rädslan för livet blev rädslan för att dö
sjukdom, ond bråd död och undergång var ju lite av min vinjett där ett tag.
"döden är vacker" sa pappa en gång minns jag vagt om en genomskinlig tjej med svarta ihåliga ögon och tom blick när jag som barn bara inte kunde vända bort blicken från det där facinerande sjuka trötta något så långt bort från våran värld.
det etsade sig fast.
jag ville bli döden
lika etsande och upprörande vackeert skrämmande som själva dödinnan. motbjudande, svår, mager och vacker.
men jag var ju så full av liv. det fanns ingen död i mig, ingenstans. tvärtom, jag var, är och har alltid varit en överlevare med en löjlig tro på mig själv och att jag är lite förmer än alla andra...men ändå...
jag kunde inte släppa henne. ville vara henne. hitta henne. komma henne nära. hon som för mig var något jag aldrig känt på, smakat eller närmat mig.
sen kom verkligheten ikapp mig och precis som jag lever enligt den löjliga övertygelsen att man kan få precis allt det där i världen man vill ha om man verkligen vill det tillräckligt mycket och enda anledningen till att man upplever att det man önskat sig ibland rinner ur händerna på en är för att man omedvetet vuxit ur sin önskan och plötsligt önskar sig något nytt och helt annorlunda.
jag tror inte att det är så jag VET att det är så.
men de flesta vill inte.
det mest skrämmande i hela den här karusellen till tankekedja är att vi inte är mer än ganska dumma människor i slutändan och fruktansvärt lättpåverkade av alla de yttre faktorer vi dagligen möter i vår vardag.
konsensus
levande människor med smak på livet kan lura sig själva att det är dags att ge upp. att deras tid är slut och att de ska dö nu.
dödinnan bodde hos mig och av samma anledning som jag
livstidskräksjukan...
för att jag äntligen hittade ett alternativ till min föredetta anorektiskt slash bulimiska period som levde vilt under tonåren
jag kräktes som ett djur som tonåring...morgon middag kväll och två mellanmålskräkningar däremellan när jag hade som mest fullt upp.
det är helt sjukt för så gammal är jag inte. ändå minns jag knappt den här tiden i mitt liv den var så blurrig. jag gick i skolan och fick toppbetyg, jag tränade som en galning, presterade som en galning festade som en normal tonårig galning och levde ömsom på yoghurtglass från seven eleven och bananer svart kaffe och cig och ibland så åt jag vanlig mat också men inte så ofta och då kräktes jag.
ändå såg jag ut som vem som helst, med lite större hamsterkinder kanske men jag var bara mager i perioder och ofta pigg glad och väldigt sällan ångestdrabbad. jag hann inte ha ångest, jag hann inte fundera över varför jag betedde mig som jag gjorde jag hade fullt upp med att leva på alla möjliga tänkbara sätt istället.
och helt ärligt talat tror jag att det här är vanligare än man tror med kids som meckar med maten, slarvar, glömmer, msbbrukar, svälter whatever det är liksom en övergångsgrej. egentligen inte ett dugg skumt eftersom hela kroppen befinner sig i hormonellt turbullent kaos och jag kan lova att jag gjorde värre grejer än att kräkas havregrynsgröt när jag var 16...
anyways back to reality... jag var väl alright i perioder men oftast besatt av något annat i så fall. kär och galen, full och galen, jobbade ihjäl mig och galen eller blind och galen ute i vida världen galen.
alltid detta starka behov av enorm stimulans på ett eller annat sätt och alltid ute och balanserande på den där jävla taknocken. blev jag kär och han inte var tillräckligt galen så bedrog jag honom med någon som var definitivt från vettet spritt språngande galen. det räckte att kicka på det i ett par dar sen skulle jag kasta mig från avsatser, hoppa från berg och hitta på annat sattyg för att kunna sova lugnt någon natt varanan vecka.
Om inställning...
så denna underbara morgon när solen skiner och fåglarna kvittrar tänker jag säga att fuck dig stora stygga värld jag mår skitbra, tipp topp nu ska vi slåss...
jag har laddat väskan med massa frukt och treo och min mor skulle vara stolt över mig om hon visste att jag äntligen börjat ta de där förbannade vitamintillskotten som jag får i julklapp varje år....jag har tagit två stycken sammanlagt det här året och har väl en ranson sen 97 att beta av så nu kör vi!
har fullspäckat schema hela dagen så det är bara gasa hålla sig till planen och inte göra något fel så ska det nog gå... scary...
som sagt har ju två biobiljetter till en förhandsvisning ikväll men det känns inte så prio ett just nu...någon som vill ha dem????
jag ger gladeligen bort dem till först till kvarn...ni behöver nog bara uppge mitt namn i dörren i så fall inte ens hämta de fysiskt...så det vore ju lite synd om de bara gick till spillo sådär...
kram nu ska jag springa ut i solen och fylla mina lungor med frisk luft och energi!!!!
Alla onda ting är 43...
jag skulle kunna göra en så lång lista på allt som gick käpprätt åt pipsvängen ikväll, en riktig hellnight. fast det som inte slår ihjäl en gör än ju starkare så...
men ändå, tillåt mig att kräkas lite offentligt, för er som tycker det luktar illa, mind your own fucking buissnes. det här är min spypåse!
jag var inringd som servitris och DISKPLOCKARE, inte bartender...egentligen i dont mind at all, gillar att springa och krossa glas men inte i stilettklackar avsedda för att stå i baren och inte sjuk och framförallt inte bossad av någon med översittarattityd. jag extraknäcker för att jag tycker att det är kul, inte för att jag måste...det här var inte kul...
så jag lyckades med många bra grejer:
jag glömde lite beställningar hit och dit så folk blev lite sura men de e småpotatis och inget man inte brukar kunna flörta sig ur med ett leende...
men jag ramlade in i diskmaskinen (inte ett skämt, skulle byta vatten och rensa nån jävla filterpropp då snubbelslant jag och dök ner med halva överkroppen i röd rysk borstj-sörjijg geggamojja tempererad 100 grader avsvalnande diskvatten med starka kemikalier)
sen var det ju lönehlg och knökfullt och jag är inte Hulken. Även om jag har vassa armbågar är det svårt att forcera 160 kilos bjässar fulla med öl som står i vägen där man ska fram och tillbaka och snurra och vända cirka tre gånger i minuten. Tänk er roskilde metallicakonsert ni kommer sist vill längst fram och konserten har börjat. Du har spetsiga vingliga skor istället för gympadojjor alla trampar dig på fötterna och med jämna mellanrum får du en kall bubblig rennil av nån klibbig öl hälld på dig ner i nacken. Dessutom har du famnen full av tomflaskor glas och slibbiga shotsbrickor...samtidigt som du håller tillbaka en överäcklig hostattack full med slem som helst vill kaskadspruta ut över hela rummet och rosslar värre än mormors döda symaskin. Folk vill gärna hjälpa till, genom att ställa sig ännu mer i vägen blockera din framfart och ragga på dig. När du ignorerar deras raggningsförsök blir de sura och skriker obstinat sur bitterfitta efter dig...
Roligt!
Man blir så motiverad till att vara trevlig liksom. Jag vet inte om folk tycker på allvar att det ser ut som om jag har tid för en trevlig pratstund när jag kommer med ölsås i hela huvudet, en kantarelltoast under ena stilettklacken och med glas staplade upp till tänderna. Jag har en min i fejjan bistrare än Riddarkato Von Stenhjärta och ändå tror folk att det är läge att försöka skicka in pucken och scora några poäng....
Det finns nog en mening med att ha fula diskplockare. Fula diskplockare eller små anonyma korta platåskolösa individer. De får nog va ifred. Jag är dessvärre inte särskilt ful...fast jag mer än gärna ibland önskar att jag vore...
Nåväl. Jag gillar ju att springa och springa fick jag och kvällen tog slut som alla andra. Så jag gick och bytte om och ville gå hem och då blev jag sådär ledsen på riktigt för nån hade snott min fina monkitröja och min mysse-mössa. Minns ni inläget om separationsångest från materiella ting. För mig gör det lika ont varje gång men jag börjar vänja mig. Övar. jag skiter egentligen i grejer, men att bli av med nåt för att man jobbar känns som att man slösat en hel dag plus minus noll och att man går back när man försökt gå plus och göra någonting bra. Det stör mig mer än själva förlusten av tröjhelvetet och mössjäveln faktiskt.
Letade lite för länge och missade sen bussen hem, så jag fick ta en skön promenad i regnet hem...utan mössa...bra för förkylningen det där....
men skit samma
nu har jag badat klockan fem på morgonen hurra och imorgon ska jag bara rugguggla och mysa och dricka soyalatte hela dan och skriva!
så jag är glad ändå!
jag skiter i att allt gick fel. det får det. huvudsaken är att det går bra med sånt som räknas på riktigt. att plocka disk är inget jag känner att jag behöver va särskilt bra på!
kram och godnatt!
men ändå, tillåt mig att kräkas lite offentligt, för er som tycker det luktar illa, mind your own fucking buissnes. det här är min spypåse!
jag var inringd som servitris och DISKPLOCKARE, inte bartender...egentligen i dont mind at all, gillar att springa och krossa glas men inte i stilettklackar avsedda för att stå i baren och inte sjuk och framförallt inte bossad av någon med översittarattityd. jag extraknäcker för att jag tycker att det är kul, inte för att jag måste...det här var inte kul...
så jag lyckades med många bra grejer:
jag glömde lite beställningar hit och dit så folk blev lite sura men de e småpotatis och inget man inte brukar kunna flörta sig ur med ett leende...
men jag ramlade in i diskmaskinen (inte ett skämt, skulle byta vatten och rensa nån jävla filterpropp då snubbelslant jag och dök ner med halva överkroppen i röd rysk borstj-sörjijg geggamojja tempererad 100 grader avsvalnande diskvatten med starka kemikalier)
sen var det ju lönehlg och knökfullt och jag är inte Hulken. Även om jag har vassa armbågar är det svårt att forcera 160 kilos bjässar fulla med öl som står i vägen där man ska fram och tillbaka och snurra och vända cirka tre gånger i minuten. Tänk er roskilde metallicakonsert ni kommer sist vill längst fram och konserten har börjat. Du har spetsiga vingliga skor istället för gympadojjor alla trampar dig på fötterna och med jämna mellanrum får du en kall bubblig rennil av nån klibbig öl hälld på dig ner i nacken. Dessutom har du famnen full av tomflaskor glas och slibbiga shotsbrickor...samtidigt som du håller tillbaka en överäcklig hostattack full med slem som helst vill kaskadspruta ut över hela rummet och rosslar värre än mormors döda symaskin. Folk vill gärna hjälpa till, genom att ställa sig ännu mer i vägen blockera din framfart och ragga på dig. När du ignorerar deras raggningsförsök blir de sura och skriker obstinat sur bitterfitta efter dig...
Roligt!
Man blir så motiverad till att vara trevlig liksom. Jag vet inte om folk tycker på allvar att det ser ut som om jag har tid för en trevlig pratstund när jag kommer med ölsås i hela huvudet, en kantarelltoast under ena stilettklacken och med glas staplade upp till tänderna. Jag har en min i fejjan bistrare än Riddarkato Von Stenhjärta och ändå tror folk att det är läge att försöka skicka in pucken och scora några poäng....
Det finns nog en mening med att ha fula diskplockare. Fula diskplockare eller små anonyma korta platåskolösa individer. De får nog va ifred. Jag är dessvärre inte särskilt ful...fast jag mer än gärna ibland önskar att jag vore...
Nåväl. Jag gillar ju att springa och springa fick jag och kvällen tog slut som alla andra. Så jag gick och bytte om och ville gå hem och då blev jag sådär ledsen på riktigt för nån hade snott min fina monkitröja och min mysse-mössa. Minns ni inläget om separationsångest från materiella ting. För mig gör det lika ont varje gång men jag börjar vänja mig. Övar. jag skiter egentligen i grejer, men att bli av med nåt för att man jobbar känns som att man slösat en hel dag plus minus noll och att man går back när man försökt gå plus och göra någonting bra. Det stör mig mer än själva förlusten av tröjhelvetet och mössjäveln faktiskt.
Letade lite för länge och missade sen bussen hem, så jag fick ta en skön promenad i regnet hem...utan mössa...bra för förkylningen det där....
men skit samma
nu har jag badat klockan fem på morgonen hurra och imorgon ska jag bara rugguggla och mysa och dricka soyalatte hela dan och skriva!
så jag är glad ändå!
jag skiter i att allt gick fel. det får det. huvudsaken är att det går bra med sånt som räknas på riktigt. att plocka disk är inget jag känner att jag behöver va särskilt bra på!
kram och godnatt!
"Du är oförskämd nu - sluta va så oförskämd"
Den 28 januari börjar som ett yogapass slutar - i död mans ställning - och slutar som ett yogapass börjar. Det vill säga på samma sätt.
Om man släpat med sig och bråkat med sina hormonella pubertetsdemoner i vuxen ålder så blir man gammal snabbt sen när det går över. Gammal i ögonen, gammal i hjärtat och gammal i blicken.
Plötsligt känns all ondska i världen så närvarande - för har man varit ledsen så vet man hur färgen svart känns att bära i sinnet. När man är femton är allt det där helt okej. Man lyssnar på "Totalt jävla mörker", häftar nitar på jeansvästen och låter mungiporna gymnastisera med knäna och gormar och grämar sig lite överallt där någon stackare i vägen råkar stå och lyssna.
Men sedan när allt blir nollställt då - dagen efter imorgon - 1 procent överlevde och resten dog. Vad händer då?
Jag och den här bloggen är inte VI med varandra längre men JAG skulle ändå vilja dela med mig av en knapp jag har som jag brukar trycka på.
"Du är oförskämd nu - slua va så oförskämd!"
Om det är någon som sitter på min axel och pratar med mig i dag så är det en polare med spetsiga skor och roliga byxor. Kommer jag på dumma tankar biter han mig i örsnibben eller kilar in tåspetsen mellan nyckelbenen på mig och upprepar samma fras. DÅ kastar jag huvudet bakåt, knycker på nacken och skrattar högt. Tänker att min himmel har rasat ner i huvudet på mig, jorden har gått under och här står jag som gjord av trolldeg och fortfarande irriterande upprätt. Lite torrare och knagligare och blekare i färgen kanske, men jag står ju här.
Jag står här och är inte det minsta oförskämd.
Hej alla! Vi måste prata...
Du ångrar allt du ångrar ingenting.
Okej håll i dig, du snabbspolar nu - det finns något vi måste prata om!
Har du någonsin dejtat en snubbe och gjort slut och tänkt att, helvete vad höll jag på med, det där var ju ingenting att ha?
mmm, okej.
Kankse ältat lite också?
Haft ÅNGEST!
Tvingat vänner familj och bekanta att lyssna på ditt meningslösa dravlande ältande när du egentligen mest försökt övertyga dig själv om att du fortfarande besitter lite värdighet. Du gjorde rätt. Det var honom det var fel på - absolut inte dig. Han gjorde massa dumma saker och därför betedde du dig konstigt och nu sitter du där och vill helst dra samma story en repa till, bara för att vara på den säkra sidan.
Storyn om att du verkligen är säker på att ha lyckats rättfärdiga ditt beteende till max.
Hjälpte det?
Sen går det dagar månader och till och med år och du springer in i samma snubbe på gatan, ser en tröja i en affär som liknar hans, känner en doft i luften och så plötsligt minns du massa saker som du glömt av dig själv helt utan att ens reflektera över det!
Grattis.
Plocka fram din gamla dagbok och läs om din egen hjärtesorg, känn kinderna blossa, klappa igen. Andas.
Och våga lämna bakom dig.
Vad fan är det här - skrev jag så där - om HONOM? Ha ha, vad löjligt!
Flickvän, älskarinna, gift, prostituerad, såld, köpt och fullständigt redo att ta livet av dig själv för en kärlek du trodde att du aldrig skulle vilja skiljas ifrån - och plötsligt så bara skrattar du.
Ni var askära, men ni har gjort slut nu, och ja, det var omvälvande.
Slut!
Du dejtade Cobain - han sköt heroin och det är farligt och så dog han men inte du.
Det var jobbigt - alla trodde du skulle följa med i graven men du reste dig och gick åt andra hållet.
Bra! Skönt!
Hej då!
Vad fan är det här - skrev jag så där - om HONOM? Ha ha, vad löjligt!
Flickvän, älskarinna, gift, prostituerad, såld, köpt och fullständigt redo att ta livet av dig själv för en kärlek du trodde att du aldrig skulle vilja skiljas ifrån - och plötsligt så bara skrattar du.
Ni var askära, men ni har gjort slut nu, och ja, det var omvälvande.
Slut!
Du dejtade Cobain - han sköt heroin och det är farligt och så dog han men inte du.
Det var jobbigt - alla trodde du skulle följa med i graven men du reste dig och gick åt andra hållet.
Bra! Skönt!
Hej då!
Bemärk min bemärkelsedag
Jag gör som jag vill!!!
bara så ni vet!
I går blev katten 27 år.
13 år med världen i handen
13 år med döden i famnen
1 år simmandes i gränslandet
royalist javisst
för sjutton bävrar nu tänker jag ta mig ur finanskrisen genom att gifta mig med Prinsen.
vilken eminent fantastisk och storslagen plan!
tänk att få ett skattefinansierat bröllop och allt, kanske slippa föda barn och ha en karl som man blir glad för om han lyckas vänstra till det lite.
den som gifter sig med prinsen snabbast innan 30 vinner...
eller slipper...>>>
vilken eminent fantastisk och storslagen plan!
tänk att få ett skattefinansierat bröllop och allt, kanske slippa föda barn och ha en karl som man blir glad för om han lyckas vänstra till det lite.
den som gifter sig med prinsen snabbast innan 30 vinner...
eller slipper...>>>
saxat ur arkivet...
bara en iskall dag på skeppsbron med hanterbart hög ångestnivå...eller låg kanske
lite sliten...
på taket...
nu går vi på morgonpromenad!
it´s alive...
GAH what a day! a long long day!
lunchade i ett underjordiskt sushiakvarium med darlo stella stardust idag och blev sådär äckligt överjävlig lycklig som man bara kan bli av ett halvt kilo grönsaker i sås i gott sällskap.
promenerade iskalla karlavägen tillbaka till jobbet över östermalm och fick ännu en crashcourse i mediasystem.
sen gick jag på darrande ben genom de miljonmilslänga slingrande korsochtvärsiga korridorerna på svt-huset och klampade upp för trappan till nyhtesredaktionen för ännu en kväll med dubbla skärmar, kaffe med honung och ett livstest på multitasking och koordinatonsförmåga som alla som någonsin funderat på att skriva "bra på att hålla flera bollar i luften" eller andra klyschor i sitt cv borde testa på innan de hindra procent kan stå för det där dravlet i sina cv:n
DET GICK SVINBRA
SÅKLART
färdig bara lite försent mötte jag upp vapendragare igen som puffade till roadkillbarret och så hann jag hetsröka en cigg innan vi hoppade på bussen till sturegallerian för nåt hajpat event med blondinbelllakloner och kycklingspett och brie och bubbel.
vi stannade max lika länge som det tar att dricka en halv öl om man är törstig och käka snittar där det är trångt.
med en lite goodiebag på armen vandrade vi sen i bitande februarikyla längs med stockholms vattenlinje från östermalm till söder och såg knapt utsikten för all dimma.
nu ska jag kolla kulturnyheterna och ug och sen sova ljuv skönhetssömn i min snuskigt sköna duxsäng.
imorgn är det tema kärlek på erstagatan och jag får äntligen återse mina fantastiska grannar som kommer solflagnande men stelfrusna nylevererade från thavanesien!
puss
inkastad i nyhetshavet...
nej jag hittar inte på egna liknelser för en gångs skull...
nu råkar det heta så.
man simmar i nyhetshavet när man jobbar med nyheter och jag som hittills plaskar runt i småungarnas ankdam med simfötter och badring fick plötsligt hastigt och lustigt göra en djupdykning bland de stora fiskarna...de som sitter med utsikt mot gärdet och har dubbla skärmar på sina datorer.
tror ni roadkillkatten galopperade som en yr shetlandsponny upp för betongtrapporna...ja det gjorde hon!
så i afton har jag redaktörat som en jävla dåre...om jag säger att tidningsredigering kvällstid går fort och att webbpublicering med veckofeta marginaler går rätt långsamt så går rookie-nyhetsvärdering in åt helvete snabbt som sabletandade tigrar har vassa gaddar.
jag tog ett djupt andetag, insåg att jag inta hade några händer eller fingrar över att hålla för näsan för att slippa få vatten i näsan och sen kastade jag mig rakt ut i stormiga atlanten och trots än att jag glömt både baddräkt, simfötter och inte hade en chans mot valarna så sket jag i det och bestämde mig för att simma ändå.
sju kalsupar senare, iskall och svettig samtidigt och en halv nära döden upplevelse på det så öppnar jag svidande kliande ögon och inser att trots än att jag har mascara som kletar i hela fejjan och att jag förmodligen blivit uppkäkad till hälften av sju hungriga hajar på vägen så fixar jag faktiskt det här.
jag skakar fortfarande i hela kroppen men det gick vägen.
ALLT GÅR BARA MAN GER SIG FAN PÅ DET!
HÖR NI DET ERA JÄVLAR!
INGENTING I HELA VÄRLDEN ÄR OMÖJLIGT
men viktigast av allt...vissa saker behöver man faktiskt inte ens tro på att man ska fixa...man fixar dem ändå. det är fan år 2009 -s största polett att trilla ner. glömmer jag den här vetskapen så skjut mig. jag glömmer den säkert men ändå. påmin mig i så fall snälla.
för kunde ni gå, springa cykla, hålla i en gaffel eller snacka svenska när ni föddes?
näh, eller hur!
och hur bra är ni inte på allt jävla skit ni kan idag?
man är en idiot om man skakar på huvudet och säger sorry jag kan inte det där, ni får fråga någon annan. herregud ta en titt på det här förbannade klottret som rinner som piss ur röven på en med thailandsresemage.
jag trodde inte jag kunde det heller men det kan jag.
för inte alls länge sen skulle jag börjat grina om någon frågade om jag kunde ta ett beslut gällande den där förbaskade vaniljyoghurten på ICA. om jag ville ha den eller om jag ville ha havremjölken.
jag tror min hjärna exploderar snart av att gå på sånt högvarv...den tänker iallafall definitiv inte på youhurt längre...
den lär sig system och struktur...läskigt snabbt.
nu råkar det heta så.
man simmar i nyhetshavet när man jobbar med nyheter och jag som hittills plaskar runt i småungarnas ankdam med simfötter och badring fick plötsligt hastigt och lustigt göra en djupdykning bland de stora fiskarna...de som sitter med utsikt mot gärdet och har dubbla skärmar på sina datorer.
tror ni roadkillkatten galopperade som en yr shetlandsponny upp för betongtrapporna...ja det gjorde hon!
så i afton har jag redaktörat som en jävla dåre...om jag säger att tidningsredigering kvällstid går fort och att webbpublicering med veckofeta marginaler går rätt långsamt så går rookie-nyhetsvärdering in åt helvete snabbt som sabletandade tigrar har vassa gaddar.
jag tog ett djupt andetag, insåg att jag inta hade några händer eller fingrar över att hålla för näsan för att slippa få vatten i näsan och sen kastade jag mig rakt ut i stormiga atlanten och trots än att jag glömt både baddräkt, simfötter och inte hade en chans mot valarna så sket jag i det och bestämde mig för att simma ändå.
sju kalsupar senare, iskall och svettig samtidigt och en halv nära döden upplevelse på det så öppnar jag svidande kliande ögon och inser att trots än att jag har mascara som kletar i hela fejjan och att jag förmodligen blivit uppkäkad till hälften av sju hungriga hajar på vägen så fixar jag faktiskt det här.
jag skakar fortfarande i hela kroppen men det gick vägen.
ALLT GÅR BARA MAN GER SIG FAN PÅ DET!
HÖR NI DET ERA JÄVLAR!
INGENTING I HELA VÄRLDEN ÄR OMÖJLIGT
men viktigast av allt...vissa saker behöver man faktiskt inte ens tro på att man ska fixa...man fixar dem ändå. det är fan år 2009 -s största polett att trilla ner. glömmer jag den här vetskapen så skjut mig. jag glömmer den säkert men ändå. påmin mig i så fall snälla.
för kunde ni gå, springa cykla, hålla i en gaffel eller snacka svenska när ni föddes?
näh, eller hur!
och hur bra är ni inte på allt jävla skit ni kan idag?
man är en idiot om man skakar på huvudet och säger sorry jag kan inte det där, ni får fråga någon annan. herregud ta en titt på det här förbannade klottret som rinner som piss ur röven på en med thailandsresemage.
jag trodde inte jag kunde det heller men det kan jag.
för inte alls länge sen skulle jag börjat grina om någon frågade om jag kunde ta ett beslut gällande den där förbaskade vaniljyoghurten på ICA. om jag ville ha den eller om jag ville ha havremjölken.
jag tror min hjärna exploderar snart av att gå på sånt högvarv...den tänker iallafall definitiv inte på youhurt längre...
den lär sig system och struktur...läskigt snabbt.
brunt djur som bor i skogen...
tår i ögat vilken fin helg...
jag hoppade som en otålig bambi på nålar upp och ner på taket i väntan på att bästaste finaste Stella Stonka Stardust skulle simma iland med Finlandsfärjan i fredags.
Lördags var jag mest inne i nån sorts dimma hela dagen och krockade med väggen ideligen innan jag lyckades pussla ihop mig själv till människa nog att möta mig själv, världen och smygkika lite ner i ett glas med bubblor.
Det ramlade in ett par fagra gaseller här uppe på taket och tack och lov inte ner från taket så vi trotsade kylan och tog hissen upp och sen halkade vi ner till Folkungagatan och Klubb Gås för att dansa till Silja Linebåts atmosfär med bra dängor lagom sent innan vi ett par timmar senare än Askungen som så många gånger förr tog varandra under armen och besteg ett litet berg och sen däckade sött med smaken av äppelcidervinäger i gomen och en kallsvettig känsla i fötterna.
dopade mig själv lite i morse med ibumetin och acetylsalisyra och lite mer äppelcidervinäger och konstaterade att nej, allt blir inte bättre av att man blandar det.
promenerade ner till Ringen och käkade lunch i Ringenhålet aka matakvariet och njöt av att det var så sjukt trevligt att käka mat på en plats jag inte skulle vågat sätta en imaginär tå på för två år sen och nu var det som den enklaste och trevligaste lilla syltan i världen.
pigg som en nytänd cigg och med världens bästa shoppingsällskap hade jag snart fem ganska tunga kassar med feel-good equipment i ena näven och en otymplig men snygg väska i den andra.
its the small things that matters och mitt kök har med lite piff och pryttel förvandlats från studentbostadskvart med besticken ståendes i en kaffemugg till på väg att bli ett hem med ett diskställ som faktiskt funkar att ställa disk i. fatta att jag under väldigt lång tid ransonerade ner mitt käk till den grad att ajg faktiskt inte behövde bekymra mig om att köpa varesig diskmedel eller diskborste eftersom jag aldrig åt något från en tallrik, än mindre tilllagade något i en kastrull.
Så, för att inte avsluta en skitbra dag fel så kokade jag soppa på mer än spik och dukade med tabletter servietter och vinstop och efter att ha konstaterat att soppan var en succé och vinet liksaå så ramlade vi ner för Fjällgatan till Tjärhovsplan för att bara för sakens skull bråka lite med juggemaffian i dörren på BB innan vi gav med oss och möttes av glad överraskning och Björn Gustavsson som showade arslet ur hela haket som vanligt.
hemma i min älskade jävla förbannat sköna duxsäng nu som kors i taket faktiskt har gett mig hoppet om kärleken till sömnen tillbaka.
JA JAG KAN SOVA FLERA TIMMAR I STRÄCK PLÖTSLIGT...SJU ÅTTA I SNITT HÖR OCH HÄPNA ÄNNU EN GÅNG!
så det tänkte jag göra nu...men först måste jag resa mig ur sängen och stänga av min lilla semiportabla väsk-tv på knappen eftersom den är från tiden innan fjärrkontrollen och gör jag inte det så kommer jag väckas av sändningarna på svt 24 hela natten igen och jag vägrar...måste installera tajmer på väskteven visst.
kram och godnatt alla skatter!
jag hoppade som en otålig bambi på nålar upp och ner på taket i väntan på att bästaste finaste Stella Stonka Stardust skulle simma iland med Finlandsfärjan i fredags.
Lördags var jag mest inne i nån sorts dimma hela dagen och krockade med väggen ideligen innan jag lyckades pussla ihop mig själv till människa nog att möta mig själv, världen och smygkika lite ner i ett glas med bubblor.
Det ramlade in ett par fagra gaseller här uppe på taket och tack och lov inte ner från taket så vi trotsade kylan och tog hissen upp och sen halkade vi ner till Folkungagatan och Klubb Gås för att dansa till Silja Linebåts atmosfär med bra dängor lagom sent innan vi ett par timmar senare än Askungen som så många gånger förr tog varandra under armen och besteg ett litet berg och sen däckade sött med smaken av äppelcidervinäger i gomen och en kallsvettig känsla i fötterna.
dopade mig själv lite i morse med ibumetin och acetylsalisyra och lite mer äppelcidervinäger och konstaterade att nej, allt blir inte bättre av att man blandar det.
promenerade ner till Ringen och käkade lunch i Ringenhålet aka matakvariet och njöt av att det var så sjukt trevligt att käka mat på en plats jag inte skulle vågat sätta en imaginär tå på för två år sen och nu var det som den enklaste och trevligaste lilla syltan i världen.
pigg som en nytänd cigg och med världens bästa shoppingsällskap hade jag snart fem ganska tunga kassar med feel-good equipment i ena näven och en otymplig men snygg väska i den andra.
its the small things that matters och mitt kök har med lite piff och pryttel förvandlats från studentbostadskvart med besticken ståendes i en kaffemugg till på väg att bli ett hem med ett diskställ som faktiskt funkar att ställa disk i. fatta att jag under väldigt lång tid ransonerade ner mitt käk till den grad att ajg faktiskt inte behövde bekymra mig om att köpa varesig diskmedel eller diskborste eftersom jag aldrig åt något från en tallrik, än mindre tilllagade något i en kastrull.
Så, för att inte avsluta en skitbra dag fel så kokade jag soppa på mer än spik och dukade med tabletter servietter och vinstop och efter att ha konstaterat att soppan var en succé och vinet liksaå så ramlade vi ner för Fjällgatan till Tjärhovsplan för att bara för sakens skull bråka lite med juggemaffian i dörren på BB innan vi gav med oss och möttes av glad överraskning och Björn Gustavsson som showade arslet ur hela haket som vanligt.
hemma i min älskade jävla förbannat sköna duxsäng nu som kors i taket faktiskt har gett mig hoppet om kärleken till sömnen tillbaka.
JA JAG KAN SOVA FLERA TIMMAR I STRÄCK PLÖTSLIGT...SJU ÅTTA I SNITT HÖR OCH HÄPNA ÄNNU EN GÅNG!
så det tänkte jag göra nu...men först måste jag resa mig ur sängen och stänga av min lilla semiportabla väsk-tv på knappen eftersom den är från tiden innan fjärrkontrollen och gör jag inte det så kommer jag väckas av sändningarna på svt 24 hela natten igen och jag vägrar...måste installera tajmer på väskteven visst.
kram och godnatt alla skatter!
frukost...
färskt kladdigt danskt rågbröd med alla pålägg du kan komma på fördelade orättvist och syndigt överflödigt på två skivor med lika mycket smör som alex schulman har på sina finn crisps....
om inte jag får starta min dag så blir jag en ytterst olycklig individ...
tacka vet jag frukostbuffén på SVT...herregud hur ska jag någonsin i framtiden klara av att leva ett normalt liv utan den...
om inte jag får starta min dag så blir jag en ytterst olycklig individ...
tacka vet jag frukostbuffén på SVT...herregud hur ska jag någonsin i framtiden klara av att leva ett normalt liv utan den...
destination happiness...
istället för att smälla igen dörren bakom mig och skjuta upp tills imorgon...imorgon är alltid en ny dag en nystart så omvärderade jag och gjorde en pitbull.
VOFF
flytten idag gick trots inte mindre ån fem ganska omständiga insidenter ganska smärtfritt. tidsschemat var hårt pressat och jag gjorde som jag alltid gör och pumpade och kärnade mjölken ur filbunken när jag väl är på det humöret.
nu är jag ett hem rikare.
sitter och glor ut över sofiakyrkans torn och håller lite extra hårt i rödvinsglaset när saltsjöbanan dundrar förbi någonstans där under mig djupt nere i betongen.
när jag skulle flytta från årsta så minns jag att jag låg där i min skitobekväma säng och sörjde att jag inte mer skulle få höra det rogivande ljudet av susande tåg som kör lite för snabbt över en bro med vindmotstånd och skallrande broräcken.
jag har alltid älskat ljudet av saker som rör sig. stora saker som rör sig helst. flygande elefanter och sånt ni vet... ;)
jaja. dagen är här nu. eller den var här nu har den ju gått igen. och här i mittnatten på taket uppe på söders höjder är det faktiskt riktigt trivsamt. juliuspallarna passar bra till min stjärt och den slipade barbordsskivan gör sig bra till mina armbågar. soffan må vara knäckt på mitten och soffbordet lite kantslitet och nött i sidorna och en benet är egentligen av precis strax under toppen men det gör inget för allt går att laga.
det är det jag gör nu.
lagar. lagar inventerar, köper slänger och sörjer inget av det som var...borta är borta och kommer aldrig igen.
men jag törs inte gå och lägga mig i sängen ännu...måste fixa en bra förstärkare till högtalarna först...knyppla ihop en bra spotifylista och kanske dricka ett glas vin för mycket i gott sällskap innan jag vågar blunda i dessa okända jaktmarker.
kom och hälsa på mig på taket.
jag bjuder på ingenting annat än mig själv och den värme som sprider sig ur en kropp som fått gott besök och en halv limpa egen och hembakad rågbröd i inflyttningspresent helt enligt sed.
jag har fina vänner. fina vänner som blev kvar trots allt skit. jag har mycket att ge igen av mig själv och är inte ens i närheten men helvete ni ska veta att jag i prestigelös anda strukturerar upp en uppdaterad betaversion av mig själv just nu.
snart ska den lanseras på riktigt.
snart är ronnieroadkill betatestperioden över och då satan kommer det vissla bland takåsarna
hej vad det går.
VOFF
flytten idag gick trots inte mindre ån fem ganska omständiga insidenter ganska smärtfritt. tidsschemat var hårt pressat och jag gjorde som jag alltid gör och pumpade och kärnade mjölken ur filbunken när jag väl är på det humöret.
nu är jag ett hem rikare.
sitter och glor ut över sofiakyrkans torn och håller lite extra hårt i rödvinsglaset när saltsjöbanan dundrar förbi någonstans där under mig djupt nere i betongen.
när jag skulle flytta från årsta så minns jag att jag låg där i min skitobekväma säng och sörjde att jag inte mer skulle få höra det rogivande ljudet av susande tåg som kör lite för snabbt över en bro med vindmotstånd och skallrande broräcken.
jag har alltid älskat ljudet av saker som rör sig. stora saker som rör sig helst. flygande elefanter och sånt ni vet... ;)
jaja. dagen är här nu. eller den var här nu har den ju gått igen. och här i mittnatten på taket uppe på söders höjder är det faktiskt riktigt trivsamt. juliuspallarna passar bra till min stjärt och den slipade barbordsskivan gör sig bra till mina armbågar. soffan må vara knäckt på mitten och soffbordet lite kantslitet och nött i sidorna och en benet är egentligen av precis strax under toppen men det gör inget för allt går att laga.
det är det jag gör nu.
lagar. lagar inventerar, köper slänger och sörjer inget av det som var...borta är borta och kommer aldrig igen.
men jag törs inte gå och lägga mig i sängen ännu...måste fixa en bra förstärkare till högtalarna först...knyppla ihop en bra spotifylista och kanske dricka ett glas vin för mycket i gott sällskap innan jag vågar blunda i dessa okända jaktmarker.
kom och hälsa på mig på taket.
jag bjuder på ingenting annat än mig själv och den värme som sprider sig ur en kropp som fått gott besök och en halv limpa egen och hembakad rågbröd i inflyttningspresent helt enligt sed.
jag har fina vänner. fina vänner som blev kvar trots allt skit. jag har mycket att ge igen av mig själv och är inte ens i närheten men helvete ni ska veta att jag i prestigelös anda strukturerar upp en uppdaterad betaversion av mig själv just nu.
snart ska den lanseras på riktigt.
snart är ronnieroadkill betatestperioden över och då satan kommer det vissla bland takåsarna
hej vad det går.
jag har bytt upp mig lite...
jag har flyttat rätt mycket de senaste åren. 2006 bodde jag i den här stan...
i ett hus som såg ut såhär...
på dagarna gick jag hit i 30 graders minuskyla och tränade på att stå upp och ner i sex timmar...
för att komma in i byggnaden fick man muta de här rackarna med korv...
om man ville ta en skön lunch med någon god vän så träffades man på en bit mat här...bespisningsdamen gav tillbaka växeln genom att räkna på någon modern ny grej med kulor på en ram...
pianodamen som spelade glada trudelutter till skuttbaletten var en pigg och fräsch ryska med gott humör
på helgerna njöt vi trevligt sällskap och gott umgänge och samlades tillsammans för att laga mat i köket
efter en hård vecka var det skönt att sträcka ut och få vila ordentligt i sin sköna säng
på nätterna drömde jag heta drömmar om min fagra hingst till cirkuslärare, han var en blid och mild karl...
RUSSIA I MISS YOU BADLY!
(och ja det är äggkartonger som täcker väggen i bakgrunden)
i ett hus som såg ut såhär...
på dagarna gick jag hit i 30 graders minuskyla och tränade på att stå upp och ner i sex timmar...
för att komma in i byggnaden fick man muta de här rackarna med korv...
om man ville ta en skön lunch med någon god vän så träffades man på en bit mat här...bespisningsdamen gav tillbaka växeln genom att räkna på någon modern ny grej med kulor på en ram...
pianodamen som spelade glada trudelutter till skuttbaletten var en pigg och fräsch ryska med gott humör
på helgerna njöt vi trevligt sällskap och gott umgänge och samlades tillsammans för att laga mat i köket
efter en hård vecka var det skönt att sträcka ut och få vila ordentligt i sin sköna säng
på nätterna drömde jag heta drömmar om min fagra hingst till cirkuslärare, han var en blid och mild karl...
RUSSIA I MISS YOU BADLY!
(och ja det är äggkartonger som täcker väggen i bakgrunden)
never ever underestimate the power of pure desire...
nu har jag gjort slut
jag har dumpat en långt och månget krävande äcklig livskamrat. en vidrigt sniken jävel som hängt över axeln på mig i många år. jag kände mig inte ens feg som avslutade realtionen med en medvetenhet kall och hård och värdig riddar katos stenhjärta.
Hej då CSN må du för alltid vila i pinande plågsam ofrid och ensamhet.
jag har dumpat en långt och månget krävande äcklig livskamrat. en vidrigt sniken jävel som hängt över axeln på mig i många år. jag kände mig inte ens feg som avslutade realtionen med en medvetenhet kall och hård och värdig riddar katos stenhjärta.
Hej då CSN må du för alltid vila i pinande plågsam ofrid och ensamhet.
NU! det går bra NU!
Ha, ha jag sitter och skrattar högt för mig själv åt mig själv.
Åt min egen gamla dumhet, åt mitt urskuldrande ursäktande för min egen fråmgång.
Vad fan håller jag på med...
Jag mår skitbra! Jag är skitglad! Det går bra nu! JUST NU NU NU!
Och inte en enda gång till tänker jag lägga till någon bisats till mina framgångar, för det spelar absolut ingen roll vad som händer imorgon, på måndag eller om ett år. Jag är här just nu och här är det bra!
Jag blir helt överrumplat skitnödig åt min egen dumhet bara ibland. Vad fan är det för jävla mentalitet att vara mindre glad över något som är tidsbegränsat. Herregud. Livet är tidsbegränsat. Allt är relativt.
Jag är glad idag, kanske död imorgon. Who knows...
Åt min egen gamla dumhet, åt mitt urskuldrande ursäktande för min egen fråmgång.
Vad fan håller jag på med...
Jag mår skitbra! Jag är skitglad! Det går bra nu! JUST NU NU NU!
Och inte en enda gång till tänker jag lägga till någon bisats till mina framgångar, för det spelar absolut ingen roll vad som händer imorgon, på måndag eller om ett år. Jag är här just nu och här är det bra!
Jag blir helt överrumplat skitnödig åt min egen dumhet bara ibland. Vad fan är det för jävla mentalitet att vara mindre glad över något som är tidsbegränsat. Herregud. Livet är tidsbegränsat. Allt är relativt.
Jag är glad idag, kanske död imorgon. Who knows...
I brist på annat...
så stoppar jag ner de jag gillar mest i sånt jag gillar mest just nu...
sorry RUBY...du får la skrika till om du känner dig sur på citronen...men det var faktiskt omöjligt att inte välja din bild till den här bakgrunden!
Jag har en snubbe på en Dalahäst i en grön margeritha också...men där får jag nog snällt fråg om lov innan jag tjongar upp killen i bloggen!
sorry RUBY...du får la skrika till om du känner dig sur på citronen...men det var faktiskt omöjligt att inte välja din bild till den här bakgrunden!
Jag har en snubbe på en Dalahäst i en grön margeritha också...men där får jag nog snällt fråg om lov innan jag tjongar upp killen i bloggen!
oj oj...
kom hem...
var trött...
hällde upp glögg ( kall blåbärsglögg såklart med hundra mandlar och dubbelt så många russin)
blev lite glad... =D
försökte göra tomteverkstad här hemma och slå in paket... =O
blev fult... =(
fick göra om allt ...=X
mer glögg... =D
mer mandlar... =9
blev lite för sött... =P
tog lite rödvin OCKSÅ... =D
och en knäckemacka...=9
nu har jag lyckats slå in fyra paket på lite drygt två och en halv timma...=D SUCSESS!
JÄVLAR VAD JAG HAR TOTALMYST MED MIG SJÄLV DENNA FREDAGKVÄLL OCH JÄVLAR VILKA FINA PAKET NI SKA FÅ ALLA FININGAR DÄR UTE!
HEJJA RONNIE !!!
var trött...
hällde upp glögg ( kall blåbärsglögg såklart med hundra mandlar och dubbelt så många russin)
blev lite glad... =D
försökte göra tomteverkstad här hemma och slå in paket... =O
blev fult... =(
fick göra om allt ...=X
mer glögg... =D
mer mandlar... =9
blev lite för sött... =P
tog lite rödvin OCKSÅ... =D
och en knäckemacka...=9
nu har jag lyckats slå in fyra paket på lite drygt två och en halv timma...=D SUCSESS!
JÄVLAR VAD JAG HAR TOTALMYST MED MIG SJÄLV DENNA FREDAGKVÄLL OCH JÄVLAR VILKA FINA PAKET NI SKA FÅ ALLA FININGAR DÄR UTE!
HEJJA RONNIE !!!