VÄX UPPSKITUNGE!
vill inte vill inte
vill
vill ha
BLÄH!
är tolv år gammal idag!
försökte springa bort mig själv på en maskin i faboulös miljö...efter en mil gav jag upp. något ettrigt satt kvar på axeln lika stadigt som john whitaker på sin miltonhäst över 1.80 hindret.
försökte slå skiten ur onda hjärnspöken med två spillrans glänsande boxinghandskar, men de kröp in och satte sig under huden istället..
försökte bryta mig själv och rösterna i huvudet i två delar på core-passet men då hakade de fast sig i små krokar under fötterna.
försökte elda upp och gasa ihjäl demonhelvetena i bastun, men det gick inte heller, de fick fri lejd av brandlarmet.
försökte sälja demonerna och byta bort dem mot surt fördärvade pengar men de var listiga och hoppade med ner i stora papperspåsen när jag vände ryggen till för att rota i väskan efter visakortet.
sen försökte jag städa bort dem, koka soppa dem, rosta dem i ugnen, göra julskinka av dem, men NEJ! illvilligt och girigt sitter de kvar och tro fan att de lyckats yngla av sig under dagen och baka bäbisar också.
jag är en smitthärd full med demonbarn hela jag. de kryllar av dem som av nykläckta råttbäbisar tillochmed i håret har de slagit rot. jag sitter md benen högt uppdragna under hakan uppflugen på en pinnstol men de är utrustade med klätterutstyr och i detta nu vevar de livlinor och är på god väg att ta sig upp till mins sitsta skyddade platå.
jag skyr inga medel, men inget funkar.
what to do?
starkt rengöringsmedel, skrubba med t-röd eller plocka fram vassa verktyg?
förstår ni nu varför folk flippar?
det handlar om kapitulation. inte fan kör man igång det tunga artilleriet innan man testat alla huskurer så ge fan i att racka ner på folk med old school klischéartad ångesthantering.
sista åtgärd var iskall promenad i betongen men som sagt NEJ! idag vill de inte ge med sig.
så jag ger upp nu.
jag ger upp och dunkar huvudet i väggen, drar täcket långt långt upp över huvudet och hoppas att de är borbjudna på demonikst tomtekalas imorgon så att de kan lämna mig ifred en stund. för jag orkar orkar orkar verkligen inte med det här surret imorgon.
snälla snälla snälla försvinn, lämna mig ifred det är jul nu för fan!
vill
vill ha
BLÄH!
är tolv år gammal idag!
försökte springa bort mig själv på en maskin i faboulös miljö...efter en mil gav jag upp. något ettrigt satt kvar på axeln lika stadigt som john whitaker på sin miltonhäst över 1.80 hindret.
försökte slå skiten ur onda hjärnspöken med två spillrans glänsande boxinghandskar, men de kröp in och satte sig under huden istället..
försökte bryta mig själv och rösterna i huvudet i två delar på core-passet men då hakade de fast sig i små krokar under fötterna.
försökte elda upp och gasa ihjäl demonhelvetena i bastun, men det gick inte heller, de fick fri lejd av brandlarmet.
försökte sälja demonerna och byta bort dem mot surt fördärvade pengar men de var listiga och hoppade med ner i stora papperspåsen när jag vände ryggen till för att rota i väskan efter visakortet.
sen försökte jag städa bort dem, koka soppa dem, rosta dem i ugnen, göra julskinka av dem, men NEJ! illvilligt och girigt sitter de kvar och tro fan att de lyckats yngla av sig under dagen och baka bäbisar också.
jag är en smitthärd full med demonbarn hela jag. de kryllar av dem som av nykläckta råttbäbisar tillochmed i håret har de slagit rot. jag sitter md benen högt uppdragna under hakan uppflugen på en pinnstol men de är utrustade med klätterutstyr och i detta nu vevar de livlinor och är på god väg att ta sig upp till mins sitsta skyddade platå.
jag skyr inga medel, men inget funkar.
what to do?
starkt rengöringsmedel, skrubba med t-röd eller plocka fram vassa verktyg?
förstår ni nu varför folk flippar?
det handlar om kapitulation. inte fan kör man igång det tunga artilleriet innan man testat alla huskurer så ge fan i att racka ner på folk med old school klischéartad ångesthantering.
sista åtgärd var iskall promenad i betongen men som sagt NEJ! idag vill de inte ge med sig.
så jag ger upp nu.
jag ger upp och dunkar huvudet i väggen, drar täcket långt långt upp över huvudet och hoppas att de är borbjudna på demonikst tomtekalas imorgon så att de kan lämna mig ifred en stund. för jag orkar orkar orkar verkligen inte med det här surret imorgon.
snälla snälla snälla försvinn, lämna mig ifred det är jul nu för fan!
Kommentarer
Postat av: gustav
jag hoppas ändå att du får den goda och dödsmysiga jul du är värd galaxens tveklöst finaste tjej!
samt att du får mycket lego i paketen
Postat av: ronnie
här slet man upp alla paket med iver buller och bång men inte fasen låg du ihoprullad i ett endaste ett av dem =(
buhuuuuu landssorg på självaste julafton!
men tack du finaste för typ julaftons bästa kommentar och detsamma till dig! hoppas du fick fina paket, mycket glögg och bra umgänge!
Trackback