Wasabilicious

jag och mina stadsvandringar...

Brorsan visade mig stockholms smalaste gränd igår. att jag aldrig varit där. trodde jag kunde min stad. sov inte särskilt mycket inatt heller. finner ingen ro. känns onödigt att sova. trist att gå och lägga sig. sova är inte min grej helt enkelt. alla frågar alltid jämt och ständigt om jag inte är trött. trött på vadå? på att vara vaken? nej inte ett dugg faktiskt. jag trivs med att vara just vaken. har mycket att ta igen.

så jag traskade hem idag igen. för den goda sinnesfridens skull säkert mestadels men också för att det är så sablans vackert överrallt. förutom snuskstråket i slussenkarusellen. jag blir arg och vill väsa och morra åt nån vem som elst när jag passerar de där jävla blå och gula gångarna. vilket helgerån på en så vacker stad att låta skiten existera.

gick och gick och gick och fick liksom aldrig nog...som vanligt alltså.

t-centralen blev gamla stan som blev slussen som blev medis och skanstull och gullmars och när jag som mest trodde att jag ville hoppa på bussen ändå så förvirrade jag mig i årstaviken som vanligt och sen var det liksom inte lönt. vem fan går hem när man är närmare än tre stopp med bussen.

 " mirr kort går ut imorgon sa jag till brorsan, mitt sl-kort går ut och jag är för snål för att köpa nytt, så jag måste passa på att gå i friheten", sa jag

friheten i att gå utan tvång.

att kunna hoppa på bussen när man vill, känslan av att man kan fast man gör det inte. som att stå i en godisbutik och sälja godis och vet att man kan äta upp varenda lakritsrem men man behöver inte just för att man får...

lite som jag med mitt barskåp...det är till bredden fullt men jag rör det inte...

emma dilemma

man vill ändå bara ha allt det där som man inte kan få...eller rättelse. JAG vill alltid ha allt det där som jag inte kan få. alla andra verkar hemskt mycket nöjda hela tiden. kanske för att de kan göra val och ta beslut. jag e sämre på det.

not till mig själv.

måste öva mer på det. välja rätt från början inte fuska mixa trixa och byta ut...det blir ändå bara fel i slutet då.

gonatt kära skatter...nu harjag tröttat ut mig tillräckligt för att kanske lyckas locka till mig en pimpad version av john blund.