitt sockerberoende...la ner allt vad skiten hette och mår bättre idag än någonsin...jag börjar bli jävligt sugen på att göra samma resa, fast det känns lite för religiöst...för snart är jag så less på det här trixandet att jag är beredd att ge upp allt bubbel och alla drinkar i världen för att få ro i sinnet...

det kanske blir jag och björn gustafsson och dricka grönt thé som gäller tillsist iallfall...

system overloaded....

jag exploderar, inte bara av all god mat utan av all information input nya idéer och kreativt flow jag befunnit mig i hela dagen. idag är jag hungrig idag äter jag upp världen!

akta er jag har stora grejer på G stora grejer!

man kanske skulle skutta upp i ottan halv sex varje morgon och rejda dygnets ljusa timmar...jag komemr sova gott ikväll tor jag...

jag lägger ner nu är det slut jag skiter i det här...

helt seriöst

Darling



det kommer aldrig att funka! även om tanken är lite lockande och vi kanske befinner oss lite på samma spår och renlevnad och fysisk och psykisk balans är kul... MEN jag har svårt att se mig själv med en kopp grönt the klockan tre på natten efter en nykter pubrunda med killen som är så stressad att han hellre kissar hårt än knullar...

tjejer flickor barn

ta honom

jag ger upp... Björn Gustavsson is yours... jag kan helt enkelt inte med att bli outsmartad av en 20 åring som fattat vad balans gått ut på snabbare än jag hittar innehållsförteckningen på en marshmellow. där har jag mött min överman och då försvann hela spänningen och dramatiken.

det kommer fler blonda bimbosbambies på sommarängen och i brist på bambisar kan man ju alltid skjuta kaniner...om inte annat så för skojs skull!

och när jag tänker efter så har jag aldrig gillat smaken på lammkött...det är liksom inte min grej, flottigt och levande gummiaktigt. luktar lite sött som av spädbarnsbajs och känns som att gnaga på någonting nyfött när man håller de små knotorna i handen...

jag vet inte om det går hand i hand med att jag hellre själv styckar hyvlar och svär när jag karvar loss en redig men vackert och tunt skuren bit kött ur en välhängd torkad bit renhjärta...

(bilden snodd från nån blogg som heter sannib)

jävla skitdag och jävla skitväder

kan vi inte göra en kollektiv gnälllista på att det är onsdag och tröttigt och regnigt och hagligt och jag orkar inte leta possitiva ljusglimtar i den här jävla dan jag vill bara sparka på den och kleta gammal majonäs över kameralinsen som jag ser världen igenom just nu.

tio gånger idag har jag suttit på toaletten minst idag och baaaa öhhhh döööö burrrrbläääh jag orkar inte, en gång utan ljus i totlat mörker för lampan hade gått...en sån dag e det idag...lampan har gått dagen och elleverantören ligger hemma och är sjuk så han orkar inte slå på strömagregatet

bajs

svimm

tjong poff

gnäll människor gnäll. snälla gnäll och säg hur jävligt allt är så kanske det känns bättre...

hur botar man en sån här dag, hur gör man så att utfallet av en sån här dag blir bättre än top model klockan nio ikväll på teve

gör man en improviserad frozen margerita i köksmaskinen och kastar in handduken och säger att neh idag orkade jag faktiskt inte, bjuder man hem någon att dela drinkhelvetet med? eller sätter man sig med det där gummimonstret jag hittade på gatan i hagelgegget i morse och pratar högt med sig själv och svär åt grannen som lagar vitlöksmat igen och somnar tidigt på skinnsoffan och vaknar av att man svettats sönder och fått skavsår på höften av barnjeansen...

finns det en sista minuten ring in hulken man kan få som takeaway homedelivery som kan massera sönder mina spända axlar och ge mig en rumpmassage som man får blåmärken av så att man får känna att man lever lite ändå utan att man orkar anstränga sig en minsta lilla smula själv. Linnsan ska på paraplykonserten på hovet ikväll...paraplykonserten som man inte får ta med sig paraply till...och jag ska titta på top model.

min dator saknar fortfarande drivruutinerna för ljud så jag kan inte ens slösurfa gamla ika i rutan klipp eller dreggla över tonåringa Björn Gustavsson...

ikväll är jag gammal och trött. gammal och trött och sugen på en drink!

tror jag måste sovit med fötterna på huvudkudden inatt för jag känner mig helt bak och fram

vaknade sent och hann inte göra morgonpilates (egentligen helt enligt planen då jag körde ett extra pass igårkväll till förmån för att få sova ut i morse)

sen var min youghurt nästan slut och jag var sen och skulle koka ägg till mina kaviarmackor och brände mig som in i helvete på kastrulljäveln när jag skulle ta den av gasspisen...jag har en riddarkatoklo till hand nu AJ

sen haglade det på mig i morse under min lilla morgonpromenad fast jag misade inte tvärbananen som jag alltid gör tack och lov

när jag äntligen kom hit står det ett gigantiskt fat med croissanter och wienerbröd här på jobbet som jag trodde att hurra gud så gott det vill jag ha tills jag smakade och blev helt ledsen...de ser ju så fina ut varför är det så äckligt för...bläh...så jag skiter i sockervadds och smörfrossa även om jag högg ett bett på en av varje

jag har lista till nån releasfest på debaser ikväll...vad är det för releasfest nån som vet? jag pallade aldrig med tre kronor igår efter ummas varning om mycket ventilation i pausen insåg jag helt enkelt tt det absolut ikke skulle funka... så jag åkte hem och drack the med soyamjölk och honung istället.

jag är upp och ner ut och in, känner mig ur balans och trots världens längsta lunchpromenad igår runt vinterviken så funkar inte hjärnan...något saknas...

hur mår ni? haglar det på er också? och vad tusan är det för fest i slussen som jag kanske borde gå på...eller?

jag fick lite ont i öronen av skrän-skrammelorkestern på Södran till Music for a darkened theater... att kalla föreställningen David Lynch inspirerad pga en handdocka och lite äggklockor och att referera musiken till Nancy Sinatra för att man gör en vidrig cover på Bang Bang köper inte jag...

sen fick jag lite ont i magen bara vid tanken på att dricka det sura årsmötevinet och äta de mastiga mackorna som bjöds och så kunde jag inte sluta titta på tanten som tryckte käften full med sura och gräddiga filchipps och hon som tappade mackan på golvet med smörsidan ner men åt den ändå och säkert skämdes jättemycket för det och hoppades att ingen såg men jag såg och jag garvade skithögt inombords för jag tyckte hon var tuff bara om hon inte hade skämts så mycket....

allt gnäll till trots och min kräsenhet satt åt sidan

IKA NORD VAR FANTASTISK

jag e kär i henne for life, for ever end ever, jag har en ömsint kärleksförklarande blodigelrelation till den kvinnan som aldrig kan försvinna eller fördärvas. hon formade mig hon visade hur man gjorde, hon lärde mig rätt och fel...jag är ikas avbild och ika är min gud

punkt

imorgon ska jag på Tre Kronor på Dramaten, jag tar gärna med någon bara ni ropar till i tid, så slipper jag va kulturfjant alena...obs jag e mest kritisk kulturtantfjant när jag har höga förväntningar och det hade jag idag...sen är jag den sista person som drar mig för att dra om jag tycker nåt e dåligt...tack gode gud för pauser

hursomhaver

6 sharp börjar det och om jag inte dör av trötthet imorgon under eftermiddagen och tappar en sko på lunchen så är jag där!

kram alla fantastiska och ni kommer väl på lördag när de här två galningarna värmer upp huset till grannarnas stora förtret, (som om knarkalkisarna under oss skulle bry sig) inget crazy...vi vill mest dricka bubbel äta räkor och få inflyttningspresenter!

slå mig om ni inte fått en invite på fejjan för då har ni sållats bort eller försvunnit i massan (usch alla får inte komma ändå ni får inte plats, vi räknar kallt med ett bortfall på 75procent brrrrr)





bang bang, jag ska inte skjuta på nån för alla e snälla och fina idag!

men OSA som sagt, vi kör benhårt på gästlista och den gäller enbart fram till klockan tio sen är det hundrafemtiospänn i dörrn till alla som inte har med sig inflyttningspresenter(drinkmixer tack)! bar finns till självkostnadspris (yeah right) och jag öppnar bubbelflaskor med munnen helt gratis. Raaz Mataaz spelar ljuv pianomusik hela aftonen och showar oavbrutet mellan klockan tjugoettochtrettio och nollnoll , Sideshow Kal finns till alla fagra flickors förfogan efter tolvslaget och alla som är utklädda till clowner får gratis bål!

puss puss vi ses på lördag eller hur!

känns som att vara fjorton och svara på frågor i Vecko revyn igen...

är jag analyserande, kreativ eller spontan...bla bla bla...

jag är lite skitnödig och sur för att det regnar igen faktiskt ;)

kan inte någon bara bestämma åt mig istället...

trevlig dag iallfall...

morgonprommis och bra frulle, trevlig minishoppingrunda på Götgatan med HannaKorven (hon behöver ett nytt smeknamn det här håller inte...förslag?)

men nu då`...

Linnsan ska iväg på Biljard
Lina lockar med Jacuzzibadande och Sprit (typiskt norrlänningar)
Soffipropp blir hemma med sur pojkvän istället för att komma över som planerat (its okey vi lackade taket med klackspår i tisdags ändå)
Hanna och Klabbe har fixat barnvakt och ska testa den där jävla Sky-skrapa-baren

och jag står som lika paralyserad som vid youghurthyllan på ICA och bara kan inte bestämma mig för vilken smak jag ska ta...

antagligen för att ingenting känns självklart. Jag vill typ ha sommar eller vår klockan 3 och uteservering och iskall öl med lime och Nytorget, eller så vill jag ha söndag och avstressat och Gondolen och en frozen lemonbellinitini...

det fanns inte på menyn idag, lördagskocken har komponerat dåligt och serverar bara finlandsfärjabuffé till middag idag när jag vill ha just den där förrätten, men kanske ingen huvudrätt men dela en dessert... PRECIS DÄR ÄR JAG! mitt alternativ finns inte!

så jag funderar på att göra en frozen margeritha i Linnsans matberedare och titta på Melodifestivalen utan Björn Gustavsson (kolla inte ens det vill bli helt rätt) och kanske bara skita i att försöka styra kontrollera och planera varenda sekund och minut...

tror ni det funkar? vad ska ni göra? vad ska jag göra? Hjälp!?

vilken start!!!!

äntligen har jag lyckats pilla ut det där jävla linfröest som legat och tryckt unde X-tangenten på mitt skrivbord! Först la det sig en stund under windowsknappen och för en kort sekund trodde jag att det skulle försvinna via min touchpad ner i hårddisken men i sista sekund så spratt det till och låg och tryckte en stund till under Ctrl-tangenten tills jag äntligen lyckades få tag i det med ett urrivet hörn av en gammal Damernas Värld och så PLOPP som Pigan Linas jävla tand i Emil I Lönneberga så lämnade det lilla laxerande åbäket äntligen mitt tangentbord för gott!

Nu har jag regelmässigt lovat mig själv INGEN MER JÄVLA LINFRÖVÄLLINGFRUKOST VID DATORN jag får övergå till kaviarmackor istället helt enkelt! no mercy.

Igår var också en så där äckligt trevlig dag som började med en lite omväga solskenspromenad på väg till jobbet där jag lyckades missa tvärbanan, bussen och åka en station för långt och komma en halvtimma sent till jobbet. Jag kompenserade med att ta en långlunch som kanske tidsmäsigt inte gick helt enligt planerna men har man plats i själen så glömmer man lätt att synka med klockan.

Avslutade dagen med att möta upp två Norrländska härligheter på Söder, smaka på sniglar på Sacre Couere doch dricka ETT observera ETT glas bubbel till. Det var trevligt bortsett från den lite nördigt misstänksamma kyparinnan som krävde att vi leggade oss när vi beställde mat ( känns konstigt i ett sällskap där medelåldern är 30 och alla beställer rödingfilé lamm men fine shoot servant shoot if its your job)

Sen satt vi avslutnings på dessa härliga Norrlänningars initiativ och hängde lite på Sjätte tunnan i Gamla Stan. Jag roas ganska mycket av att gå dit, även om jag är allergisk mot alla lajvnördar men jag måste ändå lite tvångsmässigt flörta lite extra med den där seriöst medeltida engagerade bartendern klädd i snörade läderstövlar och säckväv. Sen vet jag inte varför eller vad han har för sig men han börjar alltid byta om, klä av sig och spontanstrippa bakom sitt mjödstop när jag dyker upp. Han kanske är lite pilsk vad vet jag....

Kom hem i tid innan Askungetimman och vargarna börjat yla och var bara lite illamående men mer av det där fikonbrödet med vitlöksosten än av ett glas bubbel och två slurkar mjöd...

skitbra skitbra helt enkelt

gick upp tidigt imorse och möttes av bakis Linnsan som lekt fyllelekar med kort och druckit häxblandning, men det rådde vi snabbt bot på med promenad i blåsväder och helgfrukost. nu är jag mätt som ett grillspett och rätt peppad på en prommis på stan med Hannahkorven som inte alls ser ut som en korv utan mer som en långbent vacker gasell... så jag hoppas gasellen har fått barnvakt så vi kan gå på jakt efter en ny Monki-tröja till mig så jag slipper sörja förlusten av min gamla efter den brutala stölden på KGB förra helgen.

Vad ska ni göra? Vad ska jag göra ikväll? Jag är ambivalent! Lockas med ut i svängen? Spela Biljard med team Casino Cosmopol? Bada bubbeljacuzzi med massa galna Norrländska män? eller Melodifestivalen utan Björn Gustavsson?

nja... jag vill typ...hmmm....dricka en skitgod ap-stor frusen jättecocktail någonstans i min fina nya tröja som jag förhoppningsvis hittar på stan idag och glo på folk som tycker de är lördagssnygga! jag vill glo på folk, fast i kattperspektiv som från en hylla uppe i ett hörn där man har bra överblick...var gör man det? Gondolen?

jag skulle vilja shoppa idag inte jobba. strosa på stan, fika och gå på afrikapromenad i solskenet...

när jag blir stor ska jag skolka från jobbet minst en gång i veckan och kommer jag inte undan med det så får jag väl byta jobb...

vad ska ni göra denna fantastiska solskensfredag? Ta en kaffe med mig i Gröndal kanske?

jag känner mig som första mannen på månen i afton

jag vet inte om jag förvånade mig själv eller Linnsan mest ikväll när jag föreslog att vi skulle äta blodpudding och lingonsylt till middag...



för ett år sen hade det varit lika otänkbart som att hoppa utan fallskärm från 11 våningen och tro att det skulle gå bra

nu gick det typ hur bra som helst...ingen backup, inga garantier, inget kompensationstänkande ingenting, inte ens ett glas vin till för att lugna nerverna inför prestationen...

blodpudding med lingonsylt och kaviarmacka på hårt bröd var typ lika gott som pilgrimmsmusslor i saffranssås och iskallt bubbel till...lika gott lika självklart!

jag känner mig inte som första mannen på månen. jag är första mannen på månen!

sug min klo! och hell fiskägg och fläskblod!

Jag stressdrömmer och min mage krånglar...känns så jävla klischéartat mars-syndrom att jag vill kräkas på mig själv.

Upprätthåller ordningen med morgonpilates och små morgonpromenader...jag behöver verkligen nya skor! Hinner inte med just nu, vill gärna hinna mer, mina dagar passerar så fort att jag först i efterhand jhinner reflektera över vad jag gjort, var jag varit, vem jag pratat med och om vad och som vanligt löser jag min posttraumatiserande stress genom att fylla min kalender med ännu mer idiotiska sysslor, möten och små projekt istället för att stanna upp andas och titta upp på världen och se vad som händer där ute.

Hjälp jag måste andas snart, jag har hållt andan 14 dagar i sträck.

jag bär på en hemlighet förresten, min kalender som jag bär med mig i väskan är tom...helt tom...innehåller inte en anteckning inte ett nerklottrat klockslag ingenting. jag är rädd för att befläcka besudla den med saker som känns fel och nu har jag drivit det så långt så det är svårt att börja. allt som borde stå där står där inte och det är ännu ett tecken på att jag inte hiner med. jag hinner inte ens med att skriva ner det jag ska göra, allt lagras som små pdf-dokument uppe i hjärnbarken och jag deletar de lika snabbt som obetydliga mejl i min inbox så fort deras aktualitet och deras värde har passerat.

varför måste man skriva upp allt man gör? som en bekräftelse på att man har ett vettigt liv som man fyller med massa skit. jag känner tvärtom. jag fyller mina dagar med ammsa skit så jag hinner inte leva på riktigt istället och för att slippa inses det så vägrar jag skriva ner min skit i min almenacka...

vad ska jag göra+ är det försent att komma ikapp? kan man någonsin komma ikapp sig själv, eller har jag blivit för mänsklig nu?

...och vaknar på soffan av att man mår illa av vitlöksrostade cashewnötter och Dr Jekyll och Mr Hide-shots som smakar smörkolakaka...

urk

vilken hemsk natt.

jag träffade bästaste Soffipropp och vi skulle ta en promenad och en fika. Promenaden gick bra...fikan gick lite sämre...vi var inne och snurrade lite på Gunnarssons i Skanstull men det var läskigt bland alla räkmackor och gammaldags kaffekoppar så vi sppatserade vidare och ungefär på två minuter kom vi fram till att det inte är nyttigt att dricka så mycket kaffe egentligen, kaffe ska man dricka på dan och både jag och sofie hade ju egentligen druckit de där tre rekomenderade kopparna...

så då gick vi till bröderna olssons istället....en öl och en tapas e ju samma som en kaffe och en bulle typ...eller hur?

Synd bara att det väldigt sällan blir en öl...

jag luktar väldigt mycket vitlök idag...

det första jag gjorde imorse var efter att ha bälgat i mig vatten och försökt förtränga alla stressmardrömmar var morgonpilates... i am trying to save my soule...nu ska jag gå lite morgonpromenad till årstaberg och försöka skaka ner sista biten vitlöksbaguett som fortfarande står mig uppe i halsen...blääääh

i afton ska jag på mässa med Tifa von Tease, då måste jag vara i form. nu jävlar gäller det att komma i form. fort som fan ska det gå! jag har typ nio timmar på mig!

Gå inte och fika på tisdagar...det är farligt....

Jag har fått så mycket rörande och berörande input på olika håll på sistone. Ord och text som fastnar, kladdar ner, påverkar och berör. Jag har så svårt att släppa det ifrån mig. All denna trasighet som går och förblir lika olappad som alla övergivna punkade cyklar på Köpenhamns gator och torg. Alla dessa smetiga tankar som surnar och ruttnar inne i folk, som så sällan vågar komma ut och som gör att vi känner oss fula blir fula. Brudar kvinnor som glömt bort sitt självvärde, egenvärde, glömt hur balla och unika de är. Glömt att de är. Glömt och gjort om sig själva till:

Utnyttjade, bedragna, nersmutsade...Tjejer.Töser. Snärtor. jag blir så ledsen när starka kvinnor dödar sig själva...

"inte förren nu tio år senare så fattar jag att det krävs två personer för att ha sex. att killen jag kallade för min pojkvän i två års tid faktiskt inte hade sex med mig utan våldtog mig varje dag, för det är väl våldtäckt om man inte vill och skriker nej sluta och fäktar sparkar slås och gråter när han försöker tränga in...eller är det det, var jag inte tillräckligt tydlig, eller är det skillnad om det är ens pojkvän?"

"jag mår fortfarande så dåligt över allt dumt jag gjorde, jag var kanske lite dum och naiv som blev kär i en så pass äldre kille, men ändå jag var välidigt mogen för att vara fjorton faktiskt, och jag skäms fortfarande över att det var mitt fel att det tog slut med honom och hans fru, jag borde vetat bättre än att förföra honom, nu sabbade ju jag hela hans familjeliv och fruns och tänk på barnen..."

"min bästa polare blev våldtagen förra veckan, helt sjukt, killen bara garvar henne rakt upp i ansiktet när hon försöker få svar på tal. Han säger bara att hon var värsta vildkatten och tiggde och bad om mer, själv minns hon ingenting förutom att hon gått och lagt sig ensam full och illamående och sen vaknat med den sura lukten av någons bakissperma i sitt underliv och på låren dagen efter"

"jag fattar inte vad som har hänt, jag älskade ju sex förut, sex var ju det roligaste som fanns, nu har jag samlat ett uppslagsverk med dåliga ursäkter för att slippa och det är ju skitkonstigt för min kille är ju underbar, men jag är rädd för att jag brännt ut mig sexuellt på alla förnedrande egångsligg under tonåren...kan det verkligen komma nu...så här många år senare, kan man få ett sexuellt bakslag?"

"alltså egentligen har iag ingen lust alls längre efter senaste barnet, men man får ju ställa upp, för att hålla ihop relationen liksom och han kräver ju inte så mycket nån gång max två i veckan och det måste man väl orka"

För vem ska man orka och för vem ska man egentligen ljuga? I slutändan och egentligen även i startändan så är det ju oss själva vi försöker fylla med bullshit, för att det är så jävla svårt att se sig själv som ett offer. Vår självrespekt skulle få sig en törn likaså vår självbild...

"alltså ehhh jag är inte den där våldtagna typen, alltså jag är ingen sån där tjej som asså ehh bara går och blir liksom våldtagen, alltså om jag blev våldtagen skulle jag bli helt tokig, sparka in pungkulorna på han, peppra honom med spray i ansiktet och sticka fingrarna i ögonen på han så han blev blind, efter att jag taikwandobrottat ner honom , sprayat han full med pepparspray och olaglig tårgas och gallskrikit så högt att han fick tinitus."

mmm, yeah right...jag önskar att jag också reagerade sådär...tråkigt nog är det sällan fula gubben på gatan som man får praktisera sina självförsvar- du-ska-inte-tro-att-du-kan-våldta -mig -gubbjävel-jujutsu-grepp på. ungefär i nio fall av tio är det skitsöta killen på festen som du spanat på halva kvällen som visar sig vara satans brorsa så fort han fått i sig ett par järn för mycket och du befinner dig på alldeles för långt avstånd från trygga hemmafesten hos josefin och plötsligt ligger fastlås i ett polisgrepp med ena armen obehgligt smärtsamt böjd bakom ryggen i en obäddad och sunkig säng i Farsta. Eller bästa kompisens killpolare, din brorsas kompis. Nån jävel du känner Och när du ligger där och undrar vad i helvete som hände har du två val, gilla läget, eller låtsas gilla läget. Skrika slåss och gråta är otänkbart. För i samma sekund som du sätter igång och skriker slåss och gråter så har du faktiskt accepterat att du blir utsatt för ett övergrepp, då är det hundra gånger lättare att jävligt illa fejka ett medgillande och hoppas att mardrömmen tar slut lite fortare. Alla vet ju vad sex är och hur lång tid det tar ungefär...vägen ut ur situationen behöver inte va så lång. En kvarts stånkande och så dra snabbt som fan efteråt när han rullat över och däckat. eller protestera gråta och skrika till sex på morgonen och sen hoppas att han törs låta dig gå, göra anmälan, upp i rätten, svara på förnedrande frågor om färg och kvalite´t på trosorna och ha ont i magen varje gång brevbäraren kommer med posten i ett år...

jag utgår inte från någon speciell, jag utgår från alla. jag önskar att jag hittade på nu och var lite fiktiv och bredde på lite och ljög. så är tyvärr inte fallet. jag önskar att det gjorde skillnad när jag idag nästan desperat vill ställa mig upp och skrika "men anmäl fanskapet för fan, han förtjänar det!" samtidigt som jag vet att det är till ingen nytta...

alla är så trötta, ingen orkar riktigt, inte våldsoffret, inte kompisen, föräldrarna är ute ur bilden. det är lättare att blunda och köra på. duscha varmt och länge, gråta ut och badda såren med billig gin.

jag blir så less på att vi säljer ut vårt jävla självvärde så billigt och att vi är så kackigt sugigt dåliga på att stötta varandra. det ligger nån sorts grötig dimma över oss som andas..." det är ändå ingen idé" varför ger vi upp så lätt...finns det verkligen mer att förlora än sitt eget jälva självvärde?

vi själva är det dyraste vi har, har vi råd att slösa bort oss sådär...bara sådär...vad vinner, vad tar över, jobbet på servicehemmet eller i kassan på ICA? var försvinner tiden som skulle handlat om oss till något som är mer viktigt? och i såf all vill jag ha ett jävligt bra svar på vad det där viktiga är?

Vad säger ni själva? Är det bara jag som råkar ha en bekantskapskrets på hundra vänner som blivit utsatta för diverse övergrepp? Hundra personer som inte orkat, vågat eller vetat hur de ska agera, anmäla, säga ifrån. Hundra människor som accepterat sin situation som offer och lever med att det är okej.

Är det okej?

Hur fan kan det vara okej?

Vad fan ska man göra? Hur får man folk att vakna?

Alla bara sover äter, kräks och jobbar upp sina jävla liv!

jag var inringd som servitris och DISKPLOCKARE, inte bartender...egentligen i dont mind at all, gillar att springa och krossa glas men inte i stilettklackar avsedda för att stå i baren och inte sjuk och framförallt inte bossad av någon med översittarattityd. jag extraknäcker för att jag tycker att det är kul, inte för att jag måste...det här var inte kul...

så jag lyckades med många bra grejer: säkert 43 stycken, egentligen borde jag var mer nöjd än missnöjd!

jag glömde lite beställningar hit och dit så folk blev lite sura men de e småpotatis och inget man inte brukar kunna flörta sig ur med ett leende...

men jag ramlade in i diskmaskinen (inte ett skämt, skulle byta vatten och rensa nån jävla filterpropp då snubbelslant jag och dök ner med halva överkroppen i röd rysk borstj-sörjijg geggamojja tempererad 100 grader avsvalnande diskvatten med starka kemikalier)

sen var det ju lönehlg och knökfullt och jag är inte Hulken. Även om jag har vassa armbågar är det svårt att forcera 160 kilos bjässar fulla med öl som står i vägen där man ska fram och tillbaka och snurra och vända cirka tre gånger i minuten. Tänk er roskilde metallicakonsert ni kommer sist vill längst fram och konserten har börjat. Du har spetsiga vingliga skor istället för gympadojjor alla trampar dig på fötterna och med jämna mellanrum får du en kall bubblig rennil av nån klibbig öl hälld på dig ner i nacken. Dessutom har du famnen full av tomflaskor glas och slibbiga shotsbrickor...samtidigt som du håller tillbaka en överäcklig hostattack full med slem som helst vill kaskadspruta ut över hela rummet och rosslar värre än mormors döda symaskin. Folk vill gärna hjälpa till, genom att ställa sig ännu mer i vägen blockera din framfart och ragga på dig. När du ignorerar deras raggningsförsök blir de sura och skriker obstinat sur bitterfitta efter dig...

Roligt!

Man blir så motiverad till att vara trevlig liksom. Jag vet inte om folk tycker på allvar att det ser ut som om jag har tid för en trevlig pratstund när jag kommer med ölsås i hela huvudet, en kantarelltoast under ena stilettklacken och med glas staplade upp till tänderna. Jag har en min i fejjan bistrare än Riddarkato Von Stenhjärta och ändå tror folk att det är läge att försöka skicka in pucken och scora några poäng....

Det finns nog en mening med att ha fula diskplockare. Fula diskplockare eller små anonyma korta indier. De får nog va ifred. Jag är dessvärre inte särskilt ful...fast jag mer än gärna önskar att jag vore...

Nåväl. Jag gillar ju att springa och springa fick jag och kvällen tog slut som alla andra. Så jag gick och bytte om och ville gå hem och då blev jag sådär ledsen på riktigt för nån hade snott min fina monkitröja och min mysse-mössa. Minns ni inläget om separationsångest från materiella ting. För mig gör det lika ont varje gång men jag börjar vänja mig. Övar. jag skiter egentligen i grejer, men att bli av med nåt för att man jobbar känns som att man slösat en hel dag plus minus noll och att man går back när man försökt gå plus och göra någonting bra. Det stör mig mer än själva förlusten av tröjhelvetet och mössjäveln faktiskt.

Letade lite för länge och missade sen bussen hem, så jag fick ta en skön promenad i regnet ...utan mössa...bra för förkylningen det där....

men skit samma

nu har jag badat klockan fem på morgonen hurra och imorgon ska jag bara rugguggla och mysa och dricka soyalatte hela dan och skriva!

så jag är glad ändå!

jag skiter i att allt gick fel. det får det. huvudsaken är att det går bra med sånt som räknas på riktigt. att plocka disk är inget jag känner att jag behöver va särskilt bra på!

kram och godnatt!

Linnsan retas med mig nu...

jag ska jobba hela kvällen och hon ska sitta i en soffa med massa tjejpolare och dricka bubbel och massonanera till Melodifestivalens Pausefågel

Livet är inte rättvist och det ar det väl aldrig varit meningen att det ska vara heller.

jag ska tänka på Linnsan och hennes timmar med Björn ikväll när jag slår mig själv på fingrarana varje gång jag tänker

"bara lite Averna skadar nog inte eller hur...?"

det kommer bli en lång snurrig seg och snorig natt, jag får underhålla mig med snuskiga fantasier om hur jag skulle kunna förgripa mig på 21 åriga barn inne på KGBs allt för trånga och lilla toalett och hur det skulle fungera med becerowskaandedräktssex till den ryska språkkursen körandes på repeat i bakgrunden.

i dunno....jag hoppas att jag slår mig i något hårt på väg till jobbet så jag glömmer bort Björn lika fort som jag glömde bort idol-Danny förra året. Jag har drabbats av en senpubertal idetitetskris, först HipHopbrutta och nu det här...

nästa steg är att jag anammar det där mjukisbymodet jag frågade om för ett tag sen, ni får skriva och berätta lite närmare om hur det var man skulle klä ut sig nu igen så att allt blir rätt...jag vill ju liksom inte dyka upp på spyan med fel färg på skosnörerna eller för lite häng till ett par hipsters om det skulle vart G-string.

rätt ska va rätt right...

okej besos compadres y nazdaroveje!

...kan det väl för 17 göra det på riktigt med lite blixtar och dunder och rejäla skyar så att man får känna att man lever...

Ja har räddat livet på en armé små blommor och yuccapalmer och aloeveraplantor idag...har nog aldrig planterat om en växt i hela mitt liv men någongång ska väl va den första. jag grävde runt lite i jorden med en stor matsked slängde och plckade och rensade ur det som var dött och fyllde på med så mycket nytt som såg rätt ochbra ut och vattnade sen med lite kranvatten...

funkar det tror ni? amatörmässig hjälpinsats eller duger det?

sen har jag gått amok på hyllor och golv och lister och karmar och väggar och skåp...lite trött nu, borde vila en stund innan jag ska iväg och jobba.

om det regnar imorgon skajag städa toaletten eller baka nåt, bättre plan än så har jag inte i nuläget, men det är om länge för först ska jag jobba i hundra timmar minst och bli jättetrött eller jättepigg av alla redbull och cola!

Jag feberjobbade ännu en kväll... jag vet inte men det känns lättare att hålla sig sysselsatt när man är sjuk än att ligga hemma i hosrisontellt läge och beklaga sig.

Det var såndär Hip Hop Klubb på Mosebacke i afton. Linnsan var avis och ville gå ut men hon skulle deala pengar på Casinot så hon kunde inte. Blev iallfall övertalad till att ge klientelet en chans. Jag har ju en såndär inbyggd medväxt avsmak för allt som heter bling bling katjing hiphopish yalla yalla iochmed att jag är ett äkta stenkiddo från betongen. Om någon växte upp i förorten och borde skriva raplåtar eller springa runt med feta halskedjor för att bekräfta att jag blivit nåt trots min hårda uppväxt så är det fan jag...

fast jag fuskade ju lite, flydde när jag var tio och blev placerad i finskola med kungabarnen...men ändå, det e rötterna som räknas säger de ju alltid rötterna god damnit!

Linnsan sa iallfall att de som går på hip hop klubb inte alls har nåt att göra med Botkyrkakidsen jag växte upp med, nej klientelet är typ "Thomas Russiak och Martin Kellerman" sa hon..."killar med rakat huvud och snygga kläder"

när jag tänker Martin Kellerman tänker jag 30 plus lite lönnfet och käkar mycket bakispizza kontrade jag med. Linnsan höll inte med...nej Hip Hoppare äter sushi, ja de äter mycket sushi och så är de typ media fast de har inte så mycket med media att göra...

Ahlrajt bäst att ge det en chans då tänkte jag så jag gjorde ett tappert försök att klä ut mig till hiphopbrud, med lite bling bling en tajt liten tisha med en semituff apa på och lite läppglans...enligt Linn var jag helt fel, borde se mer vanlig ut, typ urringad svart tröja och leggings och gympaskor, gympaskorna var viktiga tydligen...

JAG ÄGER INGA GYMPASKOR

nåja ja höll god min och körde lite händerna i taket gester och såg svår ut och härmade alla så gott jag kunde och tyckte det gick rätt bra för mig...sen var det en såndär superHipHoppishyallayallakille som dröjde sig kvar rätt länge i bbaren och bara inte kunde sluta stirra...kan man fråga en vuxen männsika "va fan gloru på eller har du ingen teve hemma," eller är det för 87?

höll god min som sagt

sen när jag rutinmässigt kollar av kreditkortskvittot har han skrivit :...

"duuu, du e inte Hip Hop på riktigt va, det syns faktiskt,men det gör inget , för du va söt ändå ;D "

Frågar de chans så? jag hittade ingen ja eller nej ruta iallfall, funderade på att spara lappen men kände mig genast som 15 år så jag lät den ligga ett tag sen var det nån som plockade den i farten och den rök ner bland glaskrossen...

På väg hem såg jag en lurig liten råtta på spåret som i smyg kilade fram lite då och då och norpade nåt ätbart ur en happymealkartong som låg slängd på spåren...den sprang mellan sitt lilla krypin under skenorna och macdonaldspåsen och samlade nog på sig säkert en halv snorunges måltid i en halv cheesburgare och nåra frittar tillslut. Jag har varit som du lilla råttan kunde jag inte låt bli att tänka då. Samlat på andra människors slängda mat lite i smyg och byggt ett litet hemligt förråd ifall jag skulle bli jättehungrig en dag och inte vilja svälta ihjäl. Skillnaden mellan mig och råttan var att råttan nog åt upp all sin mat tillslut, min hann alltid bli dålig och så fick jag slänga den sen iallfall...

Sen missade jag bussen i Gullmars och fick hänga på sjuelvan i en halvtimma och titta på riktiga snorvalpar som åt calzone och drygade sig och gnällde på ordningsvakterna. det var så där halvinspirerande skittrist. Råttan var mer underhållande. Men skönt att slippa stå ute och frysa iallfall.

Nåväl allt gott....nu ska jag försöka sova mig...i min RIKTIGA SÄNG!!!! sug på den ni!

Jag får byta smeknamn, sen när sov ett Roadkill mellan rena bäddade lakan sist...jag har glömt hur man gör, ska man ha pyjamas på sig, strumpor, barfota, valfritt....jag får prova mig fram...

snart är det morgon och jag hoppas på solsken, promenad och en god brunsch i goda vänners lag! sen jobbar jag ju på Ryssekrogen på kvällen så då får ni komma förbi och dricka stans bästa Whiskeysourze ;)
kram hörrni hoppas ni haft en fin fredag

jag och råttan e iallfall nöjda med vår kväll!