Wasabilicious

Jell-O jordgubb med gin och ett fruset hallon = HIT! tio påfåglar av tio flamingos möjliga!

Jell-O apelsin med Blossa Glögg och tre frysta hallon = HIT! tio prickiga strutsägg av tio möjliga brunchtallrikar med scrambled eggs och bacon.

still to be experienced...

Jell-krusbär, kiwi, turkburk whatever.... med sprit och alkohol plus nåt fruset bär med fin färg whatever, jag e inte kräsmagad.

Jesus loves you and jesus loves Jell-O!!!!

tror jag drömde i natt att jag var på redaktionen och plcokade fram en gigantisk skål Jell-O till lunch i lunchrummet och bara åt av det vackra sladdriga neonfärgade härliga sötsliskiga mitt i detta hav av pretentiösa GI-tallrikar och diverse andra ångestladdade tristluncher.

Det var en så härlig känsla att med sin gelatinsmet i all egenhet bara skratta allt skit upp i huvudet.

Mår dock inte så bra idag...sjukt sockerförgiftad, labil, humörsvängig och lika känslig som en hormonstinn tonåring med pms.

men det var det värt, det var det värt priset att upptäcka något så vackert sladdrigt och alldeles rosa...

FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA

FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA

FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA

FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA

FYFANVAJAEBRAFYFANVAJAEBRA

jag skulle kunna Pr-bomba det här gymmet helt gratis för det gör mig så jävla lycklig.

vad spiller det för rill att världen snurrar åt fel håll på morgonen när man vet att man är tre stenkast bort från en lyxanläggning med rena vita handdukar, väldoftande shampo och hyperfräscha träningslokaler som bara skriker

"Kom och träna bort allt nattsvart här inne i mig"

jag e såld och jag har bestämt mig. jag lever hellre på kattmat och välling månaden ut än att missunnar mig ett månadskort på det här stället.

den lilla träningsnarkomanen i mig har verkligen vaknat till liv och jag tycker faktiskt att hon förtjänar att få lite uppmärksamhet och presenter. Hon ska få som hon vill, kosta vad det kosta vill. För henne kan man lita på. Hon skriker högst av alla!

jag e helt mosad och skulle helst av allt vilja ligga på en spikmatta i en timme för och bara lösas upp. men hej kära kroppen vad du och jag e kompisar idag nu när vi får samarbeta lite tillsammans.

stor kram till mig själv!

syskonen Granberg är hedersgäster men alla får komma!

tänkte va så nobel att jag tillagar Årstas största höstsvampstoast =D

vad tror ni om det? borde inte va så svårt...massa svamp i mängder stekt i äkta smör med grädde lök kryddor och kanske lite bacon? eller? är jag på rätt spår då? 

sen är det väl bara massgrilla en tjugo formbröd i ugnen med olivolja och havssalt och peppar och sen på med svampgojset...jag tror det blir skitgott. kanske nåt salladsblad till för den som är fin i kanten...ruccoloa och några cocktailtomater och en bibba chill out rött till.

sen e det vardagsaftonslyx på hög nivå,

kommer ni?

ikkeplanerade gäster uppmanas ta med egen svamp så jag slipper föda mina gäster med enbart formbröd om vil blir många. det ska va svampgegga med bröd inte tvärt om!

jag börjar grina när jag ser Katrin Schulman thaiboxas på Normalmstorg....

vad är det? vad kommer det i från? vem är det jag lipar för? vad gör mig så emotionellt urladdad?

jag hajjar inte mig själv ibland.

jaja.

såg en spindel smyga in under skohyllan i dag och insåg att mitt hem var i full färd med att förfalla. alla sena jobbnätter i kombo med paniska ångestdagar har satt sig i väggarna och nu uppenbarligen också under skohyllan. så jag gick amok och slängde lite grejer, rejdade runt med dammsugaren och decinficerade kylskåpet sådär på ett maniskt sätt som man kan göra när man flyttar problematiken i skallen ut ur kroppen och projicerar den på att fixa polera och skura stora blanka rena ytor.

funkar skitbra, pröva själva om ni inte gör det redan.

sen gick det inte att tränga undan verkligheten längre och jag satt plötsligt där igen och slogs med allt hela världen och ingenting och hade ingen aning om vart jag skulle göra av mig själv och så blev jag räddad av GongGongen. 

Anna ville också promenera bort den här dagen och gå över lite broar så då gjorde vi det. Konstaterade att Hammarby Sjöstad suger och prisade sköna Söder när vi hittat hem igen. Lagade mat, åt mat, åt upp mat och sen började jag nästan grina av lycka när hon behövde hjälp med att städa skafferierna.

JUBEL INOMBORDS!

jubel för bra dag...nu måste jag göra mig själv lite illa genom att sträcka ut lite gamla muskler som fått alldeles för mycket semester. sen ska jag sova nöjd och glad och självmörbultad.

helt enligt Gus Van Sant.

svårare än så är inte livet.

vi gör fel, då får man göra om och så blir det rätt. blir det inte rätt på andra försöket heller får man väl göra om en gång till.

igen igen igen och igen.

tillslut blir det rätt. jag lovar.

eller som de gamla stofilerna sa.

"repetitio est mater studiorum"

övning ger färdighet

lyckas du inte pricka papperskorgen med din gamla snus första gången du försöker pricka och snusjävelen hamnar brevid. ta upp snushelvetet och försök pricka igen med lite mer precision så ska du se att det gå bättre.  alla blir glada. papperskorgstömmarna, ditt dåliga samvete, ditt goda samvete. snusjävulen. alla

gör om gör rätt.

hör ni det!

BRA!

Fjällrävar, skumpa, pistoler och en hel hög med dekadenta vänner är ungefär vad det ska till för att göra en lyckad jävla helryssefest. Lägg till en livs levande isbjörn på det och du har bollen hemma.

Vi firade Rubys avfärd till Afrika om en vecka med att arrangera en fest i den ryska dekadensens tecken och helvetes jävla rysshora vad bra det blev.

Nu minns jag kanske inte riktigt allt men det ser jag som ett bra tecken. Jag minns de viktigaste bitarna okej? Eller snarare jag valde att uppleva och ta till mig bara de viktigaste bitarna resten sket jag fullständigt i. Jag hade selektivt fucking jävla kul. Ha det någon gång, man vinner på det i längden. Skippa kallpratet, häll ut de äckliga drinkarna, dansa på borden istället för på golvet och tänk efter efteråt istället för före. Då slipper du allt svin i onödigt wejstande av att hålla i dig äcklig sprit, prata med trista människor eller knuffas på dansgolvet. Man har roligast om man står högst upp eller om man är längst. Det är en gyllene regel som jag följde slaviskt en period därav den långa eran av 18 cm platåskor eftersom min originallängd är typ en meter.

Ja ja, klockan fem på morgonen blev jag roadkillkatt igen och eftersom jag inte ville bli överkörd på riktigt på väg hem så la jag mig och sov i garderoben ihoprullad på en gammal Helly Hansen eller vad tusan det nu var jag hittade som var mjukt. Sen gjorde jag ny partyentré klockan sex på morgonen eller var det sju och kravlade upp i Rubys kingsize och njöt av att slippa ligga och skava mot kall linnoleummatta.

All good all good.

Jag har kännt mig helt halv sen i lördags. Vill liksom inte gå hem från festen fortfarande. Jag e kvar med hela hjärtat.

Punks, Cowgrrls, roadkillsupporters, ex husbands and lovers...you are all in this tiny and cold little herat of mine...

nu ska jag till city och botansiera i Marie-Louise flyttlådor!

Hurra fan vilken bra dag!

( i rätt sorts skor kan man gå hur långt man vill, idag kör jag Tamaries)

Skitjobbigt, Tvättdag i dag. Brottom brottom springa springa upp och ner i tvättstugan hela eftermiddagen.

Tur att man är ledig och kan stå och hänga i en park hela förmiddagen istället då. Sol i Stockholm i dag. Massa folk på stan. Lattemammor, käppgubbar och massa japaner...

Katten tog en välbehövd andningspaus. Gott smakade stadsluften.

Min älskade Hannakorven tog sig fem minuter av sitt fashionabla hektiska Pr-kvinneliv och mötte upp på en lång cigarett på Adolf Fredriks Kyrkogård.

Utan den här fantastiska Korven så skulle jag ligga på ett psykhospital i Hvidovre utanför Köpenhamn tillsammans med massa krigspsykbryt skadade flyktingar med en sondslang i näsan och kräkas broccoli i smyg i plastpåse.

Tur att Hannah finns! Hannah är min ninjaturtle life hero nummero UNO!

 På helgerna brukade vi festa till det och gå på svartklubb, dricka hejdlösa mängder grumlig och billig vodka ur vin-karaffer, äta saltgurka till och sen förhoppningsvis inte bli borträvade på väg hem i natten när vi klämde ihop oss tio pers i en privat "taxibil" på väg hem till studentkorridoren...

Vi hade vår partyrutin och den blev väldigt sällan rubbad.

Förutom just den där gången som vi hittade dåvarande kulturministern i fyllan och villan på dansgolvet bland flygande stolar och omkullvälta bord. Han såg lite, inte bortkommen, men lite LITEN ut så jag erbjöd honom mina 18 cm höga platådojjor till låns i utbyte mot hans välputsade loafers, varpå jag fick bekräftat att jag och Leffe har samma storlek =D

Timmarna gick och dansen fortgick. Sen fick jag nästan inte tillbaka skorna eftersom Leif som fått smak på att se världen från ovan inte gärna ville ner på sin vanliga dödliga nivå igen...

Men ett par 18 cm platåpjuck från Swear-shoes London kostar liksom 3000 spänn så han fick gott hoppa av hästen tillslut och ge tillbaka dojjorna även om han insisterade på att byta på riktigt.

Det var en fin kväll.

Sen åkte vi hem på rutin med lång-Leo i bakluckan som alltid (han var längst och snällast och tyckte det var lite action att ligga därbak med reservdäcket). Nio cirkusartister i en skruttig volvo så överbelastad att fogarna skrapade i marken i svängarna och en tionde cirkusartist i bakluckan genom Moskvas gator i då uppmätta minus 35 grader celisius. 

Hur Leif tog sig hem förtäller inte historien.

Jag hatar ju Bio, men va fan...

Vill någon vara min plus etta imorgon?

21.00 på Skandia Drottninggatan!

Nu ska jag ut och gå en mil!

Jag har varit på söndagsmiddag och pysselpussel hos Mams och Ulf hela dagen = terapi för ledsna själar även om jag är grymt dålig på att hantera allt vad middagsmat heter tyvärr.

Men jag har laddat batterierna och kylskåpet nu iallafall.

Mams bjöd på svampfyllda auberginer och kantarellsås med fetaostfylldkycklingfilé till och ugnsbakade rödbetor. 

Kanske nästa gång  Sibylla, kanske nästa gång man ska aldrig säga aldrig...

i handen...

eller hur var det nu igen?

jag har nippertjippat in mig. jag löper linan ut....

i kväll snart "Singel i Tokyo" på Galleri Kontrast...ses vi där...jag är extremt inte singel och drygast av alla...

vad vore jag utan dig?

en ledsen liten skitunge på vift på väg ingenstans. tack för att du finns! jag älskar dig villkorslöst ska du veta.

Häng med nästa Torsdag. Vi hade mysigt. Sen köpte jag världens dyraste valnötsfralla på Gunnarssons konditori. Herregud 12 spänn för en brödklump med valnötter i. Henning Nilsson hade svimmat...

Om två timmar ska jag på Vernissage och kolla mer Japan-konst. Tills dess Tjupp Tjupp

har fortfarande inte fattat hur jag ska få det att INTE fastna på plåten, alternativt i formen eller på bakplåtspappret...

när halva brödet ligger fastkleggat på bakplåtspapper är det liksom inte okej att slänga halva skiten så jag struntade helt enkelt i att det var papper på och låtsades att det var en väldigt tunn ostskiva

resultat

smaskens!

nu kommer det ju från tjejen som en gång i tiden drack jalapenospad direkt ur burken så alright fuck it, skit i vad jag nyss sa...ät inte bakplåtspapper det är inte okej...

Foto: TOMMY MARDELL (bild från www.aftonbladet.se)

Premiär som i PRE MI ÄR behöver inte betyda röda mattan, laxsnittar och bubbel. Och det var nog tur det för det hade skurit sig äckligt till känslan i magen man fick av att blicka rakt in i en schizofren och svårt sjuk ung flickas hjärna och dessutom hitta små bitar av sig själv där mitt i allt kaos.

AJ

Men jag var där iallafall och fick efter många år äntligen återse en tjej som berört och rört om mycket hos mig. det gjorde ont och klumpen i magen ville bli gråt flera gånger men jag bet ihop. bet ihop och kramade om finaste finaste Berny och tackade alla mina egna gudar och demoner för att hon orkat kämpa och fortfarande finns här bland oss. oftast brukar sånna filmer som jag såg igår först komma till EFTER en stor och framgångsrik men förtvivlad människas död. Berny är undantaget som bekräftat regeln. Hon är en nutidernas Kurt Cobain som hann ångra sig på vägen och fortfarande finns så att vi kan prisa hennes jävla kamp för överlevnad. Hon är en stor symbol för alla som varit sjuka är sjuka eller har tvingats att bli medlidande och medsjuka vänner. Psykisk sjukdom äter oftast upp omgivningen och de nära och kära mer än offret i sig. För offret är och förblir ett offfer och dör tillslut oftast när det inte orkar kämpa mer. Alla andra finns kvar dock...

Hårda men sanna ord om en hård och väldigt sann vän och jag grät faktiskt tillsist. Men då grät jag av att se min favorittjej skratta och le med hela hjärtat för att hon var glad och närvarande på riktigt.

ni kan få uppleva exakt samma sak som jag gjorde igår men hemma i tv-soffan den 29 september klockan 22.00 när Berny Pålssons dokumentär sänds i SVT

men se till att hålla hårt i soffkudden eller någon bra i handen för det var fan inte lätt alltså...inte lätt någonstans.

nu måste jag spotta ut min förtorkade partypumpernickel för den är också jävligt hård och gör ont i munnen att försöka äta...

Kärlek

läs mer om Berny Pålsson  här >>> http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article215433.ab

(min länkgrejs verkar inte fuka idag så ni får klippklistra själva, sorry)

eller så borde jag jobba med självförsäljning alternativt 

morgonkaffe valnötsbröd och havremjölk med chokladsmak = laddad taggad hej dagen!

kastar mig på tre bussar längs med högtrafikerad motorväg, springer lite dramatiskt i höga klackar helt fel längs med E4:an, blir uppplockad av en taxichaffis som räddar livet på mig när jag försöker tvära i ren panik...jag har ju brottom ska på anställningsintervju och SL:s reseplanerare planerade min resväg fel därav det oplanerade självmordsförsöket i Midsommarkransen.

han skriker lite på mig kör mig 750 meter och hytter med näven och vrålar att gör aldrig om det där din jävla vildvittra.

jag hinner hämta andan, andas djupt tre gånger inse att jag inte är död och en minut i elva trippar jag upp för trapporna till eventbolaget med ett bländande leende och exakt elva minuter senare har jag ännu ett nytt jobb.

högeffektiv morgon skulle jag vilja påstå.

demonerna ligger i lä nu kan jag säga...jag trillar mig själv ganska bra utan dem