Wasabilicious

jag kan dö lycklig nu.

jag behöver aldrig mera vakna.

där jag och mitt sinne befann sig mellan klockan halv åtta och halv tio ikväll den 15 mars räcker och blir över för ett halvt jordeliv och lite till.

förresten tror jag att jag är död redan. för man måste andas för att leva och jag har glömt hur man gör. det känns liksom inte viktigt. nu har jag sett allt, gjort allt levt allt. ni vet. livet skulle ju ändå ta slut när man fyllde 20 som man sa när man var åtta bast. man var smart då. förstod vittsen i att sluta när man är på topp.

och jag är på topp.

tack för allt och hej så länge. nu ska jag lägga mig raklång på min handtuftade ps-matta och gråta för att det inte tar slut av sig själv när man ber om det och istället uppleva den smärtsamma separationen av totalitär jävla perfektion låta sippra rinna och smälta som is i sahara rakt ut ur händerna på mig.

where to fucking go from here. jag har liksom inga stjärnor kvar att prickskjuta.