Wasabilicious

Mina rutiner är ju inte riktigt stiga upp i ottan även om jag oftast vaknar då så det där med morgonskita gick ju lite åt skogen. lagom stressad efter två timmars sömn med en döskallesjal virad runt huvudet för att få lite mörker och stillhet i denna fantastiska vårmorgons fågelsolkvitter lyckades jag iallfall somna om en stund mellan halv fem och sex i morse.

Så vad gör man förutom packa matsäck, ta med egen soyamjölk till kaffet och slänga med en bok i sista minuten bara för att även om man aldrig kommer hinna läsa den så missade jag såklart nästan bussen. Jag har aldrig åkt med jävla sms-biljetter med connex och hade varken tid eller lust att ta reda på hur man gör så jag sportplankade istället. Nyblonderad och med lagom mycket smink kan man faktiskt chamra den suraste busschaffis och den mest envetna spärrvakt. Busskillen blev lite nervös men spärrissen kontrade med att skrämma upp mig med rassiavarning och sura kontrollanter. Shit vad lite sportplankning gör susen för tröga magar. Nu är jag i gång igen.



Klockan är halv åtta och jag ska verkligen försöka sova en timme eller två och hoppas på att ingen av mina kära medresänerer behagar spilla hett kaffe på mig mina vindruvor och min dator om jag lyckas sussa sött.

Hittills har allt gått smididgt som på räls enligt planerna förutom den glömda vattenmelonjuicen som står och surnar till och blir varm på diskbänken. så nu får jag köpa en ny till samma pris som en plankad sl-resa. så tänker jag.

Gus van sant hade skrattat i sin grav åt mitt 99 procentiga lyckande och nu ber jag John Blund om nåd och hoppas på en timmas powernapp innan jag ska byta till skittåget i Linköping.

småland här kommer roadkill flygande!