Wasabilicious

kan man ändra på det?

hur gör man det roligt!?

jag känner mig alltid lika trotsig inför påtvingade teman som när man var liten och mamma tyckte att jag skulle ha kjol och klänning på skolavslutningarna.

EN gång lyckades hon! EN ENDA och då grät jag oavbrutet från hallen till skolan, i klassrummet, när vi stod i skogsdungen och sjöng avslutningssånger, när vi fick krama fröken, hela vägen hem ända tills jag fick ta av mig helveteklänningåbäket igen.

så

tror jag är trumatiserad sen dess. jag hatar uniformer, jag hatar påtvingade utseenden och jag vill kunna klä mig se ut och ha på mig precis det som känns rätt just den dagen just här just nu.

tjurar

säkert bara för att jag vet hur avundsjuk jag blir på alla som är så fina och jag vill också men vet inte hur man gör.

barnrumpe mig

skitunge

buhuuuuuu jag kommer va fulast av alla...

förslag till hur man ska tänka här? jag står handfallen... nu ska jag på bakishäng i Björkhagen fast jag inte är bakis. jag har precis gjort hemmapilates och duschat och insett att min garderob inte bjuder till utsvävningar. så jag får dricka upp kaffet och dra till Björkis och hoppas på att Klara kanske kan komma till undsätting!