Wasabilicious

jag börjar grina när jag ser Katrin Schulman thaiboxas på Normalmstorg....

vad är det? vad kommer det i från? vem är det jag lipar för? vad gör mig så emotionellt urladdad?

jag hajjar inte mig själv ibland.

jaja.

såg en spindel smyga in under skohyllan i dag och insåg att mitt hem var i full färd med att förfalla. alla sena jobbnätter i kombo med paniska ångestdagar har satt sig i väggarna och nu uppenbarligen också under skohyllan. så jag gick amok och slängde lite grejer, rejdade runt med dammsugaren och decinficerade kylskåpet sådär på ett maniskt sätt som man kan göra när man flyttar problematiken i skallen ut ur kroppen och projicerar den på att fixa polera och skura stora blanka rena ytor.

funkar skitbra, pröva själva om ni inte gör det redan.

sen gick det inte att tränga undan verkligheten längre och jag satt plötsligt där igen och slogs med allt hela världen och ingenting och hade ingen aning om vart jag skulle göra av mig själv och så blev jag räddad av GongGongen. 

Anna ville också promenera bort den här dagen och gå över lite broar så då gjorde vi det. Konstaterade att Hammarby Sjöstad suger och prisade sköna Söder när vi hittat hem igen. Lagade mat, åt mat, åt upp mat och sen började jag nästan grina av lycka när hon behövde hjälp med att städa skafferierna.

JUBEL INOMBORDS!

jubel för bra dag...nu måste jag göra mig själv lite illa genom att sträcka ut lite gamla muskler som fått alldeles för mycket semester. sen ska jag sova nöjd och glad och självmörbultad.