drottning av tillflyktsorter...

bättre fly än illa fäkta...

men till vilken grad.

fasen vad ledsen jag blev när kvällens gymnastikträning uteblev. ledsen i hela själen så det gjorde ont. så vad gör jag då? beger mig in till stan på galej kalas och mingel med en fejja som säger ingenting alls. äter lite pestosnittar som jag sköljer nr med en flaska vin lite för fort så att jag slutar med att jag står och kräks upp hela härligheten genom näsan en kvart senare. 

vill passa in

vill räcka till

vill vara med

men har ingen koll. då går det år skogen. rycker loss en ögonfrans och nyper mig hårt i armnen. biter hårt i söndertuggade läppen. klistrar på ett illa sittande snett leende och försöker igen

gör om gör rätt, men ack ack jävla pollack vad fel det blir igen.

varför satte jag igång den här karusellen igen. jag vet ju var det slutar. jag vet så väl att ändhållplatsen på gröna lund är någonstans en trött färd hem med svansen mellan benen där man tänker att visst det var kul ett tag men vad skönt att det är ett år kvar till nästa säsong.

skillnaden är att för min del tar det aldrig slut. aldrig. jag har förflyttat mig till en annan del av nöjjesparken. jag kör inte gocartbilarna utan hjälm längre och jag har hittat ut ur spökhuset. men är det så jävla mycket bättre att irra fram och tillbaka mellan vikingagungan och lustigahuset med tarmarna fastkedjade i nyckelpigan så att jag måste springa ett varv och hoppa som en galning för att överleva dagen om jag inte vill ha mitt inanmäte serverat på ett fat vid dagens slut? näh. för jag vill gå hem nu. jag vill gå hem.

hem till lugn och ro och med te macka och bok. sömn lugn och ro men jag sitter fast.

jag sitter fast med nerverna i alla karuseller och hur många bitar av mig själv jag än försöker amputera och klippa bort offra och göra mig av med så är jag fastlåst i själen hjärtat och magen genom halsen.

det går inte en dag gott folk. inte en endaste dag utan att jag vänder ut och in på mig själv. vrider lemlästar och slår och plägar.

men jag varken fördömmer eller förgyller. där är skillnaden. för jag vet att alla bedriver samma kamp. fast på sitt eget vis och de flesta är nog mer framgångsrika och finurliga än jag.

jag går från extremt till extremt.

för er räcker det kanske med att jogga en kvart och tvätta håret.

jag måste ha sönder annars går det inte.

nu ska jag ha sönder mig själv lite mer.

gamla medel har slutat fungera då får man hitta nya tillvägagångssätt.

så jävla levande och så jävla längtande efter ond bråd död. jag är som en amfetaminabstinent tjackpundare som knarkar livet men som sålt min själ till djävulen för billigt för länge sen så räntan och kostnaderna för mitt missbruk är så högt att jag inte kan njuta av mitt knark för jag vet att kostnaden i slutändan är långt mer än vad jag någonsin kommer kunna betala tillbaka. jag har sålt min själ till djävulen och det är finanskris. ingen vill gå i borgen för mitt lån och jag har tappat fotfästet så jag börjar ge bort kroppsdelar i jakt på nästa tripp.

slå ner mig! NU! snälla slå ner mig. golva mig med bubbaklubba och släng mig i årstaviken och få tyst på mig. jag kan ändå inte rädda världen så till vilken nytta fortsätter jag försöka.

jag köpte nytt diskmedel men då tog toapappret slut...

hajjar ni? är det nån jävla dåre därute som hajjar????



Kommentarer
Postat av: emma

oj jävla bajshelvete vilket bra snuskigt talande inlägg. ja du tog liksom orden så jag kan bara säga bajshelve Ja och ännu mer klockrent än vanligt.

Postat av: ronnie

meeeeeep tur att sånt går äver rät fort iallafall !



tack fifina du!

2008-10-17 @ 20:00:23
URL: http://wasabilicious.blogg.se/
Postat av: Anonym

du skriver så himla bra kommentarer till anna (myanalife) och verkligen sätter pricken över i:et! Men, tar du till dig själv av det också...? eller är det bara tomma ord.. kämpa vidare, kram

2008-10-21 @ 08:40:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback