Wasabilicious

vilket slöseri...jag tittar på den, mår illa, tar en sharon istället och stänger kylskåpsdörren.

som vår bildredaktör på tidningen sa om vinet som det såldes billigt av på Journalistförbundets årliga fackfest...

"duger i krig"

det är inte krig. och jag är inte så jävla fattig och dum och inkompetent att jag måste äta färdigmat när jag har ett kök, en mataffär och en hjärna.

tyvärr så löser jag inte alltid problem på bästa sätt och föredrar att äta låtsasmat istället för att göra något ordentligt. det är gammalt anorexitänk som sitter i. 

"jag har inte gjort mig förtjänt av att äta någonting gott för jag har inte sprungit en mil idag, tränat tre gånger och slängt hälften av mina måltider så då får jag ingen middag"

JA JAG TÄNKER SÅ FORTFARANDE VARJE DAG!

men jag har lärt mig att luras tillbaka och även om det inte är optimalt att lösa det som jag gör så är det BÄTTRE!

så då tar jag en extra frukt efter gymmet, en god kaffe med mjölk och socker på väg hem., Tittar förbi nåt mingel eller event och dricker ett glas vin och käkar en trekantsmacka utklädd tilll "snitt" på stående fot. Väl hemma petar jag i mig nån välsparad "rest" av riktig mat, men eftersom den är en "rest" och inte nypoducerad så är den inte lika farlig. Bara något som jag ändå borde ätit förut som jag lika gärna kan äta nu utan att dö av ångest eller behöva springa runt årstaviken för att kompensera.

så... många bäckar små gör en liten å så jag sköter mig och nej jag lever inte på plommon, men ibland pallar jag inte den där ovannämnda proceduren för det den går ut på är ju att lura anorexin. få den att tappa räkningen på vad som åker in och ut och det kan slå över och plötsligt så står jag och kräks upp broccoli genom näsan i ren panik för att demon hoppat på mig bakifrån och förstorat upp broccoli och gjort om det till pizza och plötsligt sprängs magen och då är jag hjälplös.

det är hemskt

så lättast enligt fröken A är ju för allas säkerhet och välbefinnandes skull att inte äta alls. då behöver man inte oroa sig för att det kan bli för mycket. noll är alltid noll liksom.

men det är ännu hemskare.

tyvärr är jag där att jag måste se till att allt som ska ätas äts i tid och inget glöms förskjuts eller lämnas till kvällen. då slipper jag dessa patetiska dilemman och kan ägna mig åt vettigare saker på kvällskvisten än att inventera grönsaker.

bla bla, lite inblick fick ni nu iallafall.

skönt att slippa va? smarta och fina och fantastiska friska varelser ni är som gör vettigare saker av era vardagkvällar. ta till er det. känn er fantastiska och härliga och bäst. för om det är något jag skäms för otroligt mycket så är det att jag ägnar tankar och tid åt något så meningslöst och vidrigt patetiskt som det här.

imorgon bjuder jag på lussebullsbak och glöggkväll här hemma. jag fasar...jag vill vara ifred imorgon. jag vill bara vara jävligt ifred då. men hur gärna man än vill så åker demonerna inte på semester bara för att man ber snällt om det. jag får ta fighten helt enkelt. ta fighten och göra "rätt" när allt kommer skrika "fel" och jag kommer vara ett vrak som hatar mig själv på lördag när jag vaknar men jag tänker inte fly mera...jag konfronterar skiten och slåss. det har jag lärt mig att jag klarar av på Kickboxingen.

jag kan ta mycket stryk

det är läskigt som fan men man dör inte och efter några dagar är allt som bortblåst och man vaknar och all värk och smärta är borta och man känner sig starkare och bättre och redo att ta nästa fight igen!

så!