inget ont som...

inte har något gott med sig och vice versa klyscha ja you know!

fick ju en veckas gratis träningskort på Balance efter minglet igår och eftersom klockan tickar snabbare mot julskinka än man jag hinner andas numera så var jag inte sen att pinna dit idag efter jobbet i mina små iskalla tamriebeklädda stackars fossingar för lite Strip Aerobic.

jag har aldrig haft koordinationsförmåga och kommer nog inte skaffa mig sån heller men skitsamma. jag fick bränna lite kalorier och det gör ju en gammal avdankad anorektiker glad. allt gick åt skogen men jag kunde inte sluta våldsle under timmen som kändes som en kvart och mest gick ut på att inte försöka ramla av stripstolen och öva mycket på stjärt, vick och fittmuskler.

Balance är GRYMT. allt är snyggt, fräscht och lyxigt och det känns mer som att hänga i en hotellobby än en sunkigt omklädningsrum på ett gym a la F och S från 93.

en jävligt sexig digitalvåg stog och skrek på mig i ena hörnet, men jag visste att den och jag är långt i från polare just nu så jag avstod från att stå på skiten. men det kittlar i hela mig. jag vill skapa en såndär ömsesidigt genomärlig kärleksreation med de digitala siffrorna igen. jag vill att vi ska komma överens för vi vet så väl vad som är bra för varandra.

jag är en miljon månmil därifrån men ändå så jävla nära och pirret allra längst inne i kroppen som i en liten liten bubbla som vill spricka och komma ut och fortplanta sig och ta över finns där. tydlig men ändå så frånvarande...

jag vet inte gott folk jag vet inte.

jag lusläser schemat och ska ge det en liten vecka iallafall. en liiiten liiiten vecka kan faktiskt inte skada. det gör nog bara gott. orkar inte va julgris redan i oktober. det är skitäckligt. allt omfång står mig upp i halsen och jag känner mig som en blobb utan konturer som mest flyter runt när jag försöker gå.

äckliga äckliga blobb. 

varför måste det vara så svart eller vitt.

varför finns inte mitt emellan?

vill inte va i bubblan men vill ännu mindre vara bubblan och lite till.

Kommentarer
Postat av: Pee

Alltså,som gammal recovered bulimiker med anorektiska drömmar kan jag upplysa fröken om att man förmodligen aldrig hamnar i mitten. Att vara liiiiiite smalare kommer förmodligen alltid ligga lite o gnaga i bakhuvudet, medans man lyder det bättre vetandet, bara för att man VET at det är så,även om det inte alltid känns så bra.

2008-10-17 @ 23:04:16
Postat av: ronnie

hur menar du då?



bra eller dåligt?



för man måste väl få träna och ta hand om sig själv om man bestämt sig för att börja käka igen eller hur?



hur ska man annars få karusellen att gå ihop?




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback