Wasabilicious

var vi inte alla kära i Shirly Manson...var vi inte alla bara glada när det regnade...

anorexin mår som bäst då iallfall, när det gör lite ont när det är lite svårt och när man inte låter kroppen få leva ut sin fulla rätt att sova äta vara och tacka ja.

jag skulle kunnat börja såhär också!

kära svält, kära dagbok. för det är så fint att känna styrkan av att säga nej till livet...eller? varför kickar man igång så hårt på att plåga sig själv, känna sig starkare än kroppen. låta demonhjärnan vinna över fysiken. missförstå mig rätt är ett uttryck jag återkommer rätt ofta till här i bloggen, men jag är bara ärlig. nånstans är anorexin arg och provocerad av min aptit på livet och då bli hon tvungen att påminna mig om att hon finns, attt hon fortfarande har mig i sitt hjärngrepp och att hon är den som bestämmer. som sagt missförstå mig rätt. just nu är jag en mycket dålig anorektiker. folk yttrar ju titt som tätt trevliga kommentarer om att " va skönt att du ser mycket friskare ut idag och det ser ut som att du mår mycket bättre nu"

bullshit

trigger

hej svält hej dagbok

jjag vet att de kanske menar väl, men jag tycker det är så fel. hur kan man fokusera en människas välmåeende på hennes utseende när hon befunnit sig i ett sjukodomstillstånd i så lång tid som nästan enbart fokuserat till det yttre. ge fan i det hörrni. ag må vara en fet anorektiker, men det är vi allihopa, eller jag är nog smalare idag än för ett år sen även om jag kanske väger 100 kilo mer idag. jag har nog aldrig varit så tjcok som när jag var som sjukast..

ja ja, det kommer bakslag åt alla hålloch kanter nu faktiskt. både bra och dåligt. bra för att jag fattar att enda vägen ur det här är att sätta hårt mot hårt, dåligt är att tryggaste platsen på läktaren är bubblan. så när man slagits och slagits som en galning på fältet och är sårad sliten och trött så är anorexins trumfkort alltid den där jävla bubblan,

jag är ärlig nu för att jag är så trött. trött på smalhetshetsen, hysterin och hajpen kring att the thinner is the winner. alla jävla idioter som hyllar magerhetsidealen, längtar och trängtar efter utsvultna kroppar och önskar avundas och vill deffa deffa deffa. hej svält hej dagbok hej beach 2008...till vilket pris...

alla ni som misslyckas med era sommardieter. grattis till er! ni har vettigare saker för er än att svälta. ni har liv som tar över och tvingar er att leva istället för at banta. ni har distraktion och events och happenings i er vardag som gör svälten bantningen och självtortyren omöjlig. NI HAR VÄRDIGA MENFULLA LIV. det har INTE en anorektiker! en lycklig männsika med full agenda kan till slut inte välja svälten. för hos anorexin finns inga kompromisser. det är anorexi fullt ut tusen procent eller ingenting. tillssist tar hon över allt och då kan du ge blanka katten i den där kvällsfikan på stan för det är kalorier i mjölken till kaffet, det är kalorier i citronskivan till ditt vatten och det krävs tillssit för många kalorier av dig för att orka sätta dig på bussen in till stan för att dricka grönt detox the utan socker, allt för många kalorier som du inte har, som du svält bort för länge sen. så du kommer sitta kvar under dina filtar hemma på din soffa och ruttna tillsammans med din jävla självkontroll. din självkontroll som kontrollerar varenda steg och andetag du tar. så ett stort jjävla rungande grattis till varenda snedsteg i era beach 2008 dieter. var stolta över att ni käkar kaka och dricker öl och vaknar bakis och beställer pizza. ni mår för bra för att orka bry er. ni mår för bra och har tusen andra saker att tänka på än att hata er själva för att ni inte är perfekta. ni är i mina ögon avundsvärt perfekta...för att ni lver istället för att dö.

så hejdå svält och hejdå dagbok.

jag tar ett bakslag nu, ett litet men intensivt ettrigt jävla påminnande bakslag. imorgon vill jag inte vakna klockan halv sex och gå upp och tvångsträna, imorgon vill jag äta hela min lunch på tallriken inte spara halva till senare och gömma undan den. imorgon vill jag gå en promenad för att det spritter i benen av energi och lust att leva inte för att jag måste gardera mig och ligga på rätt sida om mitt plus och minuskonto. imorgon vill jag skita för att jag ätit mat inte för att jag är pajj i magen av för mycket jalapenos och chli.

imorgon imorgon imorgon. anorexins starkaste vapen heter imorgon inte idag.

just nu är jag riktigt jävla besviken på mig själv...riktigt jävla besviken samtidigt som anorexifittan är riktigt jävla nöjd och eftersom hon vinner idag idag så mår summan av alla mina jag jävligt bra.

missförstå mig rätt som sagt.
jag är och förblir bara jävligt obehagligt ärlig