Wasabilicious

igår var kulmen av ångest och missär...tack gode för att julen e över

nu gömmer jag mig i min bubbla ett tag

orkar inte mer orkar inte mer social

gårdagens promenad runt vinterviken hjälpte nada, inte midnattspromenaden heller, inte ångestpilates mitt i natten ingenting hjälper...tillsist kräktes jag av utmattning i min papperskorg...så nu orkar jag inte mer...

rohypnol? nej jag hatar piller. hatar hatar hatar!

jag måste sysselsättas snart annars blir jag tokig! jag behöver en vaktpost, ett uppdrag, jag måste få slita jobba knega dra mitt strå till stacken! ahhhh!!!

jag går under jord nu...var en snabb sväng innen i stan och kollade på nån operett med mamma och ulf. givk efter första akten...jag gillar inte sonetter arior och duos, jag vill se folk röra på sig dansa, impress me! show me something i have never seen before! men ikke...alla var fula feta gamla och hur jag än försökte så utstråalde hela världen bara missär missär missär...så jag avvek...rymmde, lämnade de gamla operasångesrskorna och deras patetiska försök till att skapa en trevlig eftermiddagsoperett åt sitt öde och promenerade en sväng längs med nybrokajen och tittade på konst. istället...då blev jag en smula lugn, en smula mer mig själv

jag saknar mig själv. därför måste jag in i bubblan för jag rymmer för mycket nu, rymmer och priset för det är högt och idag är första gången på över en vecka som de är tysta demonjävlrna uppe i skallen. och hemma är det tyst och hemma är det tomt...

gud vad jag har saknat tystnaden, jag har letat överallt

hur mår ni? överlever ni? älskar eller hatar ni det här? kommer ni inte också till en gräns där glöggen klistrar sig i halsen, rödvinet smakar surt och skinkan plötsligt får liv och skrattar er rakt upp i ansiktet?

jag blir så ledsen...

usch jag e bara allmänt ledsen idag!

Men size zero-idealet är verkligen verklighet sanning tro och Betlehem!

Jul jul strålande jul och lussebullar i min svettiga rumpa...jag vill begrava mig nu på sturt, kasta in handduken, ge upp och lägga mig ner och blunda. gynning och Begh ni är verkligen fantastiska förebilder....tack för det...

mina värsta farhågor besannades...

Mintuu fanns i taxfreen men VAR FAN VAR JACK???? ingen riktig fest utan jack liksom =( så jag groggade på enbart mintuu...smart!

vilket resulterade i att mina killerboots numera är döda...sulan lossnade när jag trampade snett på väg ut ur den mikroskopiska hytt-toan

JAG ÄR alltså DVÄRG IGEN!

men innan dess hann jag jaga en idiot som helt oprovocerat tog mig på rumpan. sprang efter honom och skreka att han var en idiot och att han skulle ge fan i att ta sig friheten att klämma på brudar med sexigt ass och att han skulle hålla sin äckliga fingrar för sig själv. då drog han som en jävla råtta, paniksprang rädd som ett kloakdjur och försvann ner för trapperna

jag blev på dåligt humör och var nog rätt dryg i allmänhet. skällde på folk som kastade dumma kommentarer i huvet på mig och istället för att bara gå vidare och bli ledsen så vände jag på klacken gick tillbaka och skällde ut de. det är svårt att läxa upp fulla puckon tyvärr...

sen fick jag nojja mitt i natten och trodde att kranvattnet var samma som i finska Nokia och utblandat med kolibakterier och avföring. BAJS alltså. jag fick nojja och trodde att jag druckit bajsvatten. så jag kräktes...

dagen idag var blurrig, fick en matbiljett till ett värde av 179 kronor av nån sångare i nåt band när jag stod och grävde i soporna efter nån gammal macka-kant att tugga på...(pengarna tog slut i taxfreen)

så jag åt stekt smörfisk med kantarellstuvning istället för sopor till lunch idag. det var trevligt

myglade till mig en bandtröja som är rätt snygg men jag anar inte vilka bandet är som jag fick den av...

sen tog jag slut, orkade inte supa mer...så jag  dansade bort lite bearnaissås till DIA PSALMA när de andra höll låda nere i hytten.

stod bland svettiga ölmagar och glansiga skallar och skinvästar och grät hysteriskt till låten "slå dig fri emelie"...orden "slå dig fri lev ditt liv innan allt är förb" fick plötsligt en helt ny innerbörd.

fick en uppmuntrande dunk på axeln av nån fullirullglad liten knutte, det gjorde det hela ännuvärre jag grät som ett barn, lyssnade ännu mer på Dia Psalmas fantastiska men ack så svarta låttexter, grät, kände den gamla tonårsångesten igen, grät men var lycklig. lyckligt olycklig...önskade mig bort från min sjukdom, önskade mig tillbaka till en kropp som fungerade mer normalt.

för jag blir så ledsen

säkert tjugo gånger fick jag höra att jag var en partypooper för att jag inte "söp" ordentligt
flera gånger skrek folk efter mig att jag skulle äta nåt för at jag såg äcklig ut
och när jag sen åt min lunch så fick jag frågan hur någon som var så tanig som jag kunde sitta och vräka i mig pommes med bearnaisesås...

jag är så trött på det här...

ser ni inte fettet????
ser ni inte hur vidrigt äckligt stor jag är?
ser ni inte hur jävla svårt det är för mig att ens hålla mig vaken, stående festande lika länge som ni?
ser ni inte hur jag förvandlas till mekaniskt matäkande monster när batterierna tar slut?
ser ni inte hur jävla ledsen jag blir när jag inte kan leva upp till kraven på att vara en skitglad festande lycklig full kompis?
ser ni inte hur ont det gör på mig när ni kallar mig partypooper och klagar på att jag inte super ordentligt?

det var med andra ord en rätt hård resa.... jag visste att det skulle bli hårt men jag vill ändå försöka...

nej nästa gång blir det södern, drinkar på beachen eller storstadscruising... jag tycker inte det är kul att supa skallen i bitar till dålig musik, dricka fisljummen öl och lukta askkopp i håret.

nu dricker jag detox the till middag...kollar på idol...

imorgon jobbar jag på KGB

kom dit!

hela Das Boots bubblare var übergulliga lilla söta Mad´s som lovebombade mig i trappan, du kom på precis rätt tidspunkt, tack gumman hoppas du hade mer skoj än jag ;)

men jag ska inte klaga mer

trots allt så var sällskapet gott, minttun var sjukt god, och dia psalma har mitt hjärta...

"

just nu e det rätt mycket skit

jag slåss slåss slåss och slåss

mot mig själv med mig själv....så jävla onödigt!

Hur kan en dag som var så ljus och full av novembergnistrande solsken på så kort tid förvandlas till bister och mörk iskall vinternatt?

Om dagen e jag stark men så fort solen går ner tappar jag allt, mig själv, verklighetsuppfattningen och kontakten med omvärlden.

Jävla bubbla.

Hade en lång lång lång diskussion med Stonka över msn igår. Jag vet att jag inte borde men man kan ju för fan inte stänga av sig själv helt och hållet.

jag blir fortfarande mest arg på henne, arg arg arg för att hon fegar så mycket. Samtidgt så vet jag och fattar precis hur svårt det är att va en smula gnutta mikro objektiv om man sitter i den ruttna källare där hon sitter nu, I slutändan e vi bara mänskliga varelser och vi blir tvugna till att försöka anpassa oss efter det vi får, no matter what det faktiskt är.

om det är en skinnsoffa att sova i om natten i en gammal kyrka lär vi oss snart att kalla det hem istället för helvete
om det är en kolonilott utan värme strömförörjning toa och vatten så är det spartanskt och mysigt inte tragiskt och svinkallt

vi är så jävla rädda för att vara rädda så vi lurar hellre oss själva att tro att det som skrämmer oss mest är det vi verkligen vill ha. för tänk om vi istället släppte fram rädslan och lät tankarna flyga och säga rakt ut att "

här där jag befinner mig i livet just nu är jag så förbannat jävla ensam liten och pissrädd att jag vill ropa efter mamma för jag har nyss kissat på mig"

men det gör vi ju inte, ingen av oss, vi är så duktigt programmerade till att förtränga, förvränga och svälja all skit vi får med hull och hår så sen slutar det i blodbad ångest och martyrskap....till slut orkar man inte mer.

titta på mig kolla hur dåligt jag mår jag orkar inte längre SE MIG SE MIG!!!! skriker alla ångestens barn

och ni tittar

       men jag ser de inte längre....för precis som de blundar inför sin egen rädsla så blundar jag inför de...

gräv ner er i era gravar, göm er i era svarta hål, sitt där och ruttna bäst ni vill, men sprid inte er pestsmittande ångest omkring er....

men det som äcklar mig mest är alla andra som står vid gravgroparna och luktar sniffar spejjar blodtörstigt ner i hålen.

"titta där sitter ett förvridet monster! låtom oss med skräckblandad förtjusning betrakta det vi för guds skull aldrig någonsin bliva själva"

pet pet

"titta den rör på sig"

och monstret fortsätter leva, det växer för varje stick det får i sidan, för varje skugga av nyfiken betraktare som ser det så blir monstret större och större, starkare och starkare.

bekräftat

"se mig jag är ett ångestens barn och  ett äckligt monster, ni ser mig haha, se så stor jag är, jag är den största monsterbocken bruse i världen och tittar ni en gång till är jag så stor att jag kommer klampa rakt upp ur mitt hål och dundra över trollebron"

   och iochmed att ni blodtörstiga låtsas mänskliga väsen inte kunde låta bli att peta, glo och viska om monstret så har det nu vuxit sig så stort så stort att det tagit sig ur sitt hål och plötsligt törs spatsera runt helt obekymrat balnd oss på gator och torg. ni fortsätter se och betrakta men inför monstret väld törs ni nu inget göra.

det är ju trots allt ett monster, monster leker man inte med de är farliga

farliga och överallt mitt ibland oss, för att de fascinerar er och ni i brist på mod att hantera ere egna monster hellre gottar er i alla andras

fega jävla idioter

fan va trött jag blir

sluta hyckla

go out ther

go out there och fejsa era egna jävla demoner

det är inte så jävla farlligt att va rädd

i värsta fall pissar ni i byxorna, svettas ner nya Monkitröjan

eller så dör ni....men värre än så ärdet faktiskt inte

och allt är bättre än att inte våga låtsas om att man faktiskt e jävligt rädd!

ok folkes!!!

hard one coming up...

usch det tar emot som fan att skriva det här men nu såhär i efterhand när min hjärna verkar kunna utföra självständigt arbete och inte är helt förkrympt och tankad på bränsle så har en tanke börjat ta form, vuxit som ett litet ägg under en ruvande hönmage och idag kläcktes den och pep....

"faaaaan rooooonnniiiieeee han hade rääääätttttt, den endaaste ena som hade rätt var bamse bamse starkast utav alla"

"MAAAAAAAAAAH HÅLL KÄFTEN SKRIKER JAG TILL HÖNSÄGGSTANKEN HÅLT DIN KÄFT, TYST TYST TYST"

men hönsägget har redan blivit en kyckling och söt och ullig och alldeles levande som den är så kan jag ju inte bara slå iäl den längre, det hade varit lättare om den fortsatte vara ägg, då hade jag kokt den snabbt, tre minuter och ätit på kalles kaviarmacka på bakfyllan eller direkt ur äggkopp med lite salt. men nu är det annorlunda. jag har gosat med många gulliga ulliga nykläckta kycklingbäsisar i mina dar och de dödar man inte elelr vrider nacken av hur som helst.

så okej insikt

FAAAAAAAN!!!!

helvets jävla Skit-Sören Flor! du hade rätt. hela tiden hela vägen från dag ETT så hade du rätt. du handlade rätt du gjorde rätt och du fattade rätt beslut. fan ta dig för det.

ont ska med ont fördrivas det är enda medicinen och sä här i efterhand är det såklart lätt att vara efterklok. men summan av kardemummagröten med kanel och extra socker och honug är ändå att sånär som på ett par väldigt klipska vänner i sthlm (ni vet vilka ni är) så var Den Klamma Bamsen tamigfan den enda som satte ner foten och vågade vägra acceptera sjukdomen.

Sören

anorexin var inte välkommen hos dig. monstret som jag så jävla gärna ville vara och leva i var inte välkommet hos dig. demonerna jag lyssnade på och som talade genom mig och lyckades manipulera hela min fucking jävla omgivning lyckades inte manipulera dig.

det gjorde mig jävlig jävligt arg. för under hela mitt jävla liv har JAG ALLTID ALLTID ALLTID FÅTT SOM JAG VILL, fått det jag pekat på, och om jag inte fått det serverat på silverfat har jag fan knåcklat röven ur byxorna för att få det jag vill ha. för jag tål inte, står inte ut med att va sotis elelr avis på andra. vill jag ha nått så skaffar jag mig det. alltid.

och nu då den där gången så var det bara tvärstopp. jag lyckades lura dig en bit på vägen. ett halvt år höll jag till och med dig i schack med löft om bättring trots än att jag hela tiden visste att jag lurades, fuskade myglade och strävade efter att dö lite lite mer för varje dag jag hade satt kurs och målet var vetifan men inte det jag med stora tefatsögon lovade dig iallfall. jag visste att jag hycklade ljög och manipulerade med er allihopa. men du var den första som såg igenom monstret och gav mig kalla handen. så fort du fattat att jag inte var jag längre. att den riktiga ronnie var styrd av någon annan så var det stopp.

ditt ultimatum

ronnie tillbaka eller stick.

jag stack, jag var ju inte jag längre, jag var ju Ingolf! och ingolf härjade levde loppan och fröjdades som den värsta tomtenisse mitt i ett jävla julbak Ingolf hade skitkul ronnie var död och ingolf dansade på min grav.

klart jag blev knäckt. klart jag blev bitter. men det var jag som valde. jag hade ju kunnat säga nej till anorexin och ingolf och varit lite modig och börjat leva redan då igen. förmodligen hade hela mitt liv sett jävligt annorlunda ut då jag hade fortfarande varit en cirkuspiratakrobatprinsessa med hela hjärtat i träningshallen men så blev det inte. jag valde svälten ingolf och anorexia.

men idag är jag inte bitter. hon tog mig till dödens rand och tillbaka. idag är jag starkare, modigare och någon helt annanstans. det är en separat historia. men viktigast av allt. jag har fattat.

jag är inte bitter längre.

jag gjorde ett val, ett medvetet aktivt val. jag valde döden. jag ville veta hur det var att leva som död. och det är en resa jag faktiskt inte ångrar att jag gjort för nu vet jag hur viktigt det är att välja livet aktivt hela tiden.

men hell no

i am not going moraltant. det där är upp till var och en.

men jag accepterar inte död längre, jag accepterar inte folk i min omgivning som väljer död. ni kan fara och flyga era fega förtappade töntiga jävlar. jag förvissar er precis som jag själv en gång blev förvissad jag behöver inga parasiter i mitt liv och att komma till den insikten räcker för mig.

jag är bäst jag är coolast störst och starkast. törs jag fortsätta tro på det kan det inte gå annat är bra

men fan vad det svider att bamsefan hade rätt igen...alltid rätt.

så här sitter jag nu med min jävla ullgulliga lilla kycklingjävel som piper och skriker och jag kan inte mer än att klappa den på huvet, hoppas den är duktig på att äta sina solrosfrön så att den kan bli en stor och kacklig stolt tupp en dag

jag vet att jag borde stannat hemma hela veckan och kurerat mig och skitit i att springa på miljoner utställningar och pulsa runt i snö och kyla...men jag är så hungrig på att leva nu så jag blir galen om jag slösar bort en dag en kväll eller en eftermiddag på att glo in i väggen

inatt slog de tillbaka i form av feberdrömmar och hysteri

jag blev jagad upp ur sängen gång på gång, plötsligt fanns det tusen saker att lösa, projekt att ta itu med och kläder att sortera...

jag drömde att jag vaknade av att en demon satt och tuggade i sig och åt frenetiskt på min underläpp...i drömmen vaknade jag av smärtan och fäktade bort den så att den försvann tjattrande skrattande ner in under sängen...fattade inte att jag fortfarande sov, trodde ju att jag vaknat och i mardrömmen pulserade ljud av pumpande blod i hjärnbark...

äntligen vaknade jag...i min soffa? varför låg jag här och inte i sängen, jag minns ju tydligt att jag gått och lagt mig i sängen...

samma dröm igen, monsterdemon som tuggar på underläppen och jag tror att jag vaknar men vaknar inte...

natten var rätt hård med andra ord

Jenny att våga erkänna för sig själv att man är trött på sjukdomen är fan det bästa friskhetstecken man kan tänka sig. Så jag tror på dig och visst fan ska du komma på rätt väg. Men du klarar det inte ensam. Du måste söka proffshjälp av duktiga människor som kan. Jag gjorde inte det och så här i dagslåget vet jag inte hur pass smart jag varit men....

DET ÄR SKITSV¨ÅRT ATT KÄMPA SJÄLV.

jag har dock isället för tio terapeuter ungefär tvåhundra kompissoldater som sliter och drar och tvingar upp mig ovanför ytan. de består av vänner och bekanta mellan himmel och jord och jag brukar låtsas som om de är min "blifrisk armé". utan de hade jag aldrig vågat börja leva, jag hade inte haft någon anledning att börja leva igen för enligt anorexin var mitt liv slut där jag var just då. Det enda krav hon ställde på mig var att jag skulle vara smal och det var jag ju så det kändes som jag hade läget under full kontroll. Det jag missade var att jag var fullständigt övergivet jävla pissensam utan en endaste ena liten ynka polare att hänga med. jag var ett skräckinagande monter och alla var skiträdda för mig....inte så kul

så jag valde att lämna barnkroppen och hitta tillbaka till mig själv igen och plötslitgt så stog de där...alla miljoner biljoner vänner möjligheter, framtidsutsikter och event evenemang och latjolajban som livet har att erbuda en frisk och sund glad tänkande människa.

den möjligheten och den världen finns för dig också...men du måste hitta ut ur bubblan...somebody s gotta break the glass....antingen så gör du  det själv eller så får du hitta någon annan som kah slå hål på skite från utsidan.

kram och lycka till och var stark

annika alias ronnie

tjock illaluktande rutten flytande jävla välling.

jag är lika seg som mitt trådlösa nätverk...

Dagens Toppen!

1, Dassboken inne på Soffiorpps och Johnnys Toa

2, Kalles Ranidiga kaviar

3, Sätesvärme i Soffipropps och Johnnys lilla bil

Dagens Botten

skrikande jävla monster...de hinner alltid ikapp mig,

-------------------------------------------------------------------

det spelar ingen roll hur aktivt jag slåss mot dem, de hinner alltid ikapp...jag låtsas som om det är jag som bestämmer men de hinner likväl och förbannat ikapp. nu sitter de här och tjattrar igen...jag tror dessutom att de har ynglat av sig, knullat och fått barn för jag har en hel jävla kolloni med missnöjda och arga små tjattrande äckliga ingolfar på axlarna. de nyper och biter mig i överarmarna...missnöjda sura och konverserande arga.
 
"vad ska vi göra, hur ska vi få tillbaka kontrollen över henne, hon tar för mycket risker nu, trotsar, vågar leva...mer och mer vi måste tukta henne hårdare, straffa mera, tuffare så hon inte törs gå emot oss igen...."

det är inte den psykiska konstanta terrrorn och den efterföljande kroppsliga ångesten som är värst längre...den ger jag faktiskt blanka katten i. de får kalla mig hur fet de vill...i dont care.... nej det värsta är att de har morfat igen. DE HAR TAMEIGFAN MORFAT IGEN, hittat på nya trix och knep för att behålla kontrollen, vet vart de ska rikta sina vapen...och det gör ont vill jag lova...det de skriker och ropar och väser in i mina öron gör ont...mer ont än än all tjockångest i hela världen...

När de e så kallt ute att man inte ens pallar ta sigi in till stan en fredag-lördag irad då har det fan blivit vinter...Jag är inte den som brukar mesa men nu är det fan kallt på tiktigt.

Nu ska jag knega nio till fem i nästan två veckor....Jag gör MATLÅDOR!!! det här kan bli väldigt bra eller väldigt dåligt...jag är faktiskt lite skraj...men jag vill inte skriva om det som snurrar i mitt huvud just nu för då kanske det blir verkligt på riktigt och det vill jag inte...nej bort med demoner och all annan skit...här ska det fan levas på riktigt...

Okej det är söndag och jag sitter med självkänslan i skorna som alla andra söndagar...idag kanske lite mer än vanligt av flera olika skäl...men jag kämpar på, låter duracellkaninen fortsätta gå och och gå och gå...

Det är fars dag idag och jag har fortfarande inte ringt eller messat pappa...

Jag har pepparkakssmulor i min jackficka...matsäckshamsterronnie stoppade ner de där...nu vet jag inte vad jag ska göra med dem? färdkost till natten kanske+ va va va?

jag är rikki tikki tavi, jagad på highspeed och helt rastlös...VAR SKA JAG TA VÄGEN? SLÅ MIG NÅGON!

nu snart gamla stan, vernissage rockikoner tavlor och vin...sne sen sen??? sen VADÅ``? det är afrikans cirkusfest i ALBY...HÖR NI DET ALBY! det kan man bara inte gå på...its too much too far away och allt för sunkigt..jag ser inte charmen its a big no no, har man bott i en cirkushall på en skinnsoffa i en gammal skabbig kyrka i danmark i ett halvår så accesoerar man inte träningshallsparty med trevligheter....cirkusliv är missär om man inte är regissör eller professor i ämnet...så är det bara. burköl, tetravin och fulgroggar på fanta nej fy fan...då samlar jag hellre på fler drinkpinnar från Obaren på Sturehof...seriöst, underhåll mig kom med fredagsplansförslag...att inte veta var jag sak vara om fyra timmar håller på att slå ihjäl mig...I NEED A BACKUP PLAN OCH DET NU!!!!

ni vet var jag finns. ring mig och säg att allt kommer bli bra...för i nuläget är jag katatonisk och inte i stånd att ens slå telefonnumret till någon...

men som sagt jag ska titta på tavlor, jag håller fast vid det, så länge tavlorna hänger säkert så hänger jag kvar...

åh jävla demoner, fan nu kommer skymningen dessutom. JAG ÄR MÖRKRÄDD OCH FUCK YEAY I KNOW JAG KAN INTE STAVA IDAG FÖR JAG SER INTE TANGENTBORDET GENOM KAOSET!

jag är golvad

pisstrött

as-sliten

i skafferiet står massa dyra hälskostprylar
i hallen står ett par nya kick-ass-killerboots
i kylskåpet står en snordyr flaska aloeverajuice med tranbärssmak
i vitrinskåpet står årets första blossa vinglögg (ja minsan hos familjen ritterland är det jul nu)

jag röker extralånga level lågbudgetcigaretter på balokongen, önskar att klockan var lite mer så jag fick sova nu, sova gott utan ångest

imorgon är en annan dag, en ny dag med soyalatte och psyliumfrön, en ny dag att överleva utan ångest, en ny dag där jag ska försöka göra allting rätt

Hell Anorexia!
Må du brinna och förkolna i helvetet...

btw...var fan ska jag få tag på jordgubbchampangethé?

NK?

jag avslutade gårdagen med att lägga mig under min zebrafilt och skaka...

allting snurrade, plötsligt orkade jag inte andas ordentligt längre

kaostänkandet blev verklighet

nu går världen under, den går under nu går den fan under...på bara ett ögonblick sjönk jag från pidedestalhöjd livsnjutare till kloakråtta. hjärnan fullständigt blockerade, allt logiskt tänkande som bortblåst...världen går under nu jävlar i mig går den så jävla mycket under...sluta snurra för i helvete...
en hjälplös moder står och gråter i dörröppningen och undrar vad tusan hon kan göra...ingenting mamma, du kan göra just så mycket som ingenting. hoppas på att jag somnar så snart som möjligt bara så jag slipper ligga här och bevittna jordens jävla undergång

suger jag så in i helvete på att unna mig saker???

jag vill ge bort hela världen till alla andra men jag helt enkelt inte handla någonting till mig själv...jag tycker helt enekelt inte att jag förtjänar det. kan ingen slå mig nästa gång och tvinga mig att säga ja, den där ska jag fan ha!!! när jag äntligen besätm mig är det alltid försent...

de där svarta lacktightsen e ju borta från varenda affär nu
den stora fina halsduken från MONKI har utgått ur sortimenet
provskor försvinner ju på en da
tröjan från gina tricot tog slut...

i SUCK! jag är så jävla dålig!!!

fan fan fan denna vidriga äckliga "i deserve nothing" ångest...i hate it!


fan fan fan vad ska jag göra??+