Wasabilicious

Fjällrävar, skumpa, pistoler och en hel hög med dekadenta vänner är ungefär vad det ska till för att göra en lyckad jävla helryssefest. Lägg till en livs levande isbjörn på det och du har bollen hemma.

Vi firade Rubys avfärd till Afrika om en vecka med att arrangera en fest i den ryska dekadensens tecken och helvetes jävla rysshora vad bra det blev.

Nu minns jag kanske inte riktigt allt men det ser jag som ett bra tecken. Jag minns de viktigaste bitarna okej? Eller snarare jag valde att uppleva och ta till mig bara de viktigaste bitarna resten sket jag fullständigt i. Jag hade selektivt fucking jävla kul. Ha det någon gång, man vinner på det i längden. Skippa kallpratet, häll ut de äckliga drinkarna, dansa på borden istället för på golvet och tänk efter efteråt istället för före. Då slipper du allt svin i onödigt wejstande av att hålla i dig äcklig sprit, prata med trista människor eller knuffas på dansgolvet. Man har roligast om man står högst upp eller om man är längst. Det är en gyllene regel som jag följde slaviskt en period därav den långa eran av 18 cm platåskor eftersom min originallängd är typ en meter.

Ja ja, klockan fem på morgonen blev jag roadkillkatt igen och eftersom jag inte ville bli överkörd på riktigt på väg hem så la jag mig och sov i garderoben ihoprullad på en gammal Helly Hansen eller vad tusan det nu var jag hittade som var mjukt. Sen gjorde jag ny partyentré klockan sex på morgonen eller var det sju och kravlade upp i Rubys kingsize och njöt av att slippa ligga och skava mot kall linnoleummatta.

All good all good.

Jag har kännt mig helt halv sen i lördags. Vill liksom inte gå hem från festen fortfarande. Jag e kvar med hela hjärtat.

Punks, Cowgrrls, roadkillsupporters, ex husbands and lovers...you are all in this tiny and cold little herat of mine...