Wasabilicious

Okej nu undrar jag en sak och ni ska svara...allihopa...stammisar nyisar...fegisar allihop. det här måste redas ut!!!

Vad heter klumparna på bilden och hur äter ni dem? Äter ni dem överhuvudtaget och i så fall hur ofta, till vad och hur fort?

Jag och Linnsan hade en diskussion om bajsbollarna efter min senaste incident halv tre på natten när jag bestämde mig för att testäta en.

Jag kallar de delicatobollar, jag åt min på mindre än en minut på väg ner för rulltrappan i Zinken och jag tyckte den var skitgod och jag mådde inte illa efteråt? linn tyckte jag var grose och hävdade att normala människor inte kan äta en hel sådär snabbt utan att få lite kräkkänslor efteråt...jag håller inte med...så nu måste jag veta!

Hur gör ni? Sitter ni och pillar i den i timme på ett kafé, slinker den ner av bara farten i väntan på bussen eller skulle ni aldrig köpa rasiståbäket och välja nåt annat istället!

Jag är nyfiken! Tell me!!!!

Sjukaste chokladbollhistorien vinner EN FET LÄNK TILL SIN BLOGG!!

okej nu kör vi!

jag sitter med mina två laptops (en mac och en pc) och ett glas rödvin i soffan och bara småler...

linnsan ligger på golvet och pratar i telefon med sin pappa...småsluddrande försöker hon låta sig guidas till att lyckas koppla in datorn i teven...låter lite som en tonårsunge med tuggummi och mitt i målbrottet...spottar lite saliv när hon skrattar...fumlar runt som en yr kattunge och mår bara skitbra. man blir glad av blodpudding och rödvin...

fast jag var nära att slänga skiten genom fönstret när jag smakade på den, blodpuddingen alltså, inte linnsan eller rödvinet....

KÖP INTE DEN SOCKERFRIA JÄVLEN! MAN MÅSTE DRÄMKA DEN I LINGONSYLT FÖR ATT FÅ DEN ÄTBAR

men med grillad sparris och soyamarinerade champinjoner och vårlök och broccoli funkade det ändå...

"JAAAAA NU FUNKAR DÄÄÄÄÄÄN"

sorry...Linnsan vrålar från liggandes på mage på vardagsrumsgolvet...

ja ja, ge fan i låtsasblodklatten tänkte jag bara säga...jag hatar light och sockerfritt köper det aldrig, men efter gårdagens skräckmöte med kaviarns kaloritabell så var jag helt maniskt nojjig idag i affären...ett litet bakslag helt enkelt men det kan jag ta...

nu ska vi kolla på inget land för gamla karlar typ tre timmar försenat men Anna Skipper kom i vägen och sen har vi ehhhumm haft lite tekniska problem... meningen var iofs att vi skulle gått på förhandsvisningen för hundra år sen och sett den på riktigt på bio men vem fan hinner leva när man bara jobbar hela tiden. så nu kompenserar vi...bättre sent än aldrig

kram och trevlig skärtorsdag på er.

jag har sett en påskkärring idag, en töntig snorvalp till påskkärring som jag bara blängde surt på...jag är nog bara avundsjuk...

hej då...nu ska jag ta en sista drajja...

vilket vårväder

städade bort resterna och gegget efter allt folk igår i morse och tog en spontan långpromenad runt årstafältet. har kalasat på kräforna som aldrig blev ätna igår till lunch idag och njutit av att ha balkongedörren på vid gavel och låta ny frisk luft komma in...vill ut igen

tror jag tar en snabbis på street påskmarknad och kollar in lite folk...åker dit i tofflor och mössa...orkar inte vara pretto idag.

kram på er

kram sköna söndag...

jag lägger ner nu är det slut jag skiter i det här...

helt seriöst

Darling



det kommer aldrig att funka! även om tanken är lite lockande och vi kanske befinner oss lite på samma spår och renlevnad och fysisk och psykisk balans är kul... MEN jag har svårt att se mig själv med en kopp grönt the klockan tre på natten efter en nykter pubrunda med killen som är så stressad att han hellre kissar hårt än knullar...

tjejer flickor barn

ta honom

jag ger upp... Björn Gustavsson is yours... jag kan helt enkelt inte med att bli outsmartad av en 20 åring som fattat vad balans gått ut på snabbare än jag hittar innehållsförteckningen på en marshmellow. där har jag mött min överman och då försvann hela spänningen och dramatiken.

det kommer fler blonda bimbosbambies på sommarängen och i brist på bambisar kan man ju alltid skjuta kaniner...om inte annat så för skojs skull!

och när jag tänker efter så har jag aldrig gillat smaken på lammkött...det är liksom inte min grej, flottigt och levande gummiaktigt. luktar lite sött som av spädbarnsbajs och känns som att gnaga på någonting nyfött när man håller de små knotorna i handen...

jag vet inte om det går hand i hand med att jag hellre själv styckar hyvlar och svär när jag karvar loss en redig men vackert och tunt skuren bit kött ur en välhängd torkad bit renhjärta...

(bilden snodd från nån blogg som heter sannib)

vilken start!!!!

äntligen har jag lyckats pilla ut det där jävla linfröest som legat och tryckt unde X-tangenten på mitt skrivbord! Först la det sig en stund under windowsknappen och för en kort sekund trodde jag att det skulle försvinna via min touchpad ner i hårddisken men i sista sekund så spratt det till och låg och tryckte en stund till under Ctrl-tangenten tills jag äntligen lyckades få tag i det med ett urrivet hörn av en gammal Damernas Värld och så PLOPP som Pigan Linas jävla tand i Emil I Lönneberga så lämnade det lilla laxerande åbäket äntligen mitt tangentbord för gott!

Nu har jag regelmässigt lovat mig själv INGEN MER JÄVLA LINFRÖVÄLLINGFRUKOST VID DATORN jag får övergå till kaviarmackor istället helt enkelt! no mercy.

Igår var också en så där äckligt trevlig dag som började med en lite omväga solskenspromenad på väg till jobbet där jag lyckades missa tvärbanan, bussen och åka en station för långt och komma en halvtimma sent till jobbet. Jag kompenserade med att ta en långlunch som kanske tidsmäsigt inte gick helt enligt planerna men har man plats i själen så glömmer man lätt att synka med klockan.

Avslutade dagen med att möta upp två Norrländska härligheter på Söder, smaka på sniglar på Sacre Couere doch dricka ETT observera ETT glas bubbel till. Det var trevligt bortsett från den lite nördigt misstänksamma kyparinnan som krävde att vi leggade oss när vi beställde mat ( känns konstigt i ett sällskap där medelåldern är 30 och alla beställer rödingfilé lamm men fine shoot servant shoot if its your job)

Sen satt vi avslutnings på dessa härliga Norrlänningars initiativ och hängde lite på Sjätte tunnan i Gamla Stan. Jag roas ganska mycket av att gå dit, även om jag är allergisk mot alla lajvnördar men jag måste ändå lite tvångsmässigt flörta lite extra med den där seriöst medeltida engagerade bartendern klädd i snörade läderstövlar och säckväv. Sen vet jag inte varför eller vad han har för sig men han börjar alltid byta om, klä av sig och spontanstrippa bakom sitt mjödstop när jag dyker upp. Han kanske är lite pilsk vad vet jag....

Kom hem i tid innan Askungetimman och vargarna börjat yla och var bara lite illamående men mer av det där fikonbrödet med vitlöksosten än av ett glas bubbel och två slurkar mjöd...

skitbra skitbra helt enkelt

gick upp tidigt imorse och möttes av bakis Linnsan som lekt fyllelekar med kort och druckit häxblandning, men det rådde vi snabbt bot på med promenad i blåsväder och helgfrukost. nu är jag mätt som ett grillspett och rätt peppad på en prommis på stan med Hannahkorven som inte alls ser ut som en korv utan mer som en långbent vacker gasell... så jag hoppas gasellen har fått barnvakt så vi kan gå på jakt efter en ny Monki-tröja till mig så jag slipper sörja förlusten av min gamla efter den brutala stölden på KGB förra helgen.

Vad ska ni göra? Vad ska jag göra ikväll? Jag är ambivalent! Lockas med ut i svängen? Spela Biljard med team Casino Cosmopol? Bada bubbeljacuzzi med massa galna Norrländska män? eller Melodifestivalen utan Björn Gustavsson?

nja... jag vill typ...hmmm....dricka en skitgod ap-stor frusen jättecocktail någonstans i min fina nya tröja som jag förhoppningsvis hittar på stan idag och glo på folk som tycker de är lördagssnygga! jag vill glo på folk, fast i kattperspektiv som från en hylla uppe i ett hörn där man har bra överblick...var gör man det? Gondolen?

Synd att det inte är fler barn som läser min blogg...

Putte Patrik Elgh och Sideshow Kal  begår helgerån och är ute och simmar på lite för djup vatten...får man verkligen göra så här?



Fråga mig inte när var och hur...jag har inte hunnit ta reda på det ännu...men sweet jesus vad jag ska gräva nu!

Jag lovar att det är massa hor, prostitution och varma skinkhalvor som lyckats ge dem access till Björnestudion, jag lovar. Eller så är det bara den där jävla Kal, efter att ha läst den där jävla boken Spelet har han lärt sig att charma till sig precis allt! Jag lovar och svär dyrt och heligt. Clownen till höger har förfört hela mina kvinnliga bekantskapskrets (säkert en del av den manliga också) och jag kan inte sluta älska honom för det.

Vad tycker ni? Har han gått för långt nu?

pucko mig...

jag kollar ju aldrig någonsin på teve och efter att ha tillbringat två timmar i tevesoffan så trodde jag liksom att jag dragit mitt strå till stacken för den här gången på et tag...

HALLÅ, KUNDE NÅGON TYP PÅMINT MIG OM ATT DET VAR SÅNDÄR MELODIFESTIVALHALLOJSA IDAG!!!

nu måste jag hitta Björn Gustavssons Pauseunderhållningsmaterial på youtube med kackig kvalitét istället...så att jag kan retas med Linnsan när hon kommer hem och säga att jag hängt med Björn hela natten när hon skakat rumpan i Sumpan och hånglat med kllar med flottig överläpp och ölandedräkt...jag ska retas och säga att Björn är min och att jag ska röva bort honom och gömma honom i garderoben och ta fram bara när hon inte är hemma...

(Linnsan är kär i Björn men vem fan är inte det...killen är ju ett geni...21 år fyllda och ett geni...21 år... ny-myndig i USA... 19 +2 år e han...skamligt...på gränsen till skamligt)

(tele)

baaaaaah dumma dumma Raaz Mataaz som ringer från ute i svängen och dricker öl och skakar rumpa, jag skiter i Björn jag vill ut och dansa nu!!!!

FAN

jaja, jag får väl ta en davidoff på balkongen och återgå till min bok och njuta av mitt nybadade fräscha tillstånd istället...jag ska sno en myströja ur Linnsans garderob och låna hennes monstertofflor och läsa Nemi i soffan och låtsas att jag är 17 bast igen och inte fååååår gå på krogen...

and lays the path for thoose unseen..

Jag bryr mig inte, nu skiter jag i allt...solen sken fåglarna kvittrade, soffan jag älskar gick in genom min minimala lilla dörr...

nu e det vår och jag har äntligen flyttat hurra!

att jag har prioriterat bort sängen i mitt nya rum framför den skitsnygga soffan känns ap-bra.'

det är så jävla snyggt hemma hos mig skitsnyggt och jävligt ofunktionellt. i mitt rum bor man jobbar man och lever man men man sover inte... ( 75 cm tältsäng med 4 cm madrass och fjädrar som skär in i ryggslutet is a big no no) men vem bryr sig när man har världens finaste SOFFA, skitsnygga hyllor och grymma lampor!

i afton ska jag mysa i soffan med en ap-cheesy skräckisbok och bara göra ingenting alls mer än att bara vara och dricka te med massa mjölk och honung tills jag somnar som den lilla skitunge jag är!

kram och puss på er ute i världen!

...fast som en vacker vas av glas, i tre delar, på ett ganska fint sätt.

det är omänskligt att promenera 1,2 kilometer i snålblåst om man inte själv har valt det. public transport for god sake. vad fan är kth? stadsdelen som gud och SL lokaltrafik glömde?

småsprang helva vägen med andan i halsen och rostig järnsmak i munnen för att hinna fram till Danshöskolans scen i tid efter jobbet som drog ut på tiden i dagen som försvann i ett enda stort kaos av pressklipp, hålslagskonfetti och sockermunkar med muscavadosocker...( tack chefen annars hade jag svimmat och somnat i tangentbordet och inte kommit någonstans idag)

sen blev jag tagen på sängen.

"Men hejsa Ronniepigen hvad laver du her???"

trodde jag var med i en dålig film när Han med stort H står där på trappjäveln i nåt stort jävla tomteskägg och ser mig innan jag ser honom. Vad fan gör han här? Danskjävel! I min stad! Mitt terrritorium. Mitt land. Dessutom var jag ju hungriga tigern idag...ingen bra kombo. Jag hade typ två sekunder på mig att bestämma mig för om jag vill äta upp honom levande eller slita honom i stycken först, men jag hade ju sprungit hela vägen och var väl lika farlig som ett ömsatt ormskinn. Väntade på känslostormen och den bubblande vågen av ilska sorg och hat men den infann sig inte, kom inte, ville inte titta fram, försökte nästan framtvinga den...

omöjligt

han var bara en skäggig tomte och efter att ha stirrat på honom uppifrån och ner ett par gånger så insåg jag att det enda den mannen hade att ge mig som jag var intresserad av var danska korta röda Kings-cigaretter...men vid närmare eftertanke så ville jag inte ha de heller. Försökte defieniera känslan, la den på en våg och kontrade med förakt men det var inte heller rätt...han fanns helt enkelt bara inte. Han med stort H var död...om än jävligt skäggig...som om han kompenserat flinten med ett stort granris i fejjan istället...fast ärligt talat orkade jag inte ens tänka att det var osmakligt. Registrerade bara ungefär som man registrerar seven elevens erbjudande på korv med mos och lightcola för 25 spänn...vem bryr sig?

Så jag trängde mig förbi, in i värmen. In i Danshögskolan och ramlade ner i i ett bollhav fullt av trasselpussel och krossade drömmar, kärlek och förflutet. Hade jag varit ett reportage hade rubriken varit. HÄR ÄR DITT LIV! För där stod mitt liv, mitt dåvarande alltså, mitt trasselpussel till forntid. Fick nästan kortslutning av all uppståndelse och allt intake. 100 nyanser av koboltblått, gult och rosa. Jag kände mig som en suddegummsdoftande plasthäst som dansade på en regnbåge och överallt var det mjukt kontra hårt. Armmuskler, spända bringor och revben i en salig röra toppad med lite smutsigthår-lukt...de är fina cirkusartisterna, de är fina mina stjärnskott, de är fina och tillräckligt många att bygga ett helt stjärnfall av, men det luktar fan inte gott...hår och kropp...hår och kropp som vuxit av keso banan och leverpastej.

Tack och tur att jag kom dit ensam, så jag hann uppleva själv genom mig själv istället för att se genom andra. Hade aldrig hunnit agera värdinna, mittpunkt, knytpunkt, mingelhöna och prinsessan på ärten samtidigt.

Tack tur också för att jag var så stressad hela dan, så jag inte hann förbereda mig mentalt på att jag nog borde ha förberett mig mentalt. För föreställningen var överväldigande. Överväldigande och intensvi men inte kvävande. Det var jag och min svältande kärlek till allt som gör ont. Allt som sliter river och berör var där mitt framför näsan på mig, riktat till mig om mig ...MIG MIG MIG, det här var min dag, mitt slott min regnbågsdans och inte ett moln i vägen att dämpa och skymma den intensitet av lidande och verklighet som haglade över mig.

jag gick sönder...som en glasvas, snabbt och effektivt och som sagt, på ett mycket fint sätt.

nu är jag ingen glasvas längre. nu är jag tre stora fina blänkande skärvor som den som vill kan få plocka upp från marken och lägga i fickan, spara i bokhyllan och glömma bort eller smeka mellan fingrarna över det lena och mjuka men akta sig för de vassa kanterna

ja, jag är trasig

trasig men inte ett dugg rädd för att vara just där jag är just nu. det är fan tusen gånger svårare att gå runt och låtsas va hel när man bara vill spricka och gå sönder hela tiden men inte får...nu gjorde jag det och så får jag ta det härifrån helt enkelt.

Marie-Louise var sist ut och vackrast av alla och avrundade fint i sin sorgsna kälnning och sina röda skor. Hon var Dorothy som hittat vägen ut genom att slå klackarna mot varandra och hon gav mig hopp. Fick sen skjuts hem av Walter...varm bil istället för en och en halv kilometer till i leopardskinnsfodrade stövlar med lite för hög klack i nysnö.

hemma som snart inte är hemma mer luktar nu av rosenblad. och glasvasen som gick sönder sörjer att rosen också måste dö...att den redan imorgon inte kommer vara lika ståtlig mer...att den lider och är törstig och säkert alldeles frusen inne i märgen...jag vet hur den känner sig...fast den doftar ju så gott nu och visst är den ståtlig och grann att se på...

jag måste sova nu....sova och vakna imorgon...vakna imorgon och känna om tigern lugnat ner sig och vill vila lite nu.

hoppas det

imorgon är det fredag kära vänner och jag är så jävla galet spontan och inspirerad av kvällens modiga jävla guldgrymmt duktiga artister att jag också tänker va lite tuff. liten men tuff och inte i förväg planera ett skit för morgondagen...min största skräck mitt största dilemma att inte ha kontroll...just nu gör det inget.

jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon. jag går till höger eller vänster helt enkelt det är mitt enda medvetna beslut...
här är ditt liv, här är min kontroll, jag vill inte ha den...

kram och godnatt alla! hoppas er valentindag var lika fin som min...

full av kärlek och vacker död

jag har en eklusiv intervju med en snubbe ni inte kommer tro är sann...

det här kan bli stort...

jävlar ronnie nu tar vi dem!

idag var jag tio år gammal igen och i stånd att erövra hela världen i sinnet

jag tror de såg det

om de såg en tiondels procent av vem jag va på riktigt så är skeppet i hamn!

att snacka skit i ett par timmar  i en skinnsoffa i ett fönster på något som en gång var en rökig bar med en människa som man kanske egentlgen känner fast man inte känner men som plötslit bara känns så fruktansvärt rätt...

så opretentiöst
så enkelt

jag blir så glad

jag blir så glad över att det fortfarande finns opretentiösa fantastiska mysiga gulliga folk därute som jag inte känner på riktigt ännu..det ger mig så mycket hopp...världen är inte ond...godheten har inte tagit slut ännu...den finns där... så nära...runt hörnet i fönstret...

plus och minus blir till noll...balansen är åter funnen... inga tvång inga måsten bara balans!

om nicole kidman bara ville sluta viska på tevin och om Carolina Gynning bara ville låta bli med att stoltsera med sitt midjemått i jins i dagens punkt.se så skulle min värld nästan vara rätt idag...

Ruby du har så fina vänner! Hoppas verkligen den där åsnan tar väl hand om dig!

usch jag var trött igår sorry för det...

"vad du än gör griseknoen, så håll dig mager som en jakthund så kanske du går lycklig"

"...mer och mer gick det upp för griseknoen hur härligt ett grisliv kan vara bara en hamnar på ett ställe där det finns en emil."



En dag som denna när ni ligger dekadenta och bakfulla och svettas i era gamla sängkläder började klockan sju imorse för mig med att jag åt mango rakt ur kylskåpet, sprang ut på en gnistrande vintervit morgonpromenad runt tunnelbanespåren och tog en extra sväng till affären för dagenefterfrexnet-törststillande bubbelvatten.

sen åt jag den vidrigaste bakisfrukosten ni skulle kunna föreställa er tillberedd på svamp vitlök och tacosås...fråga mig inte varför...fråga de där uppe i huvudet vetja bläh

Hur botar man ångest egentligen?

med morgonpromenad, starkt kyddad mat och söndagsmorgonpilates?

nej...tro mig det funkar inte ett skvatt...jag vill hellre bakissova men...

något som funkar däremot är tevemarathon med allas vår Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga

"maken till gris tror jag inte di har i hela lönneberga"

och maken till dig tror jag inte di har heller...

Sjunger ni med när Ida sjunger sin sommarvisa...???

Tror ni de söp ner knoen och tuppen på riktigt?

Skrämde de hönsen så de svimmade?

skrattar ni högt?

herregud jag vrider mig av skratt på golvet på min zebrafilt så tårarna sprutar och jag sjunger högt. ja ja jaaaa ge mig mera emil....

emil i katthult söp sig full och slog ihjäl alle hönsena...

tuppen i katthult kunde inte gala på tre dar trots än att han försökte...tja...det är väl lite så man känner sig dagen efter, man vill göra som tuppen i katthult och gömma sig i buskarna...huvä tur att man inte får "godtemplarna" på besök som vill tvinga på än lite nykterhetspredikan...

HAHA JAG ÄR EN DÅLIG FÖRLORARE!

det har jag lärt mig av pappa. om man är uppfostrad att tro på sig själv som främst störst bäst och vackrast blir man sur om man inte vinner.

det är väl inget att hyckla med?

skrap skrap i triss i teverutan..."åhhhh du har vunnit 100 000 istället för fem miljoner är du inte glad det var ju inte femtio iallfall, besvärat leende snabbt klipp och så över till vädret."

"och årets lucia i klass 3g blir långa vackra smaaaaalaaaa Ana Legazp,i med sitt fantastiska mörka hårsvall, ni vet väl barn allihopa att lucia hade svart hår och inte blont" tjurhuvud annika vägrade acceptera att hon inte vann luciatävlingen i lågstadieklassen och stod som tredje man till vänster om lucia I EN EGEN LUCIAKRONA!!!! vad skulle lärarinnan göra, tvinga lilla tjurhuveannika att ta av den???  NÄH, det tordes hon inte så det fick va två lucior i vårt luciatåg den morgonen...

"attans, hade du inte rivit sista hindret i omhoppningen hade du vunnit, det va syyyynd, men du kom ju tvåa iallfall..."

"årets stipendium på 14 000 kronor för flitigaste elev går till Jenny Falström, övriga tre stipendiater erhåller 3000 kronor vardera bla bla bla...



Smartast, snyggast rikast?

vem vinner vem försvinner?

alla som hycklar är våldtäcktsmän!

jag hycklar inte, second bäst är aldrig gott nog åt den kräsne...eller?

tack alla som röstat, ni var asballa! nästa projekt är att samla in de där åtta miljonerna remeber...många bäckar små...och då nöjjer vi oss inte med fyra eller hur?

och så en helt ärlig fråga som jag ställer min mamma varje morgon någon vinner de där töntiga 100 000 i teve.

"ärligt mamam, skulle du bli glad, va va VAAA, SKULLE DU BLI GLAD OM DU VANN 100 000 I TEVE ISTÄLLET FÖR FEM MILJONER???"

jag tycker inte det är värt 50 000 eller 100 000 kronor att förnedra sig så där i teverutan haha...

vad säger ni...skulle ni bli glada? =D=D=D

kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam