Wasabilicious

igår blev jag rädd för min egen spegelbild igen...kände igen Demonikan där på andra sidan glaset och kände hur hon sög all energi ur själen på mig med sina monstertentakler.

nästa sekund är Demonikan borta och har förvandlats till en oformlig gigantisk BLOBB. En formlös Barbapappa till 90 procent bestäende av veck, valkar och gropar. Huvudet är som en sprickfärdig övergöd ballong på toppen och kläderna har krympt tio storlekar och vill bara spricka och explodera i sömmarna.

jag fattar att folk stannar i sin sjukdom. Det är ju som att gratisknarka sina egna signalsubstanser och ständigt befinna sig i en dimmig svmptrippsvärld...

Jag tror Skalman i Bamse var anorketiker...den där jävla mat och sovklockan alltså...rutiner i all ära men han överdrev faktiskt...vad hände sen...dog han?

I dag är träningsfri lördag och jag har promenerat med gorgelicious Carovicious i snålblåsten på Skeppskajen. Nu ska jag packa ner mitt rödvin i handväskan och bege mig mot Söder Glöder. Orkar inte fundera mer på det här.

Jag skiter i allt. Jag vill bara må bra och pajjar jag allt i kväll så får jag hitta hem i morgon bitti på yogamattan på Balance...

I make no sence, Jag skulle behöva ett kraftigt och riktigt hårt slag i huvudet med en stekpanna!