jag kan också va dum i huvudet!

alla kan

alla vill vara lite wild and crazy och späka på när det ges tillfälle.

Grejen är att oftast när vi bestämt oss för att unna oss det där lilla extra så kan vi inte låta bli att fläka på som om det inte fanns någon morgondag. För innerst inne vet vi ju att vi sitter med skitdåligt samvete imorgon och då minsan blir det strama tyglar som gäller igen.

Det var nog därför jag blev sjuk från början. Jag slutade hålla i tyglarna. Jag gjorde precis som jag ville. Det som föll mig in, precis hela tiden och det funkade. Och då behövde jag inte hetsa längre. Jag fann ett inre lugn, ett inre nej tack jag behöver inte vara girig mer. Jag kan sluta äta, andas, kräva finnas, ta plats, fr jag har det så bra med bara och endast mig själv.

Lite religiöst egentligen. En sorts buddism, där allt man behöver är en tandpetare, en bumbibjörn och en skål att äta en näve riskorn ur eller hur det nu är.

Oftast funkar det  ju inte så i normala fall men just då så snurrade alla mina stjärnor i mitt system åt rätt håll och plötsligt så återfann jag tilliten till mig själv.

Och där är fint att vara där jag varit. Alla kroppsliga köttsliga lustar försvinner ju och ag förstår Buddha. Man känner sig ren. Ren från de sju dödssynderna och renad från allt som någonsin smutsat ner. Jag är en skitig jävla brudjävel vill jag lova. och det tog månader av svält att skura rent själen från grunden, men det var en bra resa dit.

Men jag är ju tyärrr inte Buddha. jag heter Ronnie, är 26 år, jobbar med media och bor i Stockholm. Jag bor i Årsta och inte under ett kaktusträd. Jag måste gå upp på morgonen och gå till jobbet annars tycker folk att jag gör konstigt och fel.

Så min reningsprocess slutade tvärt när resten av världen knackade på brysskt och sa "Hallå sluta" vi saknar dig, var är du???

men jag ville inte, mådde så bra, var så inne i min nya värld att jag sket i allt och alla där ute.

då började de ställa krav, hotade med att låsa in mig och ta ifrån mig det enda jag egentligen eftersträvade. Frihet och kontroll.

så jag valde livet igen och nu blev det plötsligt mycket svårare.

återanspassningen till det som en gång var normalt var tusen gånger svårare än resan bort därifrån. Nu gör jag allt fel. Känner mig alltid smutsig och överflödig. Girig, glupsk och missunnsam.

Inte så konstigt när man tillbringat år med aatt andas i takt med enbart sig själv, plötsligt ska mina mönster och cirklar kombineras, matschas och passas ihop med resten av dödliga världen. Och iochmed att jag varit borta så länge känner jag mig dålig. För hur man gör när man lever på riktigt har jag asdålig koll på. Jag vet bara hur man gör när man förbereder sig på att dö. Det är jag skitbra på. Men det leder ju igenstans soligt direkt.

Ja ja.

Nu e jag här iallafall.

och jag tänker fortsätta försöka passa in, även om jag helst skulle slippa.

jag har rätt kul åt mig själv. Provocerar gamla delar av mitt jag när jag inte har någon annan att bråka med. Vi slåss som galningar mitt jag och mitt Jag och det som är mest tragikomiskt av alltihop att oavsett vad så är det ju alltid jag som vinner. Alltid. Jag vinner jämt. Omöjligt att någon annan kan. Jag tävlar ju med mig själv. MEN även om jag alltid är den enväldiga vinnaren som går segrande ur min kamp med mig själv så är jag skitsur pissförbannad och missunnsamt ledsen över resultatet.

Hur fan kan det komma sig? Kan ni svara på det! Hur kan jag bli förbannad på val och resultat som är enbart av mig själv förorsakade?

Jag måste alltså också vara rätt så jävla dum i huvudet!




Kommentarer
Postat av: Mi

Tack. Jag tänker välldigt mycket på allt i livet men jag har inte tänkt så.. Jag skulle aldrig ens vilja att min värsta fiende skulle behandlas så som jag behandlar mig själv.



Det är otroligt hur vi med ätstörninga (bara en del av problemen vi kämpar mot) har gemensammt.

Postat av: Kari

word. men dum? nope.



krav, forventninger, tilpasning, normalitet. noe av det vanskeligste i verden er å leve i sameksistens med andre synes jeg. i går tok det 2 timer før jeg så en sms, så personen som sendte det til meg ringte opp og sa: "har du gått under jorden?" "nei, sa jeg, jeg har bare gått inn på en kafé".



noen ting aksepterer jeg å etterfølge i rutine- og alltid-tilgjengelig-samfunnet, men noen grenser setter jeg. det funker faktisk. jeg gir litt og tar litt. noen blir forbannet men det er pokker meg ikke mitt problem.



om det makes sense.

2008-10-04 @ 10:49:31
URL: http://djbettybloop.blogspot.com
Postat av: Anonym

jag stannar i min ÄS för det finns ingen mållinje. ingen familj (inga föräldrar och ingen boyfriend på nästan tio år) gör ensamheten till en hundra gånger dödligare sjukdom är anorexi och droger. hade jag inte haft mitt ätspöke hade jag varit helt allena. nu är vi iallafall två. det är en hatkärlek men iallafall inte total ensamhet. den som aldrig varit utan familj kan inte uttala sig, kan inte komma med klyschor som "äsch, om du tänker efter så har du absolut en massa som bryr dig om dig". det spelar ingen roll hur många gånger jag räknar numrena i min telefonbok. de blir inte fler. nej, det är inte kvantitet utan kvalitet som räknas, absolut. men det har jag redan räknat in.

2008-10-04 @ 14:22:43
Postat av: ronnie

Du som är anonym...



Det var förmodligen det mest egocentrisa självupptagna svar jag hört. Och det kommer helt från något din sjukdom inbillat dig och inte från dig själv



Du stannar inte i din ÄS för att du vill det utan för att din ÄS vill det. Anledningen till att du är ensam,bortset från att du inte har en familj är med största träfsäkra sannolikhet din sjukdoms fel. Den har sett till att du blivit ensam isolerad och att inte litar på någon annan än din sjukdom. Förmodligen har d glömt att det fann et liv innan eller så har din så kallade bästa vän sjukdomen sett till att du förträngt det.



om du gör slut med din sjukdom ska du se att du inser hur självömkande och patetisk du framstår för andra ur friska människors ögon. Du har bara ett liv och du är helt ansvarig för det ingen annan oavsett om du har familj eller inte att vila dig mot. Det är bara bara du som kan göra ditt liv bättre i slutändan och att kasta bort det på en ibilad kompis som plågr dig dygnet runt tycker iallfall jag låter skitlöjligt.



sist av allt



jag har varit exakt där du är, låtit samma ord manuserade av fröken anorexia komma ur min mun.



jag är inte där längre



nu vet du det!

2008-10-05 @ 11:03:58
URL: http://www.wasabilicious.blog.se
Postat av: Anonym

tack för ditt försök - ensamheten kom före sjukdomen, men tack ändå för ditt försök!!!





kram på dig!

2008-10-05 @ 15:58:27
Postat av: ronnie

men för i helvete kära anonyma söta rara gulliga du!



KÄMPA!



vad har du att förlora? sluta mata din demon med sallad. skjut på den med valnötter istället.



jag kan inte rädda dig. det är din kropp dina tankar ditt ansvar. sluta tycka synd om dig själv. väx upp och lämna barnrumpeanorexin i sandlådan!

2008-10-05 @ 23:33:21
URL: http://www.wasabilicious.blog.se
Postat av: Anonym

jag skall kämpa, jag o ätspöket mot ensamheten, amen!



kraaam

2008-10-06 @ 09:06:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback