Wasabilicious

vilka undertexter rullar i ert medvetna undermedvetna idag...

"idag ska jag äntligen avslöja min kärlek för honom/henne"

"jag saknar dig jag, saknar dig, snälla kom tillbaka"

"varför var jag otrogen, kommer jag någonsin våga berätta?"

aj aj aj....

nu e inte ronnitsckas lilla mage särskilt glad...

min lunch idag bestod av kombinerad äggochkaviarpestoavocadokalkonmacka på semigrovt bröd och ett glas nyponsoppa till...

visst en kombo som skulle få de flesta att säkert rynka lite på näsan men ska man orka jobba ordentligt får man fan käka ordentligt och med en landgång funkar min hjärna hela eftermiddagen iallafall

fast idag dog min mage

jag fattade ingenting...visst jag kan få extrema kramper av för mycket bröd men det här var verkligen inte för mycket bröd, det var liksom precis lagom

ballongmage, spykänslor och stressutslag i ansiktet...va fan...av en macka med pålägg som jag käkar typ varje dag??? jag hajjade noll...

sen blev jag extremt chokladsugen...jag? jag hatar choklad...sen fick jag kallsvettningar och svimmningskänslor...fick springa och spotta upp massa äckel i fimphinken utomhus hela tiden...kul när man sitter 58 trappsteg upp från fimphinken...det blev ett jävla springande

drack lite vatten, blev lite bättre, sen chokladsugen igen...nu va jag extremt superförvirrad, ballongmagen hade förvandlats till biafframage och jag var proppmätt men skitsugen på det där jobbiga sättet...när man mår illa av övermättnad men har en olustkänsla i magen som ändå påminner om sug eller hunger så man tror att man kan bota den med att stoppa in mer mat...söker efter någon form av avrundning, smakupplevelse, tillfredsställelese men oavsett vad man äter så är det fel, inte tillräckligt, fortfarande konstig känsla i magen.

vid det här laget var jag redo att kasta in handduken gå hem och lägga mig...är jag sjuk? vad händer? maginfluensa...

lite mer nyponsoppa kanske hjälper tänkte jag...det är ju ehhh nyttigt...

och där hittade jag boven

JÄVLA SKITÄCKELPÄCKELSÖTNINGSMEDEL ASPARTAMPROPPAD VIDRIG NYPONSKITSOPPA!!!! EKSTRÖMS DESSUTOM!!! VA FAN KAN MAN INTE LITA PÅ ENS NYPONSOPPA LÄNGRE!!!!

jag känner mig våldtagen i magsäcken...tjurig e jag som fan nu... jag har förgiftat mig själv helt ovetandes...märk väl att det inte var jag som köpt nyponsoppan...jag är maniskt nitisk när det gäller innehållsförteckningar, jag blev erbjuden ett glas till min lunch och tänkte vafan det var ju hundra år sen man drack nyponsoppa varför inte liksom...

nu ångrar jag min dumhet...

usch

undrar när skiten går ur kroppen...läskigt det här...jag är fylld med en substans som inte går att förbränna som är tusentals gånger så högkoncentrerad som vanligt socker och som ingen kan svara säkert på hur den påverkar vare sig kroppen eller hjärnan

jag är förgiftad och jag mår skit

fastekur, detox, tarmsköljning?

vad ska jag göra...

om en timma och 25 minuter kommer det börja klia i hela kroppen på mig....tills dess tänker jag försöka unna mig att bara ligga i soffan läsa och göra ingenting....

om en timma och 25 minuter vill jag ha en plan...

har någon en plan

en bra söndagsplan?

vad gör ni på dess helvetiskt blodigt sköna söndagar? jag tycker söndagar är allt förutom just sköna... de är ostrukturerade konstiga och opålitliga...jaja en timma och en dryga 20 minuters frid återstår...lev väl

...who produces things that people don´t need to have"

kan någon slå mig jättehårt i huvudet...med en stekpanna? testa vad det ger för effekt? ljudeffekt, smärtkvot, effektivitetskvot?

historien upprepar sig ännu en gång och jag frågar för andra gången inom loppet av en månad

VEM I HELVETE SKA JAG BEHÖVA SÄLJA MIN SJÄL TILL FÖR ATT FÅ DE DÄR JÄVLA BILJETTERNA TILL CARL EINAR HÄCKNERS JÄVLA PUSSELBITAR????

jag hade de som i en liten ask...eller nja...på en liten postit-lapp som ett bokningsnummer snarare...men har man en förvirrad överkörd grävlings hjärna full med dumskalligheter som enda backup sitter man i skiten innan man hunnit tänka, fan nu trampade jag i hundbajs igen...

så nu står jag här igen

YNKAR

stackars jävla mig som liten är, med papper och penna i högsta hugg, seriöst, i mean it...i am so fucking ready to give up my life and soul and even my motherfucking trenchcoat...ta vad ni vill ha...jag ger bort mig själv...bara jag får hitta sista pusselbiten innan jag dör!

(dramaqueen posé, sval hand på febrig panna, massa blodådror)

*svimmar*

citerar

"an aritst is somebody who produces things that people don´t need to have..."

säger AW

i sådana fall är jag konst...jävligt onödig... men dyrbar och älskad ändå

fint va ;)

usch vilken tönt jag är...en riktig fegis

"varför beter du sig så aggressivt, jag fråade ju bara om du ville ha lite kycklingsoppa"

ja, vad svarar man på det...det gör nästan mer ont att se det så glasklart...klart jag svarar genom att vända taggarna utåt och gå i svarspossition...sjukdomen blir ju livrädd och superprovocerad, hotad, rädd trängd...

villintevillintevillintevillinte

livrädd för kycklingsoppan, fullkomligt jävla livrädd...livrädd för att inte lyssnar på demonerna, jag orkar helt enkelt inte deala med den ångest det skulle innebära att äta en jävla tallrik kycklingsoppa. det gör så jävla ont i hela mig att ligga där sen ikväll och känna kycklingkött bli till mitt kött på min kropp...kycklinglår som blir till ronnielår som blir till hängbusksvinsmage och gäddhängsarmar och dubbelhakor och puffkinder

orkar inte känslan av växande kropp, värme, uppsvälld mage och tung andhämtning....orkar verkligen inte mer just nu

just nu är jag hellre, kall, liten och jävligt ledsen...för jag blir jävligt ledsen av att göra såhär mot mig själv...det gör skitont i hela hjärtat, jag vill klösa ut det ur bröstetoch ge bort det till någon för att det är värt mindre än kaffesump och ruttet kött. men jäg är en jävla fegis idag. feg och rädd.

desillutionerad

och så fruktansvärt besviken på mig själv...okej om det varit nåt groteskt skrämmande som falukorvsgratäng eller lapskojs va fan vet jag... men det är en töntig jävla sketen skål med glasklar buljongig töntig jävla kycklingsoppa....

men jag har sett så läskiga saker idag...människor som lever och arbetar i så mycket smuts. skit, äckel, mögel och ingrott jävla avfall...de ser det inte själva...inte en endaste en av de ser smutsen...precis så skulle jag känna mig om jag åt kycklingsoppa nu...övertäckt av ett lager äcklig smuts...ett tio centimeter tjcokt flottigt gammalt fettigt lager smuts...

så jag sliter hjärtat ur bröstet och försöker ge bort det...vill inte ha nån bodpump som kräver liv just nu, vill ingenting...önskar jag var den döda kycklingjäveln i soppkarotten

hur kurerar ni er bakfylleångest?

jag blir så nyfiken...

med treo, chips och pizza? eller går ni också en lång runda längs årstaviken och pilatessvettas ut de sista demonerna?

idag är en så där dag då det skulle krävas en smärre uppsjö av bra knep att ta till...mina räckte inte känner jag idag... så jag ska springa en stund på söder med Linnsan och gå på Big Ben och låta mig underhållas av proffs istället...komiker är fan proffsterapeuter!

Men sen vill jag veta...hur gör ni för att överleva de där dagarna när man bara vaknar och tänker nej nej nej nej neeeeeej...

lång orolig natt i natt...har nog sovit väldigt dåligt tyvärr...vill sova mera nu...varför vaknar jag tio gånger per natt klarvaken och längtar efter att få gå upp...det är sjukligt!

nu vill jag gömma mig dygnets ljusa timmar och kanske smyga ner på söder i afton. gömma mig med en stor kopp varm choklad med rohypnol i och somna lite mot någons axel...

jag tror jag har nåt den punkten där bågon måste klappa mig på huvudet och säga att allt kommer att bli bra för att jag ska få ro...

jag är trött mycket trött...men jag har iallfall tvättat håret...roadkillhåret...är i akut behov av blekning och styling...någon som känner någon???

Ni vill sitta fast i handklovar med mig, ni tycker att jag är galen snygg smart och sexig, ni tycker jag är äventyrlig och ni vill till och med gifta er med mig...allt det där ytliga crapet kan jag väl ta.

Sen att jag ligger rätt risigt till när det gäller att vara punktlig pålitlig och lojal och ingen vill se mig som mor till sina barn är också fullt förståeligt.

Jag kan se en logik, lite tivoliaktig fortfarande men det finns en logik

sen spårar det ut...

100 procent av de som har compare-at tycker att ronnie roadkill HAS BETTER HAIR!!!!

SKÄMTAR NI! ÄR NI BLINDA? DRIVER NI MED MIG???

varför tror ni att jag kallas för roadkill egentligen...joo för att jag ser ut som en överkörd skunk i huvudet...helst skulle jag alltid gå med mössa eller raka av skiten.. för alla er förvirrade personer kan jag lugnt och stilla berätta att jag klippte mig sist hos en frisörstudentska på Kanadas östkust i St Johns New Foundland i henns White-trash-lägenhet klockan fyra på morgonen...hon gjorde fel när hon färgade mitt hår så det slutade med att jag fick slia av mig alla kläderoch kasta mig ner i badkaret där hon försökte rädda det som räddas kunde med iskallt vatten iochmed att vamrvattnet blivit avstängt på grund av utebliven el-räkning...

när jag kravlat upp med mitt roadkillhår ur the bath-tub och huttrande och blå försöker klä på mig mina kläder igen och går ut för att röka krockar jag med henne i hallen spritt språngande naken där hon granskar mig från topp till tå och undrar om jag inte vill hoppa in och joina henne och hennes tio år yngre pojkvän som dessutom är lillebror till min polare och ha lite sexy time...

jag avböjjer vänligt, de knullar i en timma rätt högljutt medans mitt hår torkar, sen bjuder hon på glass i glassstrut klockan halv sex på morgonen, fortsätter fippla med mitt hår blir färdig klockan åtta i soluppgången, tar betalt i 45 kanadensiska dollar för tolv timmars nattjobb, skickar med mig en kasse svindyra och från skolan stulna hårvårdsprodukter för att rädda det som är kvar av roadkillhåret... sen kör hon mig till flygplatsen och jag påbörjar min 48 timmars roadtrip hem till andra sidan atlanten...men det är en annan story...

det är historien bakom roadkillhåret. det som ni enligt fejsbook comparetestet är gorgelicious glamourous.

NI ÄR GALNA

i fortsättningen ska jag rösta på er som galna. spritt språngande galna.

eller ptja lite mindra faktisk februari...brukade jag vid den här tidspunkten på dygnet börja snegla på klockan för att kolla in om det inte snart var dags att gå på dagens rituella dumbsterdajving slash containerdykning slash soprotning.

jag bodde tillsammans med en galen 16 årig äckelkille som brukade ligga med dörren på vid gavel och tokunka sig igenom dagarna.

jag levde på kanske 600 kcalorier om dagen och hade inte en chans att vinna ett gräl mot den testosteronstinne vidriga snorvalpen. dessutom. hata bråka på danska liksom...det blir så skrattretande. så jag svalde situationen och fortsatte svälta. det var typ det enda jag var bra på just då.

när klockan äntligen slog sex brukade jag tvinga med det 17 åriga lilla äcklet med mig ut så han kunde hjälpa mig att bära hem allt skit jag lyckades rota fram ur Nettos kontainer på Backersvej på Amager i Köpenhamn. jag fyndade nästan alltid. det fanns mycket champinjoner...hurra tyckte jag, jag levde i princip på champnjoner. Råa. Ibland unnade jag mig en burk inlagda som jag faktiskt köpte i affären för två och femtio danska kronor. Hursomhaver så hittade vi alltid asmycket crap. Massa frukt och grönt och kakor och chips och bröd och pasta och allt möjligt som jag släpade hem proppade kylen full med och sen slängde.

för jag åt det ju aldrig.

såhär i efterhand kan man ju fårga sig själv varför? kanske för att försöka uppehålla någon form av fasad av normalitet i min vardag. normala människor har mat i kylen och går ut med soporna. även om jag aldrig åt av maten så kunde jag iallfall känna mig lite normal när jag sprang ner för baktrappan med mina ruttna grönskare och slängde i soptunnan på bakgården.

så såg mina kvällar ut. top model började halv sju så det gällde att snabba sig innan ellere gå ut efter. en halvtimmesvända ungefär. ibland belönade jag med en rom och cola, men det slutade jag rätt snart med. var alldeles för dyrt kalorimässigt även om det dövade skönt.

idag är det ett år senare och ibland frågar jag mig...hur långt har jag kommit egentligen? numera rotar jag åtminstone bara i soporna på fyllan.

det var en liten anekdoti det där och här kommer en liten anekdoti bildiserie

jag har hittat kinderchoklad i containern (den låg i kylen i tre månader och jag slängde den först när jag flyttade ut)



Christmas Cupcake Kit, ett annat fynd...tillsätt bara vatten och gör dina egna skitäckliga kakor
(vilket vi faktskt tillalgade senare samma år när Hannakorven och Soffipropp kom på besök)



thats it for now folks...more anekdoti to come promisis ;)

well jag dricker en väldigt väldigt stor kopp morgonkaffe idag...

Hell MIntuu!!!!



Kan drickas fisvarm/stjärtvarm/kalladetvadduvill anustempererad och utan äckligt slisk till...

Rent och rakt ner i strupen dessutom säljs den i fickformat!

Kryssningen är räddad!

(om de inte säljer mintuu i taxfreen, springer jag av båten och simmar iland...hela min motivation och världsbild hänger på en inre vision att slå ett par sånna här flaskor i skallen på mig och soffipropp)

this is teenage revival!

vi kommer dö!

kapten ronnieroadkill + piraten soffipropp

jag har stått och stampat för att hålla värmen i baren hela natten på Mosebacke...faaaan va de e kallt där och jag har skoskav och ont i fötterna efter allt skuttande hit och dit efter sprit öl och drinkar.

Alla som dricker ronnie roadkills specials blir helt kära iallfall och beställer sen samma hela natten. KUL! fast jag vet att jag är kung när det gäller mixa booze...jag vet, alla som smakat vet, de e ingen hemlighet ;)

helt uppfuckat dygn

sov två timmar efter g-klubben i fredags, var uppe med tuppen och powernappade lite smått nu på eftermiddan innan jobbet. nu e klockan halv fem och jag ligger i sängen och käkar ostmackor och mandelkex och myser med laptoppen i knät och fattar inte om de e meningen att det ska va dag morgon eller natt...men jag älskar nattlugnet, bort från all dagsstress och skit.

det stod två brandbilar på min uppfart när jag kom hem, tjugo brandmän som var på väg in i grannporten, det luktade rök och bränt men jag orkade knappt höja på ögonbrynet och vända på huvet för att se om det faktiskt var action och fara på färde.

who cares...

egentligen

jorden kan gå under imorgon ändå

jag tror missär, kaos och undergång är det sista som skrämmer mig just nu...

jag är extremt osammanhängande, tror det är hjärn-bris som spökar...

jag kan inte tänka klarare än såhär just nu...

jag börjar på allvar tro att de övre makterna slagit tillbaka på mig och att jag drabbats av klamydia i huvet

hajjar ni, JAG!!!!

den typ mest opromiskuösa lilla varelsen i världen!!!!!

det var panikskrik nummer ett

panikskrik nummer två är sko och outfit-problem. jag behöver nya skor (igen) och nya kläder (igen) jag hatar min garderob den är så 2004 liksom...usch usch usch!

panikskrik nummer tre är mitt håååååår...ronnie roadkill har legat i vägrenen för länge nu och det har börjat växa mossa i håret på mig så ute e min frilla...

sen kommer egoboosten!!!

trots att jag ser cansersjuk ut, inte har några coola kläder och en kalufs från förrförra sommaren så e ja het som en chilifrukt på grillen i afrika! fattar ni! fattar ni hur snygg man e då haha! den konsten e det inte många som kan! konsten att vara fabolous at all times, fabolouse and still a roadkill!

Patsy skulle varit stolt över mig ;)

Apropå det så såg jag precis en dokumentär om kinesiska flickor som förlängde sina ben med 18 centimeter för att bli lyckligare...det kan man tydligen i kina...fatta jag skulle kunna bli 180 centimeter lång. jag tror det är värt det! sex månader på sjukhus och fyra månaders rehab för att lära sig gå igen. dessutom går det tydligen åt skitmycket kalorier för att bygga upp den nya benmassan. tio kilo hade hon gått ner bruden som var lika lång som jag men nu e 180! aldrig mer skoproblem. bara ett år av ditt liv bakom lås och galler i en säng med massa elle-tidningar och smal bblir du på köpet!!!

come on lets do it! jag e fet på! om jag får spons och om ni kommer och hälsar på mig i kina och smugglar in lite skumpa då och då!

och här har man suttit i en lägenhet i köpenhamn och ruttnat bort i ett halvår! fatta, om jag varit kines hade jag kanske varit lite mer uppdaterad och 18 centimeter och tio kilo lättare nu!!!

förresten...hjälp mig lite nu med den här jävla outiftten hörni...vad fan ska jag ha på mig!!!???

Idag e jag pajj, pajj pajj broccolipajj!

Min kalender har vinterkräksjukan och då blir jag apatisk och gömmer mig hemma istället

Enligt min almenacka ska jag göra följande ikväll: 

kl 18.00
middag med mamma och ulf
förfest med Linnsan och Mixi hägersten
titta på konst och bli rödvinsberusad Gamla Stan
sitta i en mörk teatersalong och dricka dålig öl och dreggla över Carl Einar Häckners eminens Orionteatern

21.00
öl och whiskey i goda vänners lag gamla stan
fira födelsedagsbarn i Helenelund
fira annat födelsedagsbarn i Mörby

gå på Wallmans sallonger i Rasmus sällskap och njuta av show och massa dyrt vin

00.00

dansa kroppen i bitar på TN

mingla röven ur byxorna på clubbPigalle

hade det inte varit för förkylningssåret hade jag klarat det...

nu blev det rökt renskavsfilé med potatisgratäng och rödvin och julmust med mamma och ulf istället

jag orkar inte den här helgen, sorry. nu ska jag gosa ner mig i min zebrafilt och glo på nån film med nicolas cage...

fan ta er allihopa som e där ute i natten och låter dekadensen flöda. jag vill dö nu! imorgon förväntar jag mig att ni tryckt upp en snyg tischa som jag kan ha på mig nästa gång något sånt här inträffar där det snyggt och tydligt står med knallröda blockbokstäver på svart tyg "NÖDSLAKT TACK"

JAG VILL SE COCO ROSIE I AFTON PÅ DEBASER!!!!

men jag är trött som en pensionerad mulåsna, frusen om tårna i mina skitsnygga fejkmoccaboots och lika pank som vanligt...dessutom befinner jag mig i skrivandets stund ute i Alby nere på Subtopias kontor...hur hamnade jag här? hur kommer jag härifrån...var ligger Alby på världskartan liksom?

SOCKERPAPPA VAR EEEEE DU NÄR MAN SOM BÄST BEHÖVER DIG??? Skjuts, gratis affe, en partyoutfit, nya varma skor och en vip-biljett till kvällens eminenta evenemang vore på sin plats nu nu nu!!!

fan jevlans jekla gris och nöff nöff

när jag blir stor ska jag bli så eckligt jeflarimej snorrik attt jag kan stava hur jag vill och ha makten att ändra i SAOL´s lilla blåa om jag så känner för efter mina behov...

Kerstin Malm
Lars Hedin

ni visste redan då att det skulle bli nåt stort av den här lilla tjejen...liten men tuff...liten men stentuff...pissigt äckeltuff men luspank

fan

Minns ni...har ni inte alla nån sån där pryl, tröja, mössa halsduk, transformer whatever som ni glömde en gång för länge sen...men som varje gång ni kommer att tänka på den plågar er så hårt så att ni aldrig kommer kunna glömma. Eller är det bara jag som är oerhört blödig, prylkär och lider av svår seperationsångest från värdsliga ting.

igår var vi ute på stan hela kvällen, natten och morgonen...jag hade massa lösa prytlar med mig as always...jag är ett vandrande lamadjur, en kamel med tre pucklar en dromedar med allt jag äger och håller kärt nerstuvat i fickor, väskor och vrår. jag går sällan hemifrån utan mina tre väskor och ibland en extra kasse för diverse krimskrams jag kan tänkas hitta på vägen jag är omöjlig...men det var inte det jag ville skriva om.

jag tappade iallfall bort min mössa igår...min älsklingsmössa...som jag hittat en gång...det var någon annan som glömt den på cafét där jag jobbar, personen kom aldrig tillbaka och efter ett tag adopterade jag den och älskade den som min egen

igår var vi runt hela stan...vi åkte buss, taxi, kanalbåt, kollade show, attackerade lilla sjöjungfrun, pitstoppade på en Bodega i nyhavn, drack blaskig fatöl på en ruffig innerstadskrog, promenerade genom city och hamnade tillsist på en karaokeegaybar utan karaokee och tog sen taxi hem...

jag minns mössan hela vägen till sista taxituren klockan halv fem på morgonen...under alla andra pitstopp klädombyten och eskapader var alla mina pryttlar med...sista resan är bara svart...fan

och det värsta är att varje gång jag tappar bort nåt så minns jag allt det där andra som jag glömt förut och attjag fortfarande saknar det

lets dig back in the old history ex of ronnie roadkill

MIN TRANSFORMERGUBBE SOM FÖRSVANN I SNÖN PÅ DAGISET UGGLAN I ALBY EN KALL OCH SNÖIG VINTER 87!!! i just cant get over it...jag hade två transfomersgubbar och det här var den finaste en vit mercha...han blev aldrig ersatt och jag sörjer fortfarande

min TIGER (han var en gossedjursleopard iofs men ändå) han försvann i albyskogen mellan dagiset ugglan och kvarnhagsskolan...jag var så förkrossad att mamam beställde en ny från USA där an inhandlats under en resa till disneyworld 93 så jag fick en ny...en vecka senare hittar min frititkompis Ference tiger under en gran i albyskogen (skogen är idag i vuxna ögon sett mer en dunge iofs) och jag får han tillbaka, sliten mager, skitig och jävlig men han KOM HEM...lycka! så då hade jag två tigrar och det gick ju inte så den andra fick faktiskt heta Leo...de bor fortfarande hemma i mitt gamla tonårsrum i bredäng i garderoben

efter den här upplevelsen var jag så traumatiserad att jag höll hårt i mina prylar till jag en dag ska på friluftsdag i Kärrtorp i min nya adidaströja...en svart...med luva...skitsnygg...mycket snyggare än mina champinjontröjor som jag hade tio stycken olika av i alla möjliga gräsliga färger(jag inbillade mig att jag var kicker som fjortonåring det ni,,,)...men den där tröjan, den här var stilren tyckte jag då....men, jag glömde den iallfall...fick en ny...en blå som var inte alls lika fin...jag ville ha en svart men det fanns inte kvar längre...så jag fick nöja mig med en blå...den bytte jag senare mot en skitstor svart Aik tröja... Fredrik Haags  AIK tröja, som Nina hade snott..shit vilken crush jag hade på den killen, han hade page och spelade hockey och bodde på Stora Essingen...vi var tillsammans i två veckor och sen blev jag dumped...det tog säkert två år innan jag kom över honom ordentligt...men jag hade iallfall tröjan, fast i smyg...det var en tröstiallfall...trots än att den var mycket fulare än min adidaströja och aldeles för stor men en förlust av något som ledde till ett  byte iallfall...kalla det old fasion upgrading!

sen kom mina marilyn manson stövlar, jag kallade dem så och de var mina första platåskor. de blev stulna på en fest ute i Täby, helt nya nästan,m från din sko och hade kostat 200 spänn! jag var FÖRKROSSAD! grät i flera dar och tvingade mamma att ränna runt på stan och försöka hitta nya...de fanns ingenstans och hon kom hem med en sämre kopia i sammet som inte alls var lika coola...ännu en gån upplevde jag ett svårt trauma och när jag ser itllbaka på detnu så tror jag nästan att det kanske är just den stölden som gjorde att jag under de följande tio åren gick amok och försökte kompensera mina marilynmansonstövlar genom att uppgradera i höjd på sula i en miljon varianter på buffaloskor... roligt nog fick jag tillbaka dojjorna efter mycket om och men och hot om polisanmälan när en kille som varit på samma fes ett halvår senare råkade försäga sig och avslöja vem som var tjuven...men då var stövlarna passe och ute och jag använde dem aldrig igen...

sist men inte minst ännu en adidaströja (kompensationsteorin straffade sig själv) tröjjan var ett fynd från roskildefestivalen och inhandlad för dryga trehundra danska...jag hade den hela den festivalen jag träffade min dåvarande småländska kärlek Tomas Salonen...tröjan var svart med röda ränder den här gången och i sånt där gansigt material. den försvann när jag sprang efter bussen på väg till jobbet på Café och Bistro Gustavsberg sommaren 2002. storyn får en rolig tvist när jag plågade dåvarande SL´s kvarglömdaeffekter personal med att komma och leta efter min tröja tre veckor i sträck tills jag av en slump hittar en av mina andra huvtröjor där istället och efter det ger upp mitt trogna sökande efter den jag egentligen letade efter....men jag minns den än och det svider när jag tänker på den...

okej en bubblare till då. en dunväst som var skitdyr och skitsnygg som jag fått låna av en polare...den försvann under en spelning med samma smålandsTomas band Jakob and the jackalls på ett hotellrum i Uppsala...jag vågade aldrig berätta att jag glömt västen där för kompisen och hon glömde väl bort det tack och lov så det löste sig även om jag fortfarande är mäktigt bitter över förlusten...

well

nu e det alltså min mössa

fan

var förbi och kollade efter den på Bodegan idag...men Bodegor har inte öppet kl halv tre en torsdageftermiddag...de öppnar efter mörkrets inbrott och stänger inte förren det blir ljust igen

ibland undrar jag om inte alla världens vampyrer jobbar på de danska bodegorna

Note

jag har fortfarande inte kunnat röra lemonaden...its a shame...den var riktigt god...