Wasabilicious

jag har bara blivit mer verbal.

när jag pratar mycket så skriver jag mindre så det får man väl se som ett gott tecken.

men idag har varit en kaosdag. jag är paralyserad och kan inte röra mig. som att hela jag är på paus. 24 timmars stopp, tagen ur drift och helt apatisk. skitläskigt. hade tusen planer för både dagen och kvällen men klarade inte en enda mer än att ligga i sängen och försöka andas.

det värsta är att jag är fullt medveten om varför och vad som händer med mig hela tiden och det gör det extra jobbigt. jag har kört slut på mig och då säger kroppen nej och vägrar röra sig en milimeter tills den fått tanka bränsle vila och sömn tillräckligt igen för att vilja köra vidare.

så var det inte förr. då rejsade jag bara på. men som en av många andra sviter är detta en av dem. sköter jag mig inte så får jag tillbringa kvällen på toalettgolvet i ofrivilliga våldskräkningar, eller paralyserad i sängen tills jag tar mig i kragen igen.

så imorgon är det slut på paus och 10.15 ligger jag på yogamattan igen och klättrar tillbaka.¨¨

idag finns inte, igår var bara på låtsas och imorgon är tåget på rätt spår och bana igen!