HÄNG-OVE tittar in...
jo jag vet att det kan sitta i skallen ronnie, i know, men nu gör det inte det på mig, det sitter på låren.
Det går inte blunda för.
Jag väger nästan 30 kilo mer än 35 och jag är kort.
Det är bara dumt att dels andra försöker säga "men det är ara muskler" eller " du är smal", när det är ganska uppenbart att så inte är fallet.
Jag är fullt medveten om hur jag ser ut.
Jag vet att jag kan ha ett riktigt fint ansikte och vara snyg där vissa dagar , jag har snygga bröst.
Men att jag är kort och ickesmal..det är liksom ingen idé att neka till det.
Det är liksom ingen idé att blunda för att man har vissa problemområden man inte trivs med.
Och bara för att det gör en ledsen att man ser ut på ett sätt och vill göra nåt åt det behöver det inte leda till ätstörningar.
kram
ronnie,
jag låter inte min vikt och min kropp styra allt.
Jag skrev ett inlägg för ett tag sen om att jag vägde mindre för två år sen men var ganska olycklig för inget annat i mitt liv var särskilt bra.
Dock kan att man är nöjd med sin kropp vara EN DEL AV EN TOTAL LYCKA.
Jag är stolt över att jag lyckats ha igång mitt företag
Jag har två fina katter
Jag har en fin pojkvän
Jag har en snäll familj.
Men det kan påverka en fantastiskt mycket att man inte känner sig hemma i sin kropp.
Jag måste klä mig varje dag jag kan inte gå ut naken, det är varken acceptabelt eller särskilt lyckat
Och när jag inte får på mig mina kläder längre och det blir ett problem att klä sig då sabbas den totala lyckan, då kan jag inte känna mig nöjd.
Och jag har inte råd att köpa nya kläder hela tiden heller och har heller inte ork eller tid att springa runt eller åka iväg för att prova 25 par byxor i 20 olika affärer för att hitta ett par som sitter någorlunda ok.
Då kan jag inte känna mig nöjd.
du ser saken ur ditt perspektiv med dina erfarenheter.
Men jag har aldrig nånsin stoppat fingrarna i halsen, jag har aldrig nånsin gått en dag utan att äta minst två mål mat om dagen.
jag har aldrig varit underviktig och jag strävar inte efter det heller.
Att man inte är nöjd med hur man ser ut nu behöver som sagt inte leda till nåt drastiskt, farligt eller självplågande.
Det kan jämföras med att man ite riktigt gillar tapeterna i lägenheten..har man itne rätt att byta dom om man inte trivs utan att det leder till att man raserar hela hemmet?
jag tror inte riktigt du förstår vad jag menar heller ronniegumman.
Jag sätter mig inte i nån offerposition.
Men jag har rätt att må dåligt. Det har alla.
jag tror inte att smalhet = lycka och jag vet itne ens vad jag väger och är inte ute efter att gå ned i vikt, men att förändra min kropp.
Jag var extremt överviktig under mina tonår och det finns spår kvar av det som jag aldrig blir av med.
Men det går ju inte blunda för att det är ett problem när man köpt ett par byxor och inte hunnit använda dom innan de är för små.
Det kan göra ont och man får försöka göra nåt åt det utan att det ens inkränktar på den nöjdhet man känner på andra plan.