tyst för fan!

jag önskar så innerligt att jag kunde stänga av mig själv i huvudet just nu. täppa till käften på tjatterdjävlarna i skallen. bara så om för en sekund kanske en minut. höra andra tankar, annat ljud vad som helst, de tröttar ut mig nåt så fruktansvärt.

samma gamla uttjatade långrandiga visa. dag ut och dag in. tar det ALDRIG slut??? de vinner inte mer, tänker inte lyssna, ger de sig aldrig? vad krävs? vilka botmedel funkar egentligen?

väninna är ledsen på grund av avslutad relation...men jag då? jag har också avslutat en relation och jag är också ledsen, skitledsen, ångestdrabbad och ganska deprimerad.

hur ska jag orka leva frågar hon mig sig världen?

ska varje dag i mitt liv kännas så här tom, ensam och fruktansvärd?

jag törs knappast svara.

ja varje dag utan min gamla trygghet innebär fruktasnvärd ångest, sorg och smärta. jag hatar mig själv under de flesta minuter under dygnets vakna timmar för att jag gör fel fel fel, bryter invanda gamla mönster försöker trotsa stå emot och göra tvärtom och det resulterar i en sån oerhörd psykisk motbalans och ja kära vän massor med ångest.

jag vill dö säger väninnan och jag sitter tyst och suger på en cigg...

Kommentarer
Postat av: Mads'

Hm, var stark Ronnie. Det verkar ha varit allmänn hjärnspöke-natt i natt X/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback