Wasabilicious

bra bra bra det här...

andra andningen, highspeed mode. kaffekick, nikotinkick, musikkick, nostalgitripp, köldknäpp och absolut inget vett. bortblåsta är demonerna bortblåsta är allt som svider gör ont, allt jävla salt i såren svider sådär skönt som bara salt i blodiga variga sår kan göra.

vill ut och gå i allt för tunna strumpor i allt för tunna skor, gå gå gå tills gå inte finns mer och bara flyga existera. gå bort allt skit, all stress, all press och negativt helvete som legat som en klump i låren, i de förbannade helvetes jävla äckelfettolåren som bara vill växa och hålla mig med blytyngd mot marken. åt helvete med lår, kött blod fläsk och skinka.

grisar består av skinka. anna skipper du är vad du äter, skinka svett svulst och överflöd.

äckel äckel äckel.

vill frysa, springa och galoppera bort allt som är gris på mig. ta bort grisen oink, oink säger gluppska grisen som vill leva och böka runt i jorden och lukta jaaa vad luktar en gris egentligen...precis det den äter egentligen. allt avfall skit smuts och snusk.

tiiiiiiiiiid, du är dig inte lik, din  knutna hand i fickan......

kent kent kent

sömn, jag kräver ingen sömn jag vriiiiider mig på nålaaaar...

svosch svoch svoch alla dessa jävla bilder som bara svisch svochar förbi just nu. allt går så jävla fort, tid existerar inte inte rum ingenting. jag är bara jag i mitt förbannade jävla fett. upp ner ut och in åt helvete med hela skiten!

man kan försvinna, det kan man, försvinna och nästan dö. man kan ta bort nästan hälften av sig själv och fortfarande vara levande fattar ni det. jag tog bort halva mig själv.. ronnie gick upp i rök.

svisch svosch borta.

sen kan man äta upp sig själv igen bli större, mera tyngre ta mer plats. jag vill inte det. jag vill inte ha plats jag hatar plats blir galen på plats.

vill bara vara jättelämnad ifred, utanför, från sidan, från taket, som en mager skygg katt under en taknocke på en gammal fallfärdig kåk, sitta ifred och sura och bara vara. nöjd med sin egen jävla missär tills jag försvinner helt och skiter idet här.

för det är inte värt det.

inte värt att gå över skanstullsbron oavsett hur vacker kvällen är för nånstans så sitter den där lilla rösten i huvudet och skrattar gaphögt, vrålar att hoppa din idiot vad tror du att du håller på med? tror du att du har en gnuttaste ynka av kontroll kvar va? så mycket lättare att bara göra slut på eländet för du kommer ingenstans. balanserar, simmar drunknar kallsupar, flyter visserligen men du kommer ingenstanns för hur fan ska du patetiska lilla människa kunna bemästra den ocean av helvete du kastat dig ut i.

värt åt helvete inte värt att vara en jävla jojo. lättare att vara halvdöd än att hela tiden kastas fram och tillbaka mellan levande och död. här har du livet varsegod som i en liten ask, men så fort du öppnar och tittar så händer det nåt. eva smakar på äpplet, adam skyler sitt kön. ormen i trädet skrattar.

jag är fan hellre ormen i trädet än eva iallfall?

vem vill du vara? eva eller adam? eller gud?  eller äpplet, päronet, fallfrukten?

va va vaaa???

tokflipp och nickokick! jag slänger mina tamari i skogen från bron, hoppas jag prickar en långtradare och går hem tills fötterna är såriga så att när jag vaknar imorgon kan påminna mig själv om vem jag är på riktigt. för inte sjutton är jag människa iallfall. människor har skor på sig när de går hem om natten. skor och strumpor. jag har sår på mig. sår och blod under naglarna för att jag försökt skrapa bort mig själv. skrapa bort mig själv från verkligheten som jag så idiotiskt nog inbillat mig att jag så jävla gärna vill vara en del av.

nej tack jag åt nyss! nej tack jag levde igår så jag behöver inte leva idag jag kan leva imorgon..

publicera det här? ja nej...varför inte?

för att jag inte skäms för att skriva Bullen-brev till mig själv! för att jag är alldeles grym cool och fantastisk ändå! bara för att jag vill springa till afrika i strumplästen betyder inte det att jag är helt outgrundligt strålande fantastisk.

fanatsikt fantastisk. för att det får mig att skratta högt vid tanken på att världen är så jävla full av möjligheter och att man är sin egen jävla svea rikes lag. jag skulle kunna be om skjuts hem nu också, gå hem och äta en skogaholmslimpmacka och bete mig helt normalt. men det triggar mig tusen gånger mer att göra tvärtom, fel och uppochner. ni vet nu , jag vet, men alla vet inte...och oavsett vad så spelar det ingen roll.

för man får vara spritt språngande galen och fantastisk samtidigt.

hör ni det.

dagens ledord.

fan-ta-stisk!

godnatt!