det handlar om...

totalkapitulation

släppa kontrollen och låta någon annan bestäma när man inte kan själv mer

insiktsfullare än så kan jag faktiskt inte vara just nu

men samtidgt i samma sekund som jag vill kasta in handduken och lägga mig raklång på gatan och bara skrika att jag inte orkar en minut mer så ringer en gammal bekant från psyket och någonstans växer förståelsen igen för att nej inte fan blir det bättre där heller. jag vill inte vara den som ringer er från hispan. galen. självutlämnande desperat och inte vet vad fan jag egentligen snackar om, mer än att jag deeperat ropar efter någon som tillslut inte orkar lyssna mera.

tur att jag har en blogg tänker jag då.

tur att jag slipper ringa er från hispan då iochmed att jag har en blogg

för det handlar inte om livet eller döden. det är inget alternativ. det är inget val vi kan styra över medvetet. det är vi, JAG allt för mänskliga för. det handlar om totalkapitulation, att ramla i backen skrapa knäna blodiga och resa sig upp igen. jag står inte i något vägskäl för det spelar ingen roll åt vilket håll jag går, det spelar ingen roll så länge jag rör mig frammåt och det gör jag oavsett om jag vill eller inte. det har rastlösheten i mitt blandiga klibbiga östpackeblod åtminstone sett till.

tur att jag har en blogg och tur att jag är nomad i blodet.

totalkapitulation visst, men stagnerar det gör jag aldrig...så jag lyssnar inte på surret uppe ihuvudet. jag köper en stor ostmacka och en kopp kaffe åker hem och plockar fram lite blåbärssoppa till. för det spelar ingen roll, hur jag gör eller vad. det blir inte bättre på något vis. döden får gärna ta mig om han vill, men han ska fan få mig levande i så fall. jag slösar inte bort en sekund till av mitt liv på att vilja dö. inte en endaste sekund av mitt levande liv ska han få den stackars gamle mannen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback