en snabbresumé av mitt liv...
"hørru nickan, hur mår du , blir så ledsen nær jag læser din blogg, vad har du gjort de senaste åren egentligen?"
ja vad fan svarar man på det
hær ær en snabbresumé av mitt liv liksom
åh gumman var inte ledsen i am doing better than it looks like..
jag gick ju sødra latin efter eg, fick toppbetyg men var skoltrøtt efter studenten, jobbade på en ransch på barnens ø en sommar, kom tillbaka till sthlm, dubbeljobbade på två cafér och resturanger samtidigt, sov ingenting på ett år, blev skolsugen igen, gick jmm på sødertørn, jobbade som journalist før campus teknik och campus ekonomi samt chili i två år paralellt med studierna, trænade akrobatik och var lite plastmamma åt två hæstar samtidigt som jag pendlade till min pojkvæn i småland. sen tog det slut jag trøttnade på sthlm och flyttade jag till danmark gick på cirkusskola hær i ett och ett halvt år, bodde på en syrafabrik i industrihamnen, den brann ner, kom in på en cirkusskola i ryssland, åkte till moskva blev torterad av ryska cirkuslærare men ælskade det, var hemma en snabbis i kbh, fick ett cirkusjobb i canada, åkte till montreal, blev blåst på massa cash, åkte vidare till st jones i new foundland, jobbade før en fantastisk familjecirkus en sommar, åkte vidare till danmark igen, skulle egentligen åkt till kiev och trænat på en cirkusskola i ukraina i våras men var før sjuk i anorexia, fick træningsførbud, blev inlagd på en anorexiklinik, rymde, dog næstan, vægde som minst 37 tøntiga kilo
det var vændpunkten
bestæmde mig før att førsøka leva normalt istællet, tog ett sunkigt caféjobb i køpenhamn, blev rastløs, åkte till ungern och hælsade på min far som jag inte sett på fem år, kom tillbaka till kbh, jobbade lite till sen hookade jag med en svensk cirkusgrupp som heter burnt out punks, åkte med dem på turné i norge och norrland nu i somras, kom tillbaka till køpenhamn...nu e jag hær men rastløs igen...
fått ett oemotståndligt erbjudande om att komma och jobba och bo i barcelona, har en tjej som sliter i mig och vill att jag ska komma till trondheim, en annan polare som ropar i berlin och en tredje i paris...
jag ær mycketr mycket splittrad
har bott i en ryggsæck de senaste tre åren och nu nærjag æntligen har en skitfin lægenhet i kbh så vill jag liksom bara ut och leva igen,
kænner du kænslan...
shit ser man på det hårddraget så ær det væl inte så kontisgt att man ær lite trøtt nu...
och då ær ju alla juicy detaljer helt utelæmnade
allt det dær som gjort mig trasig på riktigt
att jag var hemligt førælskad i min cirkustrænare hela tiden, min cirkustrænare som tyckte det var skitkul att klæmma på mitt gæddhæng och sæga att jag hade mormorsarmar, min cirkustrænare som nøp mig i rumpan och tyckte att jag borde loosa de dær extra kilona på rumpan, min cirkustrænare som fick bli ett substitut før min førrymda fader, min cirkustrænare som jag i førvirrad desperation hoppade i sæng med med jæmna mellanrum...
att jag bott på læktaren i en gammal kyrka och vaknat av skrikande gormande knarkare varje natt som skjutit heroin i trappen två meter från skinnsoffan dær jag sov om nætterna som luktade kattkiss
att jag øvervintrat i en kolonistuga utan værme vatten och toa dær råttorna åt på maten i skafferiet, maten som kom från de lokala supermarknadernas containers dær vi grævde runt efter stængning eftersom vi inte hade några pengar
bla bla jag ortkar inte ens gnælla øver all jævla missær før det blir så långt
jag lovar att skriva den vita versionen en annan dag nær jag ær piggare
just nu kan jag baraa komma på størda historier
om trædgårsnissen rasmus som vi hittade i superbrugsens container och som bodde med mig och stella på nio kvadratmeter, i en garderob som vi betalde 3300 kronor i månaden før
om futonsængen vi køpt av nån kille i christiania som vægde ett halvt ton och som vi slæpade med bara hænder en halvmil genom stan før att sen nær vi skulle packa upp skiten upptæckte att den var prickig av svamp som en grønmøgelost
om studentrummet vi dleade i smyg dær de andra studenterna i samma korridor troddw att jag och stella var fyra olika tjejer eftersom vi bytte frisyr klæder och skor så ofta
om vægledarkontoret på skolan som var vårt hem under en høst dær vi klappde upp tæltsængar och satte lakan før fønstrena om natten och dær kuratorn hade vægledarsamtal om dagarna
ok nu oooorkarr jag inteeee mererrerrer
dsfsfejfjksdfnhsdjkfnsdjkfn
trøtt
borde stænga kaffe kaffe kafeeeeet
hej då
Facebook är på både gott och ont. Har märkt att man träffar på människor man egentligen inte vill dela med sig av sitt liv till. Människor som nu blir kastade på en, utan att man kan välja.
Nu har jag varit ganska försiktig på Facebook och inte ropat ut min nuna till hela världen. Jag VILL verkligen inte att alla ska hitta mig, än.
Du har en fascinernade historia, inte bara bakom dig utan säkerligen även flera år framåt. Du har gjort en lång resa och jag tycker du gör helt rätt som planerar att förlänga den. Vem vill dö nyfiken, lixom..
Se till att bli frisk först bara, innan du ger dig ut på vägarna igen. Ha det som ett litet mål i sig:
1. Bli frisk.
2. Upptäck världen.
3. Upplev livet.
Kramsomfan
snubben!
tack som fan! men jag ær en flykting, en værldsflykting jag tror jag blir frisk genom att upptæcka værlden så jag komer gøra fel..i fel ordning iallfall...thats my problem
Förlåt min något bagatellartade jämförelse, men jag kunde inte låta bli:
Om man bryter benet så är det inte särskilt smart att gå på det, innan benet har läkt ihop så pass mycket att det faktiskt orkar bära upp kroppen.
Är som sagt inget proffs, men min magkänsla säger mig att: för att komma tillrätta med det problem man har (ätstörningar, anorexi eller narkotikamissbruk) behöver man ha en ganska strikt handlingsplan som man följer, och inte fammlar omkring i blindo.
Det måste vara ganska hopplöst att komma tillrätta med problemet annars.
Anorexi sitter väl mest i huvudet, vad jag förstått - då är väl en handlingsplan A och O för att överhuvudtaget kunna komma på rätt köl igen? Det handlar ju om att försöka bryta ett beteende, inte ett missbruk.
Att börja göra saker på exakt samma tidpunkter varje dag, såsom att vakna och stiga upp, duscha, inta sina måltider o.s.v. Skapa sig rutiner - hur tråkigt det än må låta.
En bra grej vore ju att byta ut alkoholen mot nyttiga proteindrinkar istället, t.e.x.
Protein blir du ju inte fet av, menar jag, det bygger bara upp- och underhåller muskelmassan.
I min värld så är ju allting både självklart och skitenkelt - jag vet. Jag kanske inte ens är på rätt spår. Men något av det kanske går att applicera på din vardag?
jag vet ju allt det där och rent logiskt så förstår jag vad du menar med den del av min hjärna som är frisk...men anorexi är ju ingen logisk sjukdom..den luras och morfar hela tiden...
det är en bra liknelse och jag har fått den dragen förut... min cirkustränare sa samma sak när jag vägrade lägga in mig vid en vikt av 37 kilo. jag fattade inte att jag var sjuk, vadå sjik, jag måste jobba sa jag, medan han desperat försökte förklara att jag var lika sjk som om jag brutit benet och måste läggas in...
Som jag skrev: det handlar ju om att försöka bryta ett beteende, inte ett missbruk.
Bra, då var jag inte helt ute och cyklade då. Nu förstår jag dig mycket bättre.