succé och kräk...
min mage är helt pajj, min kropp är död jag lägger in mig på avgiftning efter den här resan...det är nåt allvarligt fel på maten här uppe jag är helt sockerförgiftad.
salladen smakar socker, soppan smakar socker...brödet...maten osten köttet allt smakar socker och jag kan inte hantera det. jag flippar. mitt blodsocker håller på att döda mig och min mage krampmördar mig. kaos och kräks.
men bortsett från mina fysiska krämpor så har det blivit succé. hela sveriges massmedia har varit här och jag har haft fullt upp med pressen från tidig morgon till sen kväll. vi har täckt allt och jag har fått grymm feedback. jaja skitsamma.
tog en sen kvällspromenad igår iallfall och gick en bit ut på Storsjön mot Frösön...blev lite skraj faktiskt och kände att min libido kanske inte var så där monsterstark ändå för halvvägs ut på sjön så vände jag...kändes rätt obehagligt att råka trampa genom isen och dö drunkningsdöden halv två på natten och göra sällskap med storsjöodjuret...
sen slog det mig igen.
det här med småstäder (typ alla sveriges städer förutom sthlm malmö götet)
förutom att stadskärnan består av en huvudgata, ett torg och ett stadshotell så finns det alltid en Restaurang eller Pizzeria Victoria, ett Hotel med två LL och en rockklubb som heter The Rock.
jag vet inte om det är den blottade känslan av småstad som stressar mig nåt så otroligt eller tvärt om, att jag drabbats av akut torgskräck av all uppståndelse allt mingel och alla hundratals människor som jag sammanlänkar, koordinerar och flyttar runt likt felprickade dominobrickor.
jag vet bara att sockret, stressen och den rubbade balansen inte får mig att må så djävla bra personligen men att jag gör ett grymt jävla jobb...tyvärr har jag inte hunnit njuta av all cred, ta till mig all feedback eller ens läsa det som skrivits eller delta i det allt skrivits om...sjukt. om det är så spindlar känner sig i sina spindelliv vill jag aldrig bli en spindel...
borta bra men hemma bäst och hemma är där man får spegla sig i de människor som betyder mest för en...här är jag vampyr, jag har ingen spegelbild så jag går sönder och kräks hela tiden istället.
salladen smakar socker, soppan smakar socker...brödet...maten osten köttet allt smakar socker och jag kan inte hantera det. jag flippar. mitt blodsocker håller på att döda mig och min mage krampmördar mig. kaos och kräks.
men bortsett från mina fysiska krämpor så har det blivit succé. hela sveriges massmedia har varit här och jag har haft fullt upp med pressen från tidig morgon till sen kväll. vi har täckt allt och jag har fått grymm feedback. jaja skitsamma.
tog en sen kvällspromenad igår iallfall och gick en bit ut på Storsjön mot Frösön...blev lite skraj faktiskt och kände att min libido kanske inte var så där monsterstark ändå för halvvägs ut på sjön så vände jag...kändes rätt obehagligt att råka trampa genom isen och dö drunkningsdöden halv två på natten och göra sällskap med storsjöodjuret...
sen slog det mig igen.
det här med småstäder (typ alla sveriges städer förutom sthlm malmö götet)
förutom att stadskärnan består av en huvudgata, ett torg och ett stadshotell så finns det alltid en Restaurang eller Pizzeria Victoria, ett Hotel med två LL och en rockklubb som heter The Rock.
jag vet inte om det är den blottade känslan av småstad som stressar mig nåt så otroligt eller tvärt om, att jag drabbats av akut torgskräck av all uppståndelse allt mingel och alla hundratals människor som jag sammanlänkar, koordinerar och flyttar runt likt felprickade dominobrickor.
jag vet bara att sockret, stressen och den rubbade balansen inte får mig att må så djävla bra personligen men att jag gör ett grymt jävla jobb...tyvärr har jag inte hunnit njuta av all cred, ta till mig all feedback eller ens läsa det som skrivits eller delta i det allt skrivits om...sjukt. om det är så spindlar känner sig i sina spindelliv vill jag aldrig bli en spindel...
borta bra men hemma bäst och hemma är där man får spegla sig i de människor som betyder mest för en...här är jag vampyr, jag har ingen spegelbild så jag går sönder och kräks hela tiden istället.
Kommentarer
Trackback