Wasabilicious

magkramp och obalans

jag får verkligen betala nu, med hög ränta.

trots än att jag lärt mig mycket av att gå igenom det här jävla pisshelvetet så är det så oerhört bittert och sorgligt att varje jävla dag behöva lida sviterna av att ha pajjat sig själv under så lång tid. jag är trasig och det KÄNNS. jag är proppmätt med ballongmage och råångest på morgonen när jag vet att jag egentligen mest av allt borde sätta mig i lugn och ro och njuta av god frukost. livrädd för att äta, inte äta, äta för mycket, äta fel, få ont i magen och bla bla bla...jag kanske är galen som gör den här resan själv ibland undrar jag men samtidgt så blir jag så sur på mig själv för jag rodde ju hit i min jävla anorexiabåt helt på egen hand så även om den båten sjönk så har jag väl snart käkat tillräckligt mycket kokosnötter för att orka simma från den här ön själv också...även om jag alltid hatat att simma men gillat att ro...

stackars lilla kroppen tänker jag nu. usch vad den kämpat ochusch vad jag kämpat emot. den vill ju bara vara glad och leva, överleva, vara glad, men har nekats, tuktats och plågats dag och natt ut och in pp och ner till att göra helt tvärtemot vad den är till för...ingen rast ingen ro, ingen mat ingen sömn, massa spring och till ingen jävla nytta...

den erergi man får av att vara duracellkanin är dessutom helt värdelös...Andy warhol uttryckte det rätt bra i sin biografi fast refererade till DIetPills istället men det är ju samma sak...fejkenergi...

han sa nåt i stil med att Bantningspiller får dig aktiverad, hyperenergisk och manisk men du orkar bara göra helt irrelevanta ovettiga saker som att städa, planlöst irra omkring eller lyfta tunga saker...och det är ju precis vad det handlar om...som att tillföra ström till en lampa...visst den lyser sålänge den får batterikraft men den kan absolut inget annat än det, att lysa alltså...ungefär så funkar anorexi också...du kan ticka på som ett jävla klockur tick tack tick tack tick tack, men precis som klockan går och går och inte kommer någonstans så står du och stampar i dina jävla måsten, tvångsbeteenden vanor och plikter. låst till att lyda och följa röster för att behålla en kontroll som är inbillad men som i slutändan enbart kontrollerar dig att göra precis inget av det du egentligen ville från början...

urverk går sönder och lampor slocknar och går, de kan man byta ut, det kan man inte med kroppar...de måste lagas och att lagas gör ont speciellt om man ska göra det själv utan läkarexamen och smärtstillande mediciner. jag har lagat mig själv genom att flytta hem till goda själars värme och lag och trotsa varenda demonjävel i skallen. jag rekomenderar inte min väg till någon annan, men jag gör hellre det här själv, vägrar bli omyndigförklarad, vägrar bli sjukskr ....

 

ridå hej å hå. hoppas smeten i grillgärnet smakade förresten.