Wasabilicious

Malmö

tjongade i mig ett glas rödvin igårkväll hos Nils With the Skills, sov som ett barn i en gammal retrosoffa i en takvåning i Malmö, vaknade, duschade med dubbeldusch for men och kröp sedan ut på taknocken och rökte en cigg i morgonsolen.

kontroll

tog en kaffe på möllan i solen och njöt av att vara i fred i sällskap med någon som bara är guld. hade inte behövt säga ett smack egentligen bara var Nils, Nils e bra alltid, på alla sätt hundraprocent.

mådde bra.

eller?

vågjäveln som jag lyckats undvika så länge stod där plötsligt så obvious jävla lockande, skrikande pockande på uppmärksamhet.

kom kom din feta kossa, ställ dig på mig så ska jag tala om för dig hur mycket du är värd.

vet inte vad som hände men plötsligt stod jag där iallfall och som vanligt fattade ja ingenting. men vågen ljuger alltid, det är alltid fel på vägen. den bara låtsas luras vrider och vänder och snurrar och hur mycket jag än stirrar så tror jag inte på ögonen i efterhand. alltid fel på vågen, litar inte på någon, bara känslan av grisfett och åsynen och fladderarmar och dubbelhakor.

herregud hur ska jag klara av att fira midsommar?

tuggar på läppen och vill ingenting. egentligen vill jag koncntrera mig 190 procent på att svälta just nu. ta bort allt skit och överflöd som svämmar över och växer. vara ledig från alla jävla ångest och bara göra rätt som är att göra rätt i att göra fel.

hajjar ni?

fick iallafall snackat igenom med kära moder igår. snackat och snackat grät mest och skrek att hon måste fatta att hon ska lämna mig ifred att alla ska lämna mig ifred just nu, att jag inte är något att ha för att jag tar för mycket plats, måste bli mindre så att jag inte är i vägen och sticker folk i ögonen så mycket. stackars vänner familj och bekanta ska inte behöva stå ut med att se på missären just nu. lås in mig.

ja ja jag har iallfall tagit mig halvvägs till västkusten

sitter på tåget på väg mot varberg där jag hoppas på att de inte dör och mår illa av min uppsyn. tror på det genomgoda i fina vänner, kanske ser de mig istället för det hemska jag gjort mot mig själv. kanske ser de mig och inte det äckliga på insidan som vill föröka sig och ta sig ut.

måste bita ihop, låtsas som att allt funkar som det ska hålla skenet uppe och vara halv männsika iallfall. halv töntig jävla människa. gris förklädd till människa. men grisen håller på att dö. jag svälter ihjäl grisen. den får mindre och mindre plats.

egentligen är grisen redan död. halstrad klar och marinerad för grillen. jag ger bort mitt grisjag och offrar det symboliskt på midsommargrillen ikväll.

håller krampaktigt en iskall demoninna i handen och gråter av tacksamhet för att hon orkar ta sig an mig igen trots än att jag trotsat så länge gått emot och gjort så mycket fel. om jag kan fortsätta få vara så här lugn nu är jag redo att offra allt. hon får mig, lätt jag orkar ändå inte. hellre lugn lugn lugn och ro än daglig ångst och kaos.

SJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLVTEEEEEEEEEEEEEERAAAAAAAAAAAPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

så ge fan i att hacka på att jag för en gångs skull på hundra år vågar stå för vad jag känner!