do the hamsterdance...
jag blir provocerad av folk som dövar sina kroppsliga behov med preparat i koncentrerad och komprimerad pulverform utformad till lättsvalda substanser.
vem har inte kännt sig som Elin i Fucking Åmål och impulsivt velat trycka en karta alvedon för att det ligger något tillfresdställande och skönt självdestruktivt fjortisballt i att svälja piller när man e stressad trött arg eller ledsen.
nu är jag dessvärre ganska vuxen så jag vet att det inte är särskilt lönt...man får bara ont i magen och blir lite illamående, kanske snurrig och måste ligga ner en stund, men det där ruset som man sett på teve infinner sig liksom inte...
jag var wannabee pillerthriller när jag var fjortis. hamstrade alla möjliga grejer i handväskan, sminkväskan, necessären, innerfickan, jeansjackan you name it. jag var ett levande apotek. det var min grej, alltid ett piller i bakfickan liksom...fast jag käkade de aldrig.
jag ville bara ha dem, samla på dem, vårda dem ömt och äga dem, som en statusgrej, personlighetssymbol vad vet jag.
tills jag åkte till Kanada för ett par år sen. då hade jag byggt upp ett förråd av ganska heavy och spännande preparat som jag gömt och stoppat undan som en hund som gräver ner ben och sen glömmer bort vart.
och iklädd 18 cm höga platåpjuck, randigt hår och hysteriska ögonbryn, tanig som en hyena så visst fan åker jag dit i tullen.
visste inte om jag skulle svimma, spy eller kräkas när jag under hundradelen av en sekund inser konskekvensen av att försöka smuggla in ett tio år väletablerat hobbyknarkotek i ett främmande land.
tur att man är clown på riktigt och inte bara på låtsas.
jag vet inte hur jag gjorde det, men på något vis så fick jag den där stackars tullkillen så frövirrad att han skinnar mig, min packning och allt jag ägde och hade utom just sminknecessären, handväskan, innerfickan på jeansjackan och resten av de där you name it ställena. istället fick jag honom att vända ut och in på smutstvätt, leta hemliga fack i resväskan och röntenkolla platåskorna tre gånger.
sen var jag IN
sen bodde jag i Kanada som vilken randome europé som helst. jag och mitt hobbyknarkotek.
jag tror det är nån konstig grej jag anammat någonstans ifrån. att samla på saker jag inte vill ha själv, eller bruka, men jag vill gärna äga dem ändå.
jävla hamster. går runt med ett bohag i kinderna men sväljer aldrig skiten själv. sån e jag.
och för er som inte hängt med så länge så vill jag ännu en gång bara understryka att jag hatar knark. jag har bott på kontinenten allt för många år för att ens ha en avslappnad syn på vad det gör med folk. jag håller mig till tobak alkohol och socker det är tillräckligt vidrigt och destruktivt för mig...
jaja, en liten anekdoti bara och en liten hemläxa. samla inte på sånt ni inte behöver ehhh, det är inte lönt.
smart va!? jag skulle kunna säga det högt för mig själv tio gånger om dagen utan att kunna ändra på mitt beteende...
en gång hamster, alltid hamster...kleptomanhamster...
kill the hamster, do the hamsterdance
vem har inte kännt sig som Elin i Fucking Åmål och impulsivt velat trycka en karta alvedon för att det ligger något tillfresdställande och skönt självdestruktivt fjortisballt i att svälja piller när man e stressad trött arg eller ledsen.
nu är jag dessvärre ganska vuxen så jag vet att det inte är särskilt lönt...man får bara ont i magen och blir lite illamående, kanske snurrig och måste ligga ner en stund, men det där ruset som man sett på teve infinner sig liksom inte...
jag var wannabee pillerthriller när jag var fjortis. hamstrade alla möjliga grejer i handväskan, sminkväskan, necessären, innerfickan, jeansjackan you name it. jag var ett levande apotek. det var min grej, alltid ett piller i bakfickan liksom...fast jag käkade de aldrig.
jag ville bara ha dem, samla på dem, vårda dem ömt och äga dem, som en statusgrej, personlighetssymbol vad vet jag.
tills jag åkte till Kanada för ett par år sen. då hade jag byggt upp ett förråd av ganska heavy och spännande preparat som jag gömt och stoppat undan som en hund som gräver ner ben och sen glömmer bort vart.
och iklädd 18 cm höga platåpjuck, randigt hår och hysteriska ögonbryn, tanig som en hyena så visst fan åker jag dit i tullen.
visste inte om jag skulle svimma, spy eller kräkas när jag under hundradelen av en sekund inser konskekvensen av att försöka smuggla in ett tio år väletablerat hobbyknarkotek i ett främmande land.
tur att man är clown på riktigt och inte bara på låtsas.
jag vet inte hur jag gjorde det, men på något vis så fick jag den där stackars tullkillen så frövirrad att han skinnar mig, min packning och allt jag ägde och hade utom just sminknecessären, handväskan, innerfickan på jeansjackan och resten av de där you name it ställena. istället fick jag honom att vända ut och in på smutstvätt, leta hemliga fack i resväskan och röntenkolla platåskorna tre gånger.
sen var jag IN
sen bodde jag i Kanada som vilken randome europé som helst. jag och mitt hobbyknarkotek.
jag tror det är nån konstig grej jag anammat någonstans ifrån. att samla på saker jag inte vill ha själv, eller bruka, men jag vill gärna äga dem ändå.
jävla hamster. går runt med ett bohag i kinderna men sväljer aldrig skiten själv. sån e jag.
och för er som inte hängt med så länge så vill jag ännu en gång bara understryka att jag hatar knark. jag har bott på kontinenten allt för många år för att ens ha en avslappnad syn på vad det gör med folk. jag håller mig till tobak alkohol och socker det är tillräckligt vidrigt och destruktivt för mig...
jaja, en liten anekdoti bara och en liten hemläxa. samla inte på sånt ni inte behöver ehhh, det är inte lönt.
smart va!? jag skulle kunna säga det högt för mig själv tio gånger om dagen utan att kunna ändra på mitt beteende...
en gång hamster, alltid hamster...kleptomanhamster...
kill the hamster, do the hamsterdance
Kommentarer
Trackback