på jakt i bostadsdjungeln...
jag blir nästan lite rörd när någon bemödat sig att klippa och klistra ut mitt huvud om det så slutar med att det hamnar på en chimpans med Glempan hängande på buken. uhhh bit i den förresten...inte hängbuk men att ha en så präktig buk att man kan ha nån hängande där....
hursomhelst, man känner sig lite ompysslad liksom. snipp snipp klipp klipp, som att få virtuell massage i hårbottnen, klistrat fixat med bildtext och allt...som jag gör på jobbet varje dag, kanske inte med lika fria händer, men med feta cash för mödan iallafall...
ja ja här är jag iallafall "på jakt i bostadsdjungeln och letar efter alternativa hem....", vad Glenn gör där har jag ingen aning om, han ville nog bara kramas...
Byt jobb, byt bostad, byt karaktär...
över oss tidiga åttiotalister vilar det en förbannelse.
Vi sparkar oss i arslet över alla stup, mållinjer och avgrunder som går. Vi har en inbyggd hetsstress att armbåga folk i sidan, hugga bänkkamraten i nacken med blyertspenna, allt för att få lite bättre, lite mer rätt lite mer.
Varför kan vi inte bara vara lite lagom svenson-nöjda?
Jag känner INGEN i min sorgliga årskull som tryggt och med hakan i vädret och behåll skulle våga stoltsera med ett busschaffisjobb och en etta i rinkeby vid 26 år fyllda. Nej, är man 26 ska man jobba med media, driva egen reklambyrå, dra in multumcash på egna firman och helst bo i innerstan. Nu talar jag främst för mina girlfriends. Killarna verkar hålla ett annat sorts tempo. Ett mer cash-inriktat tempo som heter "jobba häcken av dig med vad som helst bara du tjänat ihop en och en halv miljon innan du fyller 30.
Jag har sånna polare också. Som dricks-horat till sig två lägenheter på Söder genom dubbla barjobb och deffade överarmar. Men alla är vi lika lika för ingen nöjer sig med mindre. Ingen vill vara en randome storlek 27 i jeans, ingen vill bo på blåa linjen och ingen vill jobba för mindre än 25.000 i månaden. Och de inte bara vill, de gör det inte heller.
Jag vet inte vad som hände där i skolbänken strax innan det blev tvåtusentalet men vi drillade järnet ur varandra och hela systemet. Snorungar inte ens fyllda 18 hade redan 3 jobb, förtroendeuppdrag inom politiken och spelade dubbla instrument, praktiserade yoga dagligen och skulle snart flytta in hos 15 år äldre Berth von Kreugerspiel på Regeringsgatan.
Jag är nyåteranländ i Stockholm och jag fruktade att flytta hem för jag visste att spelet om toppen och gräddan var hårt, men frågan är om jag hade räknat med den egentliga hetsen. För jag skulle kunna få mycket ganska halvgratis idag. Ett medelmåttigt jobb, en medelmåttig lägenhet och tillochmed en medelmåttig partner om jag nu skulle vara intresserada va det. Men istället så tackar jag nej lika konsekvent till det medelmåttiga som bjuds lika mycket som jag konsekvent tackar nej till en dammsugare eller en mazarin. det är inte fint nog. Ge mig en enportionslyxförpackad tiramisou med äkta guldflarn och jag trycker tre på raken, men nej ingen jävla havreboll fy fan va äckligt.
Hyckleri.
Allt är ju samma.
Lika mycket som lyxgräddbakelsen från Sergelbageriet består av vetemjöl socker och smör om man bryter ner den i beståndsdelar så består lägenheterna vi bor i av murbruk och tegel och männsikorna vi knullar med av kött och blod. Ingen är mer förmer än den andra men likförbannat har vi lärt oss att rynka på näsan åt allt som kommer i sjabbiga förpackningar.
Jag vill inte flytta mer, söka fler hajpade yuppiejobb och handla svindyrt ekologiskt slowfood på René Voltaire. Jag vill byta karaktär istället. Jag vill ha dålig karaktär eller kalla det vad ni vill.
Jag ska tacka ja till hemmakladdade negerbullar, bosätta mig i Tensta och jobba extra på Pressbyrån. Och näh inte fan blir jag kanske lyckligare för det, men frågan är om jag blir lyckligare av att gå runt och sura över att gräset är grönare på grannens tomt 21 av dygnets surt förbrukade 24 timmar.
RR
Vi sparkar oss i arslet över alla stup, mållinjer och avgrunder som går. Vi har en inbyggd hetsstress att armbåga folk i sidan, hugga bänkkamraten i nacken med blyertspenna, allt för att få lite bättre, lite mer rätt lite mer.
Varför kan vi inte bara vara lite lagom svenson-nöjda?
Jag känner INGEN i min sorgliga årskull som tryggt och med hakan i vädret och behåll skulle våga stoltsera med ett busschaffisjobb och en etta i rinkeby vid 26 år fyllda. Nej, är man 26 ska man jobba med media, driva egen reklambyrå, dra in multumcash på egna firman och helst bo i innerstan. Nu talar jag främst för mina girlfriends. Killarna verkar hålla ett annat sorts tempo. Ett mer cash-inriktat tempo som heter "jobba häcken av dig med vad som helst bara du tjänat ihop en och en halv miljon innan du fyller 30.
Jag har sånna polare också. Som dricks-horat till sig två lägenheter på Söder genom dubbla barjobb och deffade överarmar. Men alla är vi lika lika för ingen nöjer sig med mindre. Ingen vill vara en randome storlek 27 i jeans, ingen vill bo på blåa linjen och ingen vill jobba för mindre än 25.000 i månaden. Och de inte bara vill, de gör det inte heller.
Jag vet inte vad som hände där i skolbänken strax innan det blev tvåtusentalet men vi drillade järnet ur varandra och hela systemet. Snorungar inte ens fyllda 18 hade redan 3 jobb, förtroendeuppdrag inom politiken och spelade dubbla instrument, praktiserade yoga dagligen och skulle snart flytta in hos 15 år äldre Berth von Kreugerspiel på Regeringsgatan.
Jag är nyåteranländ i Stockholm och jag fruktade att flytta hem för jag visste att spelet om toppen och gräddan var hårt, men frågan är om jag hade räknat med den egentliga hetsen. För jag skulle kunna få mycket ganska halvgratis idag. Ett medelmåttigt jobb, en medelmåttig lägenhet och tillochmed en medelmåttig partner om jag nu skulle vara intresserada va det. Men istället så tackar jag nej lika konsekvent till det medelmåttiga som bjuds lika mycket som jag konsekvent tackar nej till en dammsugare eller en mazarin. det är inte fint nog. Ge mig en enportionslyxförpackad tiramisou med äkta guldflarn och jag trycker tre på raken, men nej ingen jävla havreboll fy fan va äckligt.
Hyckleri.
Allt är ju samma.
Lika mycket som lyxgräddbakelsen från Sergelbageriet består av vetemjöl socker och smör om man bryter ner den i beståndsdelar så består lägenheterna vi bor i av murbruk och tegel och männsikorna vi knullar med av kött och blod. Ingen är mer förmer än den andra men likförbannat har vi lärt oss att rynka på näsan åt allt som kommer i sjabbiga förpackningar.
Jag vill inte flytta mer, söka fler hajpade yuppiejobb och handla svindyrt ekologiskt slowfood på René Voltaire. Jag vill byta karaktär istället. Jag vill ha dålig karaktär eller kalla det vad ni vill.
Jag ska tacka ja till hemmakladdade negerbullar, bosätta mig i Tensta och jobba extra på Pressbyrån. Och näh inte fan blir jag kanske lyckligare för det, men frågan är om jag blir lyckligare av att gå runt och sura över att gräset är grönare på grannens tomt 21 av dygnets surt förbrukade 24 timmar.
RR
skratta...
det finns vänner som betyder det där lilla extra, som är som russin och mandlar i glögg när man gått en sjumilavandring.
de som får mig att skratta högt, med hjärtat, rakt ut och helt okontrollerat. det finns inget bättre sätt att tappa kontrollen på än att brista ut i ett hysteriskt apgarv. fan jag älskar skratt, jag är kär i skratt. hejja skrattet.
Gick långpromenad från den gåra betongen i Bredäng genom villaområdet i Mälarhöjden, via 40-talskåkarna längs med Fruängslinjen med destination Konstfacks Julmarknad. Jag gick som en programmerad kartläsare hela vägen. Om man kunde få pengar för att man hade bra lokalsinne skulle jag va miljonär.
Destinationen var väl ett nja, stå i kö i snålblåst i en timma var inte riktigt vad vi tänkt oss så vi gick vidare, längs med en vrålande hårt trafikerad led där man fick skrika högre än på krogen för att göra sig hörd. Kanse lite brist i mitt personliga GPS system där...
Men det var fantastiskt. Jag skrattade så jag grät nästan hela vägen och glömde allt vad kalla fötter och stenen i skon ville. Skrattade det kolsvarta vattnet vid liljeholmsbron rakt upp i ansiktet och undrade vad som varit så lockande i att få en pisksnärt av det där kalla våta.
Landade tillsist på gamla Street och nya Strand, köpte ett rustikt ryskt rågbröd som man kan ha ihjäl små barn med om man vill och tog en latte i det gamla garaget. Skrattade ännu mer och grät nästan för att jag fick skratta så mycket på en och samma dag.
Hemma nu igen i betongen...
Med oklara mål förvisso och en smygande gnagande oro som letar sig tillbaka.
Jag befinner mig i ett gnagande svidande kaos, men jag fick pausa lite idag iallafall. Det finns flera vägar ut ur helvetet än genom att flyga på yogamattan...
jag glömmer dem hela tiden, men idag blev jag påmind om att de finns...
sabla vind vänd någongång då!
de som får mig att skratta högt, med hjärtat, rakt ut och helt okontrollerat. det finns inget bättre sätt att tappa kontrollen på än att brista ut i ett hysteriskt apgarv. fan jag älskar skratt, jag är kär i skratt. hejja skrattet.
Gick långpromenad från den gåra betongen i Bredäng genom villaområdet i Mälarhöjden, via 40-talskåkarna längs med Fruängslinjen med destination Konstfacks Julmarknad. Jag gick som en programmerad kartläsare hela vägen. Om man kunde få pengar för att man hade bra lokalsinne skulle jag va miljonär.
Destinationen var väl ett nja, stå i kö i snålblåst i en timma var inte riktigt vad vi tänkt oss så vi gick vidare, längs med en vrålande hårt trafikerad led där man fick skrika högre än på krogen för att göra sig hörd. Kanse lite brist i mitt personliga GPS system där...
Men det var fantastiskt. Jag skrattade så jag grät nästan hela vägen och glömde allt vad kalla fötter och stenen i skon ville. Skrattade det kolsvarta vattnet vid liljeholmsbron rakt upp i ansiktet och undrade vad som varit så lockande i att få en pisksnärt av det där kalla våta.
Landade tillsist på gamla Street och nya Strand, köpte ett rustikt ryskt rågbröd som man kan ha ihjäl små barn med om man vill och tog en latte i det gamla garaget. Skrattade ännu mer och grät nästan för att jag fick skratta så mycket på en och samma dag.
Hemma nu igen i betongen...
Med oklara mål förvisso och en smygande gnagande oro som letar sig tillbaka.
Jag befinner mig i ett gnagande svidande kaos, men jag fick pausa lite idag iallafall. Det finns flera vägar ut ur helvetet än genom att flyga på yogamattan...
jag glömmer dem hela tiden, men idag blev jag påmind om att de finns...
sabla vind vänd någongång då!
de kallar det lågkonjunktur...
men om allt skiter sig....
# Gå ner till banken och ansök om kreditkort. Försök få så hög kredit som möjligt. När du ... Read Moreändå är där passa på att ta ett lån. Säg att du ska starta eget.
# Ring Finax eller någon annan som erbjuder telefonlån. Låna så mycket du kan. Åk ner till dit lokala köpcenter. Konsumera så mycket du kan på avbetalning. Försök slingra dig från eventuell handpenning.
# Om betalningsanmärkningarna sätter käppar i hjulet, övergå till institutionell sponsring. Det finns massor att välja på. A-kassa, sjukpenning, starta eget bidrag, studielån, socialbidrag. Ta så många som möjligt.
# Om du inte får handla på krita, stjäl direkt istället. Stjäla är som att bojkotta fast du inte behöver klara dig utan någonting. # Om du aldrig betalar för någonting slipper du ha ett jobb som suger.
# Kom ihåg att dina skulder kommer att glömmas bort den dag systemet kraschar
/från en kurs på högdalen business school
haha imorgon kan allt få gå åt helvete och jag ska ha gott samvete ändå!
# Gå ner till banken och ansök om kreditkort. Försök få så hög kredit som möjligt. När du ... Read Moreändå är där passa på att ta ett lån. Säg att du ska starta eget.
# Ring Finax eller någon annan som erbjuder telefonlån. Låna så mycket du kan. Åk ner till dit lokala köpcenter. Konsumera så mycket du kan på avbetalning. Försök slingra dig från eventuell handpenning.
# Om betalningsanmärkningarna sätter käppar i hjulet, övergå till institutionell sponsring. Det finns massor att välja på. A-kassa, sjukpenning, starta eget bidrag, studielån, socialbidrag. Ta så många som möjligt.
# Om du inte får handla på krita, stjäl direkt istället. Stjäla är som att bojkotta fast du inte behöver klara dig utan någonting. # Om du aldrig betalar för någonting slipper du ha ett jobb som suger.
# Kom ihåg att dina skulder kommer att glömmas bort den dag systemet kraschar
/från en kurs på högdalen business school
haha imorgon kan allt få gå åt helvete och jag ska ha gott samvete ändå!
första advent...
hur många dagar i rad orkar man dricka glögg och äta pepparkakor med gräddost innan man tycker det är äckligt.
jag är inne på dag nummer tre.
mår inte ett dugg illa. glögg e fortfarande skitgott, mandlar och russin har aldrig smakar så bra och alla ostar som finns är eminent pålägg på pepparkakorna som är goda både till frukost lunch och middag.
skallen gör lite ont och jag hann aldrig bli helt av med och kurera gårdaens extrema baksmälla innan mammas ulf korkade upp en flaska sydamerikanskt rödtjut....nu mår jag bättre igen fast sämre...
trodde faktiskt att jag skulle börja gråta på yogan imorse så vinglig slut och illamående var jag men jag härdade ut. sket i boxning och core idag dock...var tvungen att ligga ner och bara vila.
äta pepparkakor och dricka glögg och pausa lite.
skönt
ska sova snart
jag är inne på dag nummer tre.
mår inte ett dugg illa. glögg e fortfarande skitgott, mandlar och russin har aldrig smakar så bra och alla ostar som finns är eminent pålägg på pepparkakorna som är goda både till frukost lunch och middag.
skallen gör lite ont och jag hann aldrig bli helt av med och kurera gårdaens extrema baksmälla innan mammas ulf korkade upp en flaska sydamerikanskt rödtjut....nu mår jag bättre igen fast sämre...
trodde faktiskt att jag skulle börja gråta på yogan imorse så vinglig slut och illamående var jag men jag härdade ut. sket i boxning och core idag dock...var tvungen att ligga ner och bara vila.
äta pepparkakor och dricka glögg och pausa lite.
skönt
ska sova snart
Champangeregn
igår kunde jag stått med armarna ut åt sidan i regn av chamapnge och drinkbiljetter, men jag var hög på något helt annat.
Endorfiner.
Bubblar bättre än all skumpa i världen.
Jag har varit livrädd för att ta ut mig riktigt länge nu. Livrädd för att jag under så lång tid fick höra att jag skull akta, vara försiktig inte ta i för då går du sönder. Tills jag fövandlades till en oformlig barbapappaklump utan puls. Fan era jävlar ni hade nästan ihjäl mig med allt ert "aktande".
Idioti.
Jag mår som bäst när jag får vara lite hög. Alltid hoppandes från ett ben till det andra. Jag mår som sämst när jag tappar hållningen, börjar gå långsammare och sjunker ihop.
Dubbelt det där . För enligt omgivning så är alternativ två mer hälsosamt.
Äckel.
Jag är livrädd för det där tvåaalternativet och det tog mig, det hade mig i sina klor och jag hade kunnat stanna där för alltid om jag inte slitit mig loss och gett mig fan på att komma ut ur spindelnätsklistret av depression och leda.
Nu e jag jag igen!
Hej då alla ångestdagar med karusellåkande och skit!
jag är jag och jag tänker inte rucka en millimeter på min mina principer.
Nu ska jag köpa en spikmatta till min mor! Sen ska jag äta lyxlunch med samma mamma och bara älska henne för att hon är bäst!
Bastu och brand...
Kul i jul drömscenario.
Satt och bastade i godan ro på Balance efter yogan på förmiddagen och har precis vräkt på en liter vatten på kolen så att det är så immigt att jag inte ser näsan framför mig. Då går brandlarmet. Panik? Näh, mer snabb omplaneringsförmåga. Numerar vet jag hur jag reagerar i en paniksituation. Jag går lugnt och sansat ut ur bastun, svärandes, tar en snabb kall dusch då jag insser att det är fel läge att börja skruva och ändra temperaturen. Skiter i att torka mig, sätter på mig snortajta jeans plaskblöt...(helt feltänkt, hade jag torkat mig hade jag fått på mig dem snabbare...) sen tar jag på mig klocka, armband, tröja mössa och resten i handen och går ut i receptionen. Kaos!
Men tack och lov ingen jättebrand, lite mikroskopsk rökutveckling typ...ja ja...hade det varit på riktigt hade jag ändå tagit brandtrappan ut på baksidan och förmodligen inte brunnit upp i trängseln på framsidan med alla som drog hals över huvud vilt fäktandes i panik....
eller vad tror ni?
Nu ser jag fram emot morgondagen.
Ska BARA jobba då.
Inte tänka, hinna med, stressa, planera.
enbart bara jobba och köra Pilates Props på kvällen...sen bums i säng...
nu ligger jag tre minuter efter i mitt dagsschema...jag får springa upp för rulltrapporna till Stureplan, då hinner jag ikapp.
Hej då!
Berusning...
vänner
mat
toaletten
powermorgon...
hoppande skakande muskler som spelat spratt med mig hela natten...
jag finner ingen ro i allt kaos.
för mycket som snurrade i skallen.
hets hets hets...lägenhet, jobb, kropp, träning...halv sex gav jag upp och gick upp och gjorde morgonyoga i mörkret. svinmysigt. nu har jag hunnit bada, städa lite och ska alldeles superstrax galoppera iväg till jobbet med kaffet som hunnit bli ljummet som skain i micron och ner i en takeawaykopp NU!
jag skiter i ikväll. när jag tänker efter så behöver jag som sagt paus från karusellen och att hoppa på en utgång fördröjer bara skitprocessen...
nu ska jag packa ner ett granatäpple i träningsväskan sen sticker jag
tjupp!
dress for success and be your favourite cocktail tnight...
(bild http://www.quickdrinks.com/)
jag är sjukt stressad och helt uppe i varv.
Men det är lungan. Jag har nya skor, nya TAMARIES, jag kan gå hur långt som helst i ett par tamaries...enkel matematik. Jag får spatt och gåträna idag istället. Imorgon är det poweryoga klockan 10.15...det får bli min fasta trygghetspunkt för att överleva det här dygnet.
Lägenhetsjakten går vidare, fan jag e sjukt stressad där med. Jobbjakten får ligga lite på hold, kan inte gör allt på en och samma gång. Det ska gå! DET SKA!
jag ser inte ut som en drink just nu, men man blir nog ganska sugen på att smaka ändå...jag får va fantabolicious tilltugg istället. För hur fan klär man ut sig till en frozen lemon bellinitini????
Suck...
stackars alla anorektier...
ja visst är det synd om dem. skitsynd.
när ska folk fatta att det är personen bakom anorexin som det är jävligt synd om som tillåter sig själv att självdö till förmån för sitt sjuka beteende.
pucko världen!
pucko den!
blir så trött. för det första så stensågar jag mig själv före alla andra.
ja ja. det är upp till var och en att göra vad fan de vill med sina liv. jag bryr mig faktiskt inte ett smack.
men jag tycker det är skitsorgligt att folk är så korkade. det gör att jag får ännu mindre lust att beblanda mig med dem.
idag var katten ledsen...sen gick hon till gymmet...ett par tre gånger gick hon, sen köpte hon skor, sen köpte hon ett par till skor, sen gick hon på konsert och drack en skvätt vin.
nu är hon lite mer glad igen....
Hanna Fridén är ett snällt litet monster...
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.5492366#kommentera
Och det har jag gjort länge.
Först för att hon var snygg smart och utmärglad. Jag tyckte hon var skitsnygg, cool och sådär äckligt irriterande rakt på och utåtagerande som jag nästan tror att man måste vara lite anorektisk för att upprrätthålla. Intensiv och galen liksom. Leva på svart kaffe och cigaretter. Jag skojar inte, menar det på allvar.
Men det finns mänga högpresterande anorektiker därute som det går bra för i början tills de tar hissen ner till bottenväningen och sen stannar de där resten av sina liv och ugglar och bankar huvudet i väggen och gnäller som små barn över sina patetiska misslyckade liv.
Så gjorde inte Hanna. Hon dundrade istället iväg som en jävla vit riddare på en Zorro-häst och tog hela Sveriges bloggosfär med sig med storm. Nu ställer jag inga diagnoser, men istälelt för att göra som tusentals andra och anpassa sig efter snedvridna ideal och gotta sig i uppmärksamhet över något som är fel och sjukt så stegrade hon helt oväntat, vände tvärt på klacken och körde ett helt eget rejs med ett fokus och mod som inte är av denna värld.
jag gick från att i smyg tycka att hanna friden var en pissirriterande liten skitunge som jag i smyg och hemlighet egentligen bara var sjukligt avundsjuk på och beundrade på ett ganska snett sett, till att växa med henne, suga i mig av hennes styrka och med henne som inspirationskälla faktiskt vända min egna bakåtsnurrande destruktiva karusell.
Kan hon kan jag, tänkte jag i all hemlighet.
Hon visade mig att man faktiskt kan vara lyckad smart och snygg utan att väga noll kilo och ännu bättre att man kan bli smartare snyggare och ännu bättre om man väger plus fem kilo.
Ingen psykolog, hjärnskrynklare eller kompis hade lyckats tuta i mig det för två år sen när jag satt och tvärvägrade äta annat än sönderkokt broccoli som enda måltid om dagen.
Samtidigt är Hanna lite läskig och folk verkar fortfarande rynka lite på näsan och tycka att hon är äcklig som skriver lite småprovocerande om bajs, pormaskar och mens.
Åt det skrattar jag ihjäl mig varje gång.
Hanna Fridén är ett snällt litet monster med ett hjärta av guld. Hon har tagit sina läsare till sig för att bedriva e kamp som en ensam ryttare på en häst mot något så omöjligt stort och svårt att greppa som vårt snedvridna sjuka utseendeideal. Och i ärlighetens namn tror jag att hon kämpar i princip själv men inte fan ger hon upp för det.
Hon är galen, modig och fullkomligt fantastisk. Om hon var seriefigur skulle hon bli större än stålmannen och tank-girl på en kvart...
Men jag tycker det är bra att hon kör på med sin bajsförklädnad. Fortsätt skrämmas av den för Hanna ska man inte ta för givet. Ni ska va så jävla glada för att hon fortsätter bedriva sin kamp därute för jag gör det inte. Jag är för feg. Skulle inte klara av att väga samma motprestation som hon på bekostnad av mig själv.
Visst jag kan vara utelämnande jag med men då hittar jag oftast min inspiration hos andra.
När jag blir stor ska jag också bli sådär modig!
Modig modig modig!
Modig nog att våga ta plats! Dröjer nog ett litet tag till, men skam den som ger sig.
Tills dess. Fortsätt äcklas provoceras och skrämmas!
jag är inte rädd för Hanna även om hon i skrivandets stund säkert är en smula rädd för sig själv.
jag är inte rädd för ångest kiss och bajs.
det som skrämmer mig är helt andra saker, men det tar vi en annan gång. det här var mest tänkt som en eloge!
Hejja Fröken Fridén!
Vi kan väl ganska snabbt komma överens om att hon är freakin WASABILICIOUS!
ont i bajjan och dricker kokoste....
jag har marginaler nu.
en dålig dag behöver inte sluta dåligt hur jävla skitdålig den än försöker vara.
jag behöver bara trippa ner till Stureplan och langa fram mitt kort och tre timmar senare är jag människa igen. Det går mycket snabbare än att springa runt hela Årstaviken, promise.
somnade nästan i bastun idag efter världens tristaste cirkelträningspass och vaknade av att loungemusiken övergick i porrfilmssstönande mongobeats.
märkligt det där.
jobbigt om det rinner till i en publik bastu på stureplan. vad fan gör man då?
tog en kalldusch och åkte hem istället.
nu avnjuter jag kokoste istället för köttsliga lustar.
och har jävligt ont i min bakdel av alla utfall och kettlebellsträningen. jag ska ta ett kort på min microkettlebell nästa gång jag är på Balance. den väger typ tre hekto men jag kämpar som den lilla räka jag är med att få den dit jag vill. tänkte på det också idag. snubben jag cirkeltränade med skulle kunna ha haft mig på axlarna istället för den där monsturösa Karl-Alfred vikten han joxade runt med...fast då hade han inte blivit lika trött antar jag...
kul Balance, kul... jag går aldrig mer på cirkelträning det var det tråkigaste jag varit med om...eller jo det gör jag nog...nästa gång jag käkat en lussebulle går jag dit.
fan
det blir nog snart....
once upon a time...
hängde jag jävligt löst, men litade iallafall på att någon anna skulle hålla i mig...
det var mycket mycket länge sen...
Angelicious and Stella Stardust I say
mina absoluta stjärnor på min absoluta stjärnhimmel...
"Du rör, du dör!"
Självklart var jag tvungen att ta med dem på Stripaerobicklassen på Balance...
Alla blir snygga på Balance...
Cross Fit!
Fuck jag är en jävla wimp...gud vad jag gnäller.
men jag kanske borde googlat eller kollat upp lite närmare vad jag gav mig in på innan jag hoppade på Cross Fit passet i brist på annat utbud idag på lunchen.
En hel sal full med bistra muskelknuttar med mord i blicken, 2 liters proteindryckflaskor och en hög svetthanddukar var. Tripp tripp kommer katten tassandes i strumplästen och fattar ingenting.
Ni vet när man körde Idioten på gympan i skolan och hälften smet, en fjärdedel kräktes eller gav upp och den sista tårtbiten körde tills de antingen vann allihopa tillsammans eller svimmade av utmattning.
Jag tillhörde del nummer sista varianten. Jag ger inte upp. Om jag gett mig in i något så kör jag, även om jag inte kan! Det är min grej. Så jag tänkte att polisbufflarna och resten av köttfärsen fick va hur stora de ville, jag tänkte va med iallafall.
Vadå det var ju bara en halvtimma långt passet. ingenting e jobbigt om det bara är en halvtimma resonerade katten.
Katastrof.
Jo det finns saker som kan bli jobbiga redan efter en minut som att göra höga jämfota hopp, armhävningar och svinga med en gigantisk karlalfred järnkula upp och ner i luften utan pause eller ens en sekund för andrum är jävligt jobbigt.
Men jag dog inte den här gången heller och sista kvarten var ett femton minuter långt mörda magen idiotpass. Blev glad, känner mig stark. Om det är någonstans jag har kvar stöd och stabilitet även efter ett år som soffpotatis så är det fan i magen.
hejja mig!
Ikväll skakar jag järn på Snottys!
Kom dit!
Kram
Balance...
Ja här bor jag numera alltså...
Harmoni, andrum, fräschör?
Nu vet ni!
Här vill ni också vara...promise!
Aj som Fasen!
Jag vet inte om jag grät eller skrattade efter Kickboxningen. Jag tror det var en blandning.
Jag projicerade alla mina demoner på de där jävla boxingkuddarna och sen slogs jag för allt jag var värd (även om det var en tämligen klen katt som pumpade på de där jävla pufflorna).
Men det var inte där tjusningen låg. Tjusningen låg i att jag hookade med en powerbrutta på minst 70 pannor och två huvuden längre än mig som gav mig så mycket TÄSK att jag satt som en fluga på väggen emellanåt och flög som en vante mellan varven. Jävlar vad hon tog i och jag var RÄDD! Livrädd, men just då fanns det bara jag och rädslan och jag backade inte för den jag frontade den och skrek och grät om vartannat men jag backade in.
snacka powerkick!
Nu e jag död. Kan inte lyfta armarna och benen är som överkokt billig spaghetti från LIDL. Men jag mår bra. Jävlar vad jag mår bra. För det var inte jag som fick stryk idag. Det var mina jävla demoner och fan de fick vad de förtjänade.
Roadkill är i BALANS nu. Jävligt bra balans!
Fucking WASABILICIOUS...
Lunch-tips mottages!
Seriöst nu har jag och mamma veckolunchat på Östermalm i snart ett år och jag har fan inte hittat rätt en endaste gång.
Ska det va så sablans komplicerat att hitta ett schysst ställe vid lunchtid som erbjuder bra mat i ball miljö utan att man behöver känna att man sitter på en skolbespisning eller blir lurad på dålig sladdrig och ofräsch mat.
jag kräver inte non-calorie salladsbuffé men jag kräver vällagat, smakrikt välkomponerat. Jag gillar liksom att någon tänkt till och satt ihop en rätt åt mig lika mycket till lunch som till middag.
Finns det någon därute som kan ge mig ett bra Östermalmslunchtips på vettig mat som inte är kycklingsallad, sushi, thai, kina, paj, lasange, GI-sallad eller skagentoast eller skaldjurssoppa.
Seriöst, tar inspirationen slut där. Kan man inte få äta grillad pilgrimmsmussla, varma grönsaker med grillad halloumi eller nån bra firre som inte är varmrökt lax med ledsen potatis och hovmästarsås. God mat med fräscha tillbehör nånstans utan att boka bord på Riche?
Hjälp mig jag skulle bli svinglad!
Kram!
Klirr...
kanske bra för mig att hamna i ekonomisk kris nu så att jag får tummen ur och inkasserar alla jobbpengar som bara ligger där ute och dräller just nu =)
bra investering var det iallafall.
Om jag inte är här nu i fortsättningen vet ni var jag håller hus.
På en tvärgata till Biblioteksgatan på en trampmaskin eller på en Yogamatta =D
Nu ska jag bara fortsätta bomba ut ansökningar så att jag kan få börja leva normalt snart igen....