självklart...
så sov jag ingenting inatt...
vände och vred mig i min hängmatta, för mjukt för hårt för snett. svettig och kall. kallsvettig.
fick iallfall lite skjuts hem igår. jag har fina kollegor. när jag försökte smita iväg strax innan midnatt ställde sig bamsebozo ivägen.
"stopp och belägg och var ska lilla fråken ta vägen"
"hem!, jag gillar att gå så jag tänkte gå hem"
sa elvaåringen med ett illmarigt leende på läpparna och en refräng i skallen som sjöng - ha ha jag gör som jag vill, som jag vill som jag vill och inte du, pilutta dig och hela världen
"jag skulle inte gå hem om jag var du, eller om du var min fru så skulle jag inte släppa iväg dig iallfall, det är tre kilometer till stationen och det spöregnar och du har knappt några kläder på dig, jag kör dig halvvägs okej - deal - ja det är en deal du har inget val!!"
precis som vissa männsikor vet att man inte kan kompromissa med elvaåringar så vet vissa männsikor också att man kan lura dem eller locka dem med glass, så jag hoppade i bilen och lyssnade plikttroget som en skolflicka på sin magister om ramsan om våldtäckter, förvirrade frusterade flyktingar, dagdrivare ocha annat löst folk som gärna skulle vilja sticka kniven eller andra hårda eregerade beståndsdelar i små flickkroppar som min.
så jag åkte med i bilen
halvvägs
kompromissande, jag vann inte jag förlorade inte, det är okej. precis osm det är okej för demonerna att äta allt om man läämnar eller slänger hälften av det man tänkt peta i sig från början. hälften funkar alltid. femtio procent fast heslt 49. springer jag upp och ner för trapporna när jag kommer hem har jag ändå mig själv på den säkra sidan av vad som är rätt och vad som är fel...eller har jag tappat kontrollen igen då...vem är det egentligen som vinner?
skitsamma
vaknade fem och låg och vred mig till strax efter sex. då gick det liksom inte att lura sig själv att försöka tro på att det vore möjligt att somna om igen i hängmattan. ville gå ut och gå men var oerhört frusen. så där inimärgen frusen så jag låste in mig i badrummet och duschade bort en timme av mitt liv. en timme av mitt liv och tusen negrers dricksvatten i afrika typ.
highspeedar fortfarande
har lyckats koka skitstarkt kaffe surt och svart kaffe som döden och dricker i djupa giriga klunkar...glupskt sa räven.
jobbar skitbra. jag är bäst. duktiga lisa är på plats.
gjorde samma sak i morse. hoppade av bilen på jobbet halvvägs, gick sista biten. försöker värja mig mot allt ont genom att vara 51 procent bättre än jag räknar med hela tiden...så länge jag inte är 100 procent katastrof och ligger en procent på rätt håll om balanslinan så är jag safe...
metataggar var det jag.
jag är en jävel på metataggar.
vände och vred mig i min hängmatta, för mjukt för hårt för snett. svettig och kall. kallsvettig.
fick iallfall lite skjuts hem igår. jag har fina kollegor. när jag försökte smita iväg strax innan midnatt ställde sig bamsebozo ivägen.
"stopp och belägg och var ska lilla fråken ta vägen"
"hem!, jag gillar att gå så jag tänkte gå hem"
sa elvaåringen med ett illmarigt leende på läpparna och en refräng i skallen som sjöng - ha ha jag gör som jag vill, som jag vill som jag vill och inte du, pilutta dig och hela världen
"jag skulle inte gå hem om jag var du, eller om du var min fru så skulle jag inte släppa iväg dig iallfall, det är tre kilometer till stationen och det spöregnar och du har knappt några kläder på dig, jag kör dig halvvägs okej - deal - ja det är en deal du har inget val!!"
precis som vissa männsikor vet att man inte kan kompromissa med elvaåringar så vet vissa männsikor också att man kan lura dem eller locka dem med glass, så jag hoppade i bilen och lyssnade plikttroget som en skolflicka på sin magister om ramsan om våldtäckter, förvirrade frusterade flyktingar, dagdrivare ocha annat löst folk som gärna skulle vilja sticka kniven eller andra hårda eregerade beståndsdelar i små flickkroppar som min.
så jag åkte med i bilen
halvvägs
kompromissande, jag vann inte jag förlorade inte, det är okej. precis osm det är okej för demonerna att äta allt om man läämnar eller slänger hälften av det man tänkt peta i sig från början. hälften funkar alltid. femtio procent fast heslt 49. springer jag upp och ner för trapporna när jag kommer hem har jag ändå mig själv på den säkra sidan av vad som är rätt och vad som är fel...eller har jag tappat kontrollen igen då...vem är det egentligen som vinner?
skitsamma
vaknade fem och låg och vred mig till strax efter sex. då gick det liksom inte att lura sig själv att försöka tro på att det vore möjligt att somna om igen i hängmattan. ville gå ut och gå men var oerhört frusen. så där inimärgen frusen så jag låste in mig i badrummet och duschade bort en timme av mitt liv. en timme av mitt liv och tusen negrers dricksvatten i afrika typ.
highspeedar fortfarande
har lyckats koka skitstarkt kaffe surt och svart kaffe som döden och dricker i djupa giriga klunkar...glupskt sa räven.
jobbar skitbra. jag är bäst. duktiga lisa är på plats.
gjorde samma sak i morse. hoppade av bilen på jobbet halvvägs, gick sista biten. försöker värja mig mot allt ont genom att vara 51 procent bättre än jag räknar med hela tiden...så länge jag inte är 100 procent katastrof och ligger en procent på rätt håll om balanslinan så är jag safe...
metataggar var det jag.
jag är en jävel på metataggar.
Kommentarer
Trackback