Wasabilicious

Jag projicerade alla mina demoner på de där jävla boxingkuddarna och sen slogs jag för allt jag var värd (även om det var en tämligen klen katt som pumpade på de där jävla pufflorna).

Men det var inte där tjusningen låg. Tjusningen låg i att jag hookade med en powerbrutta på minst 70 pannor och två huvuden längre än mig som gav mig så mycket TÄSK att jag satt som en fluga på väggen emellanåt och flög som en vante mellan varven. Jävlar vad hon tog i och jag var RÄDD! Livrädd, men just då fanns det bara jag och rädslan och jag backade inte för den jag frontade den och skrek och grät om vartannat men jag backade in.

snacka powerkick!

Nu e jag död. Kan inte lyfta armarna och benen är som överkokt billig spaghetti från LIDL. Men jag mår bra. Jävlar vad jag mår bra. För det var inte jag som fick stryk idag. Det var mina jävla demoner och fan de fick vad de förtjänade.

Roadkill är i BALANS nu. Jävligt bra balans!

Fucking WASABILICIOUS...