sköna söndag
jävlaremig vilken supersvensson jag var igår!
när jag cyklade hem på min demoncykel igår så var jag faktiskt lycklig på riktigt. det är inte ofta i dessa ganska tunga dagar. jag försöker mest hålla masken och modet uppe men igår var det fan äkta.
Bettan ringde strax efter lunch och skrek "UTFLYKT! JA! NU! BADA!"
jag har liksom inte kunnat bada ordentligt på två år...för kallt och nu i total skam för att jag känner mig som en flodhäst. men va fan, den här sommaren har jag ju bestämt mig för att skita i allt det där och bara säga ja till allt även om jag inte törs, vågar och vill så jag packade väskan med gul svensson handduk och en bra bok och vi cyklade ner till Vinterviken.
och jepp, vi badade, alla tre. Hannakorven var med också denna underbara människa som jag ibland undrar om hon verkligen finns på riktigt eller om jag har hittat på henne och hon är nån form av typ skyddsängel för ibland undrar jag liksom om så bra männsikor verkligen existerar, måste nästan fråga bettan om vi var två eller tre igår...
så vi cyklade, promenerade, badade och sen på väg hem när paniken började smyga sig på...
fan nej, middagsdags snart, ensam, helvete, nur göra nu så räddar Bettan helt utan att hon nog fattar hur mycket hon räddar genom att föreslå den eminenta idén att käka ihop iochmed att hennes snubbe var borta.
för ett år sen hade jag ljugit sagt nej och dragit hem och suttit ensam och matvägrat. nu blev jag så barnsligt lycklig över att få fortsätta dagen bra och i sällskap så jag sa ja, hell yeah klart vi ska laga käk ihop.
passade sen på att handla världens bästa brakfrukost på Ringen inför veckan som kommer. Grekisk vaniljyoughurt, nötter, psyliumfrön, linfrön och mandlar samt världens godaste aloeverajuice med fruktkött som tyvärr verkar vara på väg ut ur sortiementet...typiskt, men jag norpade de sista flaskorna.
sen cyklade jag som sagt hem.
lycklig
fint!
idag ska jag läsa ut alla böcker jag påbörjat och peppa mig själv så inåt helvete inför morgondagens introkurs på Metro.
JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
hjälp hjälp hjälp hur ska detta gå????
dessutom är det min födelsedag imorgon. och ja det suger att fylla år. känner mig inte alls pepp redo eller i form för att acceptera att jag har ännu en årsring på mitt livsträd men va fan. skam den som ger sig.
än kastar jag inte in min knallgula badhandduk!
ja ja.
kanske skulle inleda mitt 26 år med en vit månad och fira födelsedag med päroncider och digestivekex nere i årstaviken nästa helg.
vill ni komma då ändå ;)
kramis bananis alla fina därute!
när jag cyklade hem på min demoncykel igår så var jag faktiskt lycklig på riktigt. det är inte ofta i dessa ganska tunga dagar. jag försöker mest hålla masken och modet uppe men igår var det fan äkta.
Bettan ringde strax efter lunch och skrek "UTFLYKT! JA! NU! BADA!"
jag har liksom inte kunnat bada ordentligt på två år...för kallt och nu i total skam för att jag känner mig som en flodhäst. men va fan, den här sommaren har jag ju bestämt mig för att skita i allt det där och bara säga ja till allt även om jag inte törs, vågar och vill så jag packade väskan med gul svensson handduk och en bra bok och vi cyklade ner till Vinterviken.
och jepp, vi badade, alla tre. Hannakorven var med också denna underbara människa som jag ibland undrar om hon verkligen finns på riktigt eller om jag har hittat på henne och hon är nån form av typ skyddsängel för ibland undrar jag liksom om så bra männsikor verkligen existerar, måste nästan fråga bettan om vi var två eller tre igår...
så vi cyklade, promenerade, badade och sen på väg hem när paniken började smyga sig på...
fan nej, middagsdags snart, ensam, helvete, nur göra nu så räddar Bettan helt utan att hon nog fattar hur mycket hon räddar genom att föreslå den eminenta idén att käka ihop iochmed att hennes snubbe var borta.
för ett år sen hade jag ljugit sagt nej och dragit hem och suttit ensam och matvägrat. nu blev jag så barnsligt lycklig över att få fortsätta dagen bra och i sällskap så jag sa ja, hell yeah klart vi ska laga käk ihop.
passade sen på att handla världens bästa brakfrukost på Ringen inför veckan som kommer. Grekisk vaniljyoughurt, nötter, psyliumfrön, linfrön och mandlar samt världens godaste aloeverajuice med fruktkött som tyvärr verkar vara på väg ut ur sortiementet...typiskt, men jag norpade de sista flaskorna.
sen cyklade jag som sagt hem.
lycklig
fint!
idag ska jag läsa ut alla böcker jag påbörjat och peppa mig själv så inåt helvete inför morgondagens introkurs på Metro.
JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
hjälp hjälp hjälp hur ska detta gå????
dessutom är det min födelsedag imorgon. och ja det suger att fylla år. känner mig inte alls pepp redo eller i form för att acceptera att jag har ännu en årsring på mitt livsträd men va fan. skam den som ger sig.
än kastar jag inte in min knallgula badhandduk!
ja ja.
kanske skulle inleda mitt 26 år med en vit månad och fira födelsedag med päroncider och digestivekex nere i årstaviken nästa helg.
vill ni komma då ändå ;)
kramis bananis alla fina därute!
blöööööh
ska starx bege mig till st essingen för kalas och bad och vännerslag.
kan man cykla över bron mellan gröndal och essingen???
har separationsångest från hojjen och vågar inte lämna han ensam...
sthlm är melankolisk dundervackert på natten förresten. hem igår över årstabron på mr cruiser och fick liten tår i ögat över att jag lever den här sommaren, jag är inte död. jag är delaktig.
jag hatälskar livet just nu. vill ge bort det egentligen till någon annan och fattar inte att jag förtjänar allt det fina fantastiska underbara jag får. jag vill ju inte ha det. kan inte hantera det. tycker det är svinjobbigt och läskigt mest.
men men
det är dags att bli vuxen nu. på riktigt. men jävlar vad det gör ont och jävlar vad det tar tid.
rrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaasssstlöööööös!
jag blir galen!
måste
jobba
göra
något
vettigt
SNART!
måste
jobba
göra
något
vettigt
SNART!
IIIIIIUUUUUCKKKK!!!
DET LUKTAR DÖDEN I MIN LÄGENHET!!!!!
faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan glömde slänga soporna innan jag stack ut på landet.
det har rådit likvaka i min sopkorg...en miljard bakterier har sörjt bortgången av en före detta kycklings massakrerade och lemlästade kroppslamsor.
ruttna inälvor, solvarmt bubbligt blod och härsket fett och möglig kycklinghud.
så luktar det här just nu. i köket i hallen, om alla kläder, i min säng, på toan...om någon kom hit och bakisbajsade i toan och kräktes i handfatet skulle det förbättra situationen avsevärt, höjja standraden på doftnivån...och observera jag är fortfarande förkyld och tyckte det luktade rosor och hav på Willes utedass så för en normalfrisk näsa tror jag faktiskt inte att det är uthärdligt att vistas härinne.
om jag somnar nu och inte hör av mig innan kvällen får ni ringa nån...då har jag kvävts till döds i de ruttna likångorna.
åh va härligt att va tillbaka i stan
faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan glömde slänga soporna innan jag stack ut på landet.
det har rådit likvaka i min sopkorg...en miljard bakterier har sörjt bortgången av en före detta kycklings massakrerade och lemlästade kroppslamsor.
ruttna inälvor, solvarmt bubbligt blod och härsket fett och möglig kycklinghud.
så luktar det här just nu. i köket i hallen, om alla kläder, i min säng, på toan...om någon kom hit och bakisbajsade i toan och kräktes i handfatet skulle det förbättra situationen avsevärt, höjja standraden på doftnivån...och observera jag är fortfarande förkyld och tyckte det luktade rosor och hav på Willes utedass så för en normalfrisk näsa tror jag faktiskt inte att det är uthärdligt att vistas härinne.
om jag somnar nu och inte hör av mig innan kvällen får ni ringa nån...då har jag kvävts till döds i de ruttna likångorna.
åh va härligt att va tillbaka i stan
hostmedicin och vitlökssoppa
jävla kroppjävel
sammarbeta för fan
har iallfall fått i mig lite vitlökssoppa nu hurra hurra och efter en halv mugg och fyra vitlöksklyftor kände jag typ ett halvt uns av smak...
vill bli frisk NU!
hur kul är det att käka glass när det bara smakar kall hårdvispad grädde liksom....
Pay back time i vanlig ordning...
jajjamensan inget slår fel här inte
komik
eller tragik jag vet inte
hade en toppendag från start till nästan slut och hade jag kastat in handduken halv tio på kvällen istället för halv tolv hade jag nog mått lite bättre idag också. kanske kunnat gå rent utav...hade ju varit trevligt.
men näh...
lite för många bloody shots senare och jag hade väl lika mycket koll på mig själv som en rabiessmittad tax ungefär. jag fattar inte hur eller varför eller vad men jag snubblade på den där gigantusmagnus stora jättevågen som är en del av inredningen på Bröderna Olssons och flög i backen med en sån smäll att det sprutade blod och köttslamsor rakt i skallen på den sura servitrisen med djävulsögonbrynen...
sen hör jag Malin med försök till kontrollerat lugn uppmana mig att inte svimma när jag ska titta på det som återstår av mitt knä...
hon borde inte sagt så
så jag går in på toaletten och låser dörren kräks lite i toastolen och sen svimmar jag
logik???
Linnsan som drattat in på BO´s efter lite hång på Snapps ( tack gode att hon dök upp vem hade räddat roadkillkatten annars...djävulsservitrisen hade förmodligen ringt ambulanshoran eller nåt - JAG HAR FOBI MOT SJUKHUS OKEJ) bankar såklart på toadörren efter ett tag med mission rädda ronnie...
med lite snabb pedagogisk pepping så lyckas linnsan med lugna ord och som mänsklig kryka tillslut övertala kattfan om att det nog är en bra idé att åka hem till Mamma Irene på Gullmarsplan. Så där får hela familjen Dåderman med systrar och mödrar involverade tejpa fixaroch gegga ihop mitt jävla roadkillknä medan jag ligger med en stor kudde på huvudet och försöker tänka på My Little Ponnysar typ...
jag svimmar när jag tar blodprov i fingret i vanliga fall så jag jamsar inte i onödan eller för att skapa dramatik...att bli buren hem till sin polares mamma lika enbent som en gammal pirat är inte något jag dirket är stolt över.
usch skäms gamla kattskrälle!
så nu sitterjag här och känner paniken komma...
Hultsfred = 2,5 km promenad till jobbet varje dag
status invalid
hjälp vad fan ska kattfan göra nu?
komik
eller tragik jag vet inte
hade en toppendag från start till nästan slut och hade jag kastat in handduken halv tio på kvällen istället för halv tolv hade jag nog mått lite bättre idag också. kanske kunnat gå rent utav...hade ju varit trevligt.
men näh...
lite för många bloody shots senare och jag hade väl lika mycket koll på mig själv som en rabiessmittad tax ungefär. jag fattar inte hur eller varför eller vad men jag snubblade på den där gigantusmagnus stora jättevågen som är en del av inredningen på Bröderna Olssons och flög i backen med en sån smäll att det sprutade blod och köttslamsor rakt i skallen på den sura servitrisen med djävulsögonbrynen...
sen hör jag Malin med försök till kontrollerat lugn uppmana mig att inte svimma när jag ska titta på det som återstår av mitt knä...
hon borde inte sagt så
så jag går in på toaletten och låser dörren kräks lite i toastolen och sen svimmar jag
logik???
Linnsan som drattat in på BO´s efter lite hång på Snapps ( tack gode att hon dök upp vem hade räddat roadkillkatten annars...djävulsservitrisen hade förmodligen ringt ambulanshoran eller nåt - JAG HAR FOBI MOT SJUKHUS OKEJ) bankar såklart på toadörren efter ett tag med mission rädda ronnie...
med lite snabb pedagogisk pepping så lyckas linnsan med lugna ord och som mänsklig kryka tillslut övertala kattfan om att det nog är en bra idé att åka hem till Mamma Irene på Gullmarsplan. Så där får hela familjen Dåderman med systrar och mödrar involverade tejpa fixaroch gegga ihop mitt jävla roadkillknä medan jag ligger med en stor kudde på huvudet och försöker tänka på My Little Ponnysar typ...
jag svimmar när jag tar blodprov i fingret i vanliga fall så jag jamsar inte i onödan eller för att skapa dramatik...att bli buren hem till sin polares mamma lika enbent som en gammal pirat är inte något jag dirket är stolt över.
usch skäms gamla kattskrälle!
så nu sitterjag här och känner paniken komma...
Hultsfred = 2,5 km promenad till jobbet varje dag
status invalid
hjälp vad fan ska kattfan göra nu?
Underbara dag
trots noll sömn efter åtta espresso och två röda tjurar så snurrar jorden vidare åt rätt håll
har strosat på stan sen lunchtid och suttit och ätit solen på Tevere på Nytorget spanat på Niels Jensen (det du Soffipropp) och kedjerökt cigaretter och fått ont i huvudet av trycket av att ha solglasögon på skallen i hundra timmar.
jag vill bara fortsätta va ifred, ska va jättesnäll idag på jobbet lovar. mot alla. allt och alla.
jorden e snäll jag e snäll!
Terassen från sex! Kom förbi vetja!
UNDER YTAN
just nu är allt väldigtmycket kaos, jag brukar inte vara den som är den och håller på mia demoner men det som snurrar i min skalle just nu är utanför den värld och vardag jag kan hantera ens med manisk städning, kontrollkontrollkontroll och allt vanligt skit. där jag är just nu är jag maktlös. jag får lägga min tilltro till högre makter för jag kan inte styra det här. det gör skitont och jag e skitledsen men jag vägrar gräva ner mig för det.
dont give up on me folks...snälla verkligen!!! om jag fuckar lite nu så är det fan förståeligt, jag tänker hävda och stå fast vid det för jag orkar inte annat.
så länge så har jag bara ett fokus
solen i ögonen
mitt jävla mantra är att knarka den förbannade solen till förbannelse, låta den grilla mig sönder och samman.
Aj!
Blackout, galloperande champangefylla och regrediering...
moget Ronnie moget!
som sagt, jag har lite svårt att hålla ihop mig själv just nu...jävligt mycket lite svårt.
man kan inte åka tåg bort från sig själv tydligen, vare sig åt ena eller andra hållet, speciellt kan man inte lura sig själv att man kan åka tåg bort från sina små problems åt BÅDA håll, man får liksom bestämma sig för det eller det andra, annars vågar man ju för guds skull tillsist inte ens gå av tåget, fast just nu sitter jag så pass i kläm att spökena faktiskt sitter med mig i tågkupén också, fram och tillbaka svisch svosch aldrig ifred.
jo ibland
ibland ibland ibland nere vid årstaviken och ibland ibland ibland uppe på skanstullsbron, men då är det andra röster som talar.
Aj
bli vuxen nu igen fort fort fort bara några timmar på mig.
fan!
moget Ronnie moget!
som sagt, jag har lite svårt att hålla ihop mig själv just nu...jävligt mycket lite svårt.
man kan inte åka tåg bort från sig själv tydligen, vare sig åt ena eller andra hållet, speciellt kan man inte lura sig själv att man kan åka tåg bort från sina små problems åt BÅDA håll, man får liksom bestämma sig för det eller det andra, annars vågar man ju för guds skull tillsist inte ens gå av tåget, fast just nu sitter jag så pass i kläm att spökena faktiskt sitter med mig i tågkupén också, fram och tillbaka svisch svosch aldrig ifred.
jo ibland
ibland ibland ibland nere vid årstaviken och ibland ibland ibland uppe på skanstullsbron, men då är det andra röster som talar.
Aj
bli vuxen nu igen fort fort fort bara några timmar på mig.
fan!
askungen...
hann hem innan jag förvandlades helt till trasmajja idag...
tur det!
har iallafall fixat med lite jobb och hunnit en sväng på söder och hängt med lite fint folk idag, men sen fick det vara nog.
tröööööööööööött som i tröttast. villverkligen sova i natt, snälla låt mig sova längre än till halv sex please. Linnsan e borta så jag hoppas jag kan ta hennes säng i hennes mörka rum med heltäckande gardiner och fluffigt täcke och lila lakan.
sen e det marathonjobba som gäller. 24 timmar på mosebacketerassen tjoho nu åker vi.
imorgon ska alla söta fina jag känner dricka tiki-drinkar och vara glamourösa på fina fredsfesten. jag ska va mindre glamourös men aptrevlig och skaka drinkar. men jag gnäller inte, jg lovar att inte gnälla om jag får sova till nio imorgon, sova till nio gå till konsum och handla frukost och sitta och snusa miniportionssnus och dricka soyalatte...får jag det klarar jag allt!
tur det!
har iallafall fixat med lite jobb och hunnit en sväng på söder och hängt med lite fint folk idag, men sen fick det vara nog.
tröööööööööööött som i tröttast. villverkligen sova i natt, snälla låt mig sova längre än till halv sex please. Linnsan e borta så jag hoppas jag kan ta hennes säng i hennes mörka rum med heltäckande gardiner och fluffigt täcke och lila lakan.
sen e det marathonjobba som gäller. 24 timmar på mosebacketerassen tjoho nu åker vi.
imorgon ska alla söta fina jag känner dricka tiki-drinkar och vara glamourösa på fina fredsfesten. jag ska va mindre glamourös men aptrevlig och skaka drinkar. men jag gnäller inte, jg lovar att inte gnälla om jag får sova till nio imorgon, sova till nio gå till konsum och handla frukost och sitta och snusa miniportionssnus och dricka soyalatte...får jag det klarar jag allt!
insomniac...
Älskade Årstaviken!!!!
(lbilden kommer från http://wirestam.com/panos/panos.html)
(bilden kommer från bjornbrum.blogspot.com)
Nej kära vänner...
Det är inte sängen det är fel på, inte Hultsfred inte morgonljuset inte stressen ingenting. Jag vet att jag sover skitkasst när jag inte käkar ordentligt men mätt och belåten utan morgondagsstress och hemma i min säng med en jävla sjal knuten runt skallen för att slippa morgonljuset och med ambitionen att sova tlll minst tolv gick jag och la mig sent igår kväll efter midnatt.då hade jag jobbat, åkt tåg hela dan, varit på China-teatern och kollat in en skitkass föreställning med nåt boogiewoogie burlesqe-tema fast det var mest gubbar i töntiga lackbrallor, monoton blåsorkestermusik och pinsamt dåligt regi...uhhhh usch...men hela cirkusfamiljen var där iochmed att det var nån sorts familje premiär tjofaderittan så jag rullade dit med min lilla kabinväska direkt från tåget och kollade in och sa hej iallafall. sen drog jag hem genom Kunsan tittade på tonåringar som käkade mac donalds och var rebelliska och satt på marken istället för på bänkarna i t-banan och förundrades över att alla under 17 år som hänger i Kungsan tycks leva på mac donalds och marlborou lights...och gillar att sitta på marken speciellt i t-centralens t-bana det är extra crazy...
ja ja jag borde varit trött igår iallafall...
men hell no
halv sex i morse är jag ute och kutar nere vid årstaviken i regnet i mina tamaries, plaskar i regnpölar, hoppar och studsar på stenar och ser fyra harar leka på ängen uppe vid kolonistugorna...sen går jag hem, städar köket och nu ligger jag på soffan med öppen balkongdörr och lyssnar på regnet en timme senare...
JAG VILL JU BARA SOVA EGENTLIGEN...
fast den här morgonen var magisk och fin och jag är glad att jag fick den för mig själv faktiskt...min min min regninga morgon klockan halv sex nere vid årstaviken. min och ingen annans...
(lbilden kommer från http://wirestam.com/panos/panos.html)
(bilden kommer från bjornbrum.blogspot.com)
Nej kära vänner...
Det är inte sängen det är fel på, inte Hultsfred inte morgonljuset inte stressen ingenting. Jag vet att jag sover skitkasst när jag inte käkar ordentligt men mätt och belåten utan morgondagsstress och hemma i min säng med en jävla sjal knuten runt skallen för att slippa morgonljuset och med ambitionen att sova tlll minst tolv gick jag och la mig sent igår kväll efter midnatt.då hade jag jobbat, åkt tåg hela dan, varit på China-teatern och kollat in en skitkass föreställning med nåt boogiewoogie burlesqe-tema fast det var mest gubbar i töntiga lackbrallor, monoton blåsorkestermusik och pinsamt dåligt regi...uhhhh usch...men hela cirkusfamiljen var där iochmed att det var nån sorts familje premiär tjofaderittan så jag rullade dit med min lilla kabinväska direkt från tåget och kollade in och sa hej iallafall. sen drog jag hem genom Kunsan tittade på tonåringar som käkade mac donalds och var rebelliska och satt på marken istället för på bänkarna i t-banan och förundrades över att alla under 17 år som hänger i Kungsan tycks leva på mac donalds och marlborou lights...och gillar att sitta på marken speciellt i t-centralens t-bana det är extra crazy...
ja ja jag borde varit trött igår iallafall...
men hell no
halv sex i morse är jag ute och kutar nere vid årstaviken i regnet i mina tamaries, plaskar i regnpölar, hoppar och studsar på stenar och ser fyra harar leka på ängen uppe vid kolonistugorna...sen går jag hem, städar köket och nu ligger jag på soffan med öppen balkongdörr och lyssnar på regnet en timme senare...
JAG VILL JU BARA SOVA EGENTLIGEN...
fast den här morgonen var magisk och fin och jag är glad att jag fick den för mig själv faktiskt...min min min regninga morgon klockan halv sex nere vid årstaviken. min och ingen annans...
Bitterfittor och Banalådor! Vad kallar ni era X?
fick ett asskönt mejl av en asskön snubbe och garvade i en kvart jättehögt på kuk2000 tåget så folk vände sig om och undrade vad bruden med cappucinomustasch ostmacka sysslade med. Det var en väldigt välskriven och semipoetisk beskrivning av ett exkek som lite olyckligt fått namnet bananlådan, storyn bakom får ni pumpa ur honom själv. jag spinner bara vidare.
Hursomhelst! Jag vet att det sitter minst en ledsen tjej därute och det finns inget bättreän att köra lite sandlådeleken och kasta lådbilar på sina gamla X. Fast vänta! Nej jag ångrade mig. Ingen jävla pajkastning här inne. Man är faktiskt lite dum i huvudet om man nedvärderar sig själv till att tala illa om sina föredettingar för vem var pajjasen som dejtade dem egentligen (Tack Johan Uddenberg som till och med gjort Stand Up av det, det är en tanke som retat mig läänge). Men skitsamma, jag är ambivalent. Gör vad fan ni vill! Kasta skit eller strö rosor. Jag vill veta lite gammla öknamn eller gullegrisfjantsöterier jag bryr mig inte men reagera nu för helvete det här är ju kul!
Ni får min topplista så länge så får vi väl se om ni vaknar!
När jag var fjorton dejtade jag PommFritt-Olle, jag var askär och han var inte det, blev dumpad för en mycket snyggare och smalare brud som jag på efterhand fick höra att han tyckte hade finare lår...jag var helt knäckt i typ två år sen kom jag över honom. Bonus, den andra tjejen är fortfarande en bekant till mig och har såklart en ny relation...fast jag vet att hon innerst inne fortfarande är olyckligt kär i just ja Pommfritt-Olle... skrattar bäst som ja ja ni hajjar.namnet kom av att han hade blonda tunna dreads som stod som pommes rakt upp ur skallen på honom, idag har pommfrittolle fortfarande dreads fast jättelånga...
Sen dyker det upp lite random namn i huvudet men ingastorys...Vem fan var Kalle-Balle-Fikon-Skalle och varför? Jag minns inte!!! Hjälp mig någon! Sofie kanske minns... Svett-Micke, kan ni gissa själva och Bajsäcklet är egentligen inte ens värd att omnämna i skrift hmm mycket kroppsvätsktema där ett tag...
Page-Pojken var en riktig jävla hora också...dejtade först mig och sen typ 25 till av mina polare fast jag tror det var som hämd för att jag inte ville knulla, fattar egentligen inte varför jag inte ville fast kanske nu i efterhand, men jag tror han var skitkär i mig men spelade svår och jag var egentligen inte ett dugg kär i honom men låtsades vara det för att det liksom ehhh bara blev så. Page-pojekn hette egetligen Dennis och nu idag så tror jag faktiskt att han äntligen kommit ur garderoben och fattat att han är Gay, vilket inte är konstigt alls. På tio år har minst tre grabbar jag dejtat och varit tillsammans ganska serious som gråtit skrikit och svurit att jag varit deras allt slutat med att det visat sig att de egentligen var bi eller homosexuella. Bögar gillar mig) och jag vet inte om det är bra eller dåligt...eller så blir de bögar av att gilla mig...hur somhelst namnet kom av att han var så linblond att skallen lyste röd igenom håret på sommaren och så hade han dessutom page...brrrr...rysningar huh...Den flygande Holländaren = han var holländare, bög och luftcirkusartist mycket logiskt och enklet smeknamn med andra ord =D och The Hobbit, han var kort med rufsiga ögonbryn och cirkusartist och rökte pipa...men har nog fortfarande inte kommit ut ur garderoben dessvärre...
oj allt blir i helt fel ordning här nu jaja...
Tottelina aka Tommy Puka Tomas Totte Skalman var ju en ganska långvarig historia därav kärt barn har många namn, äsch det var inte så kul kanske...han spelade trummor och var lite långhårig emellanåt när han glömde klippa sig, ha ha eller inte suck...
Olle i bananförrådet tåls att nämnas inte för min men för Linnsans del...kan man få ett bättre smeknamn av att vara jonglör och hänga i Cirkörs rekvisitaförråd...
Draken var ju ganska snällt, rödhårig med taggig spretig söt frisyr och en lång och ståtlig unghingst med lite draktatueringar så det var lätt...( han blev också gay shit nui e vi uppe i fyra stycken bögar fast han var det lite mer kortvarigt) och kom strax innan Den Klamma Bamsen dundrade in i bilden, med sin bräkiga danska stora mage och skäggiga nuna...Vet inte var namnet kom ifrån...men Bamse betyder iallfall nalle på danska så kargt översatt så betyder det typ någons sunkiga gamla slitna teddybjörn...
Shit nu höll jag på att glömma en av de roligaste...tur att jag sparade den till sist med andra ord.
Bävern som dessutom var Vaktis och spelade bas i Coca Carola...shit jag var så kär att jag ville dö och så slutar hela soppan med att Bäverfan (han hade skitstora framtänder (googla och döm själva om ni är så jävla nyfikna) hursomhelst Bäverfan dumpade mig för sin satans kärring till Grannfru på säkert 54 pannor till år på jorden.
JAG VAR KNÄCKT!!! =D=D=D
ha ha, självdistans, jag tror de är tillsammans fortfarande om jag inte hört hel fel ryktesvägen...gulligt...
oj det här var nästan roligare än jag hade hoppats på, my ass att jag lyckades hålla mig från pajkastning... men samtidigt skitsvårt. står helt still och nu närmar vi oss Södertälje och jag ska strax packa ihop lilla mig och lilla datorn och i nuläget kommer jag inte på fler värda att nämnas ens vid öknamn...
så shoot bring it on nu e det er tur!!!!
Bästa ök och bästa story vinner en youghurtglass i gallerian!
jag uppmanar till bloggrally! och börjar med att utmana Mad´s Pyttis, Hanna och Annika för att ni är mina tre favvobrudar med mest skinn på näsan!
Hursomhelst! Jag vet att det sitter minst en ledsen tjej därute och det finns inget bättreän att köra lite sandlådeleken och kasta lådbilar på sina gamla X. Fast vänta! Nej jag ångrade mig. Ingen jävla pajkastning här inne. Man är faktiskt lite dum i huvudet om man nedvärderar sig själv till att tala illa om sina föredettingar för vem var pajjasen som dejtade dem egentligen (Tack Johan Uddenberg som till och med gjort Stand Up av det, det är en tanke som retat mig läänge). Men skitsamma, jag är ambivalent. Gör vad fan ni vill! Kasta skit eller strö rosor. Jag vill veta lite gammla öknamn eller gullegrisfjantsöterier jag bryr mig inte men reagera nu för helvete det här är ju kul!
Ni får min topplista så länge så får vi väl se om ni vaknar!
När jag var fjorton dejtade jag PommFritt-Olle, jag var askär och han var inte det, blev dumpad för en mycket snyggare och smalare brud som jag på efterhand fick höra att han tyckte hade finare lår...jag var helt knäckt i typ två år sen kom jag över honom. Bonus, den andra tjejen är fortfarande en bekant till mig och har såklart en ny relation...fast jag vet att hon innerst inne fortfarande är olyckligt kär i just ja Pommfritt-Olle... skrattar bäst som ja ja ni hajjar.namnet kom av att han hade blonda tunna dreads som stod som pommes rakt upp ur skallen på honom, idag har pommfrittolle fortfarande dreads fast jättelånga...
Sen dyker det upp lite random namn i huvudet men ingastorys...Vem fan var Kalle-Balle-Fikon-Skalle och varför? Jag minns inte!!! Hjälp mig någon! Sofie kanske minns... Svett-Micke, kan ni gissa själva och Bajsäcklet är egentligen inte ens värd att omnämna i skrift hmm mycket kroppsvätsktema där ett tag...
Page-Pojken var en riktig jävla hora också...dejtade först mig och sen typ 25 till av mina polare fast jag tror det var som hämd för att jag inte ville knulla, fattar egentligen inte varför jag inte ville fast kanske nu i efterhand, men jag tror han var skitkär i mig men spelade svår och jag var egentligen inte ett dugg kär i honom men låtsades vara det för att det liksom ehhh bara blev så. Page-pojekn hette egetligen Dennis och nu idag så tror jag faktiskt att han äntligen kommit ur garderoben och fattat att han är Gay, vilket inte är konstigt alls. På tio år har minst tre grabbar jag dejtat och varit tillsammans ganska serious som gråtit skrikit och svurit att jag varit deras allt slutat med att det visat sig att de egentligen var bi eller homosexuella. Bögar gillar mig) och jag vet inte om det är bra eller dåligt...eller så blir de bögar av att gilla mig...hur somhelst namnet kom av att han var så linblond att skallen lyste röd igenom håret på sommaren och så hade han dessutom page...brrrr...rysningar huh...Den flygande Holländaren = han var holländare, bög och luftcirkusartist mycket logiskt och enklet smeknamn med andra ord =D och The Hobbit, han var kort med rufsiga ögonbryn och cirkusartist och rökte pipa...men har nog fortfarande inte kommit ut ur garderoben dessvärre...
oj allt blir i helt fel ordning här nu jaja...
Tottelina aka Tommy Puka Tomas Totte Skalman var ju en ganska långvarig historia därav kärt barn har många namn, äsch det var inte så kul kanske...han spelade trummor och var lite långhårig emellanåt när han glömde klippa sig, ha ha eller inte suck...
Olle i bananförrådet tåls att nämnas inte för min men för Linnsans del...kan man få ett bättre smeknamn av att vara jonglör och hänga i Cirkörs rekvisitaförråd...
Draken var ju ganska snällt, rödhårig med taggig spretig söt frisyr och en lång och ståtlig unghingst med lite draktatueringar så det var lätt...( han blev också gay shit nui e vi uppe i fyra stycken bögar fast han var det lite mer kortvarigt) och kom strax innan Den Klamma Bamsen dundrade in i bilden, med sin bräkiga danska stora mage och skäggiga nuna...Vet inte var namnet kom ifrån...men Bamse betyder iallfall nalle på danska så kargt översatt så betyder det typ någons sunkiga gamla slitna teddybjörn...
Shit nu höll jag på att glömma en av de roligaste...tur att jag sparade den till sist med andra ord.
Bävern som dessutom var Vaktis och spelade bas i Coca Carola...shit jag var så kär att jag ville dö och så slutar hela soppan med att Bäverfan (han hade skitstora framtänder (googla och döm själva om ni är så jävla nyfikna) hursomhelst Bäverfan dumpade mig för sin satans kärring till Grannfru på säkert 54 pannor till år på jorden.
JAG VAR KNÄCKT!!! =D=D=D
ha ha, självdistans, jag tror de är tillsammans fortfarande om jag inte hört hel fel ryktesvägen...gulligt...
oj det här var nästan roligare än jag hade hoppats på, my ass att jag lyckades hålla mig från pajkastning... men samtidigt skitsvårt. står helt still och nu närmar vi oss Södertälje och jag ska strax packa ihop lilla mig och lilla datorn och i nuläget kommer jag inte på fler värda att nämnas ens vid öknamn...
så shoot bring it on nu e det er tur!!!!
Bästa ök och bästa story vinner en youghurtglass i gallerian!
jag uppmanar till bloggrally! och börjar med att utmana Mad´s Pyttis, Hanna och Annika för att ni är mina tre favvobrudar med mest skinn på näsan!
sett levt känt...rädsla för att uppleva allt i imperfekt
nånstans där kanske jag kan få fingret på hela den där lite halvkonstiga känslan som kröp längs med nackhåren hela dagen igår.
jag var så jävla skraj för att det skulle bli en revival av förra årets Festivitas-Kalas i Köpenhamn som slutade i bistra tårar klockan halv tio på morgonen vingelcyklande över den där förbannade Langebron med strålande solsken en fantastisk morgon men i min bubbla i min värld där var allt bara fel fel fel...
nu blev det inte så och snart får jag skärpa mig på riktigt och sluta upp med att gå och vara rädd för det förflutna. för hittills så har det liksom inte hoppat upp som ett monster ur skåpet och skjutit mig i huvudet bara för att jag försöker leva och umgås och vara männsika på riktigt ibland.
sure
jag snackar inte veckans sju dagar 24 / 7 men jag jobbar mig uppåt iallfall. jag lever äter och dör lite då och då som alla andra dödliga och himlen rasar inte ner världen går inte under och solen går upp varje morgon iallfalll även om jag inte slaviskt följer min matochsovklockskalender och livsstillsmall.
männskligt
så gårdagen blev liksom bra. liksom sådär överförväntan bra tillochmed.
2 minuter in i showen så fick jag en såndär alice i underlandet smäll i huvudet där jag var en kanin som stod i ett vägskäl och tittade på två skyltar som pekade åt olika håll. det får bära eller brista, antingen panik bryter jag ihop nu för att hela den här situationen gör så jävla ont eller så ger jag fan i att gräva ner mig i den bitterljuva överväldigande känslan ångest och nostalgi kan ge och så lutar jag mig tillbaka och njuter av att vara här i presens istället.
presens funkade bra. presens är bättre än imperfekt. mer än så behöver man faktiskt inte anstränga sig. 15 minuter om dagen med paulo roberto räcker man behöver inte springa årstaviken runt sex gånger i veckan på direkten för att komma i form. små små steg och delåmål är det enda som funkar i långa loppet. annars blir man bara liggande på soffan med sjuk prestationsångest och får tillsist inget gjort ändå.
word
så de 7 fingrarna gjorde en asgrym show och jag hade asgrymt sällskap och efter en ganska segstartad avsparksfest och när jag avklarat kramkalasat med hela cirkusfamiljen så fanns det liksom igen plötsligt tid för att luta sig tillbaka och leva nu och inte i stress över whats the next fucking step! jag tror kontrollmanin blev salongsberusad. inte så mycket av de fjuttiga drinkarna som bestod till 90 procent av is och sockervatten men mer av situationen stämningen och energin omkring mig.
oförutsägbart
på ett mycket trevligt sätt så blev jag alltså possitivt överraskad av att inte kunna förutsäga hela kvällens känslogalopp. och det är något som har bitit sig fast. "försök att va inte så jävla förutsägbar" det är värt att ge en chans eller åtminstone en chans att få va med i bakhuvudet om så inte i praktiken.
för jag hade vridit mig i svett och plågor i en vecka efteråt om jag vaknat i Punkbussen under en arméfilt med blåmärken på armar och ben och med hjärnan simmandes i mörk rom. precis lika mycket som jag hade vaknat huttrande med skallrande knän halv sex på morgonen hemma och undrat hur kul alla hade igår för att jag av rädsla att inte kunna hantera situationen förmodligen avvikit först av alla och tagit tuben hem dirket efter att ha sett föresteällningen ensam och inte hälsat på nån. så har liksom mina förutsägbara mönster sett ut.
antingen låser man in alla demoner i kylskåpet och vägrar öppna det överhuvudtaget och så är man safe. eller så öppnar man det på glänt kastar in en molotov cocktail och sätter som regel att man bara får äta av det som hamnat på golvet har färgen rosa och som har gått i minst tre bitar...
kuk-kaos
jävlar vad jag dravlar nu
summa sumarum
ibland snurrar man medsols utan att anstränga sig och då får man jävligt sjysst feedback på att det funkar att släppa på kontrollen.
och ibland funkar det inte. men det tänker jag varken tänka på eller reflektera över nu och helst aldrig egentligen.
hej svejs!
jag var så jävla skraj för att det skulle bli en revival av förra årets Festivitas-Kalas i Köpenhamn som slutade i bistra tårar klockan halv tio på morgonen vingelcyklande över den där förbannade Langebron med strålande solsken en fantastisk morgon men i min bubbla i min värld där var allt bara fel fel fel...
nu blev det inte så och snart får jag skärpa mig på riktigt och sluta upp med att gå och vara rädd för det förflutna. för hittills så har det liksom inte hoppat upp som ett monster ur skåpet och skjutit mig i huvudet bara för att jag försöker leva och umgås och vara männsika på riktigt ibland.
sure
jag snackar inte veckans sju dagar 24 / 7 men jag jobbar mig uppåt iallfall. jag lever äter och dör lite då och då som alla andra dödliga och himlen rasar inte ner världen går inte under och solen går upp varje morgon iallfalll även om jag inte slaviskt följer min matochsovklockskalender och livsstillsmall.
männskligt
så gårdagen blev liksom bra. liksom sådär överförväntan bra tillochmed.
2 minuter in i showen så fick jag en såndär alice i underlandet smäll i huvudet där jag var en kanin som stod i ett vägskäl och tittade på två skyltar som pekade åt olika håll. det får bära eller brista, antingen panik bryter jag ihop nu för att hela den här situationen gör så jävla ont eller så ger jag fan i att gräva ner mig i den bitterljuva överväldigande känslan ångest och nostalgi kan ge och så lutar jag mig tillbaka och njuter av att vara här i presens istället.
presens funkade bra. presens är bättre än imperfekt. mer än så behöver man faktiskt inte anstränga sig. 15 minuter om dagen med paulo roberto räcker man behöver inte springa årstaviken runt sex gånger i veckan på direkten för att komma i form. små små steg och delåmål är det enda som funkar i långa loppet. annars blir man bara liggande på soffan med sjuk prestationsångest och får tillsist inget gjort ändå.
word
så de 7 fingrarna gjorde en asgrym show och jag hade asgrymt sällskap och efter en ganska segstartad avsparksfest och när jag avklarat kramkalasat med hela cirkusfamiljen så fanns det liksom igen plötsligt tid för att luta sig tillbaka och leva nu och inte i stress över whats the next fucking step! jag tror kontrollmanin blev salongsberusad. inte så mycket av de fjuttiga drinkarna som bestod till 90 procent av is och sockervatten men mer av situationen stämningen och energin omkring mig.
oförutsägbart
på ett mycket trevligt sätt så blev jag alltså possitivt överraskad av att inte kunna förutsäga hela kvällens känslogalopp. och det är något som har bitit sig fast. "försök att va inte så jävla förutsägbar" det är värt att ge en chans eller åtminstone en chans att få va med i bakhuvudet om så inte i praktiken.
för jag hade vridit mig i svett och plågor i en vecka efteråt om jag vaknat i Punkbussen under en arméfilt med blåmärken på armar och ben och med hjärnan simmandes i mörk rom. precis lika mycket som jag hade vaknat huttrande med skallrande knän halv sex på morgonen hemma och undrat hur kul alla hade igår för att jag av rädsla att inte kunna hantera situationen förmodligen avvikit först av alla och tagit tuben hem dirket efter att ha sett föresteällningen ensam och inte hälsat på nån. så har liksom mina förutsägbara mönster sett ut.
antingen låser man in alla demoner i kylskåpet och vägrar öppna det överhuvudtaget och så är man safe. eller så öppnar man det på glänt kastar in en molotov cocktail och sätter som regel att man bara får äta av det som hamnat på golvet har färgen rosa och som har gått i minst tre bitar...
kuk-kaos
jävlar vad jag dravlar nu
summa sumarum
ibland snurrar man medsols utan att anstränga sig och då får man jävligt sjysst feedback på att det funkar att släppa på kontrollen.
och ibland funkar det inte. men det tänker jag varken tänka på eller reflektera över nu och helst aldrig egentligen.
hej svejs!
it never ends...
okej jag erkänner ja flippade ikvällresultatet är ett jävligt rent hem, ett ommöblerat rum, massa slängda grejer, lite grejer som har gått sönder och en jävligt sockerspeedad svettig ronnie med en rimligt överstor portion ångest.
usch jag mår inge vidare alls...önskar jag fick ta lite timeout från mig själv bara en liten stund snart...
slutsats the drugs dont work they just make you worse...
nu ska jag försöka sitta still en stund och läsa en bok jag hittat...om att städa...
snälla söta någon där ute slå mig nu, slå mig hårt i huvudet och få den här karusellen att sluta snurra...
en sån här liten rackare...
flög upp i famnen på mig när jag trippade hem genom skogen igår mitt i natten som vanligt...
vettskrämd yljamandes och darrande borrade den in huvudet i nacken på mig och kröp in i min stora luva. jag brukar dra till mig kattdjur i alla dess former men den här kissen var nog dessutom lite desperat. den vrålade av skrek och såg typ lika bortkommen ut som jag skulle gjort i ett hav av fotbollssupportar...
jag satte katten på huvudet och pratade lite med den. den satt kvar så jag fortsatte gå hemmåt...efter ett par kvarter fick den vittrning på nåt och skuttade ner, men jag hann inte långt innan den kom galopperande i full fart igen vrålandes och samma procedur upprepades och jag hade en katt i luvan igen. kissen följde med mig hela vägen hem så när som på de sista femtio metrarna, tror det är lite forbidden cat-area i vårt distrikt om man inte pinkat in revir redan så där drog den.
har sovit oroligt och drömt om kattskrället som säkert är jättelost och borttappad och kall därute...men jag skulle aldrig forcera en katt in i en lägenhet den inte självmant går in i och iochmed att den drog så dog mitt rädda-kattenmission lite där...
men ändå lilla kissen...
Jag gav er min morgon...
jag ger er min gårdag... för idag räknas inte.
Med balkongen på vid gavel är man så levande att man glömmer att man varit död. Med vårsolen i ögonen på årstafältet och en god väninna vid sin sida så rinner det inte bara salta tårar av snålblåsten som påminner om att det ännu inte riktigt är dags att gömma vinterjackan i garderoben, det rinner salta tårar av girigt stulen snattad lycka.
kaoslördag till trots. jag vågar att inte bry mig. jag skiter faktiskt i att jag gör fel. för att skita i att man gör fel är okej. det är friskt. att aldrig göra fel är sjukt.
tänkte på det när Charlotte Pirelli vann Melodifestivalen. Tänkte på henne och alla anorexirykten. Vad det innebär egentligen att vara sjuk. Att vara sjuk är att vinna, att alltid vara bäst, inte tillåta sig minsta snedsteg, inget snubbel ingenting. Om hon är sjuk så är jag nog inte så glad för att hon vann...det blir så mycket svårare att sluta vinna då...inte för Pirelli men för sjukdomen...
usch hoppas jag inbillar mig. hoppas hon vann på riktigt. det skulle vara så fint om hon gjorde det.
Jag gick på Street igår med kära moder iallfall...kära moder som släppte oxrullads-lagande och njokki-makande för att ego-dottern ringer och kräver aktivering och promenadsällskap på studs. mamma lät så desperat så hon nästan grät, jag maniplulerade för fulla muggar
"vadå, ställer du inte upp på mig, du hade ju lovat att vi skulle ses idag"
trots än att hon ringt nyss och frågat om vi skulle ses, men då var jag inte i balans, hade glömt bort att jag ville till street, tackade nej och avlyste vår dejt, sen när jag kom på att jag visst ville då brann det minsan i knutarna. och mamma fick släppa kastruller och grytor för att mötas med sura dottern, jävla satunge, jag är en hemsk dotter.
men det blev ganska bra tillslut iallfall. jag tycker så mycket om min mamma. när hon försöker så gör hon det fan ordentligt och att visa att man vill även om man inte kan fullt ut det är det finaste man kan ge till någon. ge någon sin tid när man egneltigen inte hinner...som Circus Queen Angie när hon kom hit en timme i lördags tröts än att hon skulle till fjällen med sin Nalle och äkta hälft två timmar senare...sånna gester är fan ovärderliga. helt ovärderliga...vissa människor gör så av sig själva, utan att man ens ber dem om det. helt galet vad fina vänner jag har. fin mamma fina vänner.
galet
jag mår kass idag, tror det är stressen från gårdagen när jag blev inlåst i tvättstugan. de stresshormoner jag lyckades utsöndra innan jag fattade att jag hade fått med mig mobilen i innerfickan bara av en lycklig slump och hur jag skulle ta mig ut förgiftade nog min kropp mer än allt dåligt rödvin i världen. och som med allt destruktivt man gör mot sig själv så kan man inte sluta. när nåt går snett så måste man göra det mer snett istället för att göra det bra. det är lättare att bränna ut sig själv totlat och börja på ny bana imorgon istället för att stoppa här och nu...imorgon är mer överskådligt, mycket lättare. jag önskar jag kunde kontrollera situationens hetta lika väl som morgondagen. då skulle jag vara stark på riktigt nu fuskar jag bara. alla kan vara starka imorgon...
nu brinner laptoppen i knät under zebrafilten och jag har ont ont ont i magen
imorgon e en annan dag och då ska jag inte åka till jobbet i tofflor och mjukisbyxor
Med balkongen på vid gavel är man så levande att man glömmer att man varit död. Med vårsolen i ögonen på årstafältet och en god väninna vid sin sida så rinner det inte bara salta tårar av snålblåsten som påminner om att det ännu inte riktigt är dags att gömma vinterjackan i garderoben, det rinner salta tårar av girigt stulen snattad lycka.
kaoslördag till trots. jag vågar att inte bry mig. jag skiter faktiskt i att jag gör fel. för att skita i att man gör fel är okej. det är friskt. att aldrig göra fel är sjukt.
tänkte på det när Charlotte Pirelli vann Melodifestivalen. Tänkte på henne och alla anorexirykten. Vad det innebär egentligen att vara sjuk. Att vara sjuk är att vinna, att alltid vara bäst, inte tillåta sig minsta snedsteg, inget snubbel ingenting. Om hon är sjuk så är jag nog inte så glad för att hon vann...det blir så mycket svårare att sluta vinna då...inte för Pirelli men för sjukdomen...
usch hoppas jag inbillar mig. hoppas hon vann på riktigt. det skulle vara så fint om hon gjorde det.
Jag gick på Street igår med kära moder iallfall...kära moder som släppte oxrullads-lagande och njokki-makande för att ego-dottern ringer och kräver aktivering och promenadsällskap på studs. mamma lät så desperat så hon nästan grät, jag maniplulerade för fulla muggar
"vadå, ställer du inte upp på mig, du hade ju lovat att vi skulle ses idag"
trots än att hon ringt nyss och frågat om vi skulle ses, men då var jag inte i balans, hade glömt bort att jag ville till street, tackade nej och avlyste vår dejt, sen när jag kom på att jag visst ville då brann det minsan i knutarna. och mamma fick släppa kastruller och grytor för att mötas med sura dottern, jävla satunge, jag är en hemsk dotter.
men det blev ganska bra tillslut iallfall. jag tycker så mycket om min mamma. när hon försöker så gör hon det fan ordentligt och att visa att man vill även om man inte kan fullt ut det är det finaste man kan ge till någon. ge någon sin tid när man egneltigen inte hinner...som Circus Queen Angie när hon kom hit en timme i lördags tröts än att hon skulle till fjällen med sin Nalle och äkta hälft två timmar senare...sånna gester är fan ovärderliga. helt ovärderliga...vissa människor gör så av sig själva, utan att man ens ber dem om det. helt galet vad fina vänner jag har. fin mamma fina vänner.
galet
jag mår kass idag, tror det är stressen från gårdagen när jag blev inlåst i tvättstugan. de stresshormoner jag lyckades utsöndra innan jag fattade att jag hade fått med mig mobilen i innerfickan bara av en lycklig slump och hur jag skulle ta mig ut förgiftade nog min kropp mer än allt dåligt rödvin i världen. och som med allt destruktivt man gör mot sig själv så kan man inte sluta. när nåt går snett så måste man göra det mer snett istället för att göra det bra. det är lättare att bränna ut sig själv totlat och börja på ny bana imorgon istället för att stoppa här och nu...imorgon är mer överskådligt, mycket lättare. jag önskar jag kunde kontrollera situationens hetta lika väl som morgondagen. då skulle jag vara stark på riktigt nu fuskar jag bara. alla kan vara starka imorgon...
nu brinner laptoppen i knät under zebrafilten och jag har ont ont ont i magen
imorgon e en annan dag och då ska jag inte åka till jobbet i tofflor och mjukisbyxor
När man går och fikar...
...och vaknar på soffan av att man mår illa av vitlöksrostade cashewnötter och Dr Jekyll och Mr Hide-shots som smakar smörkolakaka...
urk
vilken hemsk natt.
jag träffade bästaste Soffipropp och vi skulle ta en promenad och en fika. Promenaden gick bra...fikan gick lite sämre...vi var inne och snurrade lite på Gunnarssons i Skanstull men det var läskigt bland alla räkmackor och gammaldags kaffekoppar så vi sppatserade vidare och ungefär på två minuter kom vi fram till att det inte är nyttigt att dricka så mycket kaffe egentligen, kaffe ska man dricka på dan och både jag och sofie hade ju egentligen druckit de där tre rekomenderade kopparna...
så då gick vi till bröderna olssons istället....en öl och en tapas e ju samma som en kaffe och en bulle typ...eller hur?
Synd bara att det väldigt sällan blir en öl...
jag luktar väldigt mycket vitlök idag...
det första jag gjorde imorse var efter att ha bälgat i mig vatten och försökt förtränga alla stressmardrömmar var morgonpilates... i am trying to save my soule...nu ska jag gå lite morgonpromenad till årstaberg och försöka skaka ner sista biten vitlöksbaguett som fortfarande står mig uppe i halsen...blääääh
i afton ska jag på mässa med Tifa von Tease, då måste jag vara i form. nu jävlar gäller det att komma i form. fort som fan ska det gå! jag har typ nio timmar på mig!
Gå inte och fika på tisdagar...det är farligt....
urk
vilken hemsk natt.
jag träffade bästaste Soffipropp och vi skulle ta en promenad och en fika. Promenaden gick bra...fikan gick lite sämre...vi var inne och snurrade lite på Gunnarssons i Skanstull men det var läskigt bland alla räkmackor och gammaldags kaffekoppar så vi sppatserade vidare och ungefär på två minuter kom vi fram till att det inte är nyttigt att dricka så mycket kaffe egentligen, kaffe ska man dricka på dan och både jag och sofie hade ju egentligen druckit de där tre rekomenderade kopparna...
så då gick vi till bröderna olssons istället....en öl och en tapas e ju samma som en kaffe och en bulle typ...eller hur?
Synd bara att det väldigt sällan blir en öl...
jag luktar väldigt mycket vitlök idag...
det första jag gjorde imorse var efter att ha bälgat i mig vatten och försökt förtränga alla stressmardrömmar var morgonpilates... i am trying to save my soule...nu ska jag gå lite morgonpromenad till årstaberg och försöka skaka ner sista biten vitlöksbaguett som fortfarande står mig uppe i halsen...blääääh
i afton ska jag på mässa med Tifa von Tease, då måste jag vara i form. nu jävlar gäller det att komma i form. fort som fan ska det gå! jag har typ nio timmar på mig!
Gå inte och fika på tisdagar...det är farligt....
Exorcism...
Äntligen fredag va...
jag är typ kanske tio procent friskare än i början på den här veckan men nu tror jag faktiskt att det börjar ge med sig... jag är i slutstadiet. färdig med
äckelhosta och andningssvårigheter = angreppet
feber / frossa / svettningar/ = viruset har landat och intagit moderskeppet och försöker mörda sin nya host
nysningar/ snorig näsa / galna professorn röda ögon / ont i öronen = kroppen har återtagit kontrollen och rensar ut
vad tror ni?
är jag safe snart?
(bilden från suicidegirls manko)
FROSSA...
fuck it!
DET ÄR SYND OM MIG JAG ÄR SICKO!!!
buhuu, jag vill bara ligga i sängen som inte är en säng men en hångmatta (jag bodde faktiskt fyra månader i en hängmatta en gång) och läsa dåliga böcker och dricka treocomp...
fan hörrni apropå sängar...när ska jag få en ordentlig säng...kommer jag någonsin få sova i en ordentlig säng? vill ni ha en sänghistory ronnieroadkill-list. klart ni vill här är den!
Första året i Köpenhamn bodde och sov jag i:
en gammal syrafabrik på ett loft av träplankor
en träningshall på en klassik äcklig gympahallstjockmatta
en nikotingul lägenhet hos en aidssmittad indian tillsammans med en psykotisk katt som klöste mig i ansiktet på nätterna
en flott lägenhet på Österbro med duschkabin i köket utan handfat och då sov jag på soffan eftersom mitt ex okuperade och knullade hela tiden i sängen (en etta på 30 kvm)
en ännu flottare lägenhet på Österbro och sov på en futonmadrass av betong uppstaplad på trälårar
en garderob på åtta kvadratmeter som jag delade med en tjejpolare och sov skavfötters på en 120 madrass
Sen åkte jag till Ryssland
där sov jag först i en hängmatteliknande tältsängsanordning från 65
sen på en garderobsdörr och lite ihopknölade kläder
sen hittade jag en gammal boxmadrass från 70-talet som var urgröpt och kroppsformad efter en ryss på säkert 150 pannor...man kunde int eligga på mage utan att få nackspärr
Sen åkte jag vidare till Kanada
där sov jag på golvet i ett zigenarliknande piratskepp byggt av saronger och förkläden och fula thailandstyger
sen delade jag en dubbelhängmatta med en Lindansare ett tag
jag tillbringade 4 dygn i bakluckan på en american pickup på transcanadian highway...sa jag att den saknade fönsterrutor och att det regnade hela resan och att jag låg under en pressenning och paniknojjade över att jag skulle trilla ur varje gång vi körde skarpt i en kurva
sen bodde jag i ett klassiskt newfoundlandsiskt hus a tre etager, där hade jag förvisso en säng men jag var så full på GT varje gång jag kom hem så jag aldrig orkade släpa mig de sex trappsektionerna upp till mitt rum så jag sov oftast däckad på hallgolvet eller på soffan framför teven
Sen kom jag hem till Danmark igen
Då bodde jag först i en gammal kyrka på orgelaltanen i en skinnsoffa där det drog in från ikkeexisterande fönster och uteliggarna och knarkarna skrek så jävligt utanför och försökte bryta sig in på nätterna att man inte fick en blund i ögonen av ren skär skräck
Sen flyttade jag in på ett vägledarkontor i en skola och sov i ännu en tältsäng jämte brummande datorer och med utsikt över en busshållplats
Efter det fick jag tag på ett studentrum för en kort period på hela 12 kvadratmeter som jag delade med en polare där vi sov på varsin tältsängsmadrass rakt av på golvet
Sen flyttade vi tillbaka till studievägledarkontoret igen
i december bestämde vi oss för att pröva lyckan och bo i en sommarstuga utan värme vatten och toa och sov på ännu en boxmadrass under fjorton täcken och frös så vi skakade om nätterna medan vi hörde kloakråttorna gnaga sig in i skafferiet och tassa runt på golvet, men värst var väl toaproblemet där man fick kissa i trädgården om natten när det var minusgrader och urinen stänkte upp på smalbenen om det var frost i gräset
Sen flyttade jag in hos min Akrobat-tränare i en tvåvåningsvilla med jacuzzi och levde lyxliv i en aldeles egen säng i en hel månad tills jag ännu en gång hamnade i säng med honom och blev utslängd...tuff shit...
Så jag flyttade in i vardagsrummet i en tvåa som innehades av en 16 åring som vägrade stänga sin egen dörr och tokrunkade hela nätterna
Här hamnade jag nästan på psyket, men rymde varje natt istället för att sova i en sjukhussäng med styva lakan
Final destination var en tvåa på Amager i en källare där jag faktiskt hade en säng men var så trött när jag kom hem varje dag efter jobbet att jag under de tre månader jag bodde där faktiskt somnade fullt påklädd i tevesoffan varenda jävla natt.
Nånstans här blev situationen rätt ohållbar ey...
Så jag flyttade hem till Moder!
Tills nu då...nu bor jag hos Linnsan!
jag har en as-ball soffa som vanligt men en undermålig säng
vad är det med mig och sängar liksom?
will i ever get a decent place to sleep???
DET ÄR SYND OM MIG JAG ÄR SICKO!!!
buhuu, jag vill bara ligga i sängen som inte är en säng men en hångmatta (jag bodde faktiskt fyra månader i en hängmatta en gång) och läsa dåliga böcker och dricka treocomp...
fan hörrni apropå sängar...när ska jag få en ordentlig säng...kommer jag någonsin få sova i en ordentlig säng? vill ni ha en sänghistory ronnieroadkill-list. klart ni vill här är den!
Första året i Köpenhamn bodde och sov jag i:
en gammal syrafabrik på ett loft av träplankor
en träningshall på en klassik äcklig gympahallstjockmatta
en nikotingul lägenhet hos en aidssmittad indian tillsammans med en psykotisk katt som klöste mig i ansiktet på nätterna
en flott lägenhet på Österbro med duschkabin i köket utan handfat och då sov jag på soffan eftersom mitt ex okuperade och knullade hela tiden i sängen (en etta på 30 kvm)
en ännu flottare lägenhet på Österbro och sov på en futonmadrass av betong uppstaplad på trälårar
en garderob på åtta kvadratmeter som jag delade med en tjejpolare och sov skavfötters på en 120 madrass
Sen åkte jag till Ryssland
där sov jag först i en hängmatteliknande tältsängsanordning från 65
sen på en garderobsdörr och lite ihopknölade kläder
sen hittade jag en gammal boxmadrass från 70-talet som var urgröpt och kroppsformad efter en ryss på säkert 150 pannor...man kunde int eligga på mage utan att få nackspärr
Sen åkte jag vidare till Kanada
där sov jag på golvet i ett zigenarliknande piratskepp byggt av saronger och förkläden och fula thailandstyger
sen delade jag en dubbelhängmatta med en Lindansare ett tag
jag tillbringade 4 dygn i bakluckan på en american pickup på transcanadian highway...sa jag att den saknade fönsterrutor och att det regnade hela resan och att jag låg under en pressenning och paniknojjade över att jag skulle trilla ur varje gång vi körde skarpt i en kurva
sen bodde jag i ett klassiskt newfoundlandsiskt hus a tre etager, där hade jag förvisso en säng men jag var så full på GT varje gång jag kom hem så jag aldrig orkade släpa mig de sex trappsektionerna upp till mitt rum så jag sov oftast däckad på hallgolvet eller på soffan framför teven
Sen kom jag hem till Danmark igen
Då bodde jag först i en gammal kyrka på orgelaltanen i en skinnsoffa där det drog in från ikkeexisterande fönster och uteliggarna och knarkarna skrek så jävligt utanför och försökte bryta sig in på nätterna att man inte fick en blund i ögonen av ren skär skräck
Sen flyttade jag in på ett vägledarkontor i en skola och sov i ännu en tältsäng jämte brummande datorer och med utsikt över en busshållplats
Efter det fick jag tag på ett studentrum för en kort period på hela 12 kvadratmeter som jag delade med en polare där vi sov på varsin tältsängsmadrass rakt av på golvet
Sen flyttade vi tillbaka till studievägledarkontoret igen
i december bestämde vi oss för att pröva lyckan och bo i en sommarstuga utan värme vatten och toa och sov på ännu en boxmadrass under fjorton täcken och frös så vi skakade om nätterna medan vi hörde kloakråttorna gnaga sig in i skafferiet och tassa runt på golvet, men värst var väl toaproblemet där man fick kissa i trädgården om natten när det var minusgrader och urinen stänkte upp på smalbenen om det var frost i gräset
Sen flyttade jag in hos min Akrobat-tränare i en tvåvåningsvilla med jacuzzi och levde lyxliv i en aldeles egen säng i en hel månad tills jag ännu en gång hamnade i säng med honom och blev utslängd...tuff shit...
Så jag flyttade in i vardagsrummet i en tvåa som innehades av en 16 åring som vägrade stänga sin egen dörr och tokrunkade hela nätterna
Här hamnade jag nästan på psyket, men rymde varje natt istället för att sova i en sjukhussäng med styva lakan
Final destination var en tvåa på Amager i en källare där jag faktiskt hade en säng men var så trött när jag kom hem varje dag efter jobbet att jag under de tre månader jag bodde där faktiskt somnade fullt påklädd i tevesoffan varenda jävla natt.
Nånstans här blev situationen rätt ohållbar ey...
Så jag flyttade hem till Moder!
Tills nu då...nu bor jag hos Linnsan!
jag har en as-ball soffa som vanligt men en undermålig säng
vad är det med mig och sängar liksom?
will i ever get a decent place to sleep???
JAG VILL!!!!
skriva skriva skriva...jag dör snart om jag inte får skriva
berätta för er att jag har en drös fantastiska vänner som supportar whenever and ever...de fyller upp en hel bardisk på KGB faktiskt...från kant till rand från bott till topp. matade med ryska rågbrödskroutonger med baconsmak och melonmojjitos står de och bara är så där fantastisk söta och fina som bara riktiga vänner kan!
Tog en kort långpromenad hem med Linnsan till mitt snart nya hem och en ganska så lika kort långpromenad nu i morse på väg till jobbet.
Idag ska jag flörta med hela världen. Få de att älska mig, tro på mig, köpa mig! Det går nog lätt. Lätt som en plätt.
Allt går lätt som en plätt när man startar en dag på rätt sätt
DIE
istället för
DIY
eller
DIR
vad tror ni på mest?
gör det enkelt gör det själv eller gör det rätt? eller en combococktail?
för vad vore mynta utan lime och hur gott är det med ett järn som är inte är skakat eller ett järn utan is?
Det är farligt att göra allt rätt för plötsligt blir man farlig. Nu e jag farlig igen. Taggat farligt jävla galen!
Akta er nu kommer roadkill!
Effektivitetsmaskinen...
stressad iller idag!
hinner inte riktigt med att tänka...nog bra...
slängde av misstag telefonen i papperskorgen tidigare...mindre bra...nu luttror jag behöver byta upp mig i styrka på mina ciggaretter...annars trillar jag väl i sjön på väg runt trekanten...
hinner inte riktigt med att tänka...nog bra...
slängde av misstag telefonen i papperskorgen tidigare...mindre bra...nu luttror jag behöver byta upp mig i styrka på mina ciggaretter...annars trillar jag väl i sjön på väg runt trekanten...