Förlåt men ni frågade faktiskt
Äter man lagom oavsett om man äter sallad eller pizza eller dricker öl eller mjölk och överlag är en glad människa med gott humör som gillar att skratta högt, vifta på armarna gestikulera och springa runt på stan hela dagarna eller gillar att röra sig så är varenda kalori en källa till energi som i symbios med kroppen kommer att förbrukas tills människan på kvällen blir trött och går och lägger sig och sover. Sen vaknar man äter blir pigg och fortsätter att röra sig.
När jag var som sjukast åt jag morotstårta med croissanter till frukost, bröd med brieost till lunch, drack kaffelatte med massa socker och läsk och stoppade i mig minst tre kulor glass om dagen...Jag drack sprit och öl och levde rövare...
men jag var mager som ett benrangel.
man kan vara smal bara för att man är glad och man kan tvinga sig själv till att vara smal för att man är sjuk
visst svalt jag mig när jag var sjuk i perioder men oftast så käkade jag nog mer än gemene man.
jag åt mat men sen sprang jag. åt och lyfte grejer. åt och städade. åt ännu mer och lyfte ännu tyngre grejer, åt och viftade mer med armarna. drack sprit och dansade hela natten, åt och gick en lång promenad hem. så fort jag stoppade klart maten i munnen så reste jag på mig och gjorde något. tills energin var slut då åt jag lite till och så där höll jag på tills det blev kväll...då gick jag en lång promenad hem tills jag kände att bränslet var slut och då gick jag och la mig. men jag gick aldrig och la mig mätt med mat i magen. det gick inte en dag utan att jag roddat med hundra projekt och fixat tusen grejer...
jag slutade inte äta. jag var bara en jävel på att kompensera.
det är fysiksa lagar
plus minus noll
och man kan göra som man vill
man kan svälta och ligga i horisontellt läge och bli smal, men det är deppigt och svårt.
man kan vara "naturligt smal" och äta och röra sig, men det är också svårt. glada människor rör sig av sig själva. en deppig själ ska vara rastlös om den ska orka och vilja sätta sig i rörelse.
det går liksom inte att förklara en hel vetenskap i ett blogginlägg eller egentligen döma någon till höger eller vänster heller även om det är precis det jag gör.
men det finns inget som heter smalgener eller tjockgener.
man äter och man förbrukar. och alla gör på olika sätt beroende på hur de mår. men i slutändan finns det inga mirakelmänniskor eller mirakelvägar.
SMAL = äter alldeles lagom och förbrukar mer
TJOCK = äter lagom men ibland lite för mycket och förbrukar mindre
många bäckar små av extrakalorier blir till extrakilon lika mycket som många bäckar små av för lite mat eller för mycket rörelse ibland blir till minuskilon.
det är inget konstigt med det. och viktigast av allt är att lika lite som det borde anses skamligt att väga ett kilo för mycket eller tio för att man gillar mat borde det vara helt okej att se glasklart på att man kanske äter lite för lite jämfört med vad man förbrukar utan att behöva skämmas för det.
det som stör mig är att det någonstans har blivit så förannat skamligt att vara smal utan att vara anorektisk att de som faktskt är smala för att de äter precis lagom eller mindre än de förbrukar ska behöva luras in i någon skum uppfattning om att det beror på mirakulös ämnesomsättning eller "bra" gener. man kan faktiskt vara smal pigg och glad och inte det minsta destruktiv för det. mat smakar godare om man är hungrig. och äter man det man är sugen på och äter tills man blir nöjd så funkar kroppen som bäst.
det här var en procent av allt jag hade att säga.
kärlek till er alla till och med sur-per.
jag har en rabiat demon som bor i mitt huvud men jag är fan inte dum för det. jag tänker bara lite för mycket och har tydligen inget problem med att kräkas ut mina funderingar här i den här förbannade skitbloggen ibland.
HeJ! Har precis hittat till din blogg. Och tur var väl det! Du verkar helskön. Jag har oxå en demon inneboende, men kämpar på att vräka den :)
Ha det gräjt!
andrahandshyresgäster bådar bara onte...ut med dem innan det är försent..
Gud vilket BRA inlägg! Håller helt och hållet med dig i allt du skriver, det finns INGA smal/tjockgener!
hehe.. klart att gener har en viss betydelse, DET är ju verkligen vetenskapligt bevisat.... (!)
..men det måste jag säga att du skriver jävligt bra och har säkert rätt i mycket av det du säger.
det stämmer inte helt och hållet det du skriver. man förbrukar inte mer än vad man stoppar i sig för att vara smal - gör man det så blir man sjuk. inte nödvändigtvis smal heller. lite olika förutsättningar har vi från bland annat de gener vi ärvt, men ah. Tycket att du för fram en viktig poäng i att vi alla bör ta ansvar för vårt eget välmående, och inte ursäkta oss med arv och miljö och sånt shit.
Du är inte helt dum, du. Du har till och med jävligt rätt i mycket av det du säger. MEN att gå såpass långt att säga att det inte finns några tjock- eller smalgener kan jag tycka är att gå steget för långt. Jag är nämligen övertygad om att de finns. Det går inte en dag som jag inte föraktar de där generna nämligen. Att säga att de generna inte finns är som att säga att generna heller inte avgör ens hårlängd, utan det har att göra med hur mycket man klipper håret eller låter det växa. Det är ju bara en del av sanningen. Vissa människor kan inte få långt hår, andra har hår som växer i all oändlighet.
Förbränning och energiintag är förstås kopplade till hur din kropp redan ser ut. Men det är bara en faktor. Och i verkligheten finns sällan bara en faktor. Vad jag vet så gör det aldrig det. Men jag vet å andra sidan inte så mycket.