lite lagom galenskap får man räkna med...
helt på det torra cyklar jag kanske inte ändå...
hur som helst
det finns inga ord för hur mycket jag avskyr sthlms kollektivtrafik...
däremot finns det praktiska exempel.
som idag.
jag ska hem till mammas lägenhet i bredäng för att bara ligga på balkongen lata mig och lapa sol medan mor och ulf gör typ samma sak fast i waxholm. ( jag missade rajden ut dit idag så jag får semestra i bredäng istället highclass =P )
well jag pickpackar min väska med dator två böcker lite kläder och tandborste och deo och smink och shit jag har ingen aning ni vet sådär som man manipackar när man inte vet om man ska va borta en timme eller en vecka.
sen börjar jag gå mot tvärbananen i årsta...inser att jag inte kommer hinna köpa biljett till det tåg som precis rullar in på stationen, orkar inte bråka orkar definitivt inte vänta 14 minuter på nästa kuktåg så jag tänker att va fan jag går tll liljeholmen tar skert lika lång tid. nere vid bron känns det fel att svänga av mot liljeholmen som ju är typ 750 meter åt fel håll, hallå jag ska söder ut vill inte vandra i fel riktining säger kompassen i mig så jag bestämmer mig för att strosa genom midsommarkransen och hoppa på tuben i aspudden istället.
väl i aspudden är jag inte ett dugg sugen på att ta en äcklig illaluktande rulltrappa ner i underjorden så jag tänker äsch jag går till örnsberg där kan man iallfall stå ute och röka på perrongen om det är lång väntetid. när jag kommit till örnsan kommer jag på att mellan örnsan och axelsberg bor ju Darling Magnus som jag inte träffat på år och dar så istället för att åka äcklig t-banan så ringer jag på hos mangan som öppnar och blir glad för spontanvisit och bjuder på gott kaffe.
sen känns det liksom aplöjligt att gå 200 meter och sätta sig på tuben två stationer så jag tänker tt skitsamma jag går till mälarhöjden. i mälarhöjden får jag samma rulltrappeavsmak som i aspudden och viker istället av på storsvängen och går ner mot preemmacken. nu börjar väskan med fem kilos laddning skära in i axeln och till råga på allt blåser det upp till storm och börjar åska och spöregna.
sista biten var halvkul
men jo jag gick hela vägen.
inte demonstyrd tror jag, men nånstans där på storsvängen så kändes promenaden mer och mer som en kall inpackning i våta lakan än en promenad och det var liksom inte fel...
nu e jag framme i breädng iallfall tre timmar senare.
har inventerat skafferi kyl och frys och kommit fram till att jag nog kan leva ganska gott här hemma nån dag iallafall.
hittade dessutom en halv flaska sudden i mitt gamla tonårsrum där jag ska sova som en främling inatt och försöka att inte vakna tokförvirrad imorgon...fast varför skulle ag det...hur ofta sover jag hemma i lugn och ro liksom...
jag tror den där cirkusremetien inom mig vägrar dö lika mycket som resten av demonerna.
ibland slår det mig att det jag önskar mest och högst av allt var att slippa rodda och planera och ta alla mina jävla mongobeslut varje dag själv och att någon tvingade mig att gå och lägga mig att sova i samma säng mellan kristliga tidspunkter åtminstone fem av veckans sju dagar....
as if liksom
jaja
hur som helst
det finns inga ord för hur mycket jag avskyr sthlms kollektivtrafik...
däremot finns det praktiska exempel.
som idag.
jag ska hem till mammas lägenhet i bredäng för att bara ligga på balkongen lata mig och lapa sol medan mor och ulf gör typ samma sak fast i waxholm. ( jag missade rajden ut dit idag så jag får semestra i bredäng istället highclass =P )
well jag pickpackar min väska med dator två böcker lite kläder och tandborste och deo och smink och shit jag har ingen aning ni vet sådär som man manipackar när man inte vet om man ska va borta en timme eller en vecka.
sen börjar jag gå mot tvärbananen i årsta...inser att jag inte kommer hinna köpa biljett till det tåg som precis rullar in på stationen, orkar inte bråka orkar definitivt inte vänta 14 minuter på nästa kuktåg så jag tänker att va fan jag går tll liljeholmen tar skert lika lång tid. nere vid bron känns det fel att svänga av mot liljeholmen som ju är typ 750 meter åt fel håll, hallå jag ska söder ut vill inte vandra i fel riktining säger kompassen i mig så jag bestämmer mig för att strosa genom midsommarkransen och hoppa på tuben i aspudden istället.
väl i aspudden är jag inte ett dugg sugen på att ta en äcklig illaluktande rulltrappa ner i underjorden så jag tänker äsch jag går till örnsberg där kan man iallfall stå ute och röka på perrongen om det är lång väntetid. när jag kommit till örnsan kommer jag på att mellan örnsan och axelsberg bor ju Darling Magnus som jag inte träffat på år och dar så istället för att åka äcklig t-banan så ringer jag på hos mangan som öppnar och blir glad för spontanvisit och bjuder på gott kaffe.
sen känns det liksom aplöjligt att gå 200 meter och sätta sig på tuben två stationer så jag tänker tt skitsamma jag går till mälarhöjden. i mälarhöjden får jag samma rulltrappeavsmak som i aspudden och viker istället av på storsvängen och går ner mot preemmacken. nu börjar väskan med fem kilos laddning skära in i axeln och till råga på allt blåser det upp till storm och börjar åska och spöregna.
sista biten var halvkul
men jo jag gick hela vägen.
inte demonstyrd tror jag, men nånstans där på storsvängen så kändes promenaden mer och mer som en kall inpackning i våta lakan än en promenad och det var liksom inte fel...
nu e jag framme i breädng iallfall tre timmar senare.
har inventerat skafferi kyl och frys och kommit fram till att jag nog kan leva ganska gott här hemma nån dag iallafall.
hittade dessutom en halv flaska sudden i mitt gamla tonårsrum där jag ska sova som en främling inatt och försöka att inte vakna tokförvirrad imorgon...fast varför skulle ag det...hur ofta sover jag hemma i lugn och ro liksom...
jag tror den där cirkusremetien inom mig vägrar dö lika mycket som resten av demonerna.
ibland slår det mig att det jag önskar mest och högst av allt var att slippa rodda och planera och ta alla mina jävla mongobeslut varje dag själv och att någon tvingade mig att gå och lägga mig att sova i samma säng mellan kristliga tidspunkter åtminstone fem av veckans sju dagar....
as if liksom
jaja
Kommentarer
Trackback