livstidskräksjukan...
för att jag äntligen hittade ett alternativ till min föredetta anorektiskt slash bulimiska period som levde vilt under tonåren
jag kräktes som ett djur som tonåring...morgon middag kväll och två mellanmålskräkningar däremellan när jag hade som mest fullt upp.
det är helt sjukt för så gammal är jag inte. ändå minns jag knappt den här tiden i mitt liv den var så blurrig. jag gick i skolan och fick toppbetyg, jag tränade som en galning, presterade som en galning festade som en normal tonårig galning och levde ömsom på yoghurtglass från seven eleven och bananer svart kaffe och cig och ibland så åt jag vanlig mat också men inte så ofta och då kräktes jag.
ändå såg jag ut som vem som helst, med lite större hamsterkinder kanske men jag var bara mager i perioder och ofta pigg glad och väldigt sällan ångestdrabbad. jag hann inte ha ångest, jag hann inte fundera över varför jag betedde mig som jag gjorde jag hade fullt upp med att leva på alla möjliga tänkbara sätt istället.
och helt ärligt talat tror jag att det här är vanligare än man tror med kids som meckar med maten, slarvar, glömmer, msbbrukar, svälter whatever det är liksom en övergångsgrej. egentligen inte ett dugg skumt eftersom hela kroppen befinner sig i hormonellt turbullent kaos och jag kan lova att jag gjorde värre grejer än att kräkas havregrynsgröt när jag var 16...
anyways back to reality... jag var väl alright i perioder men oftast besatt av något annat i så fall. kär och galen, full och galen, jobbade ihjäl mig och galen eller blind och galen ute i vida världen galen.
alltid detta starka behov av enorm stimulans på ett eller annat sätt och alltid ute och balanserande på den där jävla taknocken. blev jag kär och han inte var tillräckligt galen så bedrog jag honom med någon som var definitivt från vettet spritt språngande galen. det räckte att kicka på det i ett par dar sen skulle jag kasta mig från avsatser, hoppa från berg och hitta på annat sattyg för att kunna sova lugnt någon natt varanan vecka.
Men lägg ner daltande för fan...
Till de som ramlar in här och undrar. Tihiar bäst som tihiar sist. Puss och tack för att ni kom.
Om inställning...
så denna underbara morgon när solen skiner och fåglarna kvittrar tänker jag säga att fuck dig stora stygga värld jag mår skitbra, tipp topp nu ska vi slåss...
jag har laddat väskan med massa frukt och treo och min mor skulle vara stolt över mig om hon visste att jag äntligen börjat ta de där förbannade vitamintillskotten som jag får i julklapp varje år....jag har tagit två stycken sammanlagt det här året och har väl en ranson sen 97 att beta av så nu kör vi!
har fullspäckat schema hela dagen så det är bara gasa hålla sig till planen och inte göra något fel så ska det nog gå... scary...
som sagt har ju två biobiljetter till en förhandsvisning ikväll men det känns inte så prio ett just nu...någon som vill ha dem????
jag ger gladeligen bort dem till först till kvarn...ni behöver nog bara uppge mitt namn i dörren i så fall inte ens hämta de fysiskt...så det vore ju lite synd om de bara gick till spillo sådär...
kram nu ska jag springa ut i solen och fylla mina lungor med frisk luft och energi!!!!
Alla onda ting är 43...
jag skulle kunna göra en så lång lista på allt som gick käpprätt åt pipsvängen ikväll, en riktig hellnight. fast det som inte slår ihjäl en gör än ju starkare så...
men ändå, tillåt mig att kräkas lite offentligt, för er som tycker det luktar illa, mind your own fucking buissnes. det här är min spypåse!
jag var inringd som servitris och DISKPLOCKARE, inte bartender...egentligen i dont mind at all, gillar att springa och krossa glas men inte i stilettklackar avsedda för att stå i baren och inte sjuk och framförallt inte bossad av någon med översittarattityd. jag extraknäcker för att jag tycker att det är kul, inte för att jag måste...det här var inte kul...
så jag lyckades med många bra grejer:
jag glömde lite beställningar hit och dit så folk blev lite sura men de e småpotatis och inget man inte brukar kunna flörta sig ur med ett leende...
men jag ramlade in i diskmaskinen (inte ett skämt, skulle byta vatten och rensa nån jävla filterpropp då snubbelslant jag och dök ner med halva överkroppen i röd rysk borstj-sörjijg geggamojja tempererad 100 grader avsvalnande diskvatten med starka kemikalier)
sen var det ju lönehlg och knökfullt och jag är inte Hulken. Även om jag har vassa armbågar är det svårt att forcera 160 kilos bjässar fulla med öl som står i vägen där man ska fram och tillbaka och snurra och vända cirka tre gånger i minuten. Tänk er roskilde metallicakonsert ni kommer sist vill längst fram och konserten har börjat. Du har spetsiga vingliga skor istället för gympadojjor alla trampar dig på fötterna och med jämna mellanrum får du en kall bubblig rennil av nån klibbig öl hälld på dig ner i nacken. Dessutom har du famnen full av tomflaskor glas och slibbiga shotsbrickor...samtidigt som du håller tillbaka en överäcklig hostattack full med slem som helst vill kaskadspruta ut över hela rummet och rosslar värre än mormors döda symaskin. Folk vill gärna hjälpa till, genom att ställa sig ännu mer i vägen blockera din framfart och ragga på dig. När du ignorerar deras raggningsförsök blir de sura och skriker obstinat sur bitterfitta efter dig...
Roligt!
Man blir så motiverad till att vara trevlig liksom. Jag vet inte om folk tycker på allvar att det ser ut som om jag har tid för en trevlig pratstund när jag kommer med ölsås i hela huvudet, en kantarelltoast under ena stilettklacken och med glas staplade upp till tänderna. Jag har en min i fejjan bistrare än Riddarkato Von Stenhjärta och ändå tror folk att det är läge att försöka skicka in pucken och scora några poäng....
Det finns nog en mening med att ha fula diskplockare. Fula diskplockare eller små anonyma korta platåskolösa individer. De får nog va ifred. Jag är dessvärre inte särskilt ful...fast jag mer än gärna ibland önskar att jag vore...
Nåväl. Jag gillar ju att springa och springa fick jag och kvällen tog slut som alla andra. Så jag gick och bytte om och ville gå hem och då blev jag sådär ledsen på riktigt för nån hade snott min fina monkitröja och min mysse-mössa. Minns ni inläget om separationsångest från materiella ting. För mig gör det lika ont varje gång men jag börjar vänja mig. Övar. jag skiter egentligen i grejer, men att bli av med nåt för att man jobbar känns som att man slösat en hel dag plus minus noll och att man går back när man försökt gå plus och göra någonting bra. Det stör mig mer än själva förlusten av tröjhelvetet och mössjäveln faktiskt.
Letade lite för länge och missade sen bussen hem, så jag fick ta en skön promenad i regnet hem...utan mössa...bra för förkylningen det där....
men skit samma
nu har jag badat klockan fem på morgonen hurra och imorgon ska jag bara rugguggla och mysa och dricka soyalatte hela dan och skriva!
så jag är glad ändå!
jag skiter i att allt gick fel. det får det. huvudsaken är att det går bra med sånt som räknas på riktigt. att plocka disk är inget jag känner att jag behöver va särskilt bra på!
kram och godnatt!
men ändå, tillåt mig att kräkas lite offentligt, för er som tycker det luktar illa, mind your own fucking buissnes. det här är min spypåse!
jag var inringd som servitris och DISKPLOCKARE, inte bartender...egentligen i dont mind at all, gillar att springa och krossa glas men inte i stilettklackar avsedda för att stå i baren och inte sjuk och framförallt inte bossad av någon med översittarattityd. jag extraknäcker för att jag tycker att det är kul, inte för att jag måste...det här var inte kul...
så jag lyckades med många bra grejer:
jag glömde lite beställningar hit och dit så folk blev lite sura men de e småpotatis och inget man inte brukar kunna flörta sig ur med ett leende...
men jag ramlade in i diskmaskinen (inte ett skämt, skulle byta vatten och rensa nån jävla filterpropp då snubbelslant jag och dök ner med halva överkroppen i röd rysk borstj-sörjijg geggamojja tempererad 100 grader avsvalnande diskvatten med starka kemikalier)
sen var det ju lönehlg och knökfullt och jag är inte Hulken. Även om jag har vassa armbågar är det svårt att forcera 160 kilos bjässar fulla med öl som står i vägen där man ska fram och tillbaka och snurra och vända cirka tre gånger i minuten. Tänk er roskilde metallicakonsert ni kommer sist vill längst fram och konserten har börjat. Du har spetsiga vingliga skor istället för gympadojjor alla trampar dig på fötterna och med jämna mellanrum får du en kall bubblig rennil av nån klibbig öl hälld på dig ner i nacken. Dessutom har du famnen full av tomflaskor glas och slibbiga shotsbrickor...samtidigt som du håller tillbaka en överäcklig hostattack full med slem som helst vill kaskadspruta ut över hela rummet och rosslar värre än mormors döda symaskin. Folk vill gärna hjälpa till, genom att ställa sig ännu mer i vägen blockera din framfart och ragga på dig. När du ignorerar deras raggningsförsök blir de sura och skriker obstinat sur bitterfitta efter dig...
Roligt!
Man blir så motiverad till att vara trevlig liksom. Jag vet inte om folk tycker på allvar att det ser ut som om jag har tid för en trevlig pratstund när jag kommer med ölsås i hela huvudet, en kantarelltoast under ena stilettklacken och med glas staplade upp till tänderna. Jag har en min i fejjan bistrare än Riddarkato Von Stenhjärta och ändå tror folk att det är läge att försöka skicka in pucken och scora några poäng....
Det finns nog en mening med att ha fula diskplockare. Fula diskplockare eller små anonyma korta platåskolösa individer. De får nog va ifred. Jag är dessvärre inte särskilt ful...fast jag mer än gärna ibland önskar att jag vore...
Nåväl. Jag gillar ju att springa och springa fick jag och kvällen tog slut som alla andra. Så jag gick och bytte om och ville gå hem och då blev jag sådär ledsen på riktigt för nån hade snott min fina monkitröja och min mysse-mössa. Minns ni inläget om separationsångest från materiella ting. För mig gör det lika ont varje gång men jag börjar vänja mig. Övar. jag skiter egentligen i grejer, men att bli av med nåt för att man jobbar känns som att man slösat en hel dag plus minus noll och att man går back när man försökt gå plus och göra någonting bra. Det stör mig mer än själva förlusten av tröjhelvetet och mössjäveln faktiskt.
Letade lite för länge och missade sen bussen hem, så jag fick ta en skön promenad i regnet hem...utan mössa...bra för förkylningen det där....
men skit samma
nu har jag badat klockan fem på morgonen hurra och imorgon ska jag bara rugguggla och mysa och dricka soyalatte hela dan och skriva!
så jag är glad ändå!
jag skiter i att allt gick fel. det får det. huvudsaken är att det går bra med sånt som räknas på riktigt. att plocka disk är inget jag känner att jag behöver va särskilt bra på!
kram och godnatt!