inkastad i nyhetshavet...
nej jag hittar inte på egna liknelser för en gångs skull...
nu råkar det heta så.
man simmar i nyhetshavet när man jobbar med nyheter och jag som hittills plaskar runt i småungarnas ankdam med simfötter och badring fick plötsligt hastigt och lustigt göra en djupdykning bland de stora fiskarna...de som sitter med utsikt mot gärdet och har dubbla skärmar på sina datorer.
tror ni roadkillkatten galopperade som en yr shetlandsponny upp för betongtrapporna...ja det gjorde hon!
så i afton har jag redaktörat som en jävla dåre...om jag säger att tidningsredigering kvällstid går fort och att webbpublicering med veckofeta marginaler går rätt långsamt så går rookie-nyhetsvärdering in åt helvete snabbt som sabletandade tigrar har vassa gaddar.
jag tog ett djupt andetag, insåg att jag inta hade några händer eller fingrar över att hålla för näsan för att slippa få vatten i näsan och sen kastade jag mig rakt ut i stormiga atlanten och trots än att jag glömt både baddräkt, simfötter och inte hade en chans mot valarna så sket jag i det och bestämde mig för att simma ändå.
sju kalsupar senare, iskall och svettig samtidigt och en halv nära döden upplevelse på det så öppnar jag svidande kliande ögon och inser att trots än att jag har mascara som kletar i hela fejjan och att jag förmodligen blivit uppkäkad till hälften av sju hungriga hajar på vägen så fixar jag faktiskt det här.
jag skakar fortfarande i hela kroppen men det gick vägen.
ALLT GÅR BARA MAN GER SIG FAN PÅ DET!
HÖR NI DET ERA JÄVLAR!
INGENTING I HELA VÄRLDEN ÄR OMÖJLIGT
men viktigast av allt...vissa saker behöver man faktiskt inte ens tro på att man ska fixa...man fixar dem ändå. det är fan år 2009 -s största polett att trilla ner. glömmer jag den här vetskapen så skjut mig. jag glömmer den säkert men ändå. påmin mig i så fall snälla.
för kunde ni gå, springa cykla, hålla i en gaffel eller snacka svenska när ni föddes?
näh, eller hur!
och hur bra är ni inte på allt jävla skit ni kan idag?
man är en idiot om man skakar på huvudet och säger sorry jag kan inte det där, ni får fråga någon annan. herregud ta en titt på det här förbannade klottret som rinner som piss ur röven på en med thailandsresemage.
jag trodde inte jag kunde det heller men det kan jag.
för inte alls länge sen skulle jag börjat grina om någon frågade om jag kunde ta ett beslut gällande den där förbaskade vaniljyoghurten på ICA. om jag ville ha den eller om jag ville ha havremjölken.
jag tror min hjärna exploderar snart av att gå på sånt högvarv...den tänker iallafall definitiv inte på youhurt längre...
den lär sig system och struktur...läskigt snabbt.
nu råkar det heta så.
man simmar i nyhetshavet när man jobbar med nyheter och jag som hittills plaskar runt i småungarnas ankdam med simfötter och badring fick plötsligt hastigt och lustigt göra en djupdykning bland de stora fiskarna...de som sitter med utsikt mot gärdet och har dubbla skärmar på sina datorer.
tror ni roadkillkatten galopperade som en yr shetlandsponny upp för betongtrapporna...ja det gjorde hon!
så i afton har jag redaktörat som en jävla dåre...om jag säger att tidningsredigering kvällstid går fort och att webbpublicering med veckofeta marginaler går rätt långsamt så går rookie-nyhetsvärdering in åt helvete snabbt som sabletandade tigrar har vassa gaddar.
jag tog ett djupt andetag, insåg att jag inta hade några händer eller fingrar över att hålla för näsan för att slippa få vatten i näsan och sen kastade jag mig rakt ut i stormiga atlanten och trots än att jag glömt både baddräkt, simfötter och inte hade en chans mot valarna så sket jag i det och bestämde mig för att simma ändå.
sju kalsupar senare, iskall och svettig samtidigt och en halv nära döden upplevelse på det så öppnar jag svidande kliande ögon och inser att trots än att jag har mascara som kletar i hela fejjan och att jag förmodligen blivit uppkäkad till hälften av sju hungriga hajar på vägen så fixar jag faktiskt det här.
jag skakar fortfarande i hela kroppen men det gick vägen.
ALLT GÅR BARA MAN GER SIG FAN PÅ DET!
HÖR NI DET ERA JÄVLAR!
INGENTING I HELA VÄRLDEN ÄR OMÖJLIGT
men viktigast av allt...vissa saker behöver man faktiskt inte ens tro på att man ska fixa...man fixar dem ändå. det är fan år 2009 -s största polett att trilla ner. glömmer jag den här vetskapen så skjut mig. jag glömmer den säkert men ändå. påmin mig i så fall snälla.
för kunde ni gå, springa cykla, hålla i en gaffel eller snacka svenska när ni föddes?
näh, eller hur!
och hur bra är ni inte på allt jävla skit ni kan idag?
man är en idiot om man skakar på huvudet och säger sorry jag kan inte det där, ni får fråga någon annan. herregud ta en titt på det här förbannade klottret som rinner som piss ur röven på en med thailandsresemage.
jag trodde inte jag kunde det heller men det kan jag.
för inte alls länge sen skulle jag börjat grina om någon frågade om jag kunde ta ett beslut gällande den där förbaskade vaniljyoghurten på ICA. om jag ville ha den eller om jag ville ha havremjölken.
jag tror min hjärna exploderar snart av att gå på sånt högvarv...den tänker iallafall definitiv inte på youhurt längre...
den lär sig system och struktur...läskigt snabbt.
Kommentarer
Trackback