Wasabilicious

Minns ni...har ni inte alla nån sån där pryl, tröja, mössa halsduk, transformer whatever som ni glömde en gång för länge sen...men som varje gång ni kommer att tänka på den plågar er så hårt så att ni aldrig kommer kunna glömma. Eller är det bara jag som är oerhört blödig, prylkär och lider av svår seperationsångest från värdsliga ting.

igår var vi ute på stan hela kvällen, natten och morgonen...jag hade massa lösa prytlar med mig as always...jag är ett vandrande lamadjur, en kamel med tre pucklar en dromedar med allt jag äger och håller kärt nerstuvat i fickor, väskor och vrår. jag går sällan hemifrån utan mina tre väskor och ibland en extra kasse för diverse krimskrams jag kan tänkas hitta på vägen jag är omöjlig...men det var inte det jag ville skriva om.

jag tappade iallfall bort min mössa igår...min älsklingsmössa...som jag hittat en gång...det var någon annan som glömt den på cafét där jag jobbar, personen kom aldrig tillbaka och efter ett tag adopterade jag den och älskade den som min egen

igår var vi runt hela stan...vi åkte buss, taxi, kanalbåt, kollade show, attackerade lilla sjöjungfrun, pitstoppade på en Bodega i nyhavn, drack blaskig fatöl på en ruffig innerstadskrog, promenerade genom city och hamnade tillsist på en karaokeegaybar utan karaokee och tog sen taxi hem...

jag minns mössan hela vägen till sista taxituren klockan halv fem på morgonen...under alla andra pitstopp klädombyten och eskapader var alla mina pryttlar med...sista resan är bara svart...fan

och det värsta är att varje gång jag tappar bort nåt så minns jag allt det där andra som jag glömt förut och attjag fortfarande saknar det

lets dig back in the old history ex of ronnie roadkill

MIN TRANSFORMERGUBBE SOM FÖRSVANN I SNÖN PÅ DAGISET UGGLAN I ALBY EN KALL OCH SNÖIG VINTER 87!!! i just cant get over it...jag hade två transfomersgubbar och det här var den finaste en vit mercha...han blev aldrig ersatt och jag sörjer fortfarande

min TIGER (han var en gossedjursleopard iofs men ändå) han försvann i albyskogen mellan dagiset ugglan och kvarnhagsskolan...jag var så förkrossad att mamam beställde en ny från USA där an inhandlats under en resa till disneyworld 93 så jag fick en ny...en vecka senare hittar min frititkompis Ference tiger under en gran i albyskogen (skogen är idag i vuxna ögon sett mer en dunge iofs) och jag får han tillbaka, sliten mager, skitig och jävlig men han KOM HEM...lycka! så då hade jag två tigrar och det gick ju inte så den andra fick faktiskt heta Leo...de bor fortfarande hemma i mitt gamla tonårsrum i bredäng i garderoben

efter den här upplevelsen var jag så traumatiserad att jag höll hårt i mina prylar till jag en dag ska på friluftsdag i Kärrtorp i min nya adidaströja...en svart...med luva...skitsnygg...mycket snyggare än mina champinjontröjor som jag hade tio stycken olika av i alla möjliga gräsliga färger(jag inbillade mig att jag var kicker som fjortonåring det ni,,,)...men den där tröjan, den här var stilren tyckte jag då....men, jag glömde den iallfall...fick en ny...en blå som var inte alls lika fin...jag ville ha en svart men det fanns inte kvar längre...så jag fick nöja mig med en blå...den bytte jag senare mot en skitstor svart Aik tröja... Fredrik Haags  AIK tröja, som Nina hade snott..shit vilken crush jag hade på den killen, han hade page och spelade hockey och bodde på Stora Essingen...vi var tillsammans i två veckor och sen blev jag dumped...det tog säkert två år innan jag kom över honom ordentligt...men jag hade iallfall tröjan, fast i smyg...det var en tröstiallfall...trots än att den var mycket fulare än min adidaströja och aldeles för stor men en förlust av något som ledde till ett  byte iallfall...kalla det old fasion upgrading!

sen kom mina marilyn manson stövlar, jag kallade dem så och de var mina första platåskor. de blev stulna på en fest ute i Täby, helt nya nästan,m från din sko och hade kostat 200 spänn! jag var FÖRKROSSAD! grät i flera dar och tvingade mamma att ränna runt på stan och försöka hitta nya...de fanns ingenstans och hon kom hem med en sämre kopia i sammet som inte alls var lika coola...ännu en gån upplevde jag ett svårt trauma och när jag ser itllbaka på detnu så tror jag nästan att det kanske är just den stölden som gjorde att jag under de följande tio åren gick amok och försökte kompensera mina marilynmansonstövlar genom att uppgradera i höjd på sula i en miljon varianter på buffaloskor... roligt nog fick jag tillbaka dojjorna efter mycket om och men och hot om polisanmälan när en kille som varit på samma fes ett halvår senare råkade försäga sig och avslöja vem som var tjuven...men då var stövlarna passe och ute och jag använde dem aldrig igen...

sist men inte minst ännu en adidaströja (kompensationsteorin straffade sig själv) tröjjan var ett fynd från roskildefestivalen och inhandlad för dryga trehundra danska...jag hade den hela den festivalen jag träffade min dåvarande småländska kärlek Tomas Salonen...tröjan var svart med röda ränder den här gången och i sånt där gansigt material. den försvann när jag sprang efter bussen på väg till jobbet på Café och Bistro Gustavsberg sommaren 2002. storyn får en rolig tvist när jag plågade dåvarande SL´s kvarglömdaeffekter personal med att komma och leta efter min tröja tre veckor i sträck tills jag av en slump hittar en av mina andra huvtröjor där istället och efter det ger upp mitt trogna sökande efter den jag egentligen letade efter....men jag minns den än och det svider när jag tänker på den...

okej en bubblare till då. en dunväst som var skitdyr och skitsnygg som jag fått låna av en polare...den försvann under en spelning med samma smålandsTomas band Jakob and the jackalls på ett hotellrum i Uppsala...jag vågade aldrig berätta att jag glömt västen där för kompisen och hon glömde väl bort det tack och lov så det löste sig även om jag fortfarande är mäktigt bitter över förlusten...

well

nu e det alltså min mössa

fan

var förbi och kollade efter den på Bodegan idag...men Bodegor har inte öppet kl halv tre en torsdageftermiddag...de öppnar efter mörkrets inbrott och stänger inte förren det blir ljust igen

ibland undrar jag om inte alla världens vampyrer jobbar på de danska bodegorna

Note

jag har fortfarande inte kunnat röra lemonaden...its a shame...den var riktigt god...