Wasabilicious

igår fick jag mig en tankeställare

jag satt på msn och hjälpte mitt ex att komponera ihop ett av de där svåra breven som man måste skriva ibland, ni vet de där som innefattar svåra beslut, svåra hårda atombomber till beslut. de där som oftast innebär att man mår mycket bättre efteråt när man genomfört dem och fått sagt det där som man gått och grunnat på så länge...

oftast så innebär de där svåra grejerna man måste göra att man mår massor med mycket bättre. att man vågar stå upp för sin egen rätt att säga nej. NEJ FÖR HELVETE JAG ÄR INGEN MASKINVARA SOM NI KAN TRAMAPA PÅ UTNYTTJA OCH GÖRA VAD NI VILL MED.

så känner jag just nu

jag är en kugge i ett gammalt fuskbygge, en överkvalificerad kugge i ett svart jävla fuskbygge... jag ska inte vara här. att vara här innebär att jag gång på gång säger nej till allt det där jag egentligen brinner för och vill göra. och med här menar jag inte bara i sjukdomen men också på cafét...

jag borde säga upp mig och njuta av sommaren...någonannanstans än i ruttna köpenhamn

jagg borde säga upp och flytta hem till mamma med svansen mellan benen njuta av ledigheten, bli frisk på riktigt och skita i allt vad bygga upp en egen trygg liten fejkad låtsasvärld heter...mankan inte bygga bra hus med ruttet virke och just nu bygger jag med ruttet virke. helt ensam är jag dessutom inte en futtig ensam liten pollack har jag till hjälp ens...

så där satt jag igår och peppade mitt ex att göra det enda rätta. stå på sig och krävalite mer livskvalitet och säga nej till alla som krävade och kvävde och DET GJORDE HAN!!!!!

han skrev det jobbiga mejlet och tryckte på sendknappen. fan va duktig han e

men ...

om han kan....

betyder inte det....

att jag också borde kunna!!!!!!

jag undrar vem det var jag egentligen satt och peppade där igår...

mig själv eller honom...

jag bara undrar...