Wasabilicious

seriöst nu är det thunderstorm...

hittade en av mina gamla favoritböcker utanför röda korset igår ...sjukt, har sökt den i säkert tio år nu hoppade den upp i näven på mig bara sådär...

blev några margeritas sen för att ehhh fira...

hjälp nu stormar det verkligen

min bästa smartaste sötaste gulligaste polare ever genom tiderna Anna Hedo aka Panzermensch har alltid kallat räkor för kräkor för att hon tycker de är så vidriga...jag älskar räkor men det blir liksom en tvångstanke att typ hedra hennes existens genom att alltid alltid alltid kalla räkor för just kräkor =)

därav namnet kräksallad på mat

dagsstatus godkänd

nej jag vill faktiskt inte leva i dekadens och överflöd ibland räcker det lilla extra

morgonsåsade i sängen lääääääääängeeeeee

åt bra frukost

promenad och cyklade in til söder och Bettan som bjöd på lax och bulgurlunch sen promenixade vi lite och irrade runt på söder. Bettan är gammal brevbärare och kan med 100 procentig exakthet peka ut var söders kändisar bor. Numera finns det en förklaring till varför jag titt som tätt spottar Robert Aschberg på Bröderna Olssons och varför Jonas Gardell och Mark Levengod ibland tar tuben på Medborgarplatsen.

Stod en stund uppe på Fjällgatan och förundrades över om det var mod, dumdristighet eller testosterson som fick Daniel att en gång ta den där bilden där han kör ett våghalsigt handståeende på räcket som stupar ner i Finlandsfärjadammen.

Målet var en glass men utbudet var kass (man är ju äckligt bortskämd numera) så det blev en öl med sprite och roses lime på nåt hak på Folkungagatan istället.

Mera promenad och mera cykeltur hem till Årsta där Linnsan låg död på soffan. Väckte spektaklet och lagade mycket god kräksallad och drack smådekadenta martinisar till. Istället för att dö av ågren på soffan gick vi en lång promenad längs med årstaviken och satt en stund nere vid vattnet och snackade skit.

Nu har vi kollat på feelgoodkomedier och splittat räkningar...

det här känns tusen gånger bättre än att slå skallen i sju öl på krogen...

imorgon...sju öl...imorn

storlek 44 i converseskor och en ny Billabongtröja i storlek XL???

Hemmamatch?



på en torsdag...nu e jag fröken nyfniken...

när jag ser en 150 kilos amerikan med doughnutfärgat utseende, vitt hår och glasögon som beställer lakritsshots till en ganska kraftig brud i rullstol efter att han bett att få smaka på hennes Nik´s Päroncider...

vad är grejen?

jag önskar min hjärna slutade snurra exakt där!

(obs...inga krogar säljer lakritsshots i stockholm)

idag ska jag krypa upp ur sängen

krypa ut på balkongen och kedjeröka långa cigretter och dricka hysteriskt mycket pressokaffe

sen ska jag sätta mig nere i årstaviken och sakna havet. känns som om jag vill paddla kanot och ramla i, kanske runt långholmen. det är la det närmsta en thrillride man kan uppnå i den här stan, paddla kanot runt långholmen och bli omkörd av en stekare i motorbåt så att man välter runt och trillar i.

jag har drömt asmycket om vatten.

jag drömmer aldrig

fan

havet havet havet

jag kan vakna mitt i natten och höra hur det skriker på mig

jag är en jävligt snål jävel och är det något jag är sjukt bra på så är det att mygla.

idag myglade jag till mig en tågbiljett i första klass en räkmacka i bistron en flaska rosévin och 147 spänn...

jävligt äckligt egentligen.

men när jag fattade att jag skulle missa anslutningen till mitt tåg i falköping så pallade jag inte vara svensson och bita hårt i det sura sommaräpplet och göra som alla andra dödliga och sitta på häcken strandade i nomansland och vänta snällt på att det kanske skulle dyka upp plats på ett annat tåg innan söndag om järnvägspersonalen behagade sluta sola käka glass och ha rökpause och istället försöka lösa problemet så folk kom hem i tid.

Det gjorde de säkert inte. Det gjorde jag. Dubbelt så fort som planerat, servad med kräksmörgås och rosévin och melonsallad...

fråga mig inte hur. freebejsa lite själva nästa gång istället...

rullade in till centralen och fick frispel dock...

tre timmar senare är jag äntligen hemma hemma i Årsta. blev sur på en spärrvakt och satte in trotsväxeln och pinnade hela vägen hem istället för att åka t-bana ( jag fullkomligt hatar kollektviv trafik speciellt på sommarn, då går jag mycket hellre). det tog som sagt sin lilla tid. visst jag bor fan lagom centralt men inte med en jävla kabinväska på släp genom ett turistmyllrande gamla stan, en pucklig götgatsbacke, en grusig tantolund och en lång stekande het årstabro...

tur att jag har mina tamaries...

nu e jag rastlös.

köket ser ut som sju svåra år...tror Linnsan haft kalas och det kliar i fingrana jag vill bara röja hela skiten egntligen bryr jag mig inte om själva städandet jag gillar att städa men jag kan ju för fan inte gå och röja efter min 25 åriga tjejcombo som en jävla dagisfröken. hon får väl lära sig att stänga skåpluckor diska och tömma soporna själv nångång...tycker bara att det är äckligt att någon står ut med sån skit sålänge i sträck utan att störas av det på egen hand...jag skulle bli galen...men det kanske bara e jag...

ja ja...har saknat knasfian iallafall även om jag vill tända eld på köket nu och hoppas hon kommer hem snart så vi hinner ses innan hon sticker på tågluff i hundra år hela sommaren...

då jävlar...då e det jag som ska välta Kor...västkustkor...

huset e fritt kom hit håll mig sällskap så dricker vi apmycket tequila och hoppar nakna ner i årstaviken!

Tack ännu en gång Varberg

Åt helvete med dig jävla Varberg

Jag har åkt tivolitunnel i två paralella kärlekstunnelbåtar, båda fullkomligt overkliga. En mardrömslik och en med fågelkvitter och valsång.

(MÅRTEN ANNA MÅRTEN ANNA MÅRTEN ANNA MÅRTEN ANNA...kärlke kärlek kärlek villkorslös jävla kärlek till hela dom alla dom hela maljebalje familjen och vad den innebär med vänner bekanta, katter kvalster och hundar och kaniner vad vet ja. man blir knasglad av att vara där bara. synd bara att det ska komma så mycket som stör.)

jag vet inte in eller ut eller upp eller ner nu. men igår var bra. jag lyssnade äntligen på mig själv och slet mig bort från allt vad saker under huden som kliar och sliter och tuggar fradga på mig heter. jag flydde till havet hittade den ensammaste mest öde och klippigaste spotten på hela varbergsbeachen och satte mig och glodde på himlen, på solen och segelbåtarna och en fyr tror jag jag hade i mitt synfält också. satt och glodde rakt ut och sket i allt annat än att där där jag satt just då var allt hundraprocentigt korrekt enligt alla mallar i världen och ingen ingen ingen kunde störa ta bort eller stjäla eller hälla äckligt klet på den stunden.

tack västkusten, tack havet!

sen gick jag några varv runt stan tills jag fick blåsor under fötterna, då tog jag en kaffe hos Glassmannen, hade egentligen kunnat äta mer glass men slog skallen i en espresso istället och gick sen några varv till.

LUGN...MÅDDE BRA

sen blev jag oerhört störd igen en stund av insikten att vissa männsikor helt enkelt stjäl och utsuger energi av sig själva som blodiglar utan att de egentligen kanske vill eller egentligen gör något fel. som gamla batterier som man inte får slänga i naturen för att det blir farligt då. obehag obehag obehag, fel fel fel. kände mig kvävd fast och låst men slet mig tillslut loss igen och slutade med att jag hade en fanatastisk kväll ute i bästaste bästaste människors lag...sörjde bara Glassmannens frånvaro och det uteblivna Popquizet lite men höll gott tillgodo med Fotboll, gamla bekanta och snakebites och sånna där västkussockerdrickor som alla tjejer verkar dricka i alla städer mellan helsing och göteborg...



kom hem sent, förbannade kaninhelvetet som envisades med att snurre sprätta runt som något tjackpåverkat fabeldjur och krälade sen upp dödstrött i ottan och satte mig på tåget för att åka helt i onödan åt massa fel håll för att möta upp Raaz Mataaz och få skjuts sista biten hem i cirkuspermobilen...

Hej Varberg här kommer piratakrobaten på besök!



På besök hos finaste Mårten och Anna i staden som Ronnie aldrig glömmer...

Jagade runt liten på Kungsgatan, drack lite öl med lime och en dash sprite, undrade vad grejen var med alla kransar i håret. Tyckte klientelet var köttigt men ganska snyggt. Undrade var Glassmannen höll hus.

Gick hem åt lite tårta, sov med en galen kanin i sägen. Min hood är hårig idag!

Malmö

tjongade i mig ett glas rödvin igårkväll hos Nils With the Skills, sov som ett barn i en gammal retrosoffa i en takvåning i Malmö, vaknade, duschade med dubbeldusch for men och kröp sedan ut på taknocken och rökte en cigg i morgonsolen.

kontroll

tog en kaffe på möllan i solen och njöt av att vara i fred i sällskap med någon som bara är guld. hade inte behövt säga ett smack egentligen bara var Nils, Nils e bra alltid, på alla sätt hundraprocent.

mådde bra.

eller?

vågjäveln som jag lyckats undvika så länge stod där plötsligt så obvious jävla lockande, skrikande pockande på uppmärksamhet.

kom kom din feta kossa, ställ dig på mig så ska jag tala om för dig hur mycket du är värd.

vet inte vad som hände men plötsligt stod jag där iallfall och som vanligt fattade ja ingenting. men vågen ljuger alltid, det är alltid fel på vägen. den bara låtsas luras vrider och vänder och snurrar och hur mycket jag än stirrar så tror jag inte på ögonen i efterhand. alltid fel på vågen, litar inte på någon, bara känslan av grisfett och åsynen och fladderarmar och dubbelhakor.

herregud hur ska jag klara av att fira midsommar?

tuggar på läppen och vill ingenting. egentligen vill jag koncntrera mig 190 procent på att svälta just nu. ta bort allt skit och överflöd som svämmar över och växer. vara ledig från alla jävla ångest och bara göra rätt som är att göra rätt i att göra fel.

hajjar ni?

fick iallafall snackat igenom med kära moder igår. snackat och snackat grät mest och skrek att hon måste fatta att hon ska lämna mig ifred att alla ska lämna mig ifred just nu, att jag inte är något att ha för att jag tar för mycket plats, måste bli mindre så att jag inte är i vägen och sticker folk i ögonen så mycket. stackars vänner familj och bekanta ska inte behöva stå ut med att se på missären just nu. lås in mig.

ja ja jag har iallfall tagit mig halvvägs till västkusten

sitter på tåget på väg mot varberg där jag hoppas på att de inte dör och mår illa av min uppsyn. tror på det genomgoda i fina vänner, kanske ser de mig istället för det hemska jag gjort mot mig själv. kanske ser de mig och inte det äckliga på insidan som vill föröka sig och ta sig ut.

måste bita ihop, låtsas som att allt funkar som det ska hålla skenet uppe och vara halv männsika iallfall. halv töntig jävla människa. gris förklädd till människa. men grisen håller på att dö. jag svälter ihjäl grisen. den får mindre och mindre plats.

egentligen är grisen redan död. halstrad klar och marinerad för grillen. jag ger bort mitt grisjag och offrar det symboliskt på midsommargrillen ikväll.

håller krampaktigt en iskall demoninna i handen och gråter av tacksamhet för att hon orkar ta sig an mig igen trots än att jag trotsat så länge gått emot och gjort så mycket fel. om jag kan fortsätta få vara så här lugn nu är jag redo att offra allt. hon får mig, lätt jag orkar ändå inte. hellre lugn lugn lugn och ro än daglig ångst och kaos.

SJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLVTEEEEEEEEEEEEEERAAAAAAAAAAAPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

så ge fan i att hacka på att jag för en gångs skull på hundra år vågar stå för vad jag känner!

sitter i bussen med en kaffe och en cigg nånstans i nomansland och pausar.

Raaz ligger död bak i bussen

fullt med trailers all over.

destination nills withthe Skills i malmö!

hoppas vi hinner fram innan miiiiidnaaaaatttttt. gah

hej hoppa

jävla ollon Max

skulle pausa med tysken på Max och köpa hamburgare allt blev feeeeeeeel

min GI-burgare var det ju kossakött i och inte kylling så den åkte i sopen, fruksalladen låg i nåt äckligt koncentrat så den åkte i sopen. min milkshake smakade apa så den åkte i Rasmus kaffe och blev en frappucino. däremot släckte jag törst och hunger med nån säsongens gröna päronglass som lilla maggen fick tokflipp på och jag spontankräktes illgrön nej lime nej neongrön Shrek-sås på parkeringen ner i en brunn utanför Max...fresch. Såg ut som världens största neongrönaste fiskmåsskit.

ganska onöjd med dagens matförsök.

fan

ja ja vi har kul här i cirkuspermobilen iallfall. jag låtsasspelar trummor och vrålar mig hes till gamla dödsmetalllåtar och det regnar och jag har rattat en bil för första gången i mitt liv. det var sjuuuukt scary...cirkuspermobilen e fan tre meter bred och går i max 70 så vi kommer väl ner till havet till midnatt.

snart e vi i Gränna och jag ska absolut inte äta en äcklig polkagris.

tjupp

däremot har jag spottat en flaska amaretto bak i bussen

yeah yeah

nu kör vi

mess från brorsan som knegar på KGB

"om Ryssland vinner bjuder vi på skumpa"

vad säger ni? ska vi storma i kapp till Malmskillnadsgatan?

jag e pepp...nej just fan jag detoxar...helvete var det ja!

fläsk överrallt.

på magen på låren på armarna på knäna på benen i ansiktet, på hakan, fingrarna, tårna, vristerna, huden, mjuk, degig, fläskig...äcklig.

jag har fan ont i fläsket för att jag känner hur det spänner värker växer ökar trycker vill massproducera sig och komma ut.

drömmer mardrömmar om att jag äter massa skit, orkar inte vara vaken, mår illa av att sova.

det enda som hjälper är att hålla sig på milsvitt avstånd från gränsen till vad som är okej. långt långt ifrån att trampa över gränsen till när för lite blir för mycket. då känner jag mig lugn. trots fläksmängden kan jag känna mig lugn, så länge jag vet tt jag inte förgrisar mig ännu mer just nu. kan jag bara få pausa här en stund och slippa allt vad leva heter så kanske jag blir okej igen och orkar ta nya tag. jag måste driva ut demonerna ur min kropp.

pronto

visar ingen nåder.

tur att man har sånna.

hann med tre på raken idag alla grymt efterlängtade och saknade.

tre plus den där eviga följeslagarinnan som strykr mig medhårs just nu  och lovar att bara jag gör som jag ska så kommer allt bli mycket mycket mycket bättre snart snart snart...

hoppas hon har rätt. allt e bättre än det här precis allt.

har varit ute och gått långa promenader och hållt en gammal kär vän i handen.

hon får mig att gråta oprovocerat, tuktar smädar och slår mig psykiskt men just nu är jag så i obalans med mig själv att jag litar mer på henne än mig själv.

känns tryggt

nej tack just nu

nej tack till allt

bara jag och hon

inget annat

jag är en varmkorv just nu

funderar seriöst på att ställa in alla möten med omvärlden ett par veckor tills jag vågar visa mig bland folk igen. grisar hör inte hemma bland folk, de hör hemma bland andra kreatur så jag får väl socialisera med fasanerna i årstaviken sålänge.

fint e det att va hemma och va ledig iallfall.

fint att va hemma med ingefäran och nespressokaffet.

känns tryggt.

ska ge mig på att göra chilivitlöksolja imorgon.

drömde att jag åt grillad kyckling inatt och vaknade lycklig av tanken att det bara var en dröm. är livrädd för allt som inte är från växtriket just nu. ser vilka fruktansvärda konsekvenser det innebär att stoppa i sig massa skit. fy fan jag kräks på mig själv. det här är inte okej.

gråter vid tanken på den långa vägen med pay back time...ja ja...man måste inte leva hela hela tiden. usch försvinn äckliga fläsk...

eller försmäktade snarare

i fyra dygn och drev tanterna till vansinne...

kaffestugan som den är när det inte är plank runt om med insynsskydd och en cirka 20 000 besökare och massa popcorn och langos och lakritsremmar överrallt...

(foto björn bergenheim rockfoto.nu)

vissa saker upplever man bara en gång...

som natten mellan idag och igår till exempel...

ibland är natten målad och månen med moln som passar till ylande vargsång.

jag såg en livs levande varg idag. och jag dog. fasen vad vackert det var. fick mig att glömma allt för en timma eller var det två. det var bara jag och finnen och natten och månen och månen och bla bla.

försökte komma på tusen skäl att smita och gå därifrån men inget funkade jag var fast, låst förtrollad som en trollunge. gick iväg kom tillbaka...plinkten kallade, jag borde jobba, var hysteriskt pissnödig, jävligt törstig och säkert hungrig med men varken kroppen eller sinnena ville reagera på något annat än ville ville ville där just nu just då.

helt galet.

nu vill jag vara ensam med mig själv och natten.

ska prickskjuta discjockyn på röda tjuren bryggan innan jag går och lägger mig så jag får sova lugnt!

ibland är det skönt att äta en munk och dricka kaffe till frukost må lite illa efteråt av allt socker men bara skita i det efteråt, skratta åt eller av sockerchocken, beklaga sig för att man har ont i magen och vara glad ändå...

jesus vad jag e trött...

halv tre i natta blev jag färdig...har snurrat runt lite på backstage under morgonen och fattat inte så mycket.

allt e klart nu iallafall...

borde försöka sova men lätt de e när man e speedad på tre olika sorters sponsenergidryck och lite langos.

fick akut blodsockerfall vid middagstid och hetsåt en våffla med apmycket grädde och glas och sylt. min magsäck är pajj så den pallar inte riktig mat så jag få köra gamla vanliga tricket med kanonkonsentrerat kaloriintag i små mängder. annars stresskräks jag bara. men det gör inget...



dagen idag har varit mycket bra även om jag nog får köra eniro en timma imorgon för att fatta alla hundratals samtal som ligger missade på mobilen.

jag sover i en husvagn som skakar en gång i kvarten när smalspårtåget kör förbi...nu när konserterna är slut för dygnet är det iallfall tyst. har hängt nere på redbullbryggan i soluppgången och lyssnat på house technotrance och mås-sång. konstig combo.

nej för fan illerjävle gå och lågg dig nu.

NU

och så kan man leva på riktigt.

jag väljer nummer två just nu.

tror att bloggverktyget för många förvandlas från att vara en dagbok till ett verktyg att hålla uppe en fasad. jag matchar inte min fasad längre därför blir bloggen lidande för jag orkar inte försöka låtsas vara något jag inte står för.

jag har inget mer att säga än att gudars vad jag uppskattar blåsten i träden, ruggskuggan och molnen på himlen som ger mig en snabb pause från hetten just nu. känns som jag kan andas för första gången på veckor.

andas med hela kroppen och med magen...

ska ta en lång morgonpromenad nu i lugn och ro. utan stress press och massa annat shit...

ska sula mina ransonerade två polarmackor i väggen.



åt helvete.

bajs

fejk fejk fejk fejk fejk fejk fejk

jag hatar dig kukblogg!

det rullar vräker på i rekordfart nu.

jisses vad snabbt det går jag hinner inte med.

första festivalbesökarna har varit här sen i ehhhh förra fredagen. en vecka nu alltså och festivalens camping öppnar officiellt först på måndag. portarna till festivalområdet på torsdag. folk är galna.

jag har inte sovit hemma sen i asch jag minns inte längre skitsamma.

lever i princip på grädde, snabba kolhydrater och socker i olika varianter

glass
paj
ostkaka
redbull
cola
rosévin och sprite

det enda näringsaktiga jag får i mig just nu är kanskle de där rabarberna i rababerpajjen eller blåbären i blåbärspajjen eller ja äpplena i äppelkakan.

det går undan

jag hinner inte planera

härligt

studsar runt som en pingpongboll helt speedad och hög, svettas och vrider mig i plågor på nätterna när skiten försöker gå ur kroppen.

hinner inte kompensationsplanera tänka.

ingenting

hjälp mig!

nej måste jobba vidare nu, det finns inga vita sekunder kvar. lampan blinkar inte rött längre den skriklyser och är ackompanjerad av vinanade tjutande sirener!

ja är helt ut och in nu

min kropp fattar ingenting inte jag heller

jag käkar middag mitt i natten och matvägrar på morgonen. HELT FEL!

JAG VILL HA TVÄRTOM

skitsvårt att hänga med i svängarna

morgonpilates morgonpromenad morgonkaffe och morgon whatever! it´s not helping! poff tjoff här kommer ballongronnie liksom. bläh!

men mitt liv är annorlunda nu. jag har ett liv istället för slaviska rutiner och någonstans så skrattar jag faktiskt högt åt mig själv inombords när jag sitter och käkar en arraksboll a 350 kcal klockan halv elva på kvällen och dricker mjölk med kaffe till och masa socker för att inte svimma ner i tangentbordet. på rockcity metropol finns inga råa champinjoner och wasabi att ta till när man håller på att dö. där får man snällt hålla tillgodo med det som bjuds i form av hamburgare, degbröd eller kex och kakor...eller så ja svimmar man i tangentbordet...

jag svimmar inte. jag skakar som ett skadeskjutet djur sen blundar jag känner hur hela huvudet susar bruser skriker NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ och sen försöker jag stoppa en halv arraksboll i munnen med så darriga händer att jag tappar hälften i backen.

men det går och det hjälper.

blev klar igår med det som klargöras skulle, fick skjuts hem och stupade i säng.

ska strax ut i hettan på den där 2,5 km promenaden till kontoret och jag önskar verkligen att jag hade fått i mig någon jävla frulle för helvete men det går liksom inte när allt är förskjutet med tre timmar...fan

ja ja får ta med mig en jävla hormacka eller nåt annat skitäckligt som vanligt och upprepa proceduren over and over again...

"alla förändringar gör ont"  sa en fantastisk vän som ringde mig igår på kvällskvisten bara för a check up på om jag lever...

ja alla förändringar gör ont.

mitt lv växer och jag också just nu...det gör ont som fan men det är värt det.

Självdistans!

En vecka efter incidenten med Vågen på Bröderna Olssons och knäjäveln är ute i det fria och springer igen!

De röda prickarna är vätskefyllda äckelblåsor som man kan sitta och panga på kvällarna om man inte har bättre saker för sig...

Nej nu ska jag fortsätta redigera toplistan och imorgon sk jag ner på campingen för att välkomna de första festivalbesökarna som redan är på plats nere på Ängland!

Underbart hörrni!

vissa grejer kan man inte svälja. de måste genomlidas, som en morakniv i låret som vrids om motsols ett halvt varv.

Loggar in på fejjan och möts av bröllopsbilderna från bästa barndomskompisens bröllop...igår.

samma grej sved till som ren jod i ett öppet år sen när jag snubblade över samma grej fast möhippan. bilder på min gamla liga, mina bästa bästa bästisar som en gång i tiden typ betytt allt man hade och lite till, även om man i sina homrmonsstinna tonår typ hatade varandra ändå och jobbade stenhårt för att va tjejen i ligan som var snyggast smalast hetast coolast. destruktiv bekantskap no shit...fast däremellan hade vi ju kul. när vi fortfarande vågade vara barn och gav fan i de stundande kvinnoikraven.

hursomhelst. smärta smärta aj aj vad ont det gjorde att scrolla igenom bildmappen.

VARFÖR VAR INTE JAG BJUDEN!? VARFÖR SAKNADE INGEN MIG? GJORDE DE DET? TÄNKTE DE? UNDRADE NÅGON? VAR DET INGEN SOM TYCKTE DET VAR KONSTIGT ATT JAG INTE VAR DÄR?

fast jag vet ju....

låt oss kalla henne Lisa har varit allvarligt sjuk i bullemi i säkert 13 år nu...inget blir bättre, alltid samma visa. barn, pojkvän, konvertera till seriöst kristen, tro på gud, inget hjälper...sen söker hon ju inte behandling heller...törs inte. jag vet allt det här, jag dömmer inte men jag vet. en sån spegel är inte kul att ha med på sin bröllopsdag. en spegel som tydligare än hon själv talar om att det spelar ingen roll hur många dagar innan bröllopet du inte äter eller laxerar och kräks, du kommer hata dig själv när du står där iallafall. hata dig själv för att du är fel för att din kriopp är fel för att demonerna i skallen säger att du är fel fel fel oavsett hur lycklig du faktiskt borde vara. du står på din mest hajpade lyckliga dag i livet och det enda du kan tänka på är hur livrädd du är för brölloppstårtan. så lätt att det slår slint efter ett par glas bubbel och sen måste du bara förstöra allt och hetsäta den öppet eller i smyg för att sen göra precis det där som du inte fick. springa in på toaletten och våldskräkas i din fina brölloppsklänning.

tro mig i know...i have been there...sånna demoner tar inte semester och de repsekterar inte högtidligheter som bröllop eller ens begravningar. hanterar man sina käsnlor genom att kräkas på dem så har du ingen chans...det var ju därför det var så fantastiskt befriande att gå hand i hand med fröken anorexi. slippa kompromissa mer bara säga nej nej nej nej nej tack jag åt nyss massor hela tiden och nej tack jag är trött orkar inte vill inte kan inte får inte göra någonting. en bulimiker lever ett normalt liv med sjukt mycket ångest. hetsäter och spyr ihjäl sig hela tiden ibland mellan fem och tio gånger om dagen, men hon har ett liv, ett socialt liv, mellan vräket och kräket. en anorektiker har inget liv alls. orkar inte med någonting annat än att tvångsmässigt upprepa sina sjuka rutiner och måsten och svälta. det finn inte plats för någonting annat ingenting...

så nej jag förstår mycket väl att jag inte fick komma på min bästa barndomskompis lyckliga bröllop. hoppas för hennes skull att hon lyckades hålla upp fasaden om så bara för en dag...bara för en halv dag ett par timmar...att allt inte kraschade åtminstone under bröllopsdygnet. men ont gör det. ont som fan. att våra gemensamma demoner besläktade om än så olika ska betyda så mycket att de tar fysisk form och seprarerar oss i vår vänskap.

ja ja , egentligen ärjag inte den som är den. jag får egentligen bara hemska flashbackvibbar från mellanstadiet och jag vet att jag hade en tusen gånger bättre kväll igår med mina bästa feel-good-buddies än jag skulle haft i skuggan av gamla demoner bland de människor som dessutom var med där där allting började.

brrr

det var bara det jag ville säga.

aj som fan det gjorde ont

att inse hur länge det här har varit med mig och hur stor plats det fortfarande får lov att ta. från min sida och hos andra.

jag minns det bara vagt men det var faktiskt inte alls särskilt länge sen som jag brukade fasa inför den här dagen.

söndagen vilodagen var för mig förknippad med fruktansvärd ångest vånda och plågor. någonting har hänt. jag har lyckats vända någonting jag känner det. jag vet.

har promenerat hem och hunnit innanför dörren precis innan skymningen efter en heldag på stan igen i fantsastiska vänners lag.

vi har en bra grej på gång och vi tar hand om varandra.

brorsan och jag knatade ringvägen upp och ner några varv e eftermiddags, vilket i vårt gemensamma sällskap är en mer social än att hänga på krogen en helkväll. slussen skansktull fram och tillbaka tog tre timmar eftersom man ramlar in i så mycket genemsamma vänner på vägen att fejsbook ligger i lä med sin uppdaterade vännerstatus. landade tillsist på debaser och drack några låtsasöl och avslutade tillsist kvällen med sushi på sena kvällstimmen ute på terassen på medis. tog en apskön promenad hem med Kribba-Kribbson och nu är jag sådär skönt rödvinssåsig och solkysst och vänskapsknarkad som man bara kan bli av en heldag i rätt umgänge.

tack allihopa för att ni var med.

jag har laddat batterierna och är redo för en sista hektisk vecka i småland. med eller utan breezers det här kommer gå nu. jag vet det. jag känner det. det MÅSTE det.

ska glo på teve nu för första gången på två månader typ. dricka lite passionsjuice och sen gå och somna i nybäddad säng med tre nya bäddmadrasser.

gud så skönt

hörrni

jag måste passa på att säga det innan det är för sent innan det slår tillbaka

ja det är värt att leva. hör ni det? hör jag det? kan jag få komma ihåg det nu! världen går inte under den snurrar bara lite annorlunda om man  törs vad med i gejmet.

jag är ju så blödig

men mina björnbusar på jobbet gjorde min dag och min vecka och lite till minst iallfall ett par dar frammåt.

känns lite som att jobba som förklädd ärtprinsessa som pirat på ett sjörövarskepp ibland att stå ensam brudjävel bland tio snubbar i utebaren. tur att man heter ronnie iallfall. jargongen är typ liv och död men ingen gnäller. man får va vem fan man vill. bitterfitta, glade gunnar eller smygsuput ingen bryr sig för alla är på samma vilkor ändå.

brorsan kom förbi och gav lillesyrran en snabb styrkekram och den räckte som bränsle i ett par timmar sen fick jag dricka neonfärgad energidricka för att hålla mig på benen.

igår stod 75 procent av ligan och körde 12 timmar på raken utan kisspaus och mat, idag kunde vi gjort samma rejs men nu blev skeppet iallfall utfodrat på gästernas bekostnad förvisso men va fan gör man. langar öl tills man svimmar?

märkligt klientel idag. dök upp gamla kex som jag glömt att jag haft och ibland blir jag skraj för att tiden verkar liksom inte vilja ändra på vissa. säkert tio år sen sist och ändå blir jag rätt säker på att sist vi sågs så hade han inte samma tröja med just de där hängslena till...eller, tar jag fel nu? vissa är så konserverade fast på ett härligt sätt. skönt...för dem och för mig.

nog snurrar det lite i skallen nu men cykelturen hem genom tanto, över årstabron och med speedat fågelkvitter i öronen jag orkar inte ens tänka.

skönt, för brödkrutonger fläskkarré och tårta är ingen kost värdig en anorexidemon direkt. tur för mig. åt helvete med det.

imorgon är min dag och jag tänker göra vad fan jag vill hoppas nån annan e på samma nivå och alla inte ligger hemma i amöbakoma efter helgens bravader...buhu lek med mig nu e ju jag ledig liksom.

har iallfall lyckats bygga mig en säng nu som kanske går att sova i. fyra bäddmadrasser och ett hav av kuddar...nu saknas bara gradiner och en stereo med typ valsång och vågbrus sen e jag hemma...

för sova ska jag iallfall ett par timmar. för det slog mig just på årstabron att jag inte blundat under dygnets mörka timmar sen i torsdags...

nu

snart

hej då godnatt hoppas ni haft en fin helg