Wasabilicious

 På helgerna brukade vi festa till det och gå på svartklubb, dricka hejdlösa mängder grumlig och billig vodka ur vin-karaffer, äta saltgurka till och sen förhoppningsvis inte bli borträvade på väg hem i natten när vi klämde ihop oss tio pers i en privat "taxibil" på väg hem till studentkorridoren...

Vi hade vår partyrutin och den blev väldigt sällan rubbad.

Förutom just den där gången som vi hittade dåvarande kulturministern i fyllan och villan på dansgolvet bland flygande stolar och omkullvälta bord. Han såg lite, inte bortkommen, men lite LITEN ut så jag erbjöd honom mina 18 cm höga platådojjor till låns i utbyte mot hans välputsade loafers, varpå jag fick bekräftat att jag och Leffe har samma storlek =D

Timmarna gick och dansen fortgick. Sen fick jag nästan inte tillbaka skorna eftersom Leif som fått smak på att se världen från ovan inte gärna ville ner på sin vanliga dödliga nivå igen...

Men ett par 18 cm platåpjuck från Swear-shoes London kostar liksom 3000 spänn så han fick gott hoppa av hästen tillslut och ge tillbaka dojjorna även om han insisterade på att byta på riktigt.

Det var en fin kväll.

Sen åkte vi hem på rutin med lång-Leo i bakluckan som alltid (han var längst och snällast och tyckte det var lite action att ligga därbak med reservdäcket). Nio cirkusartister i en skruttig volvo så överbelastad att fogarna skrapade i marken i svängarna och en tionde cirkusartist i bakluckan genom Moskvas gator i då uppmätta minus 35 grader celisius. 

Hur Leif tog sig hem förtäller inte historien.