som jag har jagat dig kära Bubbla!
till vilket pris lever man egentligen.
har gjort om och gjort allt rätt idag men det var fan på nåder.
Två pass på Balance, det ena gav kroppslig frid, det andra själslig, sen jobba på det och missa sista bussen hem.
Det gör ont att gå då i nylonstrumpor och platåtofflor över Gullmarsbron i hällregn halv tre på natten. Ont när fötterna är plaskvåta och träningsväskan skär tung ner i trötta axeln som gjort sitt goda för dagen för länge sen. Men alla de gånger jag traskat över den där jävla bron, med eller utan skor. I sol i regn, vinter som vår som idag i sista sucken av höstrusk så tänker jag att jag är bara en jävla maskin. En liten liten maskin av diverse beståndsdelar och jag är långt ifrån trasig så visst fan kan den lilla kroppmaskinen traska på även om det regnar på den. Jag ligger liksom inte i en gummibåt ute i havet och väntar på att någon ska rädda mig efter att jag fallit över bord eller förlist med ett olycksskepp på Östersjön iallafall. Jag är faktiskt hemma snart och kan byta strumpor och sova med raggsockor under två duntäcken om jag vill. Bara maskinen vill gå klart över bron så ordnar sig allt det där.
Men jag satt ändå och skakade av köld och fick hålla mig i bordsskivan på seven eleven för att inte falla ihop som ett trött paket utan vita snören. Varför är det alltid jobbigast på slutet? Nu e jag ju faktiskt hemma och sitter i värmen och har fortfarnade blöta strumpor och det känns som att bestiga mount everest att byta om och krypa ner i sängen. Känner för att sova på köksgolvet så trött är jag.
Lilla lilla roadkillkatt.
Så trött så trött och tänker på mamma.
Då är det inte mycket kvar i bränsletanken vill jag lova.
Men bra dag, bra kväll och bra natt tänker jag ha nu.
Drömma om kaniner och mjuka regnbågskuddar i fluff och dun.
"jag går i däck, men jag går upp igen..."
Cross Fit!
Fuck jag är en jävla wimp...gud vad jag gnäller.
men jag kanske borde googlat eller kollat upp lite närmare vad jag gav mig in på innan jag hoppade på Cross Fit passet i brist på annat utbud idag på lunchen.
En hel sal full med bistra muskelknuttar med mord i blicken, 2 liters proteindryckflaskor och en hög svetthanddukar var. Tripp tripp kommer katten tassandes i strumplästen och fattar ingenting.
Ni vet när man körde Idioten på gympan i skolan och hälften smet, en fjärdedel kräktes eller gav upp och den sista tårtbiten körde tills de antingen vann allihopa tillsammans eller svimmade av utmattning.
Jag tillhörde del nummer sista varianten. Jag ger inte upp. Om jag gett mig in i något så kör jag, även om jag inte kan! Det är min grej. Så jag tänkte att polisbufflarna och resten av köttfärsen fick va hur stora de ville, jag tänkte va med iallafall.
Vadå det var ju bara en halvtimma långt passet. ingenting e jobbigt om det bara är en halvtimma resonerade katten.
Katastrof.
Jo det finns saker som kan bli jobbiga redan efter en minut som att göra höga jämfota hopp, armhävningar och svinga med en gigantisk karlalfred järnkula upp och ner i luften utan pause eller ens en sekund för andrum är jävligt jobbigt.
Men jag dog inte den här gången heller och sista kvarten var ett femton minuter långt mörda magen idiotpass. Blev glad, känner mig stark. Om det är någonstans jag har kvar stöd och stabilitet även efter ett år som soffpotatis så är det fan i magen.
hejja mig!
Ikväll skakar jag järn på Snottys!
Kom dit!
Kram
Balance...
Ja här bor jag numera alltså...
Harmoni, andrum, fräschör?
Nu vet ni!
Här vill ni också vara...promise!
Aj som Fasen!
Jag vet inte om jag grät eller skrattade efter Kickboxningen. Jag tror det var en blandning.
Jag projicerade alla mina demoner på de där jävla boxingkuddarna och sen slogs jag för allt jag var värd (även om det var en tämligen klen katt som pumpade på de där jävla pufflorna).
Men det var inte där tjusningen låg. Tjusningen låg i att jag hookade med en powerbrutta på minst 70 pannor och två huvuden längre än mig som gav mig så mycket TÄSK att jag satt som en fluga på väggen emellanåt och flög som en vante mellan varven. Jävlar vad hon tog i och jag var RÄDD! Livrädd, men just då fanns det bara jag och rädslan och jag backade inte för den jag frontade den och skrek och grät om vartannat men jag backade in.
snacka powerkick!
Nu e jag död. Kan inte lyfta armarna och benen är som överkokt billig spaghetti från LIDL. Men jag mår bra. Jävlar vad jag mår bra. För det var inte jag som fick stryk idag. Det var mina jävla demoner och fan de fick vad de förtjänade.
Roadkill är i BALANS nu. Jävligt bra balans!
Fucking WASABILICIOUS...
Det bidde Tures!
Älskar Stureplan! Älskar Tures!
Förutom sist jag var där och inte ens petade i en helt vidrigt smaklös kycklingsoppa. Visste bättre denna gång och tog Ceasarsalladen med knaperstekt bacon, hyvlad parmesan i tjocka flagor, ett berg av pinjenötter, dressingdränkt och kladdig romansallad och pestomarinerade kycklingfiléer.
Jag skrapade tallriken kan jag säga så gott som på de ganska trista kycklingfiléerna.
Vem fan vill äta torr kyckling när det finns bacon liksom? Va? Näh....
Pilatesen på Balance var fantastisk som alltid och det ska fan mycket till för att jag ska känna mig utmanad i min kropp när det kommer till kontroll av bål, mage och rygg. Men den här tjejen vet vad hon gör. Jag trodde jag skulle brinna så ont gjorde det fast på ett skönt sätt.
Har gjort lite trista bankärenden på eftermiddagen, hängt med mamsen och kom precis innan för dörren. Hinner väl torka handduken i en kvart sen ska jag iväg och commit suicede på ett kampsportpass med Kickboxing ikväll klocka sex.
Jag är rädd på riktigt!
Riktigt rädd!
Gulp.
om det här är det sista jag skriver innan jag dör så vill jag bara framhäva att Katrin Zytomierska är fantastisk och att valnötter är gott!
Så komplex orkar jag vara idag!
Kram!
Lunch-tips mottages!
Seriöst nu har jag och mamma veckolunchat på Östermalm i snart ett år och jag har fan inte hittat rätt en endaste gång.
Ska det va så sablans komplicerat att hitta ett schysst ställe vid lunchtid som erbjuder bra mat i ball miljö utan att man behöver känna att man sitter på en skolbespisning eller blir lurad på dålig sladdrig och ofräsch mat.
jag kräver inte non-calorie salladsbuffé men jag kräver vällagat, smakrikt välkomponerat. Jag gillar liksom att någon tänkt till och satt ihop en rätt åt mig lika mycket till lunch som till middag.
Finns det någon därute som kan ge mig ett bra Östermalmslunchtips på vettig mat som inte är kycklingsallad, sushi, thai, kina, paj, lasange, GI-sallad eller skagentoast eller skaldjurssoppa.
Seriöst, tar inspirationen slut där. Kan man inte få äta grillad pilgrimmsmussla, varma grönsaker med grillad halloumi eller nån bra firre som inte är varmrökt lax med ledsen potatis och hovmästarsås. God mat med fräscha tillbehör nånstans utan att boka bord på Riche?
Hjälp mig jag skulle bli svinglad!
Kram!
Klirr...
kanske bra för mig att hamna i ekonomisk kris nu så att jag får tummen ur och inkasserar alla jobbpengar som bara ligger där ute och dräller just nu =)
bra investering var det iallafall.
Om jag inte är här nu i fortsättningen vet ni var jag håller hus.
På en tvärgata till Biblioteksgatan på en trampmaskin eller på en Yogamatta =D
Nu ska jag bara fortsätta bomba ut ansökningar så att jag kan få börja leva normalt snart igen....
strict Jell-O Diet...
Jell-O jordgubb med gin och ett fruset hallon = HIT! tio påfåglar av tio flamingos möjliga!
Jell-O apelsin med Blossa Glögg och tre frysta hallon = HIT! tio prickiga strutsägg av tio möjliga brunchtallrikar med scrambled eggs och bacon.
still to be experienced...
Jell-krusbär, kiwi, turkburk whatever.... med sprit och alkohol plus nåt fruset bär med fin färg whatever, jag e inte kräsmagad.
Jesus loves you and jesus loves Jell-O!!!!
tror jag drömde i natt att jag var på redaktionen och plcokade fram en gigantisk skål Jell-O till lunch i lunchrummet och bara åt av det vackra sladdriga neonfärgade härliga sötsliskiga mitt i detta hav av pretentiösa GI-tallrikar och diverse andra ångestladdade tristluncher.
Det var en så härlig känsla att med sin gelatinsmet i all egenhet bara skratta allt skit upp i huvudet.
Mår dock inte så bra idag...sjukt sockerförgiftad, labil, humörsvängig och lika känslig som en hormonstinn tonåring med pms.
men det var det värt, det var det värt priset att upptäcka något så vackert sladdrigt och alldeles rosa...
Sprängd...
vitvinsflaska i frysfacket...
kortidsminne Guldfisk!
Bra ronnie bra!
dödsfest...
gah jag hatar att klä ut mig.
kan man ändra på det?
hur gör man det roligt!?
jag känner mig alltid lika trotsig inför påtvingade teman som när man var liten och mamma tyckte att jag skulle ha kjol och klänning på skolavslutningarna.
EN gång lyckades hon! EN ENDA och då grät jag oavbrutet från hallen till skolan, i klassrummet, när vi stod i skogsdungen och sjöng avslutningssånger, när vi fick krama fröken, hela vägen hem ända tills jag fick ta av mig helveteklänningåbäket igen.
så
tror jag är trumatiserad sen dess. jag hatar uniformer, jag hatar påtvingade utseenden och jag vill kunna klä mig se ut och ha på mig precis det som känns rätt just den dagen just här just nu.
tjurar
säkert bara för att jag vet hur avundsjuk jag blir på alla som är så fina och jag vill också men vet inte hur man gör.
barnrumpe mig
skitunge
buhuuuuuu jag kommer va fulast av alla...
förslag till hur man ska tänka här? jag står handfallen... nu ska jag på bakishäng i Björkhagen fast jag inte är bakis. jag har precis gjort hemmapilates och duschat och insett att min garderob inte bjuder till utsvävningar. så jag får dricka upp kaffet och dra till Björkis och hoppas på att Klara kanske kan komma till undsätting!
Köpa gymkort eller...
http://www.malexanderridlager.se/varahastar.html
HÄST!
JAG DÖR NU DÖR JAG JAG VILL VERKLIGEN DÖ NU.
JÄVLAR SKITBAJSKORVSFITTSPYA MED SMÖRDEG OCH INVIRAD I TUNNBRÖDRULLE
DET DÄR ÄR MIN GAMLA HÄST GOD DAMNIT!!!!!!!!! jag har inte sett henne på åtta år och så ploppar hon upp i fönstret på min sabla blackbook. aj aj aj det gör ont. trodde jag hade lyckats förtränga att jag hade en kompis som cirkulerade i yr galopp som en tonåring på speed av glädje varje gång jag kom studsande som en entusiastisk pilatesboll för att möta och brottas med henne i hagen.
ligger på golvet i bittra tonårstårar av blod sörj och sårskorpor och skriker saknar och vill skicka iväg hjärtat i en flaskpost till månen.
min fina fina fina fina fina fina fina fina fina fina finaste... nu blev jag elva år på riktigt. den här tjejen och jag blev fan stora tillsammans. på hemsidan står det att hon gillar att plaska i vatten. jag dör jag vill ligga i vattnet och drunkna. jag visade henne vatten. med mig klev hon i det jälva vattnet för första gången i sitt liv...tre timmar tog det...som en jävla dagisinskoling men sen vägrade hon gå upp...som en jävla dagisunge. vi var dagisbarn tillsammans. vi blev jagade av älgar. sen hämnades vi och jagade älgkalvar. min cowboyprinsessa min knasfia mitt allt.
fan
redo att kasta bort allt och flytta ut i skogen, rymma med min gamla häst och aldrig mer återvända...
buhuhuuuuuu kom tillbaka!
Barret är Kirrat!!!
brrrr det blev en lång marathonmarsch med hårpryttleriet det här och nu ser jag nästan ut som jag gjorde innan jag började hela omvandlingsproceduren för snart lite mer än ett dygn sedan.
huuuuvääää hatar att göra hår men idag blev det trevligt.
men jag är luspank som en arg stadsråtta och pankare ska jag bli, pankare och gladare. får börja brygga mesk hemma och äta kottar eller palla äpplen från ålderdomshemmet på andra sidan korsningen från huset.
jaja
jag har resurser, belive me. att identfiera sig med roadkillkatt i så lång tid som jag har gjort har gjort susen för spargrisen men nu är han död.
spargrisen göddes medan jag svalt, nu är det tvärt om. nu ligger han krossad och eländig i spillror på mitt sovrumsgolv och jag sitter och flinar brevid...eller sitter och sitter. jag halkade.
jag halkade på golvet som det snöat låtsashår på. låtsashår preppat med så myckelt silikon att mitt vardagsrumsgolv är lika med stjärnor på is skridskobana.
orkar inte städa skura dammsuga nu. ska bara lägga en vetekudde på magen som e lite sur efter chokladmoussedessert och rödvin.
men just fan en bild på barret ska jag fixa också. en jävla bild. så att ni kan fråga lite försynt....ehhhh ronnie är det före eller efter som du har lagt upp.
HÄ!
gulbeta rödbeta morrot aka gulrot...
nytt uppepåskallenutseende.
jag ska bara slita ut mina extensions och slänga i en blekning tänkte jag halvvägs genom " Du är vad du äter med Farbror Flipper"
nu e klockan kvart i två och jag har nästan torkat klart håret för fjärde gången idag, kväll natt morgon....
nästa gång går jag fan till frissan och pejjar tretusen spänn för räknat i timlön så har jag snart gått minus på den här historian om man ska inkludera fyra förpackningar blekmedel, silverschampo, löshår, gummiband och klagomål från störningsjouren när jag blåser håret, badar badkar och lever rövare mitt i natten.
Nu e jag fläckvis lila, fläckvis morrot, fläckvis silver och flcäkvis skallig!
Hurra!
Har äntligen fått upp värmen efter att ha suttit och huttrar med blöt skalle i sex timmar! Varm och russinskrynklig efter ångkokande mitt på morgonen bad!
jaja
imorgon jobba med huvtröja mössa och hockeyhjälm, sen i med nytt skit i barret och sen kanske jag visar mig ute igen på lördag.
nu ska jag och min rotfruktssallad till frilla gå och försöka sova och hoppas på att det inte ligger en potatisskalare i sängen så jag vaknar redo att göra nyinspelning av Ronja Rövardotter som yngste rollinnehavare fast på äldsta post.
tog man bort håret som sitter kvar på mig nu tror jag faktiskt att jag och SkallePer är rätt lika!
kram gonatt!
wtf were we doin???
tänk 16 kvadatmeter rum i studentkorridor i tredje hand i smyg bakom Carlsbergfabriken i Köpenhamns horkvarter
tänk lika många kvadrat fast i tum stor teve
tänk två identiska lookalike små roadkills
tänk stulna cyklar, containermat, sjukt mycket alkohol och för pantpengar köpta cigaretter
lägg på en diet på rågbröd och vatten om man bortser från tomatjuicen som alltid var slut eftersom den gick åt till Bloody Marys (varje dag var en dag för en redig återställare tro mig)
jag roade mig med att baka kakor som var gjorda på råg, olja jäst och vatten peta ner några russin i och låtsas att det var kaka. stella bytte frisyr lika ofta som det blev natt och dag. så kul hade vi där på våra 16 kvadrat på kvällarna när vi kom hem döda efter långa cykelturer i regn och obarmhärtigt hård akrobatikträning.
men ändå!
Jag skrattade hjärtligt när jag såg den här bilden. För där är Stella. kanske inte på sitt livs bästa dag men hon är där och hon var där...aplänge...även om jag var ett obarmhärtigt jävla skitsvin så var hon där alltid.
Den tjejen förtjänar alla mylittleponnyhästar som finns på regnbågen!
love love love!
FYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA
mantra! måste hålla måste funka!
JAJAJAJAJAJAJA!
seriöst...spinning...inte trodde jag att det var något för mig men...om man får mescykla på lägsta motståndet så funkar det hähä. gjorde det nog mer för känslan av att ligga i bastun efteråt och bara bli varm i alla muskler och lyssna på avkopplande pianomusik än för själva cyklandet. cykla gjorde jag för i helvete 25 procent av min upprättstående tid i Köpenhamn. Jag kunde sträckan mellan hem och jobbet så väl att jag kunde cykla med sluna ögon utan att riskera att köra mot rött eller behöva sätta ner foten en endaste gång. Hatade alltid Langebro lika mycket i blåsväder och undrade vad fan jag höll på med när jag pinnade på i hällregn med sanitetspåsen på huvudet...jaja allt det där vet ni.
Förresten alla ni där ute!!!! Listen up!
Var tränar ni? Har ni några bra gym eller träningsställen som ni sådär superhjärtligt övervarmt skulle vilja rekommendera innan jag ger bort ett femsiffrigt belopp riksdaler till blivande Kungen?
Tipsa mig gärna men gör det snabbt, jag är sjukt impulsiv och rätt som det är är det försent!
Friskis och Fluktis är ingenting för mig, aldrig i livet. Jag byter vagn när folk hostar på tunnelbanan så glöm det...men någon som testat Sturebadet eller något annat gemytligt i samma kvarter LET ME KNOW! NU här varsågod!
(gammal skåpmat från en tid jag spenderade väldigt ofta upp och ner)
eftersom jag står mest på fötterna nu och utan extensions dessutom så behöver jag nytt bränsle!
VISA MIG VAR!
näh vet ni vad...
(Roadkill + Rossie spexar med någons söndertrampade glasögonrester som blev fina monoklar)
(men varför har de ryska 70-tals tapeter på väggen på Debaser Slussen?)
var ute med de tre fagra musketörerna Chrull, Rossi och Alfie! bättre eskort kan man liksom inte få till en punkfest. fast det var typ semipunk. mycket broklyn lageröl, lite snygga skjortor, nån kavaj och bara en endaste mol allena futtig liten tuppkam, fast den utanför sällskapet såklart, även om alfie hade ambitiner att ställa luciaperuken med sockervatten kvällen till ära.
hursomhelt. bra koncept, bra gäng, bra skit helt i min semivuxna smak HÄ! sen träffade på ett gammalt digestive-k-ex. tur att jag ändrat diet. han såg verkligen smaklös ut. som en cheesburgare som legat tio år i innerfickan på en kavaj. liksom konserverat välbehållen på ytan med samma gamla torra innehåll som när man såg den sist.
som sagt. de tre musketörerna höll mig hårt i alla sidor och när jag blev vingelkantig fanns det alltid minst en axel inom räckhåll att luta snurrskallen emot.
DLK var BÄST! jag har lite fejktinnitus i öronen nu men det kan det vara värt. placerade mig ganska korkat strategiskt vid en högtalare längst fram vid fötterna på nya sexbasisten årgång 85. ögongodis så jag har backup till en hel natts intensivt drömmande men orkanbedövande öronsus för en vecka framåt.
men sällskapet var ändå bäst. vi lekte sommar och festival och satt och tappade känseln i kroppsdelarna efteråt på Debbans uteservering. ihopkringelikrokad under en filt kan man hålla värmen ungefär en halv öl sen börjar det bli smärtsamt...dra vilka paralleller ni vill...jag har mina egna klara för mig ;)
såååå jävla bra dag iallafall. jag har stilletklack ont i fötterna. men mina gamla dr martens åkte i sopen för ungefär lika länge sen som jag hade ett normalt förhållande till min spegelbild, så det var dem eller tamariesarna som gällde.
burr burr iskall nu och sugen på glögg, mandlar och russin som aldrig blir kalla hur länge man än tar på sig för att dricka och äta upp dem.
skulle kunna dedikera ett långt blogginlägg om det där men det får bli en cliffhanger.
kram och godnatt alla fina.
vi ses på Balance hoppas jag!
samspråkar med själen...
rivstartade dagen med att galoppera iväg till Balance där jag samlade ihop mig själv till ett stycke med hjälp av en röd gummiboll, en lång blå pilateskorv, en wetexmatta och en fleecefilt.
nu e jag och jag och alla över och underjag ett. vi e kompisar och överrens.
Bra det här!
Har fetmycket kirsnojja dock över resten av dygnet. Klarar jag det här klarar jag allt. Nu ska jag jag och alla andra jag i ett enda stycke gå ut och möta världen, dåtiden, framtiden nutiden på en och samma gång. Många kort att hålla reda på i handen men jag e laddad. Vi är laddade och det ska gå. DET GÅR! JAG VI ALLA VET ATT DET GÅR!
så nu
hoppa upp 18 centimeter ovan jord i killerbootsen. med rätt pjuck kan man gå hur långt som helst och i de här dojjorna flyter jag även om jag ramlar över bord!
TJONG
DE LYCKLIGA KOMISARNA PÅ DEBBAN HERE I COME!
samspråkar lite med en gammal vän...
Oavsett vad så vill jag inte glömma inte släppa helt. Jag vägrar lämna det här bakom mig om allt i slutändan bara var förgäves. Jag måste hitta något vettigt och gott att ta med mig. jag kommer aldrig mer dansa dödsdansen men jag vill kunna sjunga nynna med i tonerna i refrängen.
vad fan var det du ville egentligen jävla snorunge! varför höll du så krampaktigt fast och vad fick dig att släppa...
???
dazed and confuzed...
Balance gym Obsessions...
seriöst. tack Daniel Westling!
jag skulle kunna Pr-bomba det här gymmet helt gratis för det gör mig så jävla lycklig.
vad spiller det för rill att världen snurrar åt fel håll på morgonen när man vet att man är tre stenkast bort från en lyxanläggning med rena vita handdukar, väldoftande shampo och hyperfräscha träningslokaler som bara skriker
"Kom och träna bort allt nattsvart här inne i mig"
jag e såld och jag har bestämt mig. jag lever hellre på kattmat och välling månaden ut än att missunnar mig ett månadskort på det här stället.
den lilla träningsnarkomanen i mig har verkligen vaknat till liv och jag tycker faktiskt att hon förtjänar att få lite uppmärksamhet och presenter. Hon ska få som hon vill, kosta vad det kosta vill. För henne kan man lita på. Hon skriker högst av alla!
jag e helt mosad och skulle helst av allt vilja ligga på en spikmatta i en timme för och bara lösas upp. men hej kära kroppen vad du och jag e kompisar idag nu när vi får samarbeta lite tillsammans.
stor kram till mig själv!
Obsessions...
( bild pilates-health.ic.cz/)
peace of mind gosh jag har saknat lugnet i själen.
NU
poweryoga sen pilates!
pubertal identitetskris a la 26...
varje gång jag skriver hur gammal jag är får jag nån uppnosig kommentar om att jag hycklar ljuger eller överdriver.
fine, jag tredubblar mycket men jag önskar faktiskt ibland att jag var 16 istället för 26 för då skulle mitt snurrande på nåt sätt va lite mer legitimt och lätt att vifta bort som tonårsdravel.
nu är tyvärr så inte fallet. jag är närmare trettio än tjugo och jag kan fortfarande inte låta bli att slösa bort dyrbara dagar i mitt liv med att ha ångest över hur många tuggor hit eller dit jag petat i mig. men den resan gör nog många med mig varje dag. det är inte så sjukt egentligen bara jävligt onödigt. onödigt när det finns tusen andra mer relevanta och framförallt intressanta saker att bry sitt stackars huvud med. så ja någonstans är det är nån form utav lyxsjukdom, kreerad i en brist på annat vettigt kvalande.
om jag hade en åker att plå, en kossa att mjölka och tio skrikande ungar att försörja så skulle jag nog inte ha tid med att bekymra mig om mina 25:or i jeans börjat sitta liiiiie väl griskultingaktigt över låren eller inte...
men ändå.
identitet är viktigt. och jag är fan inte ett dugg trevlig när jag hatar mig själv. jag blir bitter sur och tjurig. låser in mig, undviker att träffa folk, pallar inte se människor i ögonen i ren skam för att de tar sig tid att välgörenhetsumgås med ett misslyckat fetto.
så ser inte anorexin ut. den är helt tvärt om. då är man oövervinnelig, klarar allt och alltid snäppet före bättre och tio kilometer snabbare och längre fram än alla andra. sen att ens omgivning hatar än, tycker man beter sig som en skitunge och helst vill lägga in en på sjukhus för att slippa se eländet är ju en helt annan buissnes.
man får inte stå kvar på sin piedestal och alla skriker ropar och övertygar om att man har gjort fel. fel fel fel som vigt sitt liv åt att kontrollera sin kropp att nöja sig med att bli mätt på två deciliter youghurt och två matskedar linfrön om dagen. när man själv upplever att man vunnit marathon så står man plötsligt jävligt ensam kvar med sitt mixande och trixande och ingen som vill hålla en i handen mer, förutom Ingolf då som är ens enda kvarvarande och ensamma bästis. på dagarna kan man roa sig med att prova kläder på barnavdelningen, slänga hälften av den mat man lägger upp på tallriken och klämma 124 gånger på sina lår och må skitbra och va jävligt nöjd med det, men sen då.
att man inte kan läsa fyra rader i en bok utan att tappa koncentrationsförmågan
att man blir tvungen att gå ut och gå en mil varje gång någon dukar upp ett bord med mat som faktiskt ser dödligt aptitretande gott ut
att man inte törs äta ett ägg, ha en skvätt mjölk i teet på kvällen eller stoppa en vindruva i munnen i ren skräck för att man ska drabbas av akut ätpanik och länsa hela skafferiet på all skit man nu kan komma över för att sen tillbringa en vecka i paniska kräkningar laxeringar och sjumilavandringar i skogen i regn och rusk för att återvinna kontrollen och få ut allt det onda...
tills man kan stå där i sina storlek 146 i jeans igen i provrummet och begrunda sin obefintliga röv som förvandlats till ett stycke hängande hud och gropar och undra hur man kan se så fet ut trots att man väger under 40 kilo?
då försöker man återvinna kontrollen igen genom att tvinga sin kropp att klara sig på spentsoppa kokt på vatten, ett halvt rör treo comp om dagen och tvångsmässiga styrkeövningar mitt i natten som går på repeat så många gånger att man tappar räkningen och måste göra om allt en gång till bara för att vara på den säkra sidan om att man ligger på minus.
nej det är inget liv att stå i youghurtdisken i tre timmar och vrida och vända på förpackningar och undra fundera och försöka tänka ut vad som ska ge största möjliga smakmässiga tillfredsställeles och generera minsta möjliga antal kalorier så att man ska slippa de där kompensationsmässiga nattvandringarna, promenaderna och timmarna med mardrömmar om kakor och grädde och hetsätning som lämnar än sömnlös natt efter natt.
allt för att göra sig själv, mindre och mindre, mer och mer obetydlig och för att slippa ta plats så att man slipper se alla jävlar i ögonen.
klipp ut mig var ett mantra som snurrade i min hjärna under lång tid. jag ville klippa ut mig själv som man gör med ansikten i tidningar. klippas ut och kastas bort, helst skrynklas ihop till ett knytte viktlöst ingenting först.
bääääh jag är bitter för att jag är sur för att jag inte uppskattar mig själv som kommit så långt i min väg tillbaka till normaliteten. för jag saknar min självkänsla, styrka och eufori som det innebar att alltid nå mina mål. SOM SJUK!
jag är inte glad nu inte alls. jag är en i en pubertal identitetskris där jag måste hitta nya saker som jag är bra på nu när jag inte får räkna kalorier mer och det är ungefär lika kul som att göra om puberteten och tonåren. men jag får skylla mig själv. jag rodde till den här ön på egen hand, hade ingen mat med mig och nu måste jag äta späck och valfläsk och andra äckliga saker för att orka simma tillbaka. så var det inte tänkt. men jag tänker inte sitta kvar här och svälta ihjäl och torka ihop till en klump och dö iallafall.
jag var en bra männsika innan allt det här. en riktigt jävla bra människa som ansåg mig oövervinnelig och bäst på det mesta och henne ska jag hitta tillbaka till. jag vann, fick allt, gjorde allt jag ville utan att väga noll kilo så rent logiskt borde det ju gå. synd bara att kicken över att kontrollera sitt matintag rent psykiskt faktiskt är mer värd än få drömjobbet, springa marathon, gifta sig lyckligt eller vinna högsta vinsten på lotto.
det är så jävla sorgligt men sant.
hell anorexia du vinner, jag kan inte slåss mot dig, du har rätt, men jag tänker göra tvärtom ändå. för någonstans trots allt så har jag än tillit till mig själv som är starkare än allt annat i hela världen och du är ingen demon, du är verklig och så länge du är verklig kan jag slåss mot dig oavsett hur rätt du har och hur många poäng du tar i våra krig med varandra. jag är liksom inte rädd för att förlora längre. det är något jag lärt mig av dig. det är inte farligt att dö. det enda som är riktigt farligt är att inte våga leva. det är jag jävligt jväligt rädd för.
var det värt det? jag vet inte? ärligt talat i dont know...
julen kom tidigt i år...
yeah right...
man går liksom inte hem när man är på kalas med en livs levande julklapp, två romare, en pepparkaka, en självlysande julgran (som förvisso var försedd med skarvsladd för rörlighetens skull när han tröttnade på att stå i hörnet och sprida ljus och kärlek), massa fylletomtar, en svart och en vit lucia, lite random nötter och diverse annat julgodis....
behöver jag tillägga att Alfie hade bäddat med isbjörnen i garderoben och där vaknade jag också inte helt otippat klockan halv sex på i lördags morse...
herregud vilken fest. jag har alltså mina skäl till att skaffa gymkort och efterjulbanta redan i slutet på oktober...jag ligger steget före...eller efter jag vet inte. skitsamma!
voff voff...
kyckling, ris, äpplen och linfrön...
låter ju välbalanserat och nyttigt.
men i komprimerad torkad form med namnet Pedigre hundmat!?
fem om dan gör kroppen glad eller? 49 spänn för två kilo och man skulle kunna köpa en bostadsrätt för pengarna man i vanliga fall lägger på mat...eller?
roadkillkatten tar nya former...skäll skäll...
jag vet inte vad grejen är med mig och hundmat...vi har en störd relation helt enkelt. en mycket störd relation.
sexystripes anf late nights out...
åkte berg och dal banan hela dagen och lyckades kliva av vid halv åtta snåret först.
sen blev det bra
reidstädade hela lyan, sprutade demonöron och munnar fulla med ajax rengöringsmedel och lyckades få ihop kropp själ och lägenhet lagom till gongongen ljöd och vännerna stod för dörren.
rökelse, tända ljus och lite iskallt bubbel höll alla energier på topp och sen hann vi precis till Chinateatern för att kolla in RAW standup comedyclub.
har sovit med demonerna men hann skratta så magmusklerna blödde innan dess.
panikflydde hemifrån i morse ut i solen, sen till gymmet och slog av mig båda armarna på Balance boxing-pass.
snabb vända förbi slå dig fri Emelies diamantlya på söder och nu är jag hemma igen och håller andan.
törs inte ta djupa andetag för då kanske de flyger in i munnern på mig igen och tar över. orkar inte mer skit.
nu gör jag rätt på det enda sättet som jag vet funkar på riktigt. allt annat är för svårt.
inget ont som...
inte har något gott med sig och vice versa klyscha ja you know!
fick ju en veckas gratis träningskort på Balance efter minglet igår och eftersom klockan tickar snabbare mot julskinka än man jag hinner andas numera så var jag inte sen att pinna dit idag efter jobbet i mina små iskalla tamriebeklädda stackars fossingar för lite Strip Aerobic.
jag har aldrig haft koordinationsförmåga och kommer nog inte skaffa mig sån heller men skitsamma. jag fick bränna lite kalorier och det gör ju en gammal avdankad anorektiker glad. allt gick åt skogen men jag kunde inte sluta våldsle under timmen som kändes som en kvart och mest gick ut på att inte försöka ramla av stripstolen och öva mycket på stjärt, vick och fittmuskler.
Balance är GRYMT. allt är snyggt, fräscht och lyxigt och det känns mer som att hänga i en hotellobby än en sunkigt omklädningsrum på ett gym a la F och S från 93.
en jävligt sexig digitalvåg stog och skrek på mig i ena hörnet, men jag visste att den och jag är långt i från polare just nu så jag avstod från att stå på skiten. men det kittlar i hela mig. jag vill skapa en såndär ömsesidigt genomärlig kärleksreation med de digitala siffrorna igen. jag vill att vi ska komma överens för vi vet så väl vad som är bra för varandra.
jag är en miljon månmil därifrån men ändå så jävla nära och pirret allra längst inne i kroppen som i en liten liten bubbla som vill spricka och komma ut och fortplanta sig och ta över finns där. tydlig men ändå så frånvarande...
jag vet inte gott folk jag vet inte.
jag lusläser schemat och ska ge det en liten vecka iallafall. en liiiten liiiten vecka kan faktiskt inte skada. det gör nog bara gott. orkar inte va julgris redan i oktober. det är skitäckligt. allt omfång står mig upp i halsen och jag känner mig som en blobb utan konturer som mest flyter runt när jag försöker gå.
äckliga äckliga blobb.
varför måste det vara så svart eller vitt.
varför finns inte mitt emellan?
vill inte va i bubblan men vill ännu mindre vara bubblan och lite till.
fake it till you make it
vilken fantastisk kväll!
skulle egentligen dragit iväg med fantastiska " Slå dig fri Emelie" och gymnastiserat men hon var kass i halsen så vi ställde in. Men det behöver ju inte betyda förlust på något sätt när "Balance" gym på Stureplan bjöd in till mingel med kul "Pepptalk" gratis massage, mumsiga snittar och vin och läskande öl i överflöd till alla sugna blivande kunder.
man får ju passa på, för när bjuds det till så frikostigt nästa gång vet ju ingen, eller hur. två timmar senare går jag och fagra fröken Jasmine därifrån en träningsväska plus tischa plus vattenflaska rikare ( vattenflaskan fyllde vi till bredden med gratisvin och väskan likaså med snittar ( känns ju lite äckligt att äta allt på samma gång eller hur haha)
tur tur att vi inte gick den där powerpromenaden till söder när det visade sig att vi skulle två små stenkast uppför birger jarl till apskumma Blue Moon bar. Går folk dit på riktigt? jag fick kalla kårar längs med ryggmärgen av namnet och dörrisarna men showen var proffsig och grym och vinet blandat med grönt te ingefärs hälsoshitdryck ur "gym-balancevattenflaska" smakade ju bra så vi höll ställningarna och enjoyed the show liksom =D
en härlig kvällspromenad senare och lite chillad färd hem med sl och jag är återigen innanför hemmets trygga murar och ska bara klunka en liter vatten innan jag kastar in handduken och dyker ner i sängen.
yeah hurra. bra torsdag!
...
...eller...
...gick ni på det där?
skulle kunna slänga upp en lycklig bild på mig själv som pricken på I-et men avstår då jag misstänker att inte ens med skalpell rakblad och photoshop kan man manipulera bort den missär som äter sig innifrån och ut i mig just nu.
jag börjar bli snuskit vig igen i ljumskarna men det föredrar jag att framställa som någonting dåligt ungefär på samma sätt som om mitt inre kaos velat ta sig uttryck i svät just nu men det gör det inte.
så please. nyp mig inte i kinden och säg att jag ser ut att må så mycket bättre nu för att jag är rosig om kinderna. jag gick sönder för länge sen och har klistrat ihop mig själv med silvetejp bara och precis som silvertejp kan rädda ditt läckande tält på en festival en vecka så kan jag klibba ihop ett clownfejkat yttre just nu en stund till.
men lika lite som att du skulle vilja bo i ett silvertejpat tält från roskilde när sommaren gett upp i augusti lika lite vill jag bo i det som ser ut som ronnie just nu...
herregud mer powerpilates nu annars dör jag...
drottning av tillflyktsorter...
bättre fly än illa fäkta...
men till vilken grad.
fasen vad ledsen jag blev när kvällens gymnastikträning uteblev. ledsen i hela själen så det gjorde ont. så vad gör jag då? beger mig in till stan på galej kalas och mingel med en fejja som säger ingenting alls. äter lite pestosnittar som jag sköljer nr med en flaska vin lite för fort så att jag slutar med att jag står och kräks upp hela härligheten genom näsan en kvart senare.
vill passa in
vill räcka till
vill vara med
men har ingen koll. då går det år skogen. rycker loss en ögonfrans och nyper mig hårt i armnen. biter hårt i söndertuggade läppen. klistrar på ett illa sittande snett leende och försöker igen
gör om gör rätt, men ack ack jävla pollack vad fel det blir igen.
varför satte jag igång den här karusellen igen. jag vet ju var det slutar. jag vet så väl att ändhållplatsen på gröna lund är någonstans en trött färd hem med svansen mellan benen där man tänker att visst det var kul ett tag men vad skönt att det är ett år kvar till nästa säsong.
skillnaden är att för min del tar det aldrig slut. aldrig. jag har förflyttat mig till en annan del av nöjjesparken. jag kör inte gocartbilarna utan hjälm längre och jag har hittat ut ur spökhuset. men är det så jävla mycket bättre att irra fram och tillbaka mellan vikingagungan och lustigahuset med tarmarna fastkedjade i nyckelpigan så att jag måste springa ett varv och hoppa som en galning för att överleva dagen om jag inte vill ha mitt inanmäte serverat på ett fat vid dagens slut? näh. för jag vill gå hem nu. jag vill gå hem.
hem till lugn och ro och med te macka och bok. sömn lugn och ro men jag sitter fast.
jag sitter fast med nerverna i alla karuseller och hur många bitar av mig själv jag än försöker amputera och klippa bort offra och göra mig av med så är jag fastlåst i själen hjärtat och magen genom halsen.
det går inte en dag gott folk. inte en endaste dag utan att jag vänder ut och in på mig själv. vrider lemlästar och slår och plägar.
men jag varken fördömmer eller förgyller. där är skillnaden. för jag vet att alla bedriver samma kamp. fast på sitt eget vis och de flesta är nog mer framgångsrika och finurliga än jag.
jag går från extremt till extremt.
för er räcker det kanske med att jogga en kvart och tvätta håret.
jag måste ha sönder annars går det inte.
nu ska jag ha sönder mig själv lite mer.
gamla medel har slutat fungera då får man hitta nya tillvägagångssätt.
så jävla levande och så jävla längtande efter ond bråd död. jag är som en amfetaminabstinent tjackpundare som knarkar livet men som sålt min själ till djävulen för billigt för länge sen så räntan och kostnaderna för mitt missbruk är så högt att jag inte kan njuta av mitt knark för jag vet att kostnaden i slutändan är långt mer än vad jag någonsin kommer kunna betala tillbaka. jag har sålt min själ till djävulen och det är finanskris. ingen vill gå i borgen för mitt lån och jag har tappat fotfästet så jag börjar ge bort kroppsdelar i jakt på nästa tripp.
slå ner mig! NU! snälla slå ner mig. golva mig med bubbaklubba och släng mig i årstaviken och få tyst på mig. jag kan ändå inte rädda världen så till vilken nytta fortsätter jag försöka.
jag köpte nytt diskmedel men då tog toapappret slut...
hajjar ni? är det nån jävla dåre därute som hajjar????
the voice of pure selfdestuction speaking...
nåt ska man va glad och jävligt stolt över...att resa till helvetet och komma tillbaka gör dig stark snygg smart och vacker.
osar fett med hett i bloggosfären...
har alla blivit spritt språngande galna?
det pågår pajjkastning, sandlådehets och bloggkrig till höger och vänster och det har liksom spridit sig till en farosot som hittat hela vägen in till mitt krypin wasabilicious.
äckligt.
blev faktiskt ganska förvånad när jag hittade en kommentar i mitt kommentarsfält skriven av mig själv fast i ett helt annat sammanhang. där jag förvisso själv pajj och smutskastar de där två chipsmongona på 1000apor som skriver ett riktigt smutsigt vidrigt och förnedrande inlägg om en av mina absoluta favoritbloggerskor Annika Marklund. de gör sexuella anspelningar på hennes bylinebild i Metro och vräker ur sig så perversa kommentarer att man blir riktigt illa till mods. Framförallt Annika blir illa till mods och då blir jag också det. så jag drämde till och skrev argt och kastade mig in i kriget och nu sitter jag här själv. smutskastad med mina egna ord. jaja. har man gett sig in i leken får man leken tåla men det blir så löjligt när ens motståndare använder lika starka argument som femåringar som säger "SPEGEL SPEGEL SPELGEL KAN DU VARA SJÄLV" istället för att komma med något eget vettigt.
så nån patetisk jävel har klippt och klistrat in min kommentar och vinklat den mot MIG!
jag blev faktiskt riktigt paff.
men här är det ju rätt så lugnt fortfarande. som at finanskrisens raserade murar inte riktigt spridit sina termiter hela vägen till min borg ännu. men jesus jävlar man blir ju mörkrädd av att bloggläsa på morgnarna.
idolaspiranterna rasar mot katten Katrin fd Scuhulman.
Annika blir sexistiskt påhoppad av Ramin & Farzad Nouri
Blondinbella är i blåsväder
Kissie är förbannad som vanligt och
Hanna Fridén tycker att Tommie X är en bölande tönt (håller iofs med på sistnämnda punkt)
och Alex schulman är i blåsväder på Dagens Media (under regnbågen intet nytt)
men var kommer hela den här jävla hetsen ifrån. har vi tråkigt. blir vi inte tillräckligt trötta av att dansa disko på stan eller springa i affärer.
varför är vi så stridslytna. är det på allvar lågkonjunkturens bistra skugga som sprider sig över oss så att vi inte kan annat än kasta skit på varandra, dränka våra sorger i sprit och uggla tills helvetet är över.
jag fattar ingenting!
var kommer alla ilska ifrån?
det var fullmåne precis kan det va det kanske?
gjorde det ont?
om du vill fortsätta hålla din så kallade bästa väninna i handen så tycker jag att du är vatten värd och om alla tog samma ställning och slutade acceptera ditt sjuka beteende så skulle du tvingas överge henne tillslut till fördel för ett friskt liv. det är acceptansen och allt jävla hycklande och tåtassande som är den värsta boven i dramat.
jag vet inte vem du är men du är säkert rätt nöjd med att din omgivning fortästter dig låta vara sjuk och det är inte okej så mot dig är jag hur elak jag vill tills du släpper taget om det du håller så jävla kärt och bestämmer dig för att leva på riktigt istället.
tills dess är du lika mycket parasit som plågar din omgivning med din självömkan.
sorry jag är inte en av er. jag har valt livet kosta vad det kosta vill i kilon fett och ångest. FÖR HELVETE VAD DET KOSTAR. DET ÄR DYRT SOM FAN ATT LEVA INTE GRATIS SOM MÅNGA VERKAR TRO. nej vägen tillbaka är inte lätt och det går inte att kompromissa men jag är ingen jävla parasit iallafall... det är mitt liv mitt aktiva beslut om jag vill leva eller dö precis som det är ditt. om du inte vill leva. fine för dig men du sabbar mer för alla runt omkring dig mer än för dig själv.
bläh!
jag skriker hur mycket jag vill det är upp till dig om du vill fortsätta va sjuk och ta åt dig eller bli frisk och hejja på mig och mitt crew!
för guds skull! jag bad min bästa jävla polare att dra åt helvete när hon valde sjukdomen istället för livet. min bästa jävla polare som betydde mer för mig än mitt eget jävla liv som jag hade då. henne bad jag fara och flyga och gå. och ärligt talat så trodde jag faktiskt då att jag aldrig mer skulle få se henne igen. jag offrade henne till förmån för mitt eget tillfrisknande och jag är redo att offra dig också och jag önskar att alla som stod dig nära gjorde samma sak så att du kanske kunde få den där sista sparken i röven så att du fattade att livet under ytan, livet i bubblan, livet på ditt sätt inte är vatten värt. der är liksom det som krävs. tills dess fortsätter du ju leka spela, mixtra och trixa samtidigt som du gräver din egen grav.
fattar du? eller slår du dövörat till till förmån för ditt fantastiska helvetes skull?
bad bad midnight craving...
en del apple sourze
en del jack daniels valfri sort kanske lite mer om man vill få den rivigare
alternativt en del southern comfort
honung
muddlad lime
skaka med is
sila upp i coktailglas
= roadkillkattens livselexir
har bara honung och en ledsen citron och gammal trist lågpriswhiskey hemma... på det blir det ingen abolous cocktail tyvärr...
vill ha nu!
Jag dör
Näh jag överlever... åt lite rostad lök förut i brist på annat och skitkass middag inte ens värd att nämna i bokstäver...jag skäms. jag är verkligen världens sämsta ensammiddagsmatlagare. måste laga åt någon eller i sällskap annars käkar jag hellre taggtråd med smör och socker på. men jag petar i mig mina enheter iallafall utan att fuska ett smack. så det så. ge fan i att kasta skit i huvudet på mig. varken vanliga människor eller demonjävlar.
alla ni som ångesthanterar därute genom att sitta och räkna minus varje dag eller dämpa era problem med kaffe och cigg ni är värdelösa äckliga små idioter och jag har inte en sekund till övers för ert självgoda självömkande patetiska beteende. väx upp för fan och sluta låtsas som att allt är bra. mig lurar ni inte en sekund och jag blir kräkfärdig över att se, läsa och höra om ert skit där ni tror att ni "har kontroll".
släpa mig långsamt uppför en gata hellre än att jag ger er en sekunds medlidande. ni borde skadeskjutas så att er omgivning slapp se er självdö.
puss och kram godnatt alla andra =D
TÖRS NI!
jag bjuder in till spontan middag imorgon.
syskonen Granberg är hedersgäster men alla får komma!
tänkte va så nobel att jag tillagar Årstas största höstsvampstoast =D
vad tror ni om det? borde inte va så svårt...massa svamp i mängder stekt i äkta smör med grädde lök kryddor och kanske lite bacon? eller? är jag på rätt spår då?
sen är det väl bara massgrilla en tjugo formbröd i ugnen med olivolja och havssalt och peppar och sen på med svampgojset...jag tror det blir skitgott. kanske nåt salladsblad till för den som är fin i kanten...ruccoloa och några cocktailtomater och en bibba chill out rött till.
sen e det vardagsaftonslyx på hög nivå,
kommer ni?
ikkeplanerade gäster uppmanas ta med egen svamp så jag slipper föda mina gäster med enbart formbröd om vil blir många. det ska va svampgegga med bröd inte tvärt om!
Ze KAV...
blommig falufest...
usch rå Faluröd e alltså ingen hit, inte ens om man e jätehungrig. det funkar liksom inte men jag lovar att testa den stekt eller ugnsbakad med tillhörande potatismos snarast...
mycket har jag experimenterat och trixat om med på äldre dar. men jag har gett ätandet en ärlig chans. här är min minst lika ärliga utvärdering...
Katten Hissar och Dissar
• Blodpudding...borde komma ihåg det oftare...världens bästa sistaminutenmiddag HISS
• Micrat korvbröd med smält ost...det här var en barndomsklassiker som fortfarande är helt okej, även om mina smaklökar nog har utvecklats lite. men kombinationen smält ost på bröd som smakar lite socker är speciell speciellt om man får till en lite uttrokad kant på det lite för söndermicrade korvbrödet MISS
• Fralla, kanonvitt bröd på jäst med gladakossan mjukost... skitgott om man orkar genomlida ett 24 timmarsdygn med magkramper efteråt eller käkar den en sekund innan man kastar sig på ett tretimmarspass på gymmet. Alternativ finns ju med vitt surdegsbröd på dinkel dock. Så slipper man komplikationerna...KISS
• NÖTTER...allt utom jordnötter...det är elefantmat...nötter nötter nötter jag lever och återuppbygger min hjärna och kropp på nötter... "in nötter veritas" HYPERHISS
• Nudlar...weidrich...i alla former men man kan få en ganska skön temperaturhöjning av soppan som kokas på spicymixvarianten.
Still to be explored:
• Raggmunkar med lingonsylt...måste koka hemgjord lingonsylt till också!
• Kroppkakor... får fråga Ronnie om tips...
• Ärtsoppa med fläsk och senap... tips på recept eller färdigvariant som är ok?
• Gräddtårta med sockerkaksbotten...när fan kommer man över en sån?
Kan inte titta år idag:
• Burkchampinjoner
• Tomatsås, tomatpuré, krossad tomat
• Välling i alla dess varianter
de tre sistnämnda är ju ganska förståeligt kräkframkallande då de utgjorde ungefär 99 procent av min sammanlagda kostcirkel under ganska lång tid...
ja ja förslag på nåt helgalet som man instintktivt rynkar på näsan åt men som faktiskt kan va värt att testa igen ändå...???
jag e game! =D
hon går på krossat glas igen...
jag har seriöst skiiiiitont i mina fötter.
men jag njuter varje smärtsamt haltande steg jag tar. idag var allt enkelt, igår finns inte. igår är control alt deletat.
idag har jag hittat hem igen. idag har jag begravt något smutsigt fult och äckligt. må det aldrig bubbla upp till ytan igen. jag har en nyckel i min hand. en sen länge gömd glömd och borttappad sådan. den har varit så nära hela tiden inom räckhåll. jag har varit blind och letat efter glasögonen på huvudet. nu slog jag huvudet i väggen och då ramlade de ner på näsan.
jag ger det en chans.
en fet jävla chans.
sen får det vara slut.
slut på en epok och en era som får gå till historien.
hej då jävla skitera. ingen kommer sakna dig du fanns inte. hej då försvinn och dö!
med nålen rakt in i ögat...
ANNIKA ANNIKA ANNIKA
fan mitt länkverktyg vill inte funka men snälla klipp och klistra den här länken för guds skull!
http://metro.se/se/article/2008/10/09/09/1852-57/index.xml
Annika Marklund med huvudet på spiken och nålen rakt in i ögat om den balnsång och tunna lina vi vinglar runt på varje varje dag.
LÄS! NI MÅSTE!
skapa...
jag börjar grina när jag ser Katrin Schulman thaiboxas på Normalmstorg....
vad är det? vad kommer det i från? vem är det jag lipar för? vad gör mig så emotionellt urladdad?
jag hajjar inte mig själv ibland.
jaja.
såg en spindel smyga in under skohyllan i dag och insåg att mitt hem var i full färd med att förfalla. alla sena jobbnätter i kombo med paniska ångestdagar har satt sig i väggarna och nu uppenbarligen också under skohyllan. så jag gick amok och slängde lite grejer, rejdade runt med dammsugaren och decinficerade kylskåpet sådär på ett maniskt sätt som man kan göra när man flyttar problematiken i skallen ut ur kroppen och projicerar den på att fixa polera och skura stora blanka rena ytor.
funkar skitbra, pröva själva om ni inte gör det redan.
sen gick det inte att tränga undan verkligheten längre och jag satt plötsligt där igen och slogs med allt hela världen och ingenting och hade ingen aning om vart jag skulle göra av mig själv och så blev jag räddad av GongGongen.
Anna ville också promenera bort den här dagen och gå över lite broar så då gjorde vi det. Konstaterade att Hammarby Sjöstad suger och prisade sköna Söder när vi hittat hem igen. Lagade mat, åt mat, åt upp mat och sen började jag nästan grina av lycka när hon behövde hjälp med att städa skafferierna.
JUBEL INOMBORDS!
jubel för bra dag...nu måste jag göra mig själv lite illa genom att sträcka ut lite gamla muskler som fått alldeles för mycket semester. sen ska jag sova nöjd och glad och självmörbultad.
dagens moralkaka...
gör om gör rätt!
helt enligt Gus Van Sant.
svårare än så är inte livet.
vi gör fel, då får man göra om och så blir det rätt. blir det inte rätt på andra försöket heller får man väl göra om en gång till.
igen igen igen och igen.
tillslut blir det rätt. jag lovar.
eller som de gamla stofilerna sa.
"repetitio est mater studiorum"
övning ger färdighet
lyckas du inte pricka papperskorgen med din gamla snus första gången du försöker pricka och snusjävelen hamnar brevid. ta upp snushelvetet och försök pricka igen med lite mer precision så ska du se att det gå bättre. alla blir glada. papperskorgstömmarna, ditt dåliga samvete, ditt goda samvete. snusjävulen. alla
gör om gör rätt.
hör ni det!
BRA!
jag dog...
i halvform hela dagen.
det var länge sen jag andades djupt.
då får man tanka snabbt ungefär som man ibland måste brinna fort.
ni vet högintensivt kontra lågintensivt.
så jag ramlade ner för backen till EGO i vanlig ordning på tisdagar och stod och var skitsur i två timmar för att allt var dåligt, men höll ut för jag var så sur att jag inte ens pallade dricka surt rödvin. SurFia var jag, sen tänkte jag nästan gå hem men eftersom jag var så genomsur så kunde SurJga inte ta mig för det heller. så jag gav den sista jäveln en chans
sen självdog jag
fyfan jag har ont i ögonen för att det runnit smält kajalpenna och ikkevattenfast mascara rakt ner i dem. jag har ont i magen för att den fått panikskratta i sånt tempo att jag kommer få sova hängande över armstödet på skinnsoffan för jag har kramp.
nu ska jag youtuba mer robothumor och fnula på när jag ska berätta den där anekdoten om födelsedagsfesten...
fantastisk tisdag även om den är slut nu!
TJONG!
söndagsklubben...
jag har ont i ansiktet, nej i käkarna, nej i magen, kroppen allt utom hjärtat och själen där det vanligtvis brukar göra ont.
jag har ont för att hela kroppen har krampskrattat, levt och vibrerat hela dagen.
visst, skitkass start med framstupa sidoläge på golvet hemma under zebrafilten i Årstalyan och sen förvärrat tillstånd där jag inte ens orkade le mot söta butiksbiträdet senare i affären för att jag kämpade mot impulsen att kräkas ner i konsumkorgen och på min havremjölk.
sen gjorde jag rätt trots än att allt var fel och lagade storslagen lyxbrunsch till mig själv. blev stärkt, blev mer hel och istället för att gömma mig under soffbordet och gnaga på knäskålarna så åkte jag hem till söndagsklubben hos Ruby och laddade batterierna.
Ruby säger att det är juicen i hennes juicemaskin som gör att man får energi i ådrorna hela dagen. Jag tror inte hon har fattat att det är Ruby själv som är energin och att kliva in i hennes tambur är som att stoppa sig själv i en batteriladdare och tanka upp till max.
Dagen ville aldrig ta slut och tack gode gud för det. vilken dag, vilken fantastisk dag.
Join the Army!
HÄNG-OVE tittar in...
ap-kalas med Bukis-Bettan igår
fick krypa ur sängen idag.
är seriöst religiöst bakfull. jävla fulvodka. helvetes jävla fulvodka.
aldrig mer igen, aldrig mer.
*slår huvudet i väggen* dunk dunk!
ja det blev lite mycket igår kanske....
jag kan också va dum i huvudet!
alla kan
alla vill vara lite wild and crazy och späka på när det ges tillfälle.
Grejen är att oftast när vi bestämt oss för att unna oss det där lilla extra så kan vi inte låta bli att fläka på som om det inte fanns någon morgondag. För innerst inne vet vi ju att vi sitter med skitdåligt samvete imorgon och då minsan blir det strama tyglar som gäller igen.
Det var nog därför jag blev sjuk från början. Jag slutade hålla i tyglarna. Jag gjorde precis som jag ville. Det som föll mig in, precis hela tiden och det funkade. Och då behövde jag inte hetsa längre. Jag fann ett inre lugn, ett inre nej tack jag behöver inte vara girig mer. Jag kan sluta äta, andas, kräva finnas, ta plats, fr jag har det så bra med bara och endast mig själv.
Lite religiöst egentligen. En sorts buddism, där allt man behöver är en tandpetare, en bumbibjörn och en skål att äta en näve riskorn ur eller hur det nu är.
Oftast funkar det ju inte så i normala fall men just då så snurrade alla mina stjärnor i mitt system åt rätt håll och plötsligt så återfann jag tilliten till mig själv.
Och där är fint att vara där jag varit. Alla kroppsliga köttsliga lustar försvinner ju och ag förstår Buddha. Man känner sig ren. Ren från de sju dödssynderna och renad från allt som någonsin smutsat ner. Jag är en skitig jävla brudjävel vill jag lova. och det tog månader av svält att skura rent själen från grunden, men det var en bra resa dit.
Men jag är ju tyärrr inte Buddha. jag heter Ronnie, är 26 år, jobbar med media och bor i Stockholm. Jag bor i Årsta och inte under ett kaktusträd. Jag måste gå upp på morgonen och gå till jobbet annars tycker folk att jag gör konstigt och fel.
Så min reningsprocess slutade tvärt när resten av världen knackade på brysskt och sa "Hallå sluta" vi saknar dig, var är du???
men jag ville inte, mådde så bra, var så inne i min nya värld att jag sket i allt och alla där ute.
då började de ställa krav, hotade med att låsa in mig och ta ifrån mig det enda jag egentligen eftersträvade. Frihet och kontroll.
så jag valde livet igen och nu blev det plötsligt mycket svårare.
återanspassningen till det som en gång var normalt var tusen gånger svårare än resan bort därifrån. Nu gör jag allt fel. Känner mig alltid smutsig och överflödig. Girig, glupsk och missunnsam.
Inte så konstigt när man tillbringat år med aatt andas i takt med enbart sig själv, plötsligt ska mina mönster och cirklar kombineras, matschas och passas ihop med resten av dödliga världen. Och iochmed att jag varit borta så länge känner jag mig dålig. För hur man gör när man lever på riktigt har jag asdålig koll på. Jag vet bara hur man gör när man förbereder sig på att dö. Det är jag skitbra på. Men det leder ju igenstans soligt direkt.
Ja ja.
Nu e jag här iallafall.
och jag tänker fortsätta försöka passa in, även om jag helst skulle slippa.
jag har rätt kul åt mig själv. Provocerar gamla delar av mitt jag när jag inte har någon annan att bråka med. Vi slåss som galningar mitt jag och mitt Jag och det som är mest tragikomiskt av alltihop att oavsett vad så är det ju alltid jag som vinner. Alltid. Jag vinner jämt. Omöjligt att någon annan kan. Jag tävlar ju med mig själv. MEN även om jag alltid är den enväldiga vinnaren som går segrande ur min kamp med mig själv så är jag skitsur pissförbannad och missunnsamt ledsen över resultatet.
Hur fan kan det komma sig? Kan ni svara på det! Hur kan jag bli förbannad på val och resultat som är enbart av mig själv förorsakade?
Jag måste alltså också vara rätt så jävla dum i huvudet!
ett till sånt där inlägg...
Kan tyckas lite gammalmodigt, men fine, det finns en poäng i att inte låta idioter komma till tals på nyhetsplats. Men å andra sidan vad gör en piss-i-havet-kommentar från nåt rikspucko utan ansikte I en gratis papperstidning om hundra år? Vem bryr sig mer än tre sekunder egentligen?
Igår kollade jag Gynnings blogg på stureplan.se . En gång tidigare har jag scrollat ner i den svårlästa vita texten mot svart bakgrund och nästan roats lite av att så många verkar läsa de få ord av dynga som står mellan alla suddiga youtubeklipp och ego-bilder på Gynning med plutmun. Först tyckte jag mest att det var intressant att någon som höll nivå med en 16 årig gymnasiebrud lyckats ta sig in på stureplan. Tydligen gäller inte 23-årsgränsen på webben.
Men sen slår det slint på riktigt när hon lite blasé länkar till den debatt som skapats angående hennes hetsbantning i samband med nya lanseringen av programmet "Stjärnor på is".
Det är liksom inte PK att va rasist nazist eller perverterad galning, men att med nerbantad hjärnsubstans i en snygg kropp kommer man undan med att vräka ur sig vad som helst. Tro mig jag vet. Väger du 40 kilo kan du säga vad fan du vill. Ingen kommer våga tjäbbla emot. Du har mer makt än med en bazooka.
Kalla folk för blatte är inte okej, men det finns inga som helst restriktioner mot att låta B-kändisar vräka ut sina snedvridna sjuka tankar och ideal i media och sen dessutom ge dem välbetalt bloggutrymme och plats att låta sig hyllas av sina läsare.
Men jag orkar inte bli ledsen och jag orkar inte bli förbannad mer, för jag är helt jävla maktlös där jag sitter med all min kunskap om en manipulativ fruktansvärd sjukdom som idag har blivit ett av våra sundhetsideal.
Carolina Gynning är skitsnygg, men det är catwalkmodeller som lever på att snorta cola också! Men jag snortar inte cola och jag svälter inte mig själv för jag tycker priset att betala är för högt. Det är skitenkelt at strunta i allt annat och slösa år på svält, kräk och milslånga vandringar utan skor mot vass asfalt för att försöka hitta mig själv. Men det gör man ju aldrig. Och tur är väl det för det vore synd om man hittade sig själv i en burk champinjoner. Problemet är att om man är sjuk så hatar man sig själv precis lika mycket vid 35 eller 55 kilo och man kan alltid grabba tag om samma mängd hat i fläskform någonstans på kroppen.
"Jag äter nästan ingenting och jag går mycket, - Det är det första jag äter i dag. Inför en så här stor tv-produktion tycker jag alltid att det är kul att vara extra "fit". Fem, sex kilo har jag gått ner.
"Låt mig vara smal om jag vill, så får dessa “perfekta förebilder” käka “rulltårta” till frukost och “fläskstek” till middag om de vill, men om alla får vara som de vill låt mig då få vara sund och smal i fred.", säger Gynning om bland annat marie Picasso till Expressen.
Men det är just det som är problemet. För min del skulle Gynning gärna få svälta ihjäl och dö i anorexi imorgon. Men hon svälter inte i fred. Hon inspirerar, är förebild och låter sig hyllas av andra på väg ner i skiten. Och kritiserar jag henne är jag avundsjuk.
Ingen får betalt för att blogga och uttala sig i stil med "Kokainet har gjort mig skitsnygg, låt mig knarka i fred, så kan ni vara oknarkade och feta om ni vill."
ALLA KAN SVÄLTA IHJÄL SIG SJÄLVA, ALLA KAN SMETA IN SIG I BAJS.
Det är helt upp till var och en att göra vad fan de vill med sina liv och kroppar. Men står det
"ut med alla svartskallar ur landet"
då blir det ramaskri, men om Gynning kallar Picasso för fetto ska man hålla käften annars är man avundsjuk. Att anse sig bättre än andra för att man ser ut på ett visst sätt oavsett om det handlar om färg eller kroppsform är väl samma sak, eller?
Och vad ska jag bli avundsjuk på? Bli en levande zombiebimbo? Det gör mig ledsen att se allt det där som alla andra verkar slippa se.
