rädslan för livet blev rädslan för att dö

trodde jag aldrig.

sjukdom,  ond bråd död och undergång var ju lite av min vinjett där ett tag.

"döden är vacker" sa pappa en gång minns jag vagt om en genomskinlig tjej med svarta ihåliga ögon och tom blick där hon gick på gatan, i teverutan, bodde i en bok eller jag minns inte. hursomhelst jag var ett barn som inte kunde vända bort blicken från det där facinerande sjuka trötta något så långt bort från våran värld.

det etsade sig fast.

jag ville bli döden

lika etsande och upprörande vackeert skrämmande som själva dödinnan. motbjudande, svår, mager och vacker.

men jag var ju så full av liv. det fanns ingen död i mig, ingenstans. tvärtom, jag var, är och har alltid varit en överlevare med en löjlig tro på mig själv och att jag är lite förmer än alla andra...men ändå...

jag kunde inte släppa henne. ville vara henne. hitta henne. komma henne nära. hon som för mig var något jag aldrig känt på, smakat eller närmat mig.

sen kom verkligheten ikapp mig och precis som jag lever enligt den löjliga övertygelsen att man kan få precis allt det där i världen man vill ha om man verkligen vill det tillräckligt mycket och enda anledningen till att man upplever att det man önskat sig ibland rinner ur händerna på en är för att man omedvetet vuxit ur sin önskan och plötsligt önskar sig något nytt och helt annorlunda.

jag tror inte att det är så jag VET att det är så.

men de flesta vill inte.

det mest skrämmande i hela den här karusellen till tankekedja är att vi inte är mer än ganska dumma människor i slutändan och fruktansvärt lättpåverkade av alla de yttre faktorer vi dagligen möter i vår vardag.

konsensus

levande människor med smak på livet kan lura sig själva  att det är dags att ge upp. att deras tid är slut och att de ska dö nu.

dödinnan bodde hos mig och med samma medel som hon lyckades lura sig in hos mig, med samma medel lyckades jag tillslut jaga ut henne.

men hon smittade många riktigt nära och kära i min närmsta krets med sin sura ande innan hon drog och jag vet inte hur starka de är och om de kommer lyckas skura bort de slafsiga ruttna spår hon lämnat efter sig.

så döden flämtar fortfarande över min axel. och det gör så förbaskat ont att veta att det var jag som från början lockade dit henne, bjöd in henne och lät henne stanna och rota sig.

när jag var som svagast och mest utsatt på vift ute i vida världen flyttade hon in. det jag från början förväntat mig skulle inbringa mig glädje och på räckhåll påminde och såg ut som en vacker rosenbuske, visade sig vara en tillvaro där jag dagligen tvingade ner törn efter kantig och hårdsmält törn ner i strupen för att sedan slita upp den med taggarna ut och in för att påminna mi själv om att jag levde och fans till.

och nu är jag levande men livrädd.

livrädd för att jag vet hur död luktar smakar och känns och för att jag ser den överallt runt omkring mig. jag är inte rädd för att se den längre. däremot är jag lvirädd för att ännu en gång gå med förbundna ögon in i en likadan labyrint och slösa bort tre år till på att inte hitta ut.

men det är skitjobbigt att vara lasermannen eller batman eller vad det nu heter för jag ser bara massa lik överallt. människor med slutna ögon som skrattar och ler helt ovetande om att de är dödliga och vilken balansång de vinglar runt i helt fucking jävla ovetandes.

men okej jag är inte messias och jag kan inte rädda någon men jag ville ändå gnälla lite och säga att jag tycker att det är skitjobbigt och sitta här som ne jävla dödseinstein helt oförmögen att omsätta mina formler i praktiken för att jag är slav under protoner neuroner och ett blodomlopp som kräver bränsle är tidsbestämt och kan sluta upp att fungera vilken sekund som helst.

därför skålar jag trots ångest och missär och rädsla med mig själv i ekologiskt vin och äter blodpudding på taket ikväll.

av blod är du kommer av blod ska du åter ruttna.

Kommentarer
Postat av: Caroline

Shit, du träffade mig rakt i hjärtat!

Postat av: NE0 Timeless

Alltid starka upplevelser i din blogg. Me Like

2009-02-28 @ 14:33:40
URL: http://secondlife.bloggy.se
Postat av: Stella

tänk om det är för att de är plågsamt .medvetna. om sin dödlighet som de skrattar mycket och högt? "dom" lix..



aja. WoW har dödat mitt grafikkort eller drivern på nåt vänster, så jag blev helt filosofisk jättefort när spelet dog =)

om du inte läst Sandman-serierna av Neil Gaiman (?) så borde du om du e mer intresserad av temat du skriver om. bildligen dock märk väl.

påminn mig om att låna ut en bok till dig nästa gång vi ses. tror det e värt o läsa den.



2009-03-08 @ 22:02:52
URL: http://stellastardust.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback