saker som gör ont

vissa grejer kan man inte svälja. de måste genomlidas, som en morakniv i låret som vrids om motsols ett halvt varv.

Loggar in på fejjan och möts av bröllopsbilderna från bästa barndomskompisens bröllop...igår.

samma grej sved till som ren jod i ett öppet år sen när jag snubblade över samma grej fast möhippan. bilder på min gamla liga, mina bästa bästa bästisar som en gång i tiden typ betytt allt man hade och lite till, även om man i sina homrmonsstinna tonår typ hatade varandra ändå och jobbade stenhårt för att va tjejen i ligan som var snyggast smalast hetast coolast. destruktiv bekantskap no shit...fast däremellan hade vi ju kul. när vi fortfarande vågade vara barn och gav fan i de stundande kvinnoikraven.

hursomhelst. smärta smärta aj aj vad ont det gjorde att scrolla igenom bildmappen.

VARFÖR VAR INTE JAG BJUDEN!? VARFÖR SAKNADE INGEN MIG? GJORDE DE DET? TÄNKTE DE? UNDRADE NÅGON? VAR DET INGEN SOM TYCKTE DET VAR KONSTIGT ATT JAG INTE VAR DÄR?

fast jag vet ju....

låt oss kalla henne Lisa har varit allvarligt sjuk i bullemi i säkert 13 år nu...inget blir bättre, alltid samma visa. barn, pojkvän, konvertera till seriöst kristen, tro på gud, inget hjälper...sen söker hon ju inte behandling heller...törs inte. jag vet allt det här, jag dömmer inte men jag vet. en sån spegel är inte kul att ha med på sin bröllopsdag. en spegel som tydligare än hon själv talar om att det spelar ingen roll hur många dagar innan bröllopet du inte äter eller laxerar och kräks, du kommer hata dig själv när du står där iallafall. hata dig själv för att du är fel för att din kriopp är fel för att demonerna i skallen säger att du är fel fel fel oavsett hur lycklig du faktiskt borde vara. du står på din mest hajpade lyckliga dag i livet och det enda du kan tänka på är hur livrädd du är för brölloppstårtan. så lätt att det slår slint efter ett par glas bubbel och sen måste du bara förstöra allt och hetsäta den öppet eller i smyg för att sen göra precis det där som du inte fick. springa in på toaletten och våldskräkas i din fina brölloppsklänning.

tro mig i know...i have been there...sånna demoner tar inte semester och de repsekterar inte högtidligheter som bröllop eller ens begravningar. hanterar man sina käsnlor genom att kräkas på dem så har du ingen chans...det var ju därför det var så fantastiskt befriande att gå hand i hand med fröken anorexi. slippa kompromissa mer bara säga nej nej nej nej nej tack jag åt nyss massor hela tiden och nej tack jag är trött orkar inte vill inte kan inte får inte göra någonting. en bulimiker lever ett normalt liv med sjukt mycket ångest. hetsäter och spyr ihjäl sig hela tiden ibland mellan fem och tio gånger om dagen, men hon har ett liv, ett socialt liv, mellan vräket och kräket. en anorektiker har inget liv alls. orkar inte med någonting annat än att tvångsmässigt upprepa sina sjuka rutiner och måsten och svälta. det finn inte plats för någonting annat ingenting...

så nej jag förstår mycket väl att jag inte fick komma på min bästa barndomskompis lyckliga bröllop. hoppas för hennes skull att hon lyckades hålla upp fasaden om så bara för en dag...bara för en halv dag ett par timmar...att allt inte kraschade åtminstone under bröllopsdygnet. men ont gör det. ont som fan. att våra gemensamma demoner besläktade om än så olika ska betyda så mycket att de tar fysisk form och seprarerar oss i vår vänskap.

ja ja , egentligen ärjag inte den som är den. jag får egentligen bara hemska flashbackvibbar från mellanstadiet och jag vet att jag hade en tusen gånger bättre kväll igår med mina bästa feel-good-buddies än jag skulle haft i skuggan av gamla demoner bland de människor som dessutom var med där där allting började.

brrr

det var bara det jag ville säga.

aj som fan det gjorde ont

att inse hur länge det här har varit med mig och hur stor plats det fortfarande får lov att ta. från min sida och hos andra.

Kommentarer
Postat av: Martinelina

I really enjoyed it. You have done a great job.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback