Wasabilicious

jag minns det bara vagt men det var faktiskt inte alls särskilt länge sen som jag brukade fasa inför den här dagen.

söndagen vilodagen var för mig förknippad med fruktansvärd ångest vånda och plågor. någonting har hänt. jag har lyckats vända någonting jag känner det. jag vet.

har promenerat hem och hunnit innanför dörren precis innan skymningen efter en heldag på stan igen i fantsastiska vänners lag.

vi har en bra grej på gång och vi tar hand om varandra.

brorsan och jag knatade ringvägen upp och ner några varv e eftermiddags, vilket i vårt gemensamma sällskap är en mer social än att hänga på krogen en helkväll. slussen skansktull fram och tillbaka tog tre timmar eftersom man ramlar in i så mycket genemsamma vänner på vägen att fejsbook ligger i lä med sin uppdaterade vännerstatus. landade tillsist på debaser och drack några låtsasöl och avslutade tillsist kvällen med sushi på sena kvällstimmen ute på terassen på medis. tog en apskön promenad hem med Kribba-Kribbson och nu är jag sådär skönt rödvinssåsig och solkysst och vänskapsknarkad som man bara kan bli av en heldag i rätt umgänge.

tack allihopa för att ni var med.

jag har laddat batterierna och är redo för en sista hektisk vecka i småland. med eller utan breezers det här kommer gå nu. jag vet det. jag känner det. det MÅSTE det.

ska glo på teve nu för första gången på två månader typ. dricka lite passionsjuice och sen gå och somna i nybäddad säng med tre nya bäddmadrasser.

gud så skönt

hörrni

jag måste passa på att säga det innan det är för sent innan det slår tillbaka

ja det är värt att leva. hör ni det? hör jag det? kan jag få komma ihåg det nu! världen går inte under den snurrar bara lite annorlunda om man  törs vad med i gejmet.